Är fred i sikte för Syrien?

Förhandlingar om Syriens blodiga väpnade konflikt hölls i München för någon vecka sedan.

Samtalen hölls under överinseende av 17-medlem International Syrien Support Group.

Gruppen omfattar USA och dess regionala allierade, Saudiarabien, Turkiet och Qatar. De deltar i kriget för att få ett regimskifte i Syrien som är den ena parten.
Den andra parten är Ryssland och Iran som är allierade med presidenten Bashar al-Assads regering.

Washington krävde en omedelbar vapenvila och stopp för ryska flyganfall i Syrien. USA, och reaktionära arabmonarkier och regimen i Turkiet, fruktar att utan ett stopp för striderna, kan islamistiska milis som de har stött, finansierat och beväpnat i nästan fem års tid kommer att lida ett stort nederlag.
Samtalen hålls mot den bakgrund av den regeringsoffensiv, med stöd av ryska flyganfall, för att bekämpa väststödda ”rebeller” i östra delen av Aleppo.

Vapenvila eller …?
En överenskommelse har nåtts om en vapenvila ”inom en vecka”.
Avtalet innebär dock att fortsatta strider kan ske mot Daesh/ISIS och al-Nusra.
Nu kan det humanitärt bistånd flöda fritt in i stridszonen.
Men alla de underliggande konflikterna förblir olösta, och både amerikanska och ryska militära operationer fortsätter.
I början av München-samtalen kom Kerry vid en intervju med Washington Posts kolumnist David Ignatius med ett tydligt hot:
”Vad vi gör är att testa Rysslands och Irans allvar” - ”och om de inte är allvarligt, så har vi en plan B …”


Plan B
Denna plan innebär en kraftig upptrappning av det amerikanska militära ingripandet i Syrien, som då utförs under förevändning av att bekämpa Daesh/ISIS - som man hjälpt till att stödja tillsammans med allierade för att störta Assad regeringen. Saudiarabien och Qatar har också diskuterat en ”Plan B” som innebär deltagande i direkt militär intervention för att skydda ”rebellerna” som de stödjer.

Saudi-ägda nyhetsgruppen al-Arabiya har citerat tjänstemän i Riyadh som bekräftat detta som skulle utgöra en provokativ fientlig invasion.

Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev uttalade för den tyska dagstidningen Handelsblatt följande:
”Amerikanerna och våra arabiska partner måste noga fundera på detta om de vill ha ett permanent krig? Alla sidor måste tvingas till förhandlingsbordet i stället för att tända gnistor i ett nytt världskrig”.

När man lyssnar till Medvedevs ordval inser man att de var väl övertänkta.

En militär intervention för att rädda al-Qaidas syriska gren al-Nusra – den ledande kraften på marken i Aleppo-provinsen, kan snabbt medföra att USA och dess allierade kommer i strid med Ryssland, dvs. en väpnad konfrontation mellan världens två största kärnvapenmakter.
 
Amerikanska tjänstemän har nyligen talat om att skapa en ”humanitär korridor” till Aleppo och andra rebellområden som belägras av regeringsstyrkor.

Förmodligen är denna ”korridor” tänkt att ersätta den huvudsakliga försörjningsvägen för ”rebeller” från Turkiet och som stört CIA:s beväpning av ”rebeller” med lager från Libyen, Gulfstater mm, vilken skurits bort av regeringens offensiv.
En sådan korridor skulle kräva en militär styrka för att skydda den och kräva en ”flygförbudszon”, vilket innebär en konfrontation inte bara med syriska regeringsstyrkor, men också med ryska stridsflygplan.

NATO-landet Turkiet har blockerat gränsen för syriska flyktingar i syfte att skapa maximal kris så att landet kan fullfölja sina egna strategiska mål.
Turkarnas mål som omfattar inte bara regimskifte i Damaskus, men även blodigt undertryckandet av den kurdiska minoriteten på båda sidor om gränsen.

Obama-administrationen har inte varnat det amerikanska folket för att man inleder en politik i Syrien som kan ställa USA mot den ryska militären och som har potential att utlösa en global katastrof.

Vad Obama inte inser att det inte finns något folkligt stöd för USA:s militära ingripande i Syrien. Interventionen har falskt presenterats som ”humanitet” med hjälp av en hel kotteri av vänsterorganisationer som har specialiserat sig på att porträttera en blodig sekteristisk kampanj av CIA-stödd islamistisk milis som en ”syriska revolution”.



Omfattningen av katastrofen i Syrien
I en studie har den aktualiseras av Syrian Center for Policy Research.
De fann att 11,5 procent av befolkningen i Syrien antingen har dödats eller skadats som ett resultat av den väpnade konflikten.
Medellivslängden har rasat från 70,5 år 2010 till uppskattningsvis 55,4 år 2015. Arbetslösheten hade stigit från 14,9 procent 2011 till 52,9 procent i slutet av 2015, och 85,2 procent av befolkningen bedömdes vara fattiga.


Obama-administrationen har alltså tillfogat Syrien ett krig som är precis lika dödligt som Bushadministrationens krig mot Irak.
Det syriska folket är offer för ett USA-iscensatt krig som drivs av den globala strategin att ändra ekonomiska tillbakagångar genom användning av hot om militär styrka.
Washington ville ha ett regimskifte i Syrien för att försvaga landets två viktiga allierade Ryssland och Iran.
Men kanske det viktigaste - befästa kontrollen över de stora energiresurserna i Mellanöstern.

Hotet om världskrig baseras inte på möjligheten att amerikanska och ryska stridsflygplan möts i luftrummet över Syrien, men genom krigets inriktning på regimskifte och de bredare strategiska målen.
Detta tar sig uttryck i NATOs ökade militära inringning av Ryssland och den alltmer provocerande antikinesiska politiken som förs av Pentagon i Sydkinesiska havet.

USA:s strävan efter global hegemoni baseras på Wolfowitz-doktrinen http://sv.metapedia.org/wiki/Wolfowitzdoktrinen som läckte ut 1992.

Kärnan är att USA ska ha det övergripande målet att hindra att någon likvärdig supermakt att uppstå. Denna ”grand strategi” har lett till oupphörliga amerikanska anfallskrig som tex i Irak och Libyen.