Är Sverige på dekis?

Många har noterat att det skett stora förändringar i Sverige de senaste åren.

Utan att måla ”fan” på väggen kan man konstatera:

att vi har en skola i ett fritt fall enligt Pisamätningarna och där botten troligen inte är nådd än på länge

att vi har en sjukvård som genomgår en strukturell kris som blir särskilt tydlig under sommaren
att behörighetskraven för intagningen till polisutbildningen sänks, nu behöver man inte ens vara normalbegåvad

att polismän och sjuksköterskor lämnar sina arbeten pga för dåliga löner

att skolbränder är de högsta i världen

att vi över 55 No Go Zoner där polis och blåljuspersonal blir utsatta för stenkastning

att vi hade EU:s högsta invandring per innevånare

att vi har mellan 250.000- 400.000 fattigpensionär som inte kommer upp till EU:s fattigdomsgräns på 11800, varav minst hälften är kvinnor

Listan över problem kan göras längre.

Under flera år besöktes Stockholm under sommaren. En av höjdpunkterna var, att följa med på Stockholmsvandringar, med alldeles utmärkta guider.

Glömmer aldrig när vi gick på en Östermalmsvandring.

Guiden berättade:
Att han såg en förändring över generationerna. Först är det en generation som bygger upp en förmögenhet, sen en som förvaltar och sen kommer en bortskämd generation som bara vill ha och skörda frukterna. Inte sällan slutar det med katastrof.

Guidens beskrivning kan utan vidare överföras på Sverige och vad som har hänt med Sverige de senaste 60-80 åren.

Att förfallet pågått länge, kan var en se och det värsta är, att det kommer att ta väldigt lång tid, att förändra och komma tillbaka till det Sverige, det var en gång i tiden.

Skulden till att Sverige så drastiskt försämrats, är att politikerna i sin miljö i Stockholm, inte varit medvetna om och sett Sveriges förvandling, från att ha varit en Europas rikaste länder, till att ha halkat ner långt på listan.
Dagens svenska politiker har undantagslöst aldrig haft en vanligt arbete och inte heller sett problemen eller förstått detta, i en vanlig svensk familj.

Först nu börjar de svenska politikerna vakna och insett problemen i Sverige.

De lösningar vi nu ser, tenderar att vara paniklösningar, sådant som fungerar dåligt och hade kunnat undvikas om rätt åtgärder vidtagits betydligt tidigare.

Ett bra exempel är invandringen. Bara för mindre än ett år sedan, gick Löfvén ut och sa att det inte fanns ett tak på hur många vi kunde ta emot.

6 månader senare stängs Sveriges gränser. För någon månad sedan, skall vi utvisa 70-80.000 enligt Ygeman.
Dessa åtgärder borde ha genomförts för minst fem år sedan.

Vi kan skicka en stor ”blombukett” till Fredrik Reinfeldt!
Det är han som har försatt oss i denna situation!
Att komma tillrätta med integrationen och skaffa arbete och bostad till alla, kommer att bli Sveriges största utmaning genom tiderna, om den överhuvudtaget går att genomföra!
Det kan lyckas, förutsatt att politikerna gör rätt saker, vilket vi inte ska anta, att de kommer att göra.

Fnordspotting träffar rätt om den svenska ”strutspolitiken:
”Detta sammanföll dock med att den svenska strutspolitiken började få direkt förödande konsekvenser, varför denna motoffensiv misslyckades. I stället tvingades regeringen acceptera att man nu var tvungen att faktiskt förhålla sig till verkligheten, vilket efter en serie symboliska åtgärder resulterade i att man på en presskonferens lät meddela att Öresundsbron i praktiken skulle stängas för asylsökande”.


Känslan som de flesta har, är att dagens politiker inte riktigt har koll på läget.
De har inte riktigt förstått, hur vi kunnat hamna här och framför allt, inte hur vi ska ta oss vidare. Att döma av politiken idag, är den känslan helt riktig.
I dag är det ingen som vill regera Sverige.

Istället för att ta itu med de problem som faktiskt politikerna skapat, sysslar de flesta svenska politiker till höger och vänster med prat om bidragsnivåer och avdrag för hushållsnära tjänster.

I Almedalen kunde vi konstatera att de tvistade, om vem som älskar Sverige mest, genomgår Sverige just nu, vad som liknar en stor systemkris.

Det politikerna inte vill inse är, att den generella välfärdsstaten står på spel. Grundfundament som vård, skola, och polisväsende står och vacklar och håller på att falla sönder, inför ”häpna” handlingsförlamade politiker.

Om denna utveckling fortsätter och inte stoppas, kommer i tangentens riktning, Sverige att vara ett helt annat land om tio år.
Vi kommer att bli omsprungna av många östeuropeiska länder och sitta där, med många gigantiska inhemska problem att hantera, utan att se någon lösning.

Att Sveriges bästa dagar ligger bakom oss är ställt utom allt tvivel!
Ingen framgång är evig, och i synnerhet den som tagit den för given, riskeras nu att den kastas bort. Det är just vad som håller på, att ske nu i dagens Sverige.

På en resa till Kina för något år sedan, berättade den kinesiska guiden, som för övrigt studerat och bott i Sverige 4 år, att han inte begrepp oss svenskar.

Ni pratar mycket om nazister och deras brott som ert största problem, men inte ett ord om kommunismens framfart och slakt av åtskilliga miljoner människor.

Nazismens framfart är en ”mild” västanfläkt jämfört med kommunismens grova brott mot mänskligheten.
Han undrade också varför inte Vänsterpartiet förbjuds i Sverige – de predikar samma ideologi som kommunisterna!

 Det Goda Samhället
"Svenska politiker har inte under det senaste halvseklet ålagt sig några som helst sådana spärrar. De har tvärtom gjort en dygd av sin yviga lust att reformera inte bara landet och dess institutioner, utan även folket själv. Då handlar det inte bara om så efemära ting som hur många brödskivor folket ska äta om dagen – sex till åtta skulle det vara".