Bostadspolitiken letar efter Peter Eriksson!

Svensk bostadspolitik letar febrilt efter den nye bostadsministern Peter Eriksson.

När han efterträdde den ”avsatte” Kaplan rivstartade Peter med att föreslå att man skulle sänka reavinsten på bostäder. Helt rätt tänkt och sedan försvann Peter in i dimman och där är han fortfarande!

En grundregel är att värdet inte ökar med bostadspriset. Det är en värdering. Precis som alla materiella saker slits de, när man använder dem. Din bostad slits och värdet minskar allt eftersom slitaget ökar och ett renoveringsbehov uppstår efter ett antal år.

Nu inträffar det märkliga med situationen vi har bostadsmarknaden, att en bostad kan dubbla sitt värde på kort tid, trots att den under denna tid har slitits!

Eriksson har insett problemet och föreslog en ”rejäl” sänkning av vinstskatten från 22 procent till 16 procent! Peter försökte få med de andra partierna på detta förslag och det hela slutade med riksdagens ”paradgren”, en utredning som kommer att ta sin tid!
Smart vore om utredningen kom fram till att man måste vara skriven på sin bostad en viss tid för att undgå skatt. Alla som satt i system att handla med bostäder uner en kort tidsperiod, skall däremot skatta som inkomst av kapital – 30 procent!
Som vanligt kommer inget att ske eftersom, eftersom Sveriges ”minst sagt knepiga” bostadspolitik är skapad av inkompetenta politiker. Den som tror att de som ligger bakom problemen kan lösa dem, är minst sagt begåvningsbegränsade.

I över tio år har det varje år, byggts minst 15 000 bostäder under behovet. Det har utlovats gång på gång att man skulle bygga fler!!! Oavsett vem som varit vid makten. Även om de 150 000 migranterna inte hade kommit, så skulle vi ändå vara i samma sits. Det saknas 300 000 hyresrätter. Det enda som byggs är bostadsrätter!
De kommunala bolaget har också varit med i detta spel, för låg produktion, trots hög efterfrågan.

Idag ser vi följderna av detta politiska spel. Det är näst intill omöjligt att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt i storstäderna. För några år sedan var det inte alls lika svårt. Varför har det helt plötsligt blivit omöjligt? Beror det på alla flyktingar? Varför bygger man inte fler lägenheter bara? Det skulle ju lösa problemen.
Har du däremot en till två miljoner eller att du kan låna summan är det inget problem att få en insatslägenhet.

Bristen på lägenheter beror på att de för dyra för en stor del av befolkningen.
Här är ett bra exempel. Universitetsstaden Lund har en befolkning med höga inkomster och trots detta ser vi:
Nybyggt: 3:a 79 kvm, 9110/mån + varmvatten, 37 sökande.
Gammalt: 3:a 78kvm, 6 372kr/mån, 211 sökande.

Byggbolaget har insett att det är bättre förtjänst att bygga insatslägenheter till dom som är rika och har ekonomi, än att bygga hyresrätter. Den största anledningen till att man aldrig kommer att kunna lösa bostadssituationen, är att det går inte att bygga så många bostäder till så många människor som inte själva kan betala sin hyra.

Sedan saknas den politiska viljan och det och i kombination med att byggkostnaderna här i Sverige är bland de högsta i världen. Bostadsstandarden i Sverige skall vara med hög standard, nu för tiden. I både Danmark och Tyskland är köket ett tomt skal som du själv får fylla! Då får du också ner byggpriserna rejält!

Ett annat problem är att privatpersoner är för högt belånade i Sverige. Bygger du massor av lägenheter i Stockholm så sjunker värdet på andra lägenheter vilket gör att folk har lån som är större än vad deras lägenhet/ hus/ fastigheter är värda och sen dras en lång spiral med problem igång som ger en krasch av svensk ekonomi.
Och ingen regering vill att bostadsbubblan skall spricka, utan man försöker skjuta problemet framför sig, tills nästa regering tar över, så man kan skylla på dem när det går ”åt helvete.” Man kan gott påstå spricker bostadsbubblan spricker också Sverige!

Hela bostadsbranschen befinner sig i ett ”ekorrhjul” Det hjälper inte att bygga nytt. Nybyggda bostäder blir så dyra att hyran blir så hög att den som står i bostadskön inte har råd att efterfråga dessa bostäder. Att bygga lägenheter med låg hyra är svårt idag med tanke på markpriserna och arbetskostnader för byggnation. Alltså löser inte det problemet.

Det krävs bara en lågkonjunktur för att det helt plötsligt skall bli möjligt att hitta förstahandskontrakt igen. En kraschad ekonomi innebär att ungdomar bor hemma längre och många som flyttat hemifrån som blir av med jobbet flyttar tillbaka till föräldrahemmet, även kollektiv av kompisar som delar på hyran är vanligare vid lågkonjunktur med hög arbetslöshet. Och bygger vi för mycket riskerar vi att kommunerna står med alldeles för mycket outhyrt i det läge när ekonomin kraschar, vilket knappast kommer vara fördelaktigt.

Förr i tiden fanns det alltid några tusen lediga bostäder för att kunna smörja naturlig omflyttning som uppstår för att man byter jobb, skiljer sig, ska börja i högskola på annan ort och så vidare.

Det politikerna helst inte vill tala om är att man aldrig kommer att kunna lösa bostadssituationen. Det går inte att bygga så många bostäder till så många människor som inte själva kan betala sin hyra.

Problemet är hundratusentals människor som kommit till Sverige från världens fattigaste och eländigaste länder, där det enligt statistiken tar mellan 10-15 år innan de får ett arbete. Under denna tid får kommunerna stå för hyres kostnaderna om de kan få fram några lägenheter.

Då ska vi komma ihåg att merparten fortfarande sitter på flyktingmottagningar. Hur man skall lösa denna ekvation är skrivit i himlen!

Vi har inte byggt så mycket som idag sedan miljonprogrammet och då i stort sett bara insatslägenheter. Hur mycket av landets resurser ska satsas i byggindustrin?

Det enda detta visar är att vi har en "hyresrättsbubbla".

Ganska många, men ännu fler vill bo i de gamla lägenheterna med reglerad hyra.
Kort och gott så är vi svenskar för noggranna när vi bygger hus och håller en alldeles för hög standard. Det här leder bland annat till att små lägenheter får oproportionerligt stora badrum för att man bland annat ska kunna svänga med en rullstol inne i badrummet. Större ytor leder till dyrare lägenheter som leder till färre som har råd att flytta in.

 

Det där med handikappanpassning får man kanske fundera över och hitta en vettig nivå. Som det är nu anpassas samtliga lägenheter till höga tillgänglighetskrav. En rimliga lösning borde vara att anpassa hälften eller kanske en tredjedel och sedan ge förtur till de hyresgäster som har behovet. Som det är nu driver det kostnaderna för nybyggen rejält, utan att egentligen ge så rasande mycket tillbaka.

Ett sätt att försöka lösa problemen är om vi avreglerar hyrorna i Sverige, så hyran sätts i en förhandling mellan hyresvärd och intresserade hyresgästen. Den som betalar högst hyra får lägenheten, så skulle bostadsköerna försvinna rätt omgående.

I en avreglerad marknad kan sedan inte de överenskomna hyrorna ändras godtyckligt . Kontrakt gäller och kontraktet säger hur hyran ska räknas upp årligen med t ex KPI-inflationen eller något annat index.

Avreglerade hyror löser inte svensk bostadsmarknad, men en bra bit. Utbudet måste också avregleras och de kommunala bolagen på hyresmarknaderna måste tillsammans med det kommunala planmonopolet lösas upp. En fungerande marknad avreglerar både utbud och efterfrågan, inte bara efterfrågan.

En sak är i alla fall säker, våra politiker kommer eller vill inte ta i den ”heta” potatisen som svensk bostadspolitik är! Därför kommer problemet med få hyreslägenheter inte att lösas de närmaste åren, snarare förvärras!