fredag 22 december 2017

Ja eller nej – det är frågan!

Under flera månader har vi drabbats av det ena efter det andra avslöjandet om sexuella trakasserier från #Metoo. Vi har också kunnat beskåda demonstrationer anordnade av #Metoo och vid något tillfälle blev det som många trodde, enbart ett spektakel med kvinnor som dansade i underkläder i vinterkylan samt upphängda skyltar med budskapet "varje fallos ska falla", vilket kan översättas till alla män ska falla. De som följer feminismen, är uppträdandet i demonstrationerna inget nytt, men ofta något som anses vara oskyldigt. Nu har dock kampanjen där kvinnor berättar om cat calls och om hur de förtryckts av att män pratat i närheten av dem gett resultat.
Samtyckeslagen kommer först nu, efter det att remissinstanserna är klara och lagrådet yttrat sig. Det här är pinsamt. Man kan sammanfatta det hela med, att Sverige verkligen sticker ut på kartan, över totalt haveri i sunt förnuft.

Regeringen
har nu bönhört #Metoo med förslaget om en samtyckeslag! Egentligen borde regeringen sagt att de "avskaffar rättssäkerheten!"
Skulle man hårddra det hela och vara elak, så skulle man kunna säga: Äntligen. Inga fler barn, inget mer sex i Sverige. Öka invandringen ytterligare så vi överlever! Så vi ska göra våldtäkt olagligt? Denna lag är bara en förtydligande av den lag som finns, ett nej har alltid varit ett nej. Problemet är att det är lätt att ljuga, om att man sa nej eller inte. Det är redan något som sker.

Om vi synar hur #Metoo agerat, ser vi en klar linje! Är du en vit svensk man, är du en måltavla. Är du en invandrare ifrån tredje världen, så kan du att våldta, mörda och misshandla, utan att #Metoo överhuvudtaget reagerar!

Foliehatten kan inte tänka sig, att det ens blir nån debatt i riksdagen i egentlig mening, när förslaget läggs fram. Snarare kommer det att kliva upp talare som tävlar om att bekräfta behovet av den. Möjligtvis blir det gnäll, om att den skulle ha kommit tidigare. Vidare kommer det att betonas att lagen i sig inte är tillräcklig, även om det kommer att anses att den är ett steg i rätt riktning, utan att man måste jobba med att förändra samhällets värderingar och att män måste förmås att förstå att kvinnor äger sina kroppar och att deras ”Nej” - hur otydligt det än må vara - ska respekteras."

Undrar om regeringen i sin utredningen har snuddat vid problemet med våldtäkterna. På vilket sätt skall en samtyckeslag minska våldtäkterna? Vilka data är det man tar avstamp i för detta förslag? Sverige har redan en låg tröskel för vad som klassas som våldtäkt, jämfört med andra länder, men extremt få fälls ändå. Blir väldigt rättsosäkert om den ena partens ord ska väga tyngre än den andres, när det handlar om ord mot ord och ändrar inte på något vad gäller teknisk bevisning. Samtyckeslag hindrar knappast överfallsvåldtäkter, gruppvåldtäkter, fyllevåldtäkter eller våldtäkt i hemmet. Oklart vilken typ av våldtäkt den skulle förhindra eller hur den på ett rättssäkert sätt skulle öka andelen fällda gärningsmän.

Alla är inte emot åtgärder som värnar kvinnofriden på något sätt, men falskanmälningar är ett faktum och det blir mycket farligt om man ska behöva bevisa samtycke som anklagad part. Problemet är hur tjejerna själva värderar och premierar olika beteenden och personlighetstyper. Utan att skuldbelägga någon för annan persons rent kriminella handling.
Är det inte fråga om ett symtom, på en kraftigt ökande prydhet i samhället. Det borde diskuteras mer. Att diskutera det ur ett jämställdhetsperspektiv besvarar egentligen inga frågor. Där är inget nytt. En del män är svin, intet nytt under solen där. Så vad handlar detta egentligen om? Oreflekterad prydhet och därmed har sex blivit byråkrati.

För Foliehatten är den nya lagen enbart en juridisk förändring i en benämning, men i praktiken försöker regeringen dölja spåren av ökad våldtäktsstatistik och alla går på det. Under tiden rättsväsendet fokuserar på innebörden av samtycke, så går många våldtäktsmän med minst 88% säkert fria.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar