Står Europa inför ett vägskäl?

Det är en fråga många europèer börjar ställa sig. Den senaste veckans terroristattentat i Frankrike och Tyskland utförda av islamister, ställer nu frågan, på sin verkliga spets.

Europa och européerna står inför ett stort vägskäl, kommer de att ge vika för islamisering, eller kommer de att stiga fram, för att bekämpa radikal islam och behålla västerländska värderingar?

Det verkar som flera politiska aktörer fullständigt har tappat fotfästet. De vill inte förstå vad som händer i tid och rum. Och värre: inte ens försöker förstå utan attackerar verkligheten som en fiende, för att hålla fast vid hopplösa utopiska floskler.

Islamistisk terrorism
I samband med islamistisk terrorism uppkommer alltid samma diskussion i svensk media som på alla sätt försöker lägga dimridåer, som nu senast vid attentatet i Nice.
I början meddelade SVT att det var ensam galning som utfört dådet, innan sanningen uppdagades. En bra början vore om SVT kunde ge oss hela bilden av inträffade terroristbrott. Inte bara en kamouflerad antydan om vad som har hänt.

Hur representativa är terroristerna för islam? Men som icke-muslim är det vanskligt att bestämma, vad som är äkta respektive falsk islam.
Det behöver man heller inte göra. Det räcker med att konstatera att radikal islamism förvisso inte representerar hela islam, men att islam har ett problem med radikal islamism.
Ett problem som dessutom drabbar oss alla och gjort det med flera stora attentat de senaste åren.
De som har försökt påtala problemet har stämplats som rasister och islamofober.

Holländsk undersökning om vanliga muslimer
I en studie har sociologen Ruud Koopmans undersökt attityder hos självidentifierade muslimer från Turkiet och Marocko i Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Österrike och Sverige.

Både fundamentalism och fientlighet mot andra grupper är relativt vanliga.
Hela 52% av muslimerna i undersökningen anser väst är ute efter att förstöra islam.

Svenska muslimer anser:
att inte ha homosexuella som vänner – 43%
att man inte kan lita på judar – 37%
att muslimer borde återvända till islams rötter – 43%
att det bara finns en tolkning av islam – 67%
att det är viktigare att följa religiösa lagar än lagarna i Sverige – 52%
I undersökningen ser man attityderna, att det finns en bra grogrund för stöd till radikal islamism bland svenska muslimer. Anmärkningsvärt är att många av de unga muslimerna som är födda i Sverige, redan har islamistiska värderingar. Skrämmande är att de är, så djupt rotade.

Man ser nu också att i den islamistiska världen, att det nu drar fram en rörelse, som visar att både de yngre och äldre muslimerna, uppvisar ungefär samma grad av fundamentalism.
De som hela tiden har hävdat att muslimerna har svårt att integrera sig i den västerländska kulturen och att de behåller sina islamistiska värderingar, får nu vatten på sin kvarn.
Tyvärr kommer inte problemet med radikal islamism att försvinna i första taget.  Tvärtom kommer den att öka, eftersom många unga inte ser någon framtid och de känner sig svikna av det europeiska samhället. Varje sådant område är som en kruttunna, som kan explodera när som helst.


Kritikerna hävdar att islamisterna dödar fler än tidigare.
Kritikerna hävdar också att västerländsk civilisation måste säga nej. Den muslimska kulturen och islam som en religion, är oförenlig med västerländsk demokrati.

Deras argument är:
1. Islam förkastar demokrati och därför diskvalificeras dess anhängare.
2. Islam förbjuder ett löfte om lojalitet till någon nationalstat.
3. Islam befaller sina anhängare att döda otrogna.

Vem klagar mest på muslimsk invandring i Frankrike och Sverige?
Vem lider mest av lokal islamism? Runt om i Sverige har det byggts en hel del moskéer. Protesterna har hög ljuda när böneutropen beviljades i Fittja.
 
Kritikerna hävdar att det inte minst är viktigt när det gäller verksamheten vid moskéerna i Sverige, är att det kan finns en betydande risk att moskéerna ”kapas” av jihadistiskt sinnade extremister.
De kommer att använda helgedomarna som centrum för islamistisk propaganda och antisemitism. Just detta har skett vid den stora moskén på Södermalm i Stockholm.

Om nu böneutrop fortsättningsvis kommer att bli en integrerad del av det muslimska fromhetslivet i Sverige, stärks den muslimska självkänslan, vilket extremisterna inte kommer vara sena att utnyttja. I värsta fall kan det relativt beskedliga böneutropandet i Fittja öppna fördämningarna för en utveckling, vi ur såväl demokratisk som säkerhetsrelaterad synvinkel på intet sätt är betjänta av.

I Frankrike är problemet lite annorlunda. Vem gillar mest att dricka ett glas vin eller äta en skinkmacka? De fattiga och de äldre, som bor nära de muslimska områdena, för att de inte har råd att bo någon annanstans.

Som ett brev på posten kommer miljoner äldre och fattiga, att välja högerpartiet Nationella frontens ledare Marine Le Pen till republikens nästa president, av det enkla skälet att hennes parti är det enda som vill stoppa olaglig invandring.

På grund av att Frankrikes äldre och fattiga vill rösta på Nationella fronten, har de blivit etablissemangets fiender, både till höger och vänster.
Vad säger Nationella fronten till dessa människor? "Vi ska återupprätta Frankrike som en nation av fransmän." Och de fattiga och äldre tror på det – för att de inte har något annat val.

Socialdemokraterna i Sverige erhöll 75 procent av de svenska muslimerna röster i kommunvalet 2006; och valen därefter uppåt 85%.
Undersökningar pekar på att det "röd-gröna" blocket i kommande val får 80-90 procent av muslimernas röster.
Tack vare rösterna från muslimerna sitter fortfarande S kvar i Malmö.
Frågan man kan ställa sig är vad är värst – fuskande invandrare eller politiker som tillåter myglet?
Bakgrunden är den olagliga hyresrabatten som en invandrarförening fick.
Malmö har satt i system att ge bra bidrag till invandrarföreningar.
Ett flertal rättegångar har genomförts av fusket.
”Ändamålet helgar medlen”!

Utgången av Brexit berodde på att äldre och fattiga inte hade ett annat val än att rösta för Brexit. De tog det första verktyg de fått för att uttrycka sin besvikelse över ett samhälle, de inte längre tycker om att leva i.
De äldre röstade inte för att de ville säga: "Döda dessa muslimer som förvandlar mitt land, stjäl mitt jobb och suger åt sig mina skattepengar".
De bara protesterade mot ett samhälle som en politisk elit börjat förvandla utan deras samtycke.

Är inbördeskrig oundvikligt? Ja!

Den politiska eliten vill inte inse att inbördeskrig redan har förklarats av extremistiska muslimer.
Den politiska vänstereliten och svensk media vill inte inse vilka som är fienden, utan fienden är:
Nationella fronten i Frankrike
AfD i Tyskland
Sverigedemokraterna
UKIP
FPÖ i Österrike
Dansk Folkeparti
Partij voor der Vrijheid, PVV i Holland
Jobbik i Ungern
Sannfinländarna

Den svenska vänstervridna medias ställningstagande är, att utan islamism i Frankrike, i Belgien, i Storbritannien, i Sverige – då kommer ett inbördeskrig att bryta ut.

DN:s Johannes Åman klargör detta när han skriver:
”Marine Le Pen i Frankrike, kunna leda till slutet på västvärlden så som vi i dag känner den".
Det inte svensk media inser, att man först måste nämna denna fiende vid namn och vidta mått och steg emot den. Om man inte gör det, om man utlämnar sina infödda medborgare åt en hopplöshet, där bara väpnad hämnd återstår – ja, då är inbördeskrig oundvikligt

Frankrike
Frankrike är det land i Europa som har störst problem med muslimer och deras integration i det franska samhället. Alla oroligheter och attentat de senaste åren är ett bra bevis på detta.

Frankrikes president François Hollande vägrar i sina tal ta orden:
"Terrorism" eller "fanatiker".

Istället för att ta itu med de stora problemen i Frankrike och vidta åtgärder, bekräftar han istället efter attacken i Nice, än en gång sin beslutsamhet att vidta militära åtgärder utomlands:
"Vi ska förstärka våra insatser i Syrien och Irak".

Hollande politik i Syrien är minst sagt märklig. Genom att binda Frankrike vid ett maffia likt, manipulerat, sekteriskt ”uppror”, i tron att detta var ett smart drag, har hans politik nu matat monstret som sträcker ut sina tentakler till Frankrike.
Frankrike allierade sig med DAESH när de stred mot Assad, men fördömde dem så fort de avrättade de första västerlänningarna i Irak.
Många fransmän anser att Hollande har många oskyldiga civilas blod på sina händer. De anser Hollande är en gycklare som stödjer halshuggare som terroriserat Syrien, men i Frankrike poserar han som anti-terrorist.


Hollande måste nu gå en balansgång på slak lina, om han skall bli omvald ännu en gång. I det senaste valet röstade 93 procent av muslimerna på François Hollande, 2012.

Ännu en politiker som ställer sig till skaran ” hycklare av Guds nåde”!

Problemet är djupare än så, den politiska eliten tar nu ställning mot sina egna gamla och fattiga, för att de inte vill rösta på dem längre. De röstar istället på de för media, förhatliga ”bruna” nazistiska partierna.

Politikerna och media valde också att inte bekämpa islamism, för att muslimer röstar kollektivt på denna politiska elit. Just det, att muslimerna röstar kollektivt, utgör en oemotståndlig lockelse för den politiska eliten.

Frankrike har varit mål för upprepade islamistiska attacker, de senaste åren.
Islamistiska terrorblodbaden 2015-16:

Tidningen Charlie Hebdo och snabbköpet Hypercacher i Vincennes, 2015 Konsertlokalen Bataclan med närliggande restauranger och fotbollsarenan Stade de France, 2015
Morden på två poliser i Magnanville i juni,2016
Lastbilsattacken i Nice, på minnesdagen av stormningen av Bastiljen, som inledde Franska revolutionen 1789.

Attackerna har utförts av franska muslimer:
Medborgare som återvänt från Syrien,bröderna Kouachi som attackerade Charlie Hebdo

Franska islamister, Larossi Abballa som dödade en polisfamilj i Magnanville i juni 2016, som senare svurit trohet åt islamiska staten, IS.
Lastbilsmördaren i Nice var tunisier, men gift med en fransk kvinna, med vilken han hade tre barn. Han levde tillbakadraget i Nice tills han bestämde sig för att mörda över 80 människor och skada dussintals andra.

Radikalisering i Sverige av unga muslimer
I våra förorter eller utanförskapsområden, där nästan alla immigranter för eller senare troligen hamnar, finns det välorganiserade islamistiska organisationer.

De är beredda att med öppna armar ta emot dem. Låter vi detta ske har vi snart förlorat och låtit islamismen vinna och om vi låter den vinna är det försent att gå tillbaka.
I Sverige har vi länge ignorerat detta växande problem med radikalisering av unga muslimer.  Allt fler moderata imamer har varnat för detta.
Tyvärr har muslimska samfund varit för dåliga på att ta striden med radikal islamism.

Tyvärr måste man konstatera att när moské efter moské gjort sig skyldiga till grova övertramp, har ett ängsligt samhälle gång på gång valt att särbehandla islamismens företrädare.
När muslimer har krävt vad som i praktiken är såväl blasfemi- som särlagstiftning, har höga företrädare för rättsväsendet varit snabba med att ta deras parti.

Många som skriver om dessa problem anklagas för islamofobi av de svenska muslimska organisationerna, som Sveriges unga muslimer, Muslimska mänskliga rättskommittén och Islamiska förbundet.

Dessa organisationer torgför ofta samma berättelse:
en islamofobisk västvärld som är ute efter att bekämpa islam.

Det kanske största problemet är att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har blivit tillhåll för islamister. Bägge partier har haft flera affärer!

Fnordspotting har beskrivit detta på ett bra sätt: Rötan går mycket djupare än miljöpartiet.

Att Europa står inför ett vägval är ställt utom allt tvivel, efter alla terroristattentat.

För folket är valet enkelt, men för den politiska eliten är den en mardröm!

Konsekvensneutralitet var ordet, sa Bull, javisst sa Bill.
Elaka Måns – så är det inte! Det är sanningen som gäller!