söndag 18 september 2016

Minskade skatteintäkter för kommuner och landsting var ett chockbesked!

För några år sedan var jag med och skrev Svalövs kommuns vård- och omsorgsplan. Jag insåg då hur stat och landsting ”lagt över” ansvaret på kommunen i många frågor och så har det fortsatt. Kommunen har blivit en slags ”soptipp” där man vältrat över kostnaden och ansvaret på kommunen för att staten inte ”vill”  bära kostnaderna eller reda ut sin misslyckade politik. Kommunerna kommer de närmaste åren att få brotts med stora ekonomiska problem.
 

Med den nya skattunderlagsprognosen från Sveriges Kommuner och Landsting som visade att det blir betydligt försämrade skatteintäkter 2017 än vad prognosen, blev ett chockbesked för kommuner och landsting.

De senaste åren har inneburit ökade välfärdskostnader och minskade skatteintäkter och gjort att den ekonomiska situationen är besvärlig för många kommuner.

SKL har i tidigare prognoser varnat för skattehöjningar på minst två kronor. Detta ser nu ut som ett allt mer oundvikligt scenario.


Den rödgröna regeringen insåg att kommunerna inte kommer att klara av de ökade kostnaderna och under stor pompa och ståt utannonserades det tio miljarder i statsstöd till landets kommuner och landsting.

Dessa tio miljarder har beskrivits som en satsning och en utveckling av välfärden. Stefan Löfven
och socialdemokraterna ”lobbar” hårt och stort på bl.a. sociala medier, där de hävdar att pengarna motsvarar 30 000 nyanställningar. Socialdemokraterna ser fler lärare, fler sjuksköterskor och fler anställda inom äldrevården för dessa pengar.
För den som kan sin matte inser att 30 000 arbeten och 10 miljarder innebär 333.333 inklusive social kostnader per nyanställd.
Hur Löfven får den ekvationen att gå ihop skulle vara väldigt intressant att höra från honom. Man kanske skulle skicka en kulram till honom så han lärde sig räkna!


Den bild som socialdemokraterna målar upp är falsk. Enligt SKL räcker pengarna endast för att täcka befintliga underskott och knappt ens det. SKL räknar med underskott på 10 miljarder 2019.

De stora utgiftsposterna är skola, sjukvård och äldreomsorg. Det är således där kommunerna behöver spara för att det ske ge resultat.

Löfven
& Co kan förstås, i glatt samarbete med Vänsterpartiet, ge fler statsstödsmiljarder till kommunerna även framöver. Men detta löser ingenting långsiktigt - det garanterar inte kommunernas finansiering i ett längre perspektiv att strö ut skattemiljarder från statskassan.

Det regeringen gör är att kasta pengar i svarta hål och kalla det för "satsningar"!
Det stora problemet är att det behövs fler som försörjer sig själva och att färre i arbetsför ålder blir försörjda av andra. Frågan är om regeringen ens begriper detta,  nu höjs skatten på arbete igen.

 


I år och framåt räknar SKL:s ekonomer med något svagare utveckling av efterfrågan i svensk ekonomi. Av bland annat detta skäl har bedömningen av tillväxten i svensk ekonomi justerats ned. BNP beräknas enligt denna prognos öka med knappt 3 procent i år och 2,5 procent 2017.

Kommun invest, som tar lån för kommunernas räkning, räknar med att kommunernas skulder dubbleras, från ca 500 miljarder kr till 1000 miljarder kr, till år 2024. Kommunernas skuld som andel av BNP antas öka från 13 till 17%.





Jämfört med många andra rika länder har Sverige en högre befolkningstillväxt, konstaterar Konjunkturinstitutet, som gör klart att BNP per capita egentligen har fallit i Sverige.
BNP per invånare – capita - är ett bättre mått på välståndet och välfärden i ett land än enbart BNP.
Medan BNP per capita har backat i Sverige, minus 0,2 procent sedan 2007, var motsvarande utveckling i Tyskland och Österrike plus 4,8 respektive plus 1,2 procent. Ofta tittar man bara på den totala BNP-ökningen, men det ger en alltför ljus bild om man inte också tar hänsyn till befolkningsutvecklingen.

Det faktum att det i Sverige, jämfört med 2007, nu bor väldigt många fler invånare som ska dela på kakan, gör att Sverige fortfarande inte har hunnit ikapp den BNP per capita som rådde för åtta år sedan.


Det folk inte vill inse är att skatterna kommer höjas, avgifter kommer höjas och nya avgifter kommer uppfinnas. Det här systemet - den svenska modellen - är bortom räddning



Bara tre landsting klarar vinstmålen
Trots goda tider har 17 av 20 landsting misslyckats med att prestera en sund ekonomi sedan 2000. Samtliga landsting utom ett har höjt skatten senaste fyra åren.

Räknat mot en långsiktigt hållbar nivå har landstingen dränerats på 49 miljarder på 15 år. Nu kommer de tunga år man borde samlat kraft inför.

Dagens Samhälle har studerat de ekonomiska resultaten i landstingen från 2000 till 2014. En tumregel finns för kommun- och landstingssektorn som säger att överskott, eller vinst, motsvarande 2 procent av skatteintäkter och statsbidrag krävs för god ekonomisk hushållning. Men 17 av 20 landsting missar det målet. De flesta gör det grovt. Bristen för landstingen tillsammans summeras till väldiga 49 miljarder. Och ribban är inte högt satt.

Tanken med god ekonomisk hushållning är att varje generation ska bära sina kostnader, och 2-procentsmålet är då snarare för lågt för sektorn som helhet. Vissa landsting kan behöva upp till 5 procents överskott
enligt SKL:s biträdande chefsekonom och analyschef.



Det är inte hållbart med skattehöjningar från en redan hög nivå. Staten fifflar med grundläggande skyldigheter för en stat, så som att hålla sig med en duglig försvarsmakt och poliskår, skydda sina medborgare från inre och yttre hot. Skulderna ökar således i stat, kommun och hushåll.
Förr eller senare kan inte ens nollräntan eller rent av negativa räntan försvaras.
Förr eller senare kommer en finansiell kris som inte kan pareras med ytterligare likviditetsexpansion.

Redan 2010 prognostiserade SKL att det kommunala skatteuttaget skulle behöva höjas med 13 procentenheter till år 2035, prognosen stupade ganska snabbt eftersom scenariot tedde sig alltför optimistiskt, i ljuset av den accelererade immigrationen och
kostnaden för den.



Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering
Fortsätter vi att finansiera välfärdstjänsterna på samma sätt som idag motsvaras det av en skattehöjning med ungefär 13 kronor år 2035.
Om vi skruvar på centrala beräkningsantaganden inom rimliga gränser påverkar inte det utfallet för den offentliga sektorns finansieringsbehov nämnvärt. Den framtida utmaningen är stor.
Ett par kronor hit eller dit är inte avgörande för dessa slutsatser.
Flera olika åtgärder behöver genomföras och ju längre det dröjer desto mer drastiska åtgärder krävs. Detta för att undvika att bli sittande i ett samhälle som ingen hade tänkt sig.



Välfärdssystemet bygger på att medborgarna gemensamt finansierar statens utgifter, oavsett om de själva tar del av dem eller inte. Annorlunda uttryckt kan man säga att en genomsnittlig svensk arbetare eller företagare skänker en del av sin inkomst till gemensamma ändamål och det allmänna. Det förutsätter att staten, och även de som nyttjar välfärden, förstår och respekterar varifrån dessa pengar kommer.

Att som socialdemokraterna och vänstern tro att förbjuda vinster i välfärden löser alla problem är en utopi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar