Att lämna åsiktskorridoren innebär problem!

Åsiktskorridoren har i en eller annan form funnits i årtionde innan SD, överhuvudtaget fanns på kartan. Vilket vi kan t ex se när kommissarien för Stockholms sedlighetsrotel Nils Linder ska beskriva vem den genomsnittliga våldtäktsmannen är för Fib aktuellt 1978. Vi ser även hur chefen för invandringsverket i Norrköping, Kjell Öberg, resonerar kring invandrares kriminalitet och deras egna ansvar att lära sig svenska lagar och seder.

I etablerad media är åsiktskorridoren givetvis kvar och lika small som tidigare. Trots ivrigt letande hittar Hatten inte en enda kritisk röst, mot hbtq-hysterin som har fått så stort utrymme i MSM, SR eller SVT. Inte heller finns inte en enda åsikt med en positiv inställning gentemot Trump eller Putin och Ryssland.

SD är inte en katalysator för åsiktskorridoren, trots att vänstern hävdar detta. Man kan möjligtvis hävda, att SD:s starka stöd delvis finns, på grund av åsiktskorridoren och de etablerade partiernas okunskap och ovilja att ta tag i problemet. Klart att åsiktskorridoren inte finns, för den som inte avviker från den. För andra, är den högst verklig. Det finns ingen tvekan, vi har en åsiktskorridor.

Hatten förstår varför fårskocken, inte är intresserade av att erkänna den. En av anledningarna ser vi i de texter – de som ryms innanför korridors väggarna, anses inte vara tänkande individer utan följer strömmen. En annan aspekt är att förnekarna förstås inte vill, att folk ska tänka i de banorna och absolut inte prata om det med andra. Tänk om majoriteten människor skulle börja se, att alla skriver samma sak! Det är så fascisterna vinner mark. And we're kind of fine with that! Stå det onda emot! No Pasaran!" - ja, ni vet hur det låter.

Den metadiskussion som går ut på att det finns tabubelagda åsikter och att det är synd om alla som framför dem, motverkar med andra ord sitt syfte. Istället för att bredda debatten kvävs den. Begreppet "åsiktskorridoren" är per definition ett uttryck för en så kallad kvävd debatt. Om man istället anlägger den enda rimliga uppfattningen, att åsiktsbredden i Sverige begränsas av yttrandefriheten och inget annat.

Åsiktsbredden är ett resultat av medias utbredning och politiska agenda. Ska vi prata om yttrandefrihet, så är det snarast nätet som breddar debatten. Då uppstår aldrig det här problemet. Då får vi en fri debatt, vilket är det alla säger sig vilja eftersträva.

Så länge MSM är styrd av politisk agenda, så får vi ingen fri debatt. Dessutom har de rödgröna planer på att strypa” yttrandefriheten!” 

Det må så vara att MSM och regeringen säger sig eftersträva en fri debatt, men deras handling talar emot detta.

Mångkulturalisterna har varit experter på oheliga allianser. Homosexuella, feminister och muslimer kan enas under den mångkulturella fanan, trots att de nästan inte har något gemensamt och dessutom har de helt olika visioner av framtiden. Politik handlar om konflikter och för att lösa problem, så måste man ta tag i dessa. Idag så ljugs det friskt och lovas en massa, ingenting händer, ingen "konflikt" som löses.

Den som sett partiledardebatter i slutet av förra seklet kommer kanske ihåg partiledarutfrågningen 1998. Då var alla partier helt emot att homosexuella, skulle få adoptera barn. Idag betraktas det som självklart. Den som pressades var Gudrun Schyman, då vänsterpartiets ledare. Utfrågaren Hamilton gick hårt åt – Schyman. Hon visste att det fanns inga fakta som sa att homosexuella skulle vara sämre, men hon kunde inte säga det. Istället stönade hon fram: "det som är bäst för baaarnen" Schyman kunde inte säga vad hon själv tyckte, för sammankopplingen mellan homo och pedo var för stor i det allmänna medvetandet. Åsiktsfloden tillät inte att denna fråga diskuterades förutsättningslöst. Idag ser vi just nu, en breddning av åsiktsfloden, när det gäller narkotikalagstiftning och invandringens storlek.

Vanligtvis tycker folk om att diskutera det mesta, fast när det gäller politik så får man verkligen hålla tungan rätt i mun. Uttrycker eller skriver man sig klumpigt, så riskerar man dryga bötesbelopp om inlägget, kan tolkas som rasism! Det behöver alltså inte ens vara frågan om främlingsfientlighet eller rasism, det räcker med att det kan tolkas på det viset.
När det dessutom finns tidningar som aktivt letar upp folk med mindre vanliga åsikter och hänger ut dem, ofta med tolkningar av vad de har sagt som inte stämmer överens med vad som har skrivits eller sagts, är det då konstigt att folk inte vågar diskutera ämnet?

Politism är ju en kul(ha) och intressant skapelse, ännu ett i raden av Socialdemokraternas (LO) misslyckade försök att strypa debatten. Hur många som tar sig tid att läsa den sidan är nog inte så många(bara de trogna), speciellt med tanke på att LO har pumpat in 10 miljoner av medlemmarnas pengar i detta. Helt otroligt att de inte ställs till svars. Varken av medlemmarna eller journalisterna. Politism strävar efter att påverka ungdomen, medans de ännu är påverkbara - högstadie- och gymnasieelever! Politism har tagit fram en lista på sajter som de anser sprider hat!

Försvarsmaktens skrift ”Om kriget kommer” hittat vi följande: Det är landsförräderi att inte kritiskt granska, ifrågasätta och vid behov motarbeta mångkulturen.
För den som är lite äldre och påläst om den svenska socialdemokratin är det helt logiskt. En utredning som leddes av dåvarande chefen för Invandrarverket Kjell Öberg kom tidigt fram till, att invandrarna skulle behålla sina respektive kulturer.

Oavsett vad vi tycker, så har människor runt om i världen olika värderingar och oavsett vad vi tycker, så är fri rörlighet inte någon universell rättighet. Detta är odiskutabelt. Varför inta en uppenbart felaktig hållning? Vad gäller "allas lika värde", så är det nämligen så, att människan inte har något objektivt värde. Det värde som finns bland människor, är något som andra människor skapar i sitt medvetande. Alla är alltså inte lika mycket värda, utan ingen är lika mycket värd som någon annan. Med andra ord så är detta slags värde subjektivt. Sverige har sedan mitten av 1980-talet förfallit p.g.a. att man har haft policyn "ett Sverige för alla".

I Kjell Espmarks satir över den moraliska stormakten(Sverige) med soltorkat samvete som största exportvaran - Resan till Thule (2017):

”Men vi hejdades av ett besynnerligt drama när vi skulle korsa huvudgatan. Där kom två karlar springande med armarna krökta över huvudet som om de överösts med slag från båda sidor. De grimaserade illa då och då som efter ett ovanligt kraftigt rapp.
Men ingen tycktes vilja dem illa. Tvärtom vände folk ryggen till som om de inte ville se pinsamheten.
En stund senare diskuterade vi scenen med några statsvetare som visste besked. Karlarna hade dömt sig själva till gatlopp. De hade ju tagit upp en icke-fråga! Men normalt gick det inte till så.
Den talande avbröt sig med en rysning.
Hur gick det då till?
Den som drabbades av en abnorm tanke skulle genast uppfatta en annalkande iskyla kring sig och i andanom höra rösterna: Jag känner icke den mannen! Själv skulle han drabbas av kräkningar så häftiga att han nästan förlorade förståndet. Och genast rädda sig in på fast mark igen.”