Liberalerna söker en ny frälsare som kan rädda partiet!

Annie Lööfs knähund Jan Björklund kommer att avgå vid landsmötet i november och i dagsläget är två namn hetast: Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag, men Christer Nylander från Kristianstad, seglar allt mer upp som en utmanare.

Med Björklund vid rodret så förirrade sig L totalt i dimman och frågan är, om det inte är för sent, att hitta ut ur dimman igen. Av de tre är det endast Nyamko Sabuni som eventuellt kan rädda partiet. Att Erik Ullenhag efter hans tid som invandringsminister och efter alla hans bravader, överhuvudtaget kan föreslås som partiledare, tyder mycket dålig insikt hos L. Ullenhag är en katastrof av magnitud storlek och Nylander en rabiat SD-hatare och en person helt utan karisma!

Den senaste veckan har L fått riktigt ”saftiga” historier/affärer” på halsen! Emma Carlsson Löfdahl som hyrde en övernattningsbostad i Stockholm och lät skattebetalarna stå för kostnaden. Hon har nu lämnat partiet och blir politisk vilde, för att invänta sin 50-årsdag som infaller under mandatperioden, så att hon kan få ut 9,9 miljoner fram till sin pensionering. Riksdagen införde en gräns, där alla som blivit riksdagsmän före 2014, går på de gamla reglerna.

 

Liberalernas toppnamn inför EU-valet, innan hon i helgen petades, Cecilia Wikström har i flera år dragit in 70 000 kronor i månaden på två styrelseuppdrag i Elekta och Beijer-Alma, vid sidan om sin heltidslön på 80 000 kronor som EU-parlamentariker. Avslöjandet är naturligtvis ett allvarligt bakslag, men Wikströms alla belackare jublar, eftersom hon anses vara en köpt globalist. Många i partiet har hoppats att kampanjen inför den 26 maj ska ge ett lyft, men de första opinionssiffrorna visar, att L inte kommer att få något mandat. Foliehatten anser att det beror, helt och hållet på Cecilia Wikström!  Olle Schmidt: "Cecilia har inte gjort något fel. Men det sticker i ögonen."

I liberalernas egen tidning NU, hittar vi en intressant artikel från augusti 2017 där Sabuni skriver: ”Viktigt vägval väntar oss!”

När man läser artikeln och funderar en stund, kan man tolka det som ett implicit ställningstagande av en politiker som sannolikt kan tänka sig att hämta stöd hos SD!

Sabuni: ”Liberalerna bör utforma en ny, offensiv internationell solidaritetspolitik. I en sådan bör ingå bland annat effektiv fattigdomsbekämpning, tullättnader gentemot EU för fattiga länder, fredsbyggande insatser och stärkta resurser till UNHCR. Sverige ska självfallet ta solidariskt ansvar efter förmåga. Fokus ska ligga på konventionsflyktingar och arbetskraftsinvandring.”

Sydsvenska Dagbladets huvudledare om Nyamko Sabuni, som publicerades mindre än 48 timmar efter att hon omnämnts som partiledarkandidat, är bara ett av flera tecken i tiden.
”Vägen fram till det slutliga valet av vår partiledare riskerar att handla mer om att klistra etiketter på varandra än att föra en saklig diskussion. Negativa kampanjer är redan igång, inte minst från de olika tidningars ledarredaktioner.”

L är idag ”stödhjul” till den nya S/MP regeringen och alla kandidaterna till ny liberalledare, både motståndare och anhängare säger att JÖK:en ligger fast, men detta är vad man säger idag.
Det krävs inte speciellt mycket intelligens för att inse, att det blir ohållbart i längden, om L, vill få mer än 4% i nästa val. En ny partiledare som vill driva en högerpolitik kan inte vara ”fastkedjad” vid JÖK i tre år och under den tiden inte ha något som helst verktyg, för att höja opinionssiffrorna. Foliehatten tror att L kommer att lämna JÖK, allra senast om ett år. Att stanna kvar fastkedjad i JÖK:en, är det samma som politiskt självmord och en säker utgång från riksdagen. Sedan kan det bli mycket intressant att se hur C reagerar och vilka opinionssiffror C har vid den tidpunkten.

De liberala rebellerna i Vellinge skriveri en debattartikel i SvD: ”En ny partiledare måste förstå att vi gått vilse!”

De båda artikelförfattarna Anders Cnattingius och Henrik Thorsell är hårda i sin dom när de skriver: ”Liberalernas kris är helt självförvållad och vi behöver en partiledare som vägleds av den insikten. Men krisen är främst en kris i rikspartiet, ute i landet finns ett stort antal liberala personer och politiker med rätt egenskaper!”

 

Med artikeln öppnar de upp för en medial front där de implicit förordar Nyamko Sabuni som partiledare. Vad önskar de av sin nya partiledare? De tycks i vart fall efterlysa pragmatism:
"Hen måste ha kraften att peka ut en tydlig väg framåt för vårt parti. Vad ska Liberalerna egentligen vara för parti och för vem? Ett parti för en liten exklusiv skara högutbildade väljare, där strävan efter ideologisk renlärighet hela tiden är i förgrunden, eller ett brett parti som kombinerar liberala värderingar med realistisk samhällsanalys och pragmatiska lösningar på flertalets problem? Just nu är vi på god väg mot det förstnämnda, vi föredrar det sistnämnda.

"Det är i huvudsak våra tilltänkta väljare som ska avgöra vilka frågor vi ska besvara och vilka problem och förhoppningar vår politik ska möta, inte partiideologer. De partier och politiker som tar medborgarnas oro och invändningar på allvar vinner alltid i längden."

Man kan tolka det som en spark i skrevet mot de cyniska medietränade globalisterna som Majoren och Framåt: ”Hen måste vara autentisk. I dagens politiska kultur med nästan till fördärvet budskapstränade politiker, är partiföreträdare som har modet att faktiskt svara ärligt på frågor och föra en verklig dialog rena hårdvalutan.”

 
De båda kommunalpolitikerna menar, att det bör bli obligatoriskt, att lyssna på vanligt folk, att ta deras problembeskrivning och oro på allvar: ”Vi är övertygade om att de flesta väljarna har tappat tålamodet med politiker som ständigt svarar på frågor de skulle vilja få istället för att ge genuina svar på de som verkligen ställs. Det handlar inte minst om att vara öppen om och på ett ärligt sätt förhålla sig till de liberala målkonflikter som inryms i flera aktuella politikområden. Det motsatta är att kraftigt underskatta väljarnas intelligens.”

 

Foliehatten är överraskad av,  att det finns politiker i L som är så klarsynta! Sedan återstår det att se, om landsmötet är lika klarsynt, när de skall välja ny partiledare! Väljer man Ullenhag eller Nylander, är det kört för Liberalerna!