Undrar
hur media och SVT mår efter det oväntade valresultat för
dem. Redan när reportrarna på SVT i sin direktsändning såg
vem som skulle vinna, drabbades de av kollektiv ”munhäfta”
och de trodde att de befann sig i en bubbla och att resultat var
science fiction! Det var inte sf utan fakta.
Media och SVT har sedan valresultat ägnat spaltkilometer att bortförklara Hillarys förlust och vilken katastrof Trump kommer att bli.
Nu förstår de inte att allting kunde bli så ”fel”. Idag har de vaknat upp ur sin Törnrosa dröm och tvingas se verkligheten – den verklighet som USA:s befolkning vill ha!
Media och SVT har sedan valresultat ägnat spaltkilometer att bortförklara Hillarys förlust och vilken katastrof Trump kommer att bli.
Nu förstår de inte att allting kunde bli så ”fel”. Idag har de vaknat upp ur sin Törnrosa dröm och tvingas se verkligheten – den verklighet som USA:s befolkning vill ha!
USA-valet
har under lång tid gjort mig illamående. De
svenska medierna
har fört en egen valkampanj och
vinklat något i hästväg.
De har med absolut säkerhet vetat vem som var den onde och vem som
var den gode.
Svenska
medier har försökt övertyga oss om hur USA:s medborgare skulle
komma att rösta. De har varit helt övertygade om att det är de som
vet vad som är bäst för USA och världen.
Den
allmänna opinionen betecknar en hel befolknings inställning till en
specifik fråga. Men medierna och politiker tycks tro att det är
deras inställning som gäller.
När nu allmänheten röstar ”fel” så talas det om populism! Nu tävlar de om att analysera och tala om oro och hemskheter som följer valet. Men det handlar ju mer om deras egen rädsla – rädsla för att förlora makt och trovärdighet.
När nu allmänheten röstar ”fel” så talas det om populism! Nu tävlar de om att analysera och tala om oro och hemskheter som följer valet. Men det handlar ju mer om deras egen rädsla – rädsla för att förlora makt och trovärdighet.
Stefan
Löfven tryckte i sina kommentarer i SVT tidigare i morse på vikten
av att inte ryckas med av det hårda politiska klimatet som rått
under den amerikanska valrörelsen.
Deras
identitet är oproblematisk, vår klandervärd.
Många
har känt sig manade att kommentera valresultatet!
Daniel
Poohl, Expo
I en artikel i SvD skriver han att Trump är den vite mannens revanch. Daniel menar att Trumps seger ska tolkas som "vit identitetspolitik" eller rasism.
Här närmar vi oss äntligen sanningen. Daniel som med sina egna rasistiska förtecken skapar ett vi-och-dem, en etnohierarki, där just VIT identitetspolitik är rasism. Där en specifik identitet är åtskild, lever i apartheid från andra, bejakade, exkluderande och självdefinierande in grupper.
I en artikel i SvD skriver han att Trump är den vite mannens revanch. Daniel menar att Trumps seger ska tolkas som "vit identitetspolitik" eller rasism.
Här närmar vi oss äntligen sanningen. Daniel som med sina egna rasistiska förtecken skapar ett vi-och-dem, en etnohierarki, där just VIT identitetspolitik är rasism. Där en specifik identitet är åtskild, lever i apartheid från andra, bejakade, exkluderande och självdefinierande in grupper.
Daniel
brännmärker VIT identitet - en i grunden hatisk och rasistisk form
av samhällsanalys där skyldigheter, möjligheter och rättigheter
skiljs åt i en etnohierarki. Judars och kurders folkrätt och
allmänmänskliga in grupps mekanismer är av en annan sort än
svenskars.
Gunnar
Hökmark,EU
"Vi vaknade upp till en annan värld. En mörk sida av det amerikanska samhället vann i USA. Det är en ödets ironi att det är precis 27 år sedan Berlinmuren föll. Nu reses andra murar. De överdrifter och föreställningar som kommit att kallas politisk korrekthet har underminerat den politiska korrekthet ett civiliserat samhälle behöver.
Det var alltså vänstern och liberalerna som sabbade det. PK förstörde nyliberalernas segertåg. Adjö till överstatlighet, frihandel och fri invandring."
Högern koncentrerade sig på ekonomi redan på 80-talet och släppte media, kultur och universitet till vänstern och liberalerna. Där har Gunnar och många andra anledningen till dagens vindar.
"Vi vaknade upp till en annan värld. En mörk sida av det amerikanska samhället vann i USA. Det är en ödets ironi att det är precis 27 år sedan Berlinmuren föll. Nu reses andra murar. De överdrifter och föreställningar som kommit att kallas politisk korrekthet har underminerat den politiska korrekthet ett civiliserat samhälle behöver.
Det var alltså vänstern och liberalerna som sabbade det. PK förstörde nyliberalernas segertåg. Adjö till överstatlighet, frihandel och fri invandring."
Högern koncentrerade sig på ekonomi redan på 80-talet och släppte media, kultur och universitet till vänstern och liberalerna. Där har Gunnar och många andra anledningen till dagens vindar.
Alice
Teodorescu
- Niklas Orrenius
Två
valanalyser som
är intressanta att ställa mot varandra.
Alice:
"Men det är inte en nationalistisk, konservativ eller främlingsfientlig revolt vi beskådar i första hand, även om det är den gängse analysen. Snarare handlar det om att när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer, när människor upplever att medierna är emot dem och för de som de är satta att granska – ja, då eroderas förtroendet och det enda rationella som återstår är att rösta i protest. Det är alltså mer en fråga om bristande politiskt utbud än om något annat."
Därefter den ständigt lika obehaglige Niklas Orrenius.
"EU-valet våren 2014 var en milstolpe. Nationalistiska partier gick framåt i hela Europa. Dagen efter skrev SD-toppen Mattias Karlsson på Facebook:
”Efter gårdagen står inte huvudkonflikten längre mellan höger och vänster i europeisk politik, utan mellan värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler. Den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”
Somliga höjde på ögonbrynen åt de storvulna och dramatiska formuleringarna. Det lät mer som filmen ”Braveheart” än hur svenska politiker brukar uttrycka sig. Men att tala om en ”stor, avgörande strid” och om ”nationers överlevnad” passar med en världsbild där man tror att globalisering, invandrare och mångkultur kan innebära landets snara undergång.
I fråga om den nya politiska konfliktlinjen så hade Mattias Karlsson rätt: Kartan har verkligen ritats om."
Förvisso är det primära syftet för Orrenius att förmedla nazi-referenser i parti och minut men jag tycker ändå att hans eller kanske snarare Mattias Karlssons slutsats ligger närmare sanningen är den slutsats som Alice T landar i.
Vad hon inte kan eller vill inse är att den enda anledningen till att staten inte längre förmår uppfylla sitt "kärnuppdrag" gentemot svenska folket är de förmåner som svenskarnas har i sin välfärd också ges till papperslösa . Svenska politiker har konsekvent valt - inte tvingats - att prioritera bort svenskarnas intressen och
välgång, de är valda att förvalta.
Fler och fler har börjat inse detta, vilket också avspeglas i valresultat och opinionsundersökningar. Att i det läget sympatisera med någon som säger
" Rösta på oss. Vi sätter svenskarnas intressen i första rummet" kan man inte
likställa med att proteströsta i brist på politiskt utbud så som Alice påstår.
Tvärtom är en sådan röst ett mycket tydligt ställningstagande. Än viktigare är att staten inte heller någonsin kommer att kunna återta det "kärnuppdrag" som medborgarna rimligen kan förvänta sig om fortsatt hög bidragsinvandring tillåts. Utbudet av politiker är således irrelevant, liksom vilka inhemska politiska beslut som fattas, om inte den grundläggande orsaken till den förlorade förmågan att förvalta kärnuppdraget åtgärdas. Denna bistra sanning tror jag knappast Alice T vill skärskåda närmare. Striden handlar i grunden handlar om resurser, politiska, ekonomiska och kulturella.
http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/n...iska-rorelsen/
https://www.gp.se/ledare/teodorescu-...iker-1.3942350
"Men det är inte en nationalistisk, konservativ eller främlingsfientlig revolt vi beskådar i första hand, även om det är den gängse analysen. Snarare handlar det om att när staten inte längre förmår fullgöra sitt kärnuppdrag på det sätt som människor förväntar sig, när fred, frihet och mat på bordet inte längre verkar självklart för att fokus ligger på genusdagis och ideologiskt renläriga museer, när människor upplever att medierna är emot dem och för de som de är satta att granska – ja, då eroderas förtroendet och det enda rationella som återstår är att rösta i protest. Det är alltså mer en fråga om bristande politiskt utbud än om något annat."
Därefter den ständigt lika obehaglige Niklas Orrenius.
"EU-valet våren 2014 var en milstolpe. Nationalistiska partier gick framåt i hela Europa. Dagen efter skrev SD-toppen Mattias Karlsson på Facebook:
”Efter gårdagen står inte huvudkonflikten längre mellan höger och vänster i europeisk politik, utan mellan värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler. Den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”
Somliga höjde på ögonbrynen åt de storvulna och dramatiska formuleringarna. Det lät mer som filmen ”Braveheart” än hur svenska politiker brukar uttrycka sig. Men att tala om en ”stor, avgörande strid” och om ”nationers överlevnad” passar med en världsbild där man tror att globalisering, invandrare och mångkultur kan innebära landets snara undergång.
I fråga om den nya politiska konfliktlinjen så hade Mattias Karlsson rätt: Kartan har verkligen ritats om."
Förvisso är det primära syftet för Orrenius att förmedla nazi-referenser i parti och minut men jag tycker ändå att hans eller kanske snarare Mattias Karlssons slutsats ligger närmare sanningen är den slutsats som Alice T landar i.
Vad hon inte kan eller vill inse är att den enda anledningen till att staten inte längre förmår uppfylla sitt "kärnuppdrag" gentemot svenska folket är de förmåner som svenskarnas har i sin välfärd också ges till papperslösa . Svenska politiker har konsekvent valt - inte tvingats - att prioritera bort svenskarnas intressen och
välgång, de är valda att förvalta.
Fler och fler har börjat inse detta, vilket också avspeglas i valresultat och opinionsundersökningar. Att i det läget sympatisera med någon som säger
" Rösta på oss. Vi sätter svenskarnas intressen i första rummet" kan man inte
likställa med att proteströsta i brist på politiskt utbud så som Alice påstår.
Tvärtom är en sådan röst ett mycket tydligt ställningstagande. Än viktigare är att staten inte heller någonsin kommer att kunna återta det "kärnuppdrag" som medborgarna rimligen kan förvänta sig om fortsatt hög bidragsinvandring tillåts. Utbudet av politiker är således irrelevant, liksom vilka inhemska politiska beslut som fattas, om inte den grundläggande orsaken till den förlorade förmågan att förvalta kärnuppdraget åtgärdas. Denna bistra sanning tror jag knappast Alice T vill skärskåda närmare. Striden handlar i grunden handlar om resurser, politiska, ekonomiska och kulturella.
http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/n...iska-rorelsen/
https://www.gp.se/ledare/teodorescu-...iker-1.3942350
Snart
är det presidentval i Frankrike. Här finns en kandidat som kan gå
hela vägen precis som Trump – Marine Le Pen. Skulle hon vinna
kan vi se framemot katastrofrubriker i svensk media
Det är väldigt roligt att se när journalisterna/reportrarna som tror dom begriper något talar om sådant dom inte begriper. Dom blir helt jäkla ställda när sådant här inträffar.
SvaraRaderaStor underhållning :)
Det är verkligen för j-at att de dumma amerikanarna inte begriper hur de ska rösta!
SvaraRaderaDvs som de svenska journalisterna tycker, förstås..
Vart är världen på väg?