Den svenske grisen har knorr på svansen - den danske har ingen svans!

Svensk självförsörjningsgrad är enligt Livsmedelsverket = NOLL

 

De senaste åren har det hävdats av politiker, journalister och tyckare att Sveriges självförsörjningsgrad ligger på ca 50 procent.

Men vid en genomgång har det visat sig att den siffran är felaktig.
En längre krissituation med avklippta importvägar är lika med katastrof för Sverige.
För närvarande lever vi i en orolig värld och det har gjort att frågan om Sveriges självförsörjningsgrad åter är på agendan. Man har granskat uppgifterna bakom siffran.
2002 skrotades Beredskapsverket tillsammans med de sista lagerlokalerna med livsmedel för kristider. 10 år senare kan man i en LRF-rapport läsa att ungefär hälften av den mat vi konsumerar kommer via import. Uppgifterna har sedan dess likställts med att vi har en självförsörjningsgrad på 50 procent.
Men förhållandet mellan importerat och egenproducerat livsmedel visar bara en teoretisk potential - inget annat. Var siffrorna kommer ifrån kan man varken svara på hos LRF, Livsmedelsverket eller Jordbruksverket.

Fördyring av lantbruket produktion
Anledningen till att vår självförsörjningsgrad har sjunkit så mycket, är att man systematiskt har fördyrat det svenska jordbrukets produktion med olika pålagor och skatter. Trots ett effektivare jordbruk och större arealer för den enskilde jordbrukaren har kostnadsökningen slagit igenom så mycket att många har valt att lägga ner sitt jordbruk.

En annan orsak till minskningen är att vi är med i EU. EU har fri handel över gränserna, utan avgifter och regler.
Detta har gynnat de länder som har lägst produktions kostnader.

Jämförelse mellan en dansk och svensk köttproducent
Det är tufft för en svensk bonde sedan Sverige gick med i EU.
Sverige har jämförelsevis mycket strängare regler för djurhållning.  Konkurrensen blivit övermäktig utan tullmurar.
Att bedriva ”världens renaste jordbruk” har inte räckt. Lönsamheten har blivit för dålig för mjölkbönder, äggproducenter och grisbönder som därför lägger av.

Även om den svenska köttindustrin är långtifrån vad man menar med ”ekologisk” så finns stora skillnader mot djurhållningen i andra länder.

Danmark är världens största exportör av griskött. Enligt en dansk beräkning är produktion av griskött 1,33 DKR billigare per kilo för danska bönder, än för svenska. Det är en hel del när bonden får cirka 12 kronor per kilo slaktvikt.

Strängare regler i Sverige
Vad beror det på? Reglerna för djuromsorgen är en förklaring:

Att svenska slaktgrisar har mer utrymme, cirka 30 procent mer än danska.
Att svenska suggor måste få gå lösa och ha tillgång till halm.
Att svenska grisar har knorr på svansen. De danska får ofta svansen avklippt, eftersom de står så tätt och därför tenderar att bita av svansen på varandra.
Att nyckelfrågan har varit att Sverige sedan 1986 haft förbud mot antibiotika i foder. Om spädgrisar får antibiotika i fodret så klarar de övergången från modersmjölk till fast föda utan magbesvär, och växer därför fortare.

Sedan något år har Danmark av kommersiella skäl infört en frivillig antibiotikafrihet.
Därmed har danskarna fått samma besvär som vi, så konkurrensen är på väg att jämna ut sig.

Svenska grisproducenter slås ut
I avvaktan på att konkurrenssituationen ska jämna ut sig, slås svenska grisproducenter ut. Det gör att stora åkerarealer inte längre behövs för att odla spannmål. Förbuskning eller skogsplantering hotar.
Vi importerar fler och fler grisar som vi äter upp som tillbringar sina liv under förhållanden som inte är tillåtna i Sverige och de får mycket antibiotika under
sitt liv.

Experterna oeniga
Kristina Mattson, chef för handel och marknad på Jordbruksverket, är kritisk till siffrorna från LRF säger:
”Självförsörjningsgrad är komplext och svårt att ange som en totalsiffra. Det kräver att man räknar om handeln med bearbetade varor och beaktar lagernivåer”.

Livsmedelsverket har i dag samordningsansvar när det gäller kris- och beredskapsplanering av livsmedelsförsörjningen. Det uppdraget gäller bara kortvariga krissituationer på max tre veckor.
Hur skulle Sverige klara sig under en längre krissituation med avklippta importvägar?
I dag har vi inga lager med livsmedel eller kemikalier för dricksvattens produktion. Vår största förpackningsfabrik för livsmedel lades ner förra året.

 

Vilken självförsörjningsgrad har vi?
Enligt Livsmedelsverket har vi en försörjningsgrad så är den lika med noll!
Orsaken är att vi är starkt beroende av att importera insatsvaror till jordbruket, som till exempel gödningsmedel och protein till djurfoder.
Vår försörjningsgrad kommer att vara obefintlig så länge vi saknar beredskap och verktyg för att kunna bedriva livsmedelsproduktion.

 

Vid en kris krävs stora omställningar
Camilla Eriksson, forskare på SLU, håller just nu på med ett projekt tillsammans med MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Hon menar att jordbruken kan producera mat vid kristid men att detta kommer att kräva stora omställningar.

I en krissituation måste vi använda mindre maskinkraft, mer arbetskraft, och byta ut spannmål mot rotfrukter, samt gris och kyckling mot naturbeteskött. Lantbruket kan inte ensamt fixa detta, de behöver extra arbetskraft.
Om inte den omställningen lyckas kommer Sverige inte klara att försörja sin växande befolkning någon längre tid.
Vad händer vid en kris?
Det svenska samhället klarar inte en allvarlig kris, än mindre ett krig. Vi har gjort oss sårbara på ett skrämmande sätt som ingen riktigt har förstått!

På det civila planet handlar den ökade sårbarheten bland annat om minskad livsmedelsproduktion och ett ökat beroende av dagliga livsmedelstransporter.
Det handlar också om urbaniseringen och med den en förlorad förmåga att producera vår egen mat. Denna kunskap har även försvunnit inom armén, som tidigare hade slakteri- och bageriplutoner och beredskapslager att ta till.

Tidigare gick det en direktlinje mellan bonden och armén. På Gotland hade försvaret egna lager som räckte i tre månader. I dag får armén handla sina kotletter på Ica som vilket hushåll som helst. som på Kungliga Krigsvetenskapsakademin nu deltar i ett 3-årigt projekt om den svenska beredskapen, vad som borde göras och där livsmedelsproduktionen är central

Detta händer om transporterna stoppas en vecka:

Dag 1: Mjölk och färskbröd tar slut i butikerna
Dag 2: Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln, störningar i kollektivtrafiken
Dag 3: Mejeriprodukterna i butikerna är slut, tydlig brist på drivmedel, skolbespisningen serverar rester
Dag 4: Brist på livsmedel, alla drivmedel slut på tankstationerna
Dag 5: Skolmaten helt slut, restauranger stänger, många fordon får ställas

Källa: Sveriges Åkeriföretag

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har kommenterat vår självförsörjningsgrad:
"Vår självförsörjningsgrad i fredstid har betydelse för vår försörjningsförmåga i kris men många andra faktorer är av väl så stor betydelse. Det handlar till exempel också om att ha stabil infrastruktur och en fungerande marknad för insatsvaror. Gränsöverskridande samarbete, handel och integration främjar en positiv utveckling i stora delar av världen. Sveriges säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra."

En tycker att bonderörelsen varit ganska dålig på att hämta hem det mervärde som ligger i antibiotikafriheten och bättre djurhållning.

Men sak kan vi vara glada för:
den svenska grisen har knorr på svansen men det har inte den danska för den har ingen svans!