Science fiction i gårdagens Agenda om klimatet!

Science fiction i gårdagens Agenda om klimatet!

En talesperson från FN framförde att fram till 2100 kommer jordens temperatur att höjas med 4 grader om vi inte gör något.

Sedan satt 2 snillen i Agenda och spekulerade, programledaren
Camilla Kvartoft och Sveriges klimatförhandlare Anna Lindstedt.

Att höra dessa två kvinnor prata om framtidens klimat fram till år 2100, det var som om att höra på en ytterst dålig science fiction historia.

Anna Lindstedt:
Vi kommer att få 3-4 grader högre temperatur om inte utsläppen minskar.
I första hand måste koldioxid utsläppen minska. Haven kommer att höjas så mycket, att många öar i Söderhavet kommer att försvinna. Falsterbo nästet kommer mer eller mindre att ätas upp av vattnet.
Vetenskapen har säkerhets ställt dessa fakta och det är människornas påverkan genom utsläppen som är orsaken.

Sverige den humanitära stormakten, visar sina muskler igen.
Sverige är per capita det största bidragslandet. Under 4 år kommer vi att ge 4 miljarder, så att de länder som släpper ut mycket koldioxid, skall få dessa bidrag.

Gissa vilka länder som kan komma ifråga?

Svar: Kina, Indien, Polen med flera
Kommentarer är överflödiga!

Anna Lindstedts kompetens att leda dessa förhandlingar kan skarpt ifrågasättas!  Det som förmildrar det hela, är att hon förhandlar på de direktiv hon får av den rödgröna regeringen. Där finns inkompetensen! Vilka bevis har de?

Sanningen om klimatet
Fakta är att den globala medeltemperaturen inte ökar! Den globala medeltemperaturen har återhämtat sig något sedan den lilla istiden vid mitten av förra årtusendet.
Kanske 1°C eller så på 150 år. Sedan 18 år tillbaka har ingen fortsatt uppvärmning, kunnat registreras, trots fortsatta utsläpp av CO2/koldioxid.
FN:s organ IPCC har ingen förklaring till detta. Deras teorier bygger på datamodeller och de stämmer inte med mätbar verklighet.
Ytterst pinsamt för IPPC, som byggt upp hela sitt falsarium på
data från dessa modeller.


Fakta om dagens situation och framöver.

''
 
Ingen fara för Söderhavsöarna!

Många anser att havens stigande nivå är den allvarligaste frågan i klimatdebatten. Deras larm avser ö-nationer, som kan försvinna och miljonstäder, som kan översvämmas. Frågan är, vilka gränser sätter naturlagarna?

Under den senaste istiden innehöll landisarna så mycket vatten, att havsnivån låg 120 meter lägre än idag. Isen täckte delar av Sibirien, norra Europa och Nordamerika samt på södra halvklotet en del av Nya Zeeland och sydligaste Sydamerika plus hela Antarktis. När isen smälte som snabbast, steg nivån med 10 mm/år.

Av dagens istäcken ligger cirka 90 procent på Antarktis och 10 procent på Grönland. De har överlevt 4 varma ”Mellanistider” samt perioder med 2 och 3 grader högre temperatur än nu. Detta torde betyda att tron på ”tipping points” är grundlösa. Plötsligt skulle stora glaciärer snabbt glida ut i havet och höja dettas nivå med flera meter.

Nils-Axel Mörner är en av världens ledande som suttit i de högsta internationella organen om havens nivå har kommit fram till följande:
Han har under flera decennier besökt de mest kritiska platserna på Jorden,  Maldiverna, Bangladesh, Kiribati, Tuvalu, Venedig och New Orleans.
Han har kontrollerat hamnarnas mätning av havsnivån och strändernas tecken på ändrad nivå. Ingenstans har den stigit oroande.

På ett enkelt sätt har han visat hur snabbt havet stiger med hjälp av IPCC:s riggade data från rapporten 2007. Dessa är loggade värden för havets nivå i 159 hamnar med mätstationer, guage stations, som registrerar nivån med flottörer eller liknande. Värdena på stigningen varierar från – 8 mm/år till + 6 mm/år.

I diagrammet ovan placerar Mörner mätvärdena efter varandra i stigande ordning med det lägsta, mest negativa, först. Detta avser givetvis en plats, där landet höjs. Det avgörande är att i närmare hälften av hamnarna stiger nivån mellan noll och två mm/år. IPCC uppskattade istället stigningen till 2 – 6 mm/år. De siffrorna avser städer vid flodmynningar, där marken består av uppslammat material, som sätter sig under århundraden.

Stigning med mindre än 2 mm/år inger ingen oro. Den utgör ingen fara för Söderhavsöarna. Korallerna växer uppåt i samma takt som havet stiger. Universitetet i Auckland, New Zeeland, har under 60 år mätt arean på 27 söderhavsöar, bland andra Kiribati och Tuvalu. Endast fyra hade minskat. Elva hade växt med 3 – 30 procent.
När korallerna dör, bildar deras skelett grus, som spolas upp på stränderna av stormar, så att öarna växer och nya öar bildas.

Men, om det blir varmare, kan landisarna då höja havet mera? Det har inte skett under Medeltiden, Romartiden och den Minoiska tiden för 3.000 år sedan, då det var cirka 1, 2 och ännu fler grader varmare. Blir det ännu varmare, ökar avsmältningen. Dock bara på Grönland, eftersom Antarktis ligger direkt över Sydpolen, där det sällan blir plusgrader.

Isen är tre kilometer tjock. På den höjden är det 20 grader kallare än vid marken. Därför sker ingen nämnvärd smältning på isens yta. Den sker vid fronten, nertill. Det betyder att den yta, som den varma luften kan värma isen på, är mycket liten, en tiopotens mindre än då istiden slutade. Då steg havet med 10 mm/år. Nu kan ett varmare klimat inte öka stigningen med mer än 1 mm/år, alltså maximalt 2 – 3 mm/år tillsammans med den pågående stigningen. Naturlagarna sätter den gränsen.

Faktum är att korallerna gillar lite varmare vatten. Om det mot förmodan skulle bli lite högre vattennivå och lite varmare vatten är mumma för korallerna.

Maldiverna kan utöka sin yta. Tror att invånarna på Maldiverna blir glada?
Fast naturligtvis har de blivit oroliga när de har upptäckt att de kan få pengar på att vara oroliga. Det handlar om drivkrafter och incitament och inte om klimatet.