Vänsterpartiets stormiga historia!

Fakta om Vänsterpartiet-Kommunisterna! En historia om maktkamp och splittring!
 
Tycker det är dags att syna detta parti lite närmare! Vänsterpartiet har på något underligt sätt blivit rumsrent i Sverige. En förklaring kan vara att många i media sympatiserar med partiet.

Deras historia i Sverige fram till idag är en dramatisk historia om splittringar och inbördes kamp! Ibland är det svårt att hänga med i alla splittringarna!
För bara 10 månader sedan kunde vi läsa i NA-Örebro att V sparkar ut 30 medlemmar pga annan åsikt!

Mindre känt är att partiet under 2:a världskriget stödjer Nazi-Tyskland!!

Dagens Vänsterparti bildades genom en utbrytning 1917 från Socialdemokraterna.
 
Socialdemokratiska Vänsterpartiet blev det nya partiets namn.
De som lämnade S var Zeth Höglund, Carl Winberg och Karl Kilbom. Partiledarskapet delas av Höglund och Winberg.

1919 anslöt sig Socialdemokratiska Vänsterpartiet till Komintern -
den kommunistiska internationalen.

1921 byter partiet namn till Sveriges Kommunistiska Parti.

Första splittringen kom 1924. En del gick tillbaka till Socialdemokraterna –
de sk ”höglundarna”. 1929 var det direkt kaos i partiet.

Partiet splittras, i "sillénare" och "kilbommare", anhängare av Hugo Sillén resp. Karl Kilbom. Kilbommarna, däribland före detta partiledarna Karl Kilbom och Nils Flyg, bryter sig loss och kallar tills vidare även det andra partiet för Sveriges Kommunistiska Parti.

Under 1930-talet händer mycket i partiet!

Det andra Sveriges Kommunistiska Parti byter namn till Socialistiska Partiet. Ledare är Karl Kilbom och Nils Flyg, vilka alltså bägge två är före detta ledare för det ursprungliga Sveriges Kommunistiska Parti.

Före detta kommunistledaren Karl Kilbom lämnar Socialistiska Partiet och går (efter tjugo år) tillbaka till socialdemokraterna.

Under ledning av före detta kommunistledaren Nils Flyg utvecklas Socialistiska Partiet till ett nazistiskt parti.

Under Molotov-Ribbentrop-pakten är Sveriges Kommunistiska Parti under två år allierat med Nazityskland.

Sveriges Kommunistiska Parti stöder Nazitysklands ockupation av Norge och Danmark. (Hitler och Stalin är ännu allierade.) Dagen efter Tysklands invasion av Norge och Danmark.

Partiorganet Ny Dag skriver 1940:

"Det är de små staternas beskyddare England och Frankrike, som med sin flagranta kränkning av Norges suveränitet framkallar detta läge."

Sveriges Kommunistiska Parti försvarar Sovjetunionens invasion 1941 av Baltikum och Finland.
 

När Hilding Hagberg blir partiledare försvarar han i alla lägen Sovjetunionen och dess diktator Josef Stalin.

Stalin dör 1953. Centralkommittén för Sveriges Kommunistiska Parti skriver:

"En stor och smärtsam förlust har drabbat hela den framstegsvänliga mänskligheten. Stalin är död. Vår tids störste folkledare och statsman, den socialistiska samhällsvetenskapens geniale mästare, kommunismens banérförare har gått ur tiden."

Vid en minneshögtid över Stalin i Medborgarhuset i Stockholm den 9 mars 1953 håller C-H Hermansson (blivande partiledare) ett panegyriskt hyllningstal till den bortgångne diktatorn:

"Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän."

Sveriges Kommunistiska Parti får order från Sovjetunionen, att Stalinkulten måste upphöra omedelbart. Carl-Henrik Hermansson (som höll hyllningstalet till Stalin elva år tidigare 1953) blir partiledare 1964.

För att locka fler väljare byter 1967 Sveriges Kommunistiska Parti namn till Vänsterpartiet Kommunisterna.

Vissa grupperingar accepterar inte detta namnbyte utan bryter sig loss och bildar:
Maoistiska och stalinistiska ungkommunister och bildar KFML,
Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, som senare byter namn till SKP, Sveriges Kommunistiska Parti 1970.
Hänger ni med i alla namnbyten?

Några extra mycket maoistiska och stalinistiska medlemmar av KMFL/SKP bryter sig loss en gång till och bildar KFMLr, Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, Revolutionärerna, som senare byter namn till KPMLr, Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna, Revolutionärerna (eller nåt sånt).

När Lars Werner väljs till ny partiledare 1989 börjar en ny era för partiet.

Sovjetunionen upplöses 1991 och Vänsterpartiet Kommunisterna byter namn till Vänsterpartiet.

Gudrun Schyman blir partiledare. Tidigare hade hon varit med i utbrytarfraktionen Marxist-Leninistiska kampförbundet.
I en TV-intervju hävdade hon att hon ”bara blivit kär”och råkat hänga med en man in i MLK! Hon hävde också att hon aldrig varit kommunist.
Orsaken till att partiet byter ledare är att Lars Werner anses dricka för mycket. Ja, just det!
 
Gudrun Schyman följde samma tradition som Lars Werner med att ta minst ett glas vin för mycket. Hon kissade offentligt i en papperskorg och blev tvungen att avgå efter skandalen med kvitton!
Gudrun Schymans bästa schackdrag var att förvandla Lars Werners hårdföra kommunistparti till ett allmänt vänsterpopulistiskt parti.
 
När Lars Ohly blev ny partiledare efter Gudrun vred han klockan tillbaka till ett mer kommunistiskt synsätt!

Då är vi framme vid Jonas Sjöstedt som partiledare. Sjöstedt satt i Bryssel mellan 1995 och 2006. Han anser idag att EU-parlamentarikernas löner och ersättningar är alldeles för höga. Europas folk som ständigt drabbas av nedskärningar och besparingar kan få en märklig bild av politiker som inte lever som de lär.
Ekonomiskt stöd från Sovjet och DDR!
Sovjetunionen och Östtyskland (DDR) gav ekonomiskt stöd till Vänsterpartiet och dess sidoorganisationer under många år.
I SOU 2002:93 redovisas bidragen:
”I dag, sedan arkiven i de forna kommunistländerna delvis öppnats, har forskarna kunnat konstatera att SUKP regelmässigt från 1951 givit ekonomisk stöd till broderpartier runt om i världen via den s k Rumänska fackföreningsfonden … SKP fick del av detta stöd mellan åren 1951 och 1964. Partiets andel av utbetalningarna uppgick till cirka 1 % av hela bidragssumman. Beloppens storlek varierade genom åren från 20.000 till 150.000 dollar.

En annan kanal för stödet var omfattande annonsering från öststaterna i vänsterpartiets tidningar. Det ekonomiska stödet kom också via ”vänskapsförbund” som det kommunistiskt styrda ”Förbundet för främjande av kulturella och ekonomiska förbindelser mellan Sverige och Sovjetunionen”.

Ytterligare en annan väg för det ekonomiska stödet från kommunistdiktaturerna till vänsterpartiet var via partianknutna företag.
Bolagen skapades för att via affärsförbindelser med statsföretag i kommunistdiktaturer slussa in pengar i Vänsterpartiet.
I en polisutredning på 1960-talet konstaterades att det då fanns 182 sådana kommunistpartianknutna företag i Sverige. Exempelvis rörde det sig om tryckerier som stöttades från öst och tryckte propagandaskrifter som Nyheter från Sovjetunionen. Det största av tryckerierna hette Västermalms tryckeri AB och hade sina lokaler på, just det, Kungsgatan 84 i Stockholm.

Huset på Kungsgatan 84 är i samma organisations ägo sedan 1930-talet.
Formellt var även Vänsterpartiet en lokalavdelning till det sovjetiska kommunistpartiet. Ledande vänsterpartister erkände öppet att pengarna kom från Moskva.
Det var ett ”naturligt inslag i den proletära internationalismen”.

Först 1940 blev det förbjudet i Sverige att ta emot utländskt understöd.
Huset på Kungsgatan 84 kontrolleras genom fastighetsföreningen Härolden Nr 12, där Lars Ohly under några år var exekutiv firmatecknare.
Fastigheten på Kungsgatan 84, som ligger mycket centralt i Stockholm, är en betydande ekonomisk tillgång, vars grund alltså lades med blodspengar från Josef Stalins diktatur.

På samma sätt är det med Syninge, vänsterpartiets kursgård i Norrtälje.  Fastigheten köptes på 1960-talet med pengar från Sovjet och DDR.
Allt ordnades av en partimedlem, Georg Greiff, som hade uppdrag att vara direktör på AB Svenska Sovjetfilm och generalrepresentant för Östtyska Deutscher Innen- und Aussenhandel. ”Han skulle tjäna pengar åt partiet”, erkänner en person med god inblick i vänsterpartiets inre liv, redaktören Kerstin Gustafsson, i Ordfront magasin 24 oktober 2003.

En rännil från de kommunistiska diktaturernas rovdrift på natur och människor, från tyrannernas konfiskeringar och beordrade straffarbeten hamnade alltså i vänsterpartiets balansräkning. Det går en rak finansiell linje från den sovjetiska konfiskeringen av estniska bönders mark till vänsterpartiets fastighetsinnehav.
Det svenska vänsterpartiet vill ibland framställa sig som ett allmänt vänstersocialistiskt parti bland andra sådana, som till exempel i andra nordiska länder.
För att Vänsterpartiet överhuvudtaget skall kunna bli rumsrent bör/skall man
sälja fastigheterna som finansierats med blodspengar – både partihögkvarteret Kungsgatan 84 och kursgården Syninge i Norrtälje!
Försäljningsintäkterna bör gå oavkortat till kommunismens offer!

För något år sedan besökte jag Kina. Vi hade en svensktalande kines
som varit i Sverige flera år och studerat. Han pratade utmärkt svenska.
Han undrade hur folk överhuvudtaget kunde rösta på Vänsterpartiet/kommunisterna.
Enligt guiden hade Vänsterpartiet fram till 1970-talet inte tagit avstånd från moderpartiet i Sovjet. Övriga nordiska kommunistpartier hade ingen anknytning
till Sovjet.
Guiden: Kommunisterna är vår tids värsta slaktare – de har dödat över 100 miljoner människor!


Intressant är att antirasister och kommunister numera slåss inbördes om vem som är den bäste antirasisten, vem som är mest solidarisk och vilken hudfärg som är mest drabbad