Media styr politikerna som en skock får!

HD/Sydsvenskan har en jättelång artikel om Centerns dag i Almedalen.

Givetvis väcker en sådan lång artikel Foliehattens intresse. Efter några rader inser han att det handlar mest om att föra fram kritik mot Anna Kinberg Batra för att hon sagt sig vilja samarbeta med SD i enstaka frågor. Detta hamras in överallt. Agendan blir närmast parodiskt övertydlig.

Det är media som pekat ut vilken väg som politikerna ska ta. Politikerna är som en ”skock” som låter sig vallas in på rätt spår!

Under massinvandringen 2015, tappade media totalt initiativet eftersom verkligheten kom ikapp media och allt de hävdat visat sig vara falskt. Nu är media uppe på banan igen och vill ta tillbaka makten, förlitande sig på att populasens minne är guldfiskkort. Det gör man på det enda sätt man är mycket bra på, med hot, osanningar, mobbning och ytlig propaganda. Lyssnar man på vad M egentligen sagt, är det en helt konstlad strid från medias sida. M har upprepade gånger visat sin feghet och ånger. Det bryr sig media, i sin war-rage, inte om.

Vad sa Batra Kindberg i SVT egentligen den 18 januari?
”Jag vill säga en sak som jag inte vill, och de är att inleda regeringssamarbete med Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Det är två partier som inte passar i en regering i Sverige och som inte kan ta det ansvar som det innebär att leda ett land, inte minst i osäkra tider. Det är inte mer aktuellt idag än det var igår, och där vill jag vara mycket tydlig.


Däremot så vill jag inte att vi ska låta någon i Sveriges riksdag hindra oss från att driva våra förslag och söka stöd för våra förslag. Jag vill genomföra så mycket moderat politik och allianspolitik som möjligt. Det är det vi sökte väljarnas förtroende för 2014, det är det vi söker väljarnas förtroende för framöver, och det är det vi också måste visa att vi menar allvar med och också är beredda att göra.



Det betyder ju att inte låta något partis stöd hindra oss, och det betyder ju att vi är öppna för att i riksdagsarbetet söka stöd för moderata och alliansgemensamma förslag i enskilda frågor där förutsättningar för det också finns.

 Det handlar om skillnaden mellan regeringen och riksdagen. Regera landet måste man göra utifrån en värdegemenskap och utifrån att kunna ta ansvar gemensamt. Men riksdagsarbetet avgörs i ett politiskt landskap som är ett annat idag än vad det var för 10 år sedan, och vad man än tycker om den saken så har alla partier att förhålla sig till det, och det är så här vi moderater vill agera. Vi vill se mer moderatpolitik, mer allianspolitik, och vi tycker inte det är rimligt att vänta till 2018 med det på det sätt som hittills har gjorts.”

Medias strategi har dock det goda med sig att när M får känna på hur det är att vara mobbade, och när de så medvetet och konsekvent skjuts ut i kylan, kommer övergången till SD sida bli så mycket lättare. M har på sätt och vis redan lämnat etablissemangets trygga famn och har startat sin egen resa. Därmed kan medias strategi få direkt motsatt effekt – d.v.s. istället för ett M pudlande på rygg, tar M, inträngd mot väggen, eventuellt kamp mot media och gör det tillsammans med SD. Ett nytt politiskt fält kan skapas – tack vare media.

Eller så lägger sig M återigen på rygg, som de brukat. Vi står vid ett vägskäl. Media flexar muskler. Sista striden det är.

Foliehatten och många med honom undrar med vilken rätt tar odemokratiska medier makten från demokratiskt valda politiker?
Hur länge skall politikerna tåla att "vallas" av odemokratiska medier? Att politikerna kan ifrågasättas är en sak och det är mediernas uppgift, men att styra politikern har aldrig och skall aldrig vara odemokratiska mediers uppgift.

Det är odemokratiskt. Och passar inte alls i en demokrati.

Uppenbarligen tror man sig kunna vinna något genom att hetsa mot M och öka Centerns väljarstöd. I slutändan växer ju SD oavsett. Fler och fler börjar inse att SD blir största parti och man ser det inte heller som uppseendeväckande längre. Medias bild av arga moderater som fasar för att M ska ska samarbeta med SD är inte verklighetsförankrat. Många anser att medias drev mot M kan få motsatt effekt närmare valet. Ungefär på samma sätt som drevet mot SD. Vi har än så länge inte hört de röster som faktiskt tycker att M bör samarbeta med SD.

Om moderaterna verkligen ville, så skulle de kunna sänka Centern om man röt ifrån och tog en debatt om vad fan centern står någonstans. Media driver M till att snart göra detta. Men viker sig M och tar stort avstånd från SD kommer den verkliga väljarflykten. Om då moderaterna får 12 procent och centern 13 procent, vad är vinsten med det? Då kan man inte vända tillbaks igen och närma sig SD.

Det här visar att media fortfarande är låst vid SD. Allt kretsar kring hur allt och alla förhåller sig till detta parti: som en slags finger i luften för att känna faran mot mångkulturprojektet hotas eller om hotet minskas.

Just nu hyllas Centern för att de så tydligt tagit avstånd mot SD och mångkulturprojektet har då stöd hos 2 allianspartier.

Enligt en del debattörer som har goda kontakter med journalister, så vill dessa journalisterna själva skriva sanningen, men hindras av sina synkroniserade chefer.
Vi skulle alltså behöva ett journalist uppror. Eller nåt! Vi trampar runt i samma media-gyttja. Och slåss mot samma hydra.

Sverige kan inte vänta och vara låst av gamla låsningar när Sverige behöver reformer som vi faktiskt har lagt på riksdagens bord.