En
kommitté
under ledning av Sture Nordh fick i uppdrag av Bah Kunke att
utreda Public
Service
framtida
finansiering. Kommittén presenterade sitt föreslag i början av
veckan. Man föreslår en
skatt, istället för dagens system med en licensavgift
(8,7
miljarder).
Skatten
ska finansieras
från och med år 2019. Förslaget
skall nu ut på remiss.
Skatten
skall betalas av alla som är över 18 år och har en beskattningsbar
inkomst på över 130.000 per år. Avgiften blir 1.308 kronor per
person och år. I dag betalar ett hushåll 2.340 kronor per år.
Enligt förslaget
kommer man att låta de
företag som betalar licens idag, slippa betala
TV-skatten.
Detta gör att man måste ersätta det intäktstappet och därmed går
avgiften upp,
för
en familj med två vuxna. Nu
blir det fritt fram för företag
som har som affärsidé, att fylla sin lokal med Tv-apparater
och ha dem igång dygnet runt, slipper nu betala grundavgiften på
1308 kronor per företag.
TV-licensen
är juridisk omöjlig att fortsätta med, eftersom
den bara kan krävas
in för användare med TV-mottagare.
TV-licensen är en kvarleva från den ”svenska
modellen.”
Ett
av problemen för de styrande har varit, att allt fler har avanmält
sitt innehav av
TV
och att ny teknik har möjliggjort att TV-utbudet istället går
att få, via internet till dator och mobil.
Staten har haft
oinskränkt
makt
genom åren att
kunna
kräva in pengar, av alla som kunnat titta på TV, vilket givetvis är
helt rättsvidrigt i en modern rättsstat.
En
miss i förslaget är att alla skall betala skatt, oavsett om man har
TV eller inte. Det borde finnas ett undantag i förslaget som
möjliggör att man kan slippa skatten om man inte har en TV eller är blind och synskadad som gör att de inte kan titta på TV. Man
får hoppas att remissvaren påpekar detta!
Det är närmast lite festligt och komiskt, hur man nu från vänsterhåll, inom allt fler områden, just vill göra olika typer av finansiering oberoende av "politisk klåfingrighet". Vare sig det är presstöd, TV-avgift och liknande. Det verkar definitivt som om vänstern förbereder sig på, att förlora makten och då vill säkerställa att den skattefinansierade vänsterpropagandan ändå kan fortgå i Public Service.
Det är närmast lite festligt och komiskt, hur man nu från vänsterhåll, inom allt fler områden, just vill göra olika typer av finansiering oberoende av "politisk klåfingrighet". Vare sig det är presstöd, TV-avgift och liknande. Det verkar definitivt som om vänstern förbereder sig på, att förlora makten och då vill säkerställa att den skattefinansierade vänsterpropagandan ändå kan fortgå i Public Service.
Nu
kanske det äntligen kan bli en debatt om storleken på Public
Service. Finns det verkligen behov av så många kanaler Är
det verkligen Public Service uppgift att konkurrera med privata
bolag? Varför ska vi betala för tio kanaler som bara spyr PK
propaganda
och
alla radiokanaler SRP1, SRP2, P3 och P4. Lyssnar
man på
SR:s P1, får man
numera härdsmälta. PK-vinklarna är så hårt dragna att man
förundras över, att inte några medarbetare då och då avlider av
skam.
Det
man fundera över är:
Varför har de en barnkanal?
SVT 1 och SVT2? Behövs bägge?
Varför har de en barnkanal?
SVT 1 och SVT2? Behövs bägge?
SVT24
fyller
den något behov?
Rapport och Aktuellt. Två dyra nyhetsredaktioner. Behövs två?
Rapport och Aktuellt. Två dyra nyhetsredaktioner. Behövs två?
Detta
till att börja med. Sedan måste vi ha en diskussion om vad som
skattepengar ska gå till. Inte är det melodifestivaler i alla fall.
Public Service är i bästa fall sådant som de kommersiella
kanalerna inte lägger pengar på. Det är samhällsinformation,
utbildning och t. ex. pensionärsprogram. Resten får TV4 eller någon
annan stå för.
Public Service måste avvecklas med tiden. Det är omodernt och dyrt. Det enda vettiga argument som fanns för PS tidigare var, att det var viktiga kanaler för samhällsinformation och varningar vid t.ex kemiska utsläpp, bränder och annat. Det är fortfarande det enda vettiga argumentet, men idag kan dessa meddelanden skickas ut via mobilmaster istället. Dessutom har alla som har SVT idag tillgång till någon annan kommersiell kanal och det finns ingen anledning till, att inte denna kanal skulle kunna gå ut med information till allmänheten med kompensation för förlorad programtid från staten.
Alla
andra har fått spara rejält så självklart måste även SVT och SR
halvera sina kostnader. Allt annat är orimligt.
Genom åren har de svenska journalisterna på SVT lyckats hålla sin socialistverkstad utanför riksdagens och allmänhetens insyn medan miljarder årligen har rullat in.
Inga löner, inga chefsförmåner, ingen ideologisk hemvist har offentligt debatterats på ett seriöst vis. Kostnader för hur mycket pengar som går till att sprida det socialistiska budskapet går inte att finna någonstans i SVT:s verksamhetsberättelser.
Ingen journalist, ingen myndighet, ingen revisor eller någon annan har fått ordentlig insyn i denna koloss. Vi vet lika lite om hur mycket pengar SVT använder till vänsterpropaganda som vi vet om Nord Korea.
Socialisterna förlorar sakta men säkert sitt flaggskepp SVT. Det är dock imponerande att vänstern lyckats behålla den största socialistdomänen sedan Sovjetunionen föll under så lång tid. Detta kan socialisterna tacka ”det Sovande folket” för.
Det kommer bli intressant att se hur socialisterna kommer att agera när allmänheten för första gången ges insyn i Public Service verksamhet, eftersom de kommer att tvingas redovisa vart pengarna verkligen används till. En skandal är att man betalar Fredrik Önnevalls advokatkostnader i tingsrätten. Plus naturligtvis den överhängande risken att skötsamt folk till slut ställer sig frågan, varför de ska betala för att bli indoktrinerade a la Nordkorea.
Att fortsatt hävda att vänsterns flaggskepp står under Granskningsnämnden(som är ett skämt och politiskt sammansatt) kommer inte att duga längre. Flaggskeppet sjunker och glädjen är svår att hålla tillbaka.
Genom åren har de svenska journalisterna på SVT lyckats hålla sin socialistverkstad utanför riksdagens och allmänhetens insyn medan miljarder årligen har rullat in.
Inga löner, inga chefsförmåner, ingen ideologisk hemvist har offentligt debatterats på ett seriöst vis. Kostnader för hur mycket pengar som går till att sprida det socialistiska budskapet går inte att finna någonstans i SVT:s verksamhetsberättelser.
Ingen journalist, ingen myndighet, ingen revisor eller någon annan har fått ordentlig insyn i denna koloss. Vi vet lika lite om hur mycket pengar SVT använder till vänsterpropaganda som vi vet om Nord Korea.
Socialisterna förlorar sakta men säkert sitt flaggskepp SVT. Det är dock imponerande att vänstern lyckats behålla den största socialistdomänen sedan Sovjetunionen föll under så lång tid. Detta kan socialisterna tacka ”det Sovande folket” för.
Det kommer bli intressant att se hur socialisterna kommer att agera när allmänheten för första gången ges insyn i Public Service verksamhet, eftersom de kommer att tvingas redovisa vart pengarna verkligen används till. En skandal är att man betalar Fredrik Önnevalls advokatkostnader i tingsrätten. Plus naturligtvis den överhängande risken att skötsamt folk till slut ställer sig frågan, varför de ska betala för att bli indoktrinerade a la Nordkorea.
Att fortsatt hävda att vänsterns flaggskepp står under Granskningsnämnden(som är ett skämt och politiskt sammansatt) kommer inte att duga längre. Flaggskeppet sjunker och glädjen är svår att hålla tillbaka.
Det
är inte länge sedan det hävdades att man inte skulle öronmärka,
nu kommer förslaget och då ska det öronmärkas. De tassar som
katten kring het gröt, testar av utsagor. Förslaget ska nu ut på
remiss. Färdigt om ett år. Hur tror du det ser ut då?
Erfarenheter finns tydligen från Finland där de lagt över Public service kostnaderna (YLE) på skatten och där budgeten krympts i besparingstider. Mindre guld för maoisterna på Gärdet, således.
Och så den politiska dimensionen. Hur ska man garantera frihet från politisk klåfingrighet?
Skatter har en tendens att leda in samtalet på argument som styrs av plånboken snarare än förnuftet. I dagens samtalsklimat – där granskande, oberoende, journalistik är under hård press – tror vi inte att det är plånboksargumentation vi behöver.
Erfarenheter finns tydligen från Finland där de lagt över Public service kostnaderna (YLE) på skatten och där budgeten krympts i besparingstider. Mindre guld för maoisterna på Gärdet, således.
Och så den politiska dimensionen. Hur ska man garantera frihet från politisk klåfingrighet?
Skatter har en tendens att leda in samtalet på argument som styrs av plånboken snarare än förnuftet. I dagens samtalsklimat – där granskande, oberoende, journalistik är under hård press – tror vi inte att det är plånboksargumentation vi behöver.
Det
som behövs är en diskussion om Public Service existensberättigande.
Idag
är det mycket tveksamt om
dom ens uppfyller den roll dom ska ha
för att få
skattepengar.
Opartisk och granskande var det länge sen PS var. Oberoende också.
Nu får vi förhoppningsvis nu svart på vitt vad program, programledare och redaktioner kostar (kan tänka mig att kostnaden för två nyhetsredaktioner i Aktuellt och Rapport kommer bli det första som diskuteras).
Någon gång kommer det också komma en lågkonjunktur och där vi kommer vara tvungna att se över våra utgifter, just nu är allt frid och fröjd med rekordskatteintäkter, men det kommer inte vara för evigt. Då kommer Public Service ligga pyrt till, med sina 8,7 miljarder. Vad ska vi dra ner på? Vård och omsorg? Antal poliser? eller dra ner på glättiga program som redan görs i konkurrentkanaler...
Opartisk och granskande var det länge sen PS var. Oberoende också.
Nu får vi förhoppningsvis nu svart på vitt vad program, programledare och redaktioner kostar (kan tänka mig att kostnaden för två nyhetsredaktioner i Aktuellt och Rapport kommer bli det första som diskuteras).
Någon gång kommer det också komma en lågkonjunktur och där vi kommer vara tvungna att se över våra utgifter, just nu är allt frid och fröjd med rekordskatteintäkter, men det kommer inte vara för evigt. Då kommer Public Service ligga pyrt till, med sina 8,7 miljarder. Vad ska vi dra ner på? Vård och omsorg? Antal poliser? eller dra ner på glättiga program som redan görs i konkurrentkanaler...
Det
värsta är att när man lyssnar på företrädare och anställda på
Public
Service,
så är de alltid så fruktansvärt övertygade om sin egen
förträfflighet.
De ser sig nästan ha gudomlig status. Inte ett uns självkritik
kommer någonsin över deras läppar.
Cilla Benkö chef på SR: public service är viktigare än nånsin i dessa tider av "fake news!" SR och SVT är ju "fake news"-spridare av rang, så klart hon tycker det.
Cilla Benkö chef på SR: public service är viktigare än nånsin i dessa tider av "fake news!" SR och SVT är ju "fake news"-spridare av rang, så klart hon tycker det.
Minst
en av de statliga kanalerna i Danmark har reklam, men de bryter
aldrig något program eller någon film. Reklamen är alltid mellan
programmen. - Men något sådant kommer vi aldrig att få se i
Sverige, eftersom Bonniers då skulle få konkurrens. Bonniers har
makten i ett järngrepp i
dagens media Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar