Regeringen och kollektivavtalet!

Facket ska lättare kunna ta till stridsåtgärder när utländska arbetare saknar kollektivavtal. Det är ett av huvudsyftena med regeringens förslag om nya så kallade utstationeringsregler. Men Lagrådet är kritiskt och pekar bland annat på att regeringen inte kunnat precisera några brister i gällande rätt.

Regeringen lämnade i december en lagrådsremiss där man föreslår ett nytt svenskt regelsystem för att genomföra utstationeringsdirektivets och tillämpningsdirektivets regler om utstationerade arbetstagares rätt till vissa arbets- och anställningsvillkor. 

De föreslagna reglerna ska ersätta de nu gällande reglerna som brukar benämnas lex Laval. Bland annat tas den så kallade bevisregeln bort vilket i princip innebär att facket lättare ska kunna ta till stridsåtgärder när utländska arbetare saknar kollektivavtal. Men Lagrådet är kritiskt och pekar bland annat på att regeringen inte kunnat precisera några brister i gällande rätt. Regeringen vill med denna ändring också tillmötesgå LO och fackföreningsrörelsen!

Regeringen har själva argumenterat för att de nya reglerna är mer effektiva och mer ändamålsenliga än lex Laval, utan att kan prestera ett enda bevis.

Men Lagrådets ledamöter är tveksamma och pekar på att det saknas en systematisk utvärdering av lex Laval och att det inte heller finns några "preciserade brister i gällande rätt" som skäl till lagförslagen.

Lagrådet skriver att man "i avsaknad av sådant underlag" inte kan bedöma om förslaget "är utformat så att lagen kan antas tillgodose de syften som har angetts".

Sverige har till skillnad från många länder inte någon lag som garanterar utstationerade arbetare från andra EU-länder en minimilön i Sverige. Tanken med lagförslaget är att om arbetsgivarna inte frivilligt tecknar kollektivavtal så kan facket med stridsåtgärder försöka tvinga fram ett EU-anpassat kollektivavtal.

Detta ska innehålla vissa minimivillkor, framför allt en lägsta lön som motsvarar den som finns i svenska kollektivavtal. Däremot ingår inte till exempel tjänstepension.

Lagförslaget ger också facket tydligare befogenheter att kontrollera utstationerade arbetares villkor. Till exempel ska arbetsgivaren inom tre veckor lämna ut handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifikationer och tidrapporter.

De nya reglerna är tänkt att träda i kraft den 1 juli om de lyckas få igenom detta i Riksdagen.

Men lagrådet har flera invändningar mot regeringens förslag. När det gäller lagens tillämpningsområde konstaterar lagrådet till exempel "att genomförandet av direktivet i detta fall framstår som något ängsligt". De svenska lagförarbetena bör enligt lagrådet "rimligen peka ut just omständigheter som tyder på att ett företag bedriver väsentlig verksamhet i ett annat land men inte i Sverige".

När det gäller vad som är utstationering pekar Lagrådet på att formuleringen ”i en annan medlemsstat” tyder på att det är fråga om en annan medlemsstat än Sverige, vilket enligt lagrådet "knappast kan vara avsikten".

Lagrådet varnar för konsekvenserna av att arbetsgivare endast får begränsade skyldigheter i de fall när ett kollektivavtal som har tvingats fram av facket medan ett kollektivavtal som tecknas på frivillig väg innebär alla kollektivavtalets rättsverkningar.

Lagrådet anser att det är svårt att överblicka konsekvenserna av regleringen och att det kan göra att ut stationerande arbetsgivare "kan dra nytta av att undgå kollektivavtalets fulla rättsverkningar" genom att framkalla en stridsåtgärd eller ett varsel. Lagrådet påpekar att regeringen "har uppmärksammats på problemet" men ändå valt att gå vidare med förslaget. 

När det gäller fackens möjligheter att kontrollera att en utländsk arbetsgivare följer kollektivavtalet varnar lagrådet för att den nuvarande formuleringen av lagregeln kan leda till konflikter om arbetsgivaren och facket har olika uppfattning om vilka dokument som är viktiga. 

Lagrådet ifrågasätter också om man ska införa en paragrafen som gör att en arbetsgivare är skyldig att på begäran av en svensk arbetstagarorganisation utse en företrädare som kan förhandla om och sluta kollektivavtal.

Lagrådet skriver att det "framstår det som motsägelsefullt att en arbetsgivare ska vara skyldig att ge någon behörighet att förhandla om och sluta kollektivavtal, om arbetsgivaren har bestämt sig för att utnyttja sin rätt att inte förhandla". 

Regeringen får dessutom bakläxa på flera formuleringar som Lagrådet anser är olämpliga, missvisande eller otydliga.

Att få igenom detta i Riksdagen kan bli rätt så knepigt eftersom Lagrådet riktigt kritik mot förslaget och regeringen har inte kunnat redovisa problemen på ett godtagbart sett. Frågan är hur de andra
partierna tar emot detta? De kan fälla förslaget.
Att regeringen ändå väljer att gå vidare med detta, kan skrivas på kontot: Socialdemokrati och LO har ingått äktenskap!