IS- krigares återkomst och media kriget!

Förra veckans verkligt stora händelse har varit hur Sverige och svenska kommuner ska hantera och ta emot de IS-krigare som återvänder från striderna i Irak och Syrien.

I veckan klubbade Stockholms stad igenom en strategi mot extremism. Målet är bland annat att förhindra terrorresor, men också att hantera hemvändande IS-krigare med hjälp av olika typer av stöd. Strategin får dock hård kritik av oppositionen.
Det miljöpartistiska socialborgarrådet Ewa Larsson kallade detta stolt för "Stockholmsmodellen".

I Lund är slutsatsen att avhoppare från våldsbejakande extremistiska grupper ska hanteras som avhoppare från andra miljöer, till exempel den organiserade brottsligheten. Efter en utredning av personens behov kan kommunen hjälpa till med boende, sysselsättning och försörjning.

I Borlänge säger man blankt nej till varje stöd för dessa IS-krigare.

Man ”häpnar” över resonemanget från både Lund och Stockholm och det är förbluffande naivt.
Är det verkligen naturligt att kommunen fokuserar på sociala insatser i stället för rättsliga - de sistnämnda ligger på polisens och rättsväsendets bord. Men naiviteten blir tydlig när återvändande IS-krigare som har ledsnat på att halshugga fler otrogna
jämställs med om att hjälpa avhoppade nazister.

En sak är i alla fall säker: hur kan naiva socialarbetare tro att integrering kommer att fungera av IS-sympatisörer i det öppna demokratiska samhället, med arbete, bidrag och bostad. Omdömeslöst!

Sverige lider av att inte kunna skicka tillbaks brottslingar om de riskerar dödsstraff eller "tortyr". I ett fungerande samhälle så hade brottslingar fått sona för sina brott men i Sverige blir de som sagt belönade.
Det bästa vore förstås om dessa människor med blod på sina händer aldrig kom tillbaka till Sverige över huvud taget.

Media kriget

Henrik Selin, chef för avdelningen för interkulturell dialog på Svenska institutet (SI), ser en ökning i volymen av artiklar utomlands som antingen enbart fokuserar på kraftiga problem i Sverige, eller rena fall av desinformation. Just nu genomför SI en studie, för att få en mer överskådlig blick av hur det skrivs om Sverige i andra länder, men att intresset var som störst för ett år sedan, när flyktingsituationen var som intensivast, råder det ingen tvekan om.

Mediekriget får alltmer en internationell dimension när problem i Sverige uppmärksammas utomlands, och från både officiellt och officiöst håll avfärdas som "propaganda" eller "desinformation" som det avsätts skattepengar till att motverka.

Nu skrivs det sedan några år allt oftare och mer och mer rättframt om verkliga samhälleliga problem, problem som finns på riktigt och berör sådana viktiga saker som skola, vård och omsorg, lag och ordning och straffmätning, identitet och samhörighet och vad det faktiskt kostar att öppna sina hjärtan.
De utländska skriverierna har uppenbarligen träffat den svenska överheten, däribland våra kära journalisters, ömma tå. En mycket öm tå.  Då uppstår ju så klart en motreaktion.

Ofta är det så, att utländska iakttagare både ser sådant som vi själva blivit för hemmablinda för, att se och våga skriva om det. Det utländska intresset tjänar två syften i mediekriget, dels att utlandet så att säga blir en part i konflikten, dels att svenska politiker och medier känner sig manade att bemöta.

Det kan bli mycket intressant om detta fortsätter, inte minst för att det kan ge råg i ryggen åt inhemska journalister. Det blir liksom litet mindre farligt om man kan sanningsenligt skriva "Daily Mail skriver att…," än om man måste skriva
"i Rosengård inträffade i går..."

Det är nog bara en tidsfråga innan utländsk media öppet börjar anklaga svensk migrationspolitik för att utgöra en allmän säkerhetsrisk för omvärlden.

Via nätet har vi fri access till i stort sett hela världen och medvetenheten om att "svenska" medborgare kan ha vilket okänt ursprung som helst och gedigen track record utan vidhängande varningsetikett börjar sannolikt oroa en omvärld som inte delar Sveriges grandiosa ”utan att ifråga sätta humanism.”
Vårt senaste blottläggande av vår formidabla flathet inför den våldsbejakande islamismen har uppmärksammats, exempelvis av Independent:

Swedish city to offer returning Isis fighters housing and benefits in reintegration programme
Local authority says jihadis will be treated similarly to criminals and neo-Nazis

Bara för att svenska socialtjänster tycker att det är rimligt att ge personer som "någon gång råkat göra fel val", även om det gäller aktiv tjänstgöring i IS sold, ska få en ny chans, betyder ju inte det att andra länders myndigheter delar övertygelsen.