Har Miljöpartiets röta överförts till Socialdemokraterna?

Att det kan svänga fort i politiken har Miljöpartiet fått erfara den senaste veckan.

Från att ha varit alla journalisters och debattörers närmast dyrkade och helgonförklarade parti, är nu samma parti häcklat och hånat av samma journalister och debattörer.

För Miljöpartiet är detta minst sagt anmärkningsvärt och en chock för språkrören att man skarpt ifrågasätter partiet existens.
Men det kanske allra svåraste för språkrören är att förstå, att de själva är Miljöpartiets största problem.

I dags läget skulle nästan vad som helst vara bättre för partiet än Åsa och Gustav.
Miljöpartiet förstår inte heller att de aldrig tidigare har behövt tänka på konsekvenserna av sin politik. Deras väljare bor i vita enklaver med goda inkomster, speciellt i Stockholms innerstad. De försvarar eller förnekar MP:s förödande effekter på Sverige. Man omfamnar nya influenser och kallar det för mångfald och mångkultur.

Idag kallade Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson till en presskonferens. Meningen med en presskonferens är att man har något att säga och inte föra att man inget har att säga.

Budskapet var: Vi är beredda att överlämna ansvaret – men vill sitta kvar!

De båda språkrören vill ha ett tydligt och starkt mandat från rörelsen. Man skall också fokusera mer på miljön. Kanske skulle de berätta att alla i Sverige ska få en elcykel och man skall sänka momsen på cykel reparationer!

Sammanfattar man vad de två språkrören sa:
Men det är Vi avgår inte och vi sitter kvar i regeringen. Det är statsministern som svarar på vilka som är statsråd.

Det kommer att bli svårt för partiet att lägga locket på. Man saknar helt enkelt erfarenhet av ledarskapskonflikter! En sak är Miljöpartiet väldigt duktiga på är, att man stor erfarenhet av konflikter i politiska sakfrågor.
Men det är något helt annat - och faktiskt lättare att hantera.

Språkrören har trott att den politik som Miljöpartiet har fört:
där radikalfeminister och radikala islamister förenats i kampen mot svenska män med vit hudfärg accepterats av alla! Identitetspolitik är verkligen en underbar idé – och Sverige är världsledande på området!

Inte minst av de 80% av Sveriges journalister och 95% av invånarna på Södermalm, så älskar Jämställdhetsfeministern Miljöpartiet

Chocken är nu total inom Miljöpartiet. De flesta måste vara klara över att Miljöpartiet får nu agera syndabock för en utveckling som inte på något sätt är isolerad till partiet.

De idéer som fått fäste i Miljöpartiet har också fått fäste i de flera andra partier. Postmodernismen, identitetspolitiken och islamismen har kunnat flytta fram sina positioner under såväl den nuvarande som den förra regeringen.

Om man följt utvecklingen den senaste veckan har vi sett följande:

Gustav Fridolin som är minister i Stefan Löfvens regering, lovade fixa skolan på 100 dagar. Det har gått mer än 100 dagar och skolan är fortfarande inte fixad!

Gustav, är som alla vet, en mycket duktig och kunnig radikalfeminist. De senaste dagarna har han haft det lite tufft.

Först fick Gustav av någon anledning massiv kritik för att han, tillsammans med Sveriges genom tiderna smartaste och bästa vice statsminister Åsa Romson, ut och försvarade bostadsminister Mehmet Kaplan.
Båda språkrören ansåg att det var Kaplans självklara rätt att regelbundet umgås med radikala islamister.

Gustav Fridolin slog fast med pondus och skarpsinnighet i rösten, att det självfallet är helt okej för en svensk minister i en feministisk regering att regelbundet boka in möten med och umgås med radikala islamister.

Både Åsa Romson och Peter Eriksson, fd språkrör höll med.
De upplyste i en intervju i SVT Aktuellt Sveriges befolkning om att det är rasism att överhuvudtaget kritisera Mehmet Kaplan för att han umgås med radikala islamister.

Innan kritikstormen kring Mehmet Kaplan ens mojnat var det dags igen. Det visade sig att islamisten Yasri Khan, som bland annat vägrar ta kvinnor i hand, var på väg att väljas in i Miljöpartiets styrelse.

Varken Gustav Fridolin eller Åsa Romson såg några som helst problem med Yasri Khans kvinnosyn. Efter att ha gömt sig från media under några dagar kröp Gustav Fridolin fram för att kommentera Yasri Khan-frågan.

Gustav Fridolin förklarar för SVT varför han inte reagerat mot det islamistiska kvinnoförtryck som Yasri Khan ger uttryck för:

”Jag kände till det. Jag hade inte förstått hur kränkande vissa kvinnor tycker att det kan vara. Jag hade inte förstått vilka reaktioner det kunde väcka”.

Gustav Fridolin hade helt enkelt inte förstått att vissa kvinnor tycker att islamistiskt kvinnoförtryck kan vara kränkande. Eller att islamistiskt kvinnoförtryck kan väcka negativa reaktioner! Inom det feministiska Miljöpartiet och på Södermalm väcker radikal islamism annars enbart positiva reaktioner.

Resultatet av Miljöpartiets alla ”dikeskörningar” har inte bara återspeglats i en alltmer urspårad och hätsk samhällsdebatt.

Resultatet har inte heller uteblivit, där vi ser att yttrandefriheten försvagats, att kommunala badhus infört könsseparerade badpass och att extremister fått både bidrag och politisk legitimitet.

Resultatet har också blivit att såväl rättsväsendet som statliga DO slagit fast att det är diskriminering att inte erbjuda den som vägrar att skaka ens hand en praktikplats.

Resultatet har blivit att åklagare försökt införa regelrätt blasfemilagstiftning i Sverige.

Resultatet har blivit att kommuner genomför ytterst tvivelaktiga projekt i samarbete med islamister.

Resultatet har blivit att skolor börjat särbehandla elever beroende på partisympatier.

Resultatet har blivit att feminister trivialiserat kvinnoförtryck.

Resultatet har blivit att terrorhotet har banaliserats, samtidigt som höga politiker på fullt allvar föreslagit att terrorister skall ges förtur i bostadskön.

Resultatet har blivit att principen om likhet inför lagen urholkats till förmån för vad som i praktiken är särlagstiftning.

Resultatet har blivit en utbredd acceptans för politiskt våld.

Resultatet har blivit att journalistkåren mörklagt händelser med stort nyhetsvärde.

Det har gått så långt att terrorforskaren Lars Nicander nu varnar för att Miljöpartiet kan ha infiltrerats av islamister. Detta faktum bör tas på väldigt stort allvar.

Inte i första hand för vad det säger om Miljöpartiet, utan för vad det säger om utvecklingen i Sverige i stort.