Karin Svensson Smith en uppvisning i……..!

 Det har säkert inte undgått någon att Karin Svensson Smith är miljöpartist och ordförande i Riksdagens trafikutskott.
 
Hon har varit ansvarig för att driva viktiga delar av Miljöpartiets ”ingångsvärden”
i regeringsförhandlingarna – närmare bestämt den extremt dyra ”pausen” av
"förbifart Stockholm" och beslutet att underlätta för MP i Stockholm att stänga Bromma flygplats.
Notan för ”stoppet” får vi skattebetalare stå för och den börjar bli dyr!

Den som kan sin historia känner till att Karin Svensson Smith hoppade av Vänsterpartiet för snart 10 år sedan. Anledningen till hennes avhopp var till stor del på grund av de gamla kommunisternas förakt för demokrati och parlamentarism.
 
Så här skrev hon för 10 år sedan i Sydsvenskan om sitt avhopp:

”I Skåne liknar ”ledande kamrater” parlamentarismen vid en varm tröja som kan vara bra att ha när det är kallt men i övrigt umbärlig. I en färsk intern v-artikel reflekteras över om nu socialismen inte ser ut att nås via parlamentariska arbetet kanske det är parlamentarismen som skall ifrågasättas. För sanna demokrater är det omöjligt att vara trovärdig i ett sådant sällskap. Miljöpartiet har ingen kommunistisk barlast. Partiet hade de senaste åren mognat och utgör i regel en konstruktiv part i det parlamentariska arbetet.”

I Agenda var Karin Svensson Smith totalt oförstående för att det skulle förändra något över huvud taget om hennes linje hamnade i minoritet.
Enligt henne ligger frysningen av genomfarten fast, oavsett vad som händer.  
Dessutom kom det helt nya beskedet från Svensson Smith av anledningen till frysningen.
Det var inte att förhandla fram ny finansiering – utan att stoppa genomfarten från att byggas över huvud taget.
Det kommunistiska arvet har tydligen inte försvunnit och här pratar hon mot sig själv.
För sanna demokrater är det omöjligt att vara trovärdig om man inte följer parlamentarismen!

I Agenda visade dessutom Karin Svensson Smith minst av allt prov på någon utbredd respekt för parlamentarism och demokrati – snarast raka motsatsen.
När inte parlamentet tycker som Karin och MP, inriktas strategin istället på att runda majoritetens beslut – om så krävs med hjälp av fullspel och förhalningar.

I Karin Svensson Smiths värld är alltså målet att permanent strypa finansieringen till genomfarten så att den aldrig blir klar.

Det Karin Svensson Smith inte förstår är att hon i bägge dessa frågor kommer att bli överkörd. 
En majoritet av partierna i Trafikutskottet har slagit fast att de kommer att rösta för att återuppta bygget av motorleden redan vid nyår. Dessutom vill majoriteten stoppa utnämningen av den statliga förhandlingsman som skulle fungera som en slags terapeut för Stockholms nedläggningssugna miljö-vänster.
Hennes chef – Stefan Löfvén – har på en helt annan syn på saken.Vad som förundrat mig hittills är vad som sagts gång på gång av den man som kallar sig statsminister.

I en närmast obegriplig flathet mot ett litet extremt enfrågeparti som han av outgrundlig anledning utsett som regeringspartner.
Löfven har i princip lämnat walkover till en hårdför falang av miljövänstern som hatar de flesta moderna bekvämligheter uppfunna under senare delen av1800-tal.
 
MP struntar i såväl demokrati som riksdagsbeslut och deras uppträdande.
”förbifart Stockholm” skall stoppas till varje pris.
 
Detta ska alltså ske via en slags politisk Maskirovka som är en rysk term
för metoder, verktyg, utrustning, med mera, som skall vilseleda en fiende i händelse av en konfliktsituation.

Genom att sabotera förutsättningarna och strypa finansieringen ska Riksdagen, som främst representerar de dryga 93 procent av befolkningen som inte röstade på Miljöpartiet, ställas inför fullbordat faktum.

Det inte Karin Svensson Smith förstår är att  -  demokratin står i vägen!

Karin Svensson Smiths visar med sin maktfullkomlighet och arrogans i Agenda att vänsterns utopier har alltid krävt hårda inskränkningar av den personliga friheten.
 
Oönskade beteenden, som att flyga till Kanarieöarna och köra bil, skall korrigeras genom höjda skatter. Lösningen är som alltid att skapa bristsituationer och ransonering.
Därför måste bilism, flyg och låga energipriser till varje pris stoppas.
Strunt samma om vi bara får el två dagar i veckan, strunt i att vi inte kan försörja ens hälften av svenskarna med egenproducerade livsmedel.
Nolltillväxt är målet, och genom ransonering och umbäranden visar vi vilket föredöme vi är för en förbluffad omvärld - som mest skakar på huvudet åt oss!

Jag hoppas att denna uppvisning i maktfullkomlighet och arrogans av Karin Svensson Smith gentemot en överväldigande majoritet av väljarna får tuffa konsekvenser.

Att MP röstas ut ur Riksdagen. Där hör de inte hemma med sina åsikter!

NO GO Zoner i Sverge eller hur de kriminella tagit över samhället!

Något måste göras!

Frankrike erkände redan för 10 år sedan att landet hade över 750 Zones urbaines sensible -ZUS,  dvs "känsliga storstadsområden".

I klartext: förslummade storstadsområden där fransk lag i praktiken inte längre gällde.
Där polis och andra myndigheter bara kunde röra sig med kraftig eskort. Där den dominerande befolkningen var arabisk/afrikansk, ung, arbetslös, islamistisk och kriminell.
Sedan dess har Frankrike upplevt i stort sett årliga JIHAD i dessa stadsdelar. Och ingenting har förbättrats.
Snarare tvärtom...

Minsta gemensamma nämnaren varje år sedan 2005:

"Bränna, slå sönder och förstöra allt som representerar civilisation och ordning.
Skolor, bibliotek, rådhus och polisstationer

Danmark erkände några år senare samma problem. Danskarna har listat 33 "særligt udsatte boligområder", som ofta felaktigt kallas "ghetton".
De uppfyller tre krav:

1. Andelen icke-västliga invandrare och deras avkomlingar överstiger 50 %
2. Andelen i åldersgruppen 18-64 utan anknytning till arbetsmarknad eller utbildning överstiger 40 %
3. Antalet dömda enligt straff- och vapenlagen eller narkotikalagstiftning per 10.000 invånare överstiger 270. Grannarna började kalla Vollsmose, Gellerup och Blågårdsplads m fl för:
no-go-areas.

För ca en vecka sedan kom den svenska polisen med en rapport:

Det finns nu 55 problemområden i 22 svenska städer där vi inte längre kan arbeta,
d v s där svensk lag inte längre gäller.

 På sedvanligt svenskt politiskt fikonspråk kallade man problemet för "kriminella nätverk med stor påverkan på lokalsamhället".

Naturligtvis kommer detta omöjligt att erkännas av våra svenska politiker.
Då är det enklare att ge polisen skottsäkra västar!
I rapporten framgår:

att den brottslighet som nämns innefattar bland annat öppen narkotikahantering, grovt våld, utpressning och hot men även attacker mot polisen.
att risken finns att det utvecklas parallell samhällen där kriminella styr!
”Utveckling i områdena har medfört svårigheter att utreda brott. Polisen har även i andra avseenden svårt att arbeta i dessa områden, bland annat på grund av att omgivningen reagerar mot polisen vid ingripanden eller genom att angripa polisens fordon. Polisens svårigheter med att stävja de nämnda problemen kan vara en bidragande faktor till att allmänheten i flera fall uppfattar det som om att det är de kriminella som styr i områdena. En sådan uppfattning kan ifrågasätta polisens roll som garant för trygghet, och på sikt minskar allmänhetens benägenhet att vända sig till polisen. Situationen i dessa områden är bekymmersam och har i flera fall medfört att polisen inte kunnat fullgöra sin uppgift.”

I rapporten sägs också:
”De kriminella individerna i områdena kan grovt räknas in i två grupper; ett yngre och ett äldre skikt där släktband till viss del förenar grupperna och ibland utgör grunden för rekrytering in i kriminaliteten. I ett fåtal områden finns även exempel på etniska och släktbundna nätverk som ofta är etablerade sedan en längre tid tillbaka. De bedöms avvika genom att de beskrivs som mer strukturerade och anses inneha en högre strategisk förmåga än andra lokala kriminella nätverk.”

Det låter väl lagom politiskt korrekt i ett land som alltid vill vara just – lagom.

Den största anledningen – och kanske den allra viktigaste – till att polisen haft ”svårt att arbeta i dessa områden” är lama, konflikträdda polischefer som inte törs backa upp de kolleger som ska ta skiten på gatan, dygnet runt, året runt.

Landskrona
Ett bra exempel är när två poliser i bil och till fots jagade en känd kriminell på moped in i ett ”hett” och immigranttätt bostadsområde i Landskrona.
De blev omringade av en uppretad folkmassa, instängda, trängda och hotade till livet. När de begärde förstärkning skickade ledningscentralen fram en halv armé av polispatruller som dock beordrades att vänta utanför området istället för att hjälpa sina kolleger! Medan folkhopen i lugn och ro hade kunnat slå ihjäl poliserna hade deras kolleger alltså order om att inte ingripa, för att inte reta upp någon!
Den nakna sanningen är att både polis och politiker är livrädda för att erkänna att det finns rejält sammansvetsade och starka kriminella nätverk eller i klartext – att det finns en ordentligt organiserad brottslighet i Sverige.

I polisens rapport konstateras vidare följande:
”Under 1990-talet kunde svensk polis skönja ett nytt fenomen i vissa förorter. Lokala kriminella personer slöt sig samman och växte sig starkare i sin brottsutövning. Med hot och våld som maktmedel skapade dessa individer rädsla och otrygghet i lokalsamhället, vilket ledde till att kriminella sammanslutningar ökade sin makt. Sedan millennieskiftet har lokala kriminella nätverk knutna till geografiska områden blivit ett växande problem i Sverige.

Frågan man ställer sig är – vem lät allt detta ske?
Det kan rimligtvis inte vara så att Justitieministrarna och polischeferna upptäckt det nu, efter 15 år?

Svensk polis har inte på allvar försökt ta kontroll i zonerna sedan 2013 då det var upplopp i Stockholms ghetton och hundratals bilar och byggnader brändes. Polisen rapporterar att det nu finns fordonskontroller som drivs av muslimska gäng vid gränserna till dessa zoner. I stället för konfrontation väljer svenska myndigheter att skicka speciella ”dialogpoliser” i ett slags muslimsk uppsökande program.

Det är dags att reagera och gå till handling och inte begrava frågan i en svensk specialitet –
en utredning!!!!!
 
Den polischef som inte törs backa upp kollegerna på gatan bör gå hem – i morgon. Den politiker – eller Justitieminister – som inte törs backa upp sina polischefer bör avgå. Ganska enkelt.

Det mest skrämmande är att ingen reagerar nu heller istället skall det bjudas på kaffe med mjölk om någon försöker kasta en gatsten genom rutan på en polisbil?

Berlinmurens fall den 8 november 1989

Jag var faktiskt i Väst-tyskland och Berlin denna helg och såg mängder av enormt glada människor och Trabanter från Östtyskland!
 
Det är 25 år sedan den hatade Berlinmuren föll!
Muren som skulle hålla DDR-medborgarna inne och det var inte bara i Berlin den fanns utan den sträckte sig långt utanför och meningen var att den skulle inkapsla hela det kommunistiska Östtyskland.

Den blev väldigt dyr att bygga och underhålla. Den kostade flera miljarder DDR-mark om året. I efterhand när man tittat i efterlämnad dokumentation 
ser man att hela muren blev en synnerligen dyr historia för kommuniststaten DDR och att den blev nästan statens ruin!

När DDR-kassan var tom kom man på den geniala idén att man kunde sälja dissidenter till väst för att få in pengar.
De som muren skulle stoppa sålde man nu till Västtyskland – tragiskt!

Den i dag 83-årige Michail Gorbatjov fick varma applåder av folkmassan, som hade samtals för att se och höra honom vid Checkpoint Charlie i går kväll - men det var han som startade det hela!

Den före detta sovjetiske presidenten var synbart rörd när han var med och invigde en minnestavla för sin reformpolitik, stora bidrag till de politiska händelser som ledde fram till Berlinmurens fall och den tyska återföreningen och ”Kalla krigets slut”!

Men Gorbatjov kom också med manande ord!
Vi måste se till att vi bevarar det vi åstadkommit.Han talade lätt varnande om förändringar i världen och Europa på senare år.

På 25- årsdagen väntas hundratusentals komma till festligheterna framför Brandenburger Tor i Berlin.

Men inledningen av firandet innehöll också kontroverser.
Stenhård kritik i förbundsdagen mot det tyska Vänsterpartiet - Die Linkes ledamöter väckte intensiv debatt.
Partiet härstammar till viss del från det östtyska kommunistpartiet. Den före detta östtyske regimkritikerna, vissångaren och författaren Wolf Biermanns pekade på församlade Die Linkes medlemmar och sade:

” Ni är eländesresterna av ett system som tack och lov besegrades.
Men tyvärr glömmer folk”!

25 år efter Berlinmurens fall är resterna av DDR:s gamla kommunistparti på väg att ta makten i en av Tysklands delstater – Thüringen.
Inga av Tysklands största städer finns där. Erfurt är den tyska delstaten Thüringens huvudstad med lite över 200 000 innevånare. Delstaten har runt 2 170 460 inv.

Något som sänder obehagliga vibrationer från förtrycket från förr och som helt kan kullkasta vem som i framtiden styr Tyskland.

Stommen i Die Linke utgörs av SED, det statsbärande kommunistpartiet i forna DDR. SED ledde en förtryckarapparat av sällan skådat slag där den fruktade säkerhetspolisen Stasi tvingade medborgarna att till och med rapportera om sina män, fruar och barn. Detta tror tydligen inte detta partis sympatisörer kan hända igen eller så är de sådant klientel att de vill ha den tiden tillbaka..

Det hemska är att socialdemokraterna(SPD), hade kunnat regera ihop med miljöpartiet och Die Linke. Då hade även Tyskland fått en liknande regering som i Sverige.
Men även i Sverige ville inte socialdemokraterna veta av kommunisterna.

Men i Thüringen har socialdemokraterna tidigare regerat ihop med kristdemokraterna och hade kunnat fortsätta med det, men lierar sig nu istället med resterna av Östtysklands gammalkommunister.
Något som kan sprida sig tro? Lång tid utanför den verkliga makten och socialdemokrater liera sig med djävulen om det gynna makten.

Om vi tittar tillbaka till 1989 och tittar på hur svensk media rapporterade denna historiska händelse inser man på en gång att de inte hängde med i utvecklingen och fallet av muren.

SVT Rapport den 9 november 1989:
 "Sverige har flera gånger tidigare höjt den militära beredskapen då det varit oroligt i Östeuropa".

SVT Rapport den 10 november 1989:
”Berlinmuren har varit öppen i nästan ett dygn. På kontinenten är det karneval med flygande champagnekorkar och segerdruckna DDR-medborgare som gör v-tecknet på Kurfürstendamm”.

Men svensk nyhetsjournalistik, känd för sin nolltolerans mot allt som är uppsluppet, jublande eller partiskt, följer sin egen dramaturgi och därför ska vi nu höra vad en säkerhetspolitisk expert från Militärhögskolan har att säga om den hotfulla situation som uppstått i Europas mitt.

I Rapport samma kväll sitter han i sin uniform och är tämligen lågmäld och
hävdar ändå med viss skärpa att murens fall är början till slutet för Warszawapaktens dominans och Sovjetunionens herravälde över Östeuropa!
Halvt häpen, halvt chockerad utbrister reportern:
"Men det är väl ganska farligt, det? Det är ju många som funnit ett slags trygghet och ro i kalla kriget. Man visste ändå var parterna stod. Nu är det slut på det och många känner sig villrådiga."

Experten: "Ja, många längtar tillbaka till kalla kriget. Men det tycker jag är en idiotisk inställning. För då längtar man tillbaka till en tid då halva Europa hade ofrihet."

Aktuellt den 10 november 1989:
Katarina Engberg (Östeuropaexpert): "Det finns naturligtvis många faror."

Jag minns den råkalla novembernatten som kanske inte alls var det största ögonblicket i Europas historia sedan den 8 maj 1945. Från Berlin 1989 minns jag den fantastiska feststämningen när allt var över, betongen raserad och Politbyrån störtad!
Jag minns också allt det andra.
Hur man i Västberlin höll andan under den tidiga höstens massdemonstrationer i DDR, livrädda för en "kinesisk lösning". DDR var ju det enda land som demonstrativt applåderade massakern vid Himmelska fridens torg

SVT var långtifrån ensam om att rubricera murens fall som en
"internationell kris".

I själva verket var de flesta - politikerna, de dominerande opinionsbildarna och de stora tidningarnas nyhetsjournalister - rörande överens att den där sommaren och hösten 1989, då muren sakta började gunga och Europa alltmer kom att likna ett kullvält schackbräde där inga pjäser stod på den ruta de borde stå.