En dom som verkligen upprör!

De tre justitieråden, Ann-Christine Lindeblad, Svante O. Johansson samt Sten Andersson ändring av utvisningsbeslut i Högsta domstolen(HD), har rört upp känslorna rejält. En dom, där de river upp tidigare instansers domar om utvisning. De hänvisar till att Mohamed fick permanent uppehållstillstånd, PUT, 2010. De skriver att det enligt utlänningslagen krävs "synnerliga skäl" för att utvisa utlänningar som vistats i Sverige mer än fem år eller haft PUT i mer än fyra år.

HD förklarar vidare: "Det aktuella målet rör en person som i hovrätten hade dömts för våldtäkt till fängelse i ett år och tio månader och utvisats. Han hade vistats i Sverige med uppehållstillstånd i åtta och ett halvt år när åtal väcktes. Han har ingen egen familj i Sverige men har under större delen av sin vistelse här haft sysselsättning i form av studier, praktik eller anställning. Med beaktande av omständigheterna i målet anser HD. att mannens anknytning till Sverige inte framstår som särskilt svag och att det vid en helhetsbedömning inte föreligger synnerliga skäl för att göra avsteg från den utgångspunkt som gäller i fråga om utlänningar som har vistats i Sverige en längre tid. HD  har därför upphävt utvisningsbeslutet och dömt mannen till fängelse i två år och två månader."

Vårt rättsväsende visar alltså, att de inte bedömer våldtäkt som en allvarlig brottslighet. Det finns inget annat sätt att tolka det. Foliehatten undrar hur "svåra integritetskränkningar" kom in i domen och varför, vad det skulle kunna utgöras av.
Hur i hela friden tänker de där? Foliehatten har svårt att tänka sig, att det här stöds av ens en majoritet MP-väljare. Ännu en gång tolkar HD, om underrätternas domar i en flummig riktning. Gemensamt är att det alltid är till men, för skötsamma medborgare i Sverige.

 

Expressens version av domen:”Både tingsrätten och hovrätten dömde den somaliske våldtäktsmannen till utvisning. Nu har Högsta domstolen – med minsta möjliga marginal – beslutat att 33-åringen får stanna kvar i Sverige efter avtjänat fängelsestraff.
Motiveringen: Han har varit i landet i mer än fyra år.”

Av handlingarna i målet framgår, att det är en somalier i 30-årsåldern som dömdes av Linköpings tingsrätt för våldtäkt, efter att ha tvingat en för honom okänd kvinna till samlag, när de sov över i en gemensam bekants lägenhet. Somaliern levde på bidrag och var dömd för brott tidigare.

Lägenhetsinnehavaren har vittnat om att han hörde skrik under natten och att han sedermera påträffat mannen inne i det rum där kvinnan sov, samtidigt som kvinnan grät och förklarade att hon utsatts för ett våldtäktsförsök.
Kvinnan bedömdes, av tingsrätten, som trovärdig och hennes berättelse fick dessutom stöd av att man kunnat säkra mannens DNA på hennes kropp och det fanns dessutom andra vittnesmål och bevis i form av sms som talade för mannens skuld.

Tingsrätten ansåg dessutom att kvinnan, när hon låg och sov, befunnit sig i en särskilt utsatt situation och mannen dömdes därför till fängelse i ett år och tio månader samt utvisning med tio års reseförbud.

Göta hovrätt fastställde tingsrättens dom, utan ändringar, men konstaterade att mannen haft permanent uppehållstillstånd under nästan tio år, då han varit alternativt skyddsbehövande.

Somaliern har själv uppgett, att han inte kommer att överleva en utvisning till Somalia, eftersom han kommer från en "förföljd klan".

Enligt hovrätten innebar dock våldtäkten en svår integritetskränkning av kvinnan, samtidigt som han efter nästan tio år i Sverige fortfarande "har en svag anknytning till Sverige" och ansåg därför att det inte fanns några verkställighetshinder mot utvisningen.
Somaliern överklagade domen till Högsta domstolen som inte ansåg att det fanns någon anledning att pröva skuld, rubricering eller påföljdsfrågan, men valde att lämna prövningstillstånd i utvisningsfrågan.

HD anser, till skillnad från tings- och hovrätten att mannens anknytning till Sverige "inte framstår som särskilt svag".

Enligt HD finns "visserligen tecken på brister i hans sociala anpassning i Sverige, trots hans tidigare brottslighet.

Till stöd för sin bedömning har domarna säkert tittat på:
8 kap 12 § 1 utlänningslagen
En utlänning som har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan
minst fyra år får utvisas endast när det finns synnerliga skäl för det.
Den relevanta tidpunkten vid vilken utlänningen ska ha vistats med permanent
uppehållstillstånd sedan minst fyra år är dagen för åtals väckande.
Ett beslut om permanent uppehållstillstånd kan återkallas av Migrationsverket(MV) om utlänningen medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit omständigheter som har varit av betydelse för att få tillståndet. Om det under utredningen påträffas ID-handlingar eller om det på annat vis framkommer uppgifter som tyder på att utlänningens identitet kan ifrågasättas, bör åklagaren snarast underrätta MV om detta.

Synnerliga skäl, är ett problem som domare inte kan blunda för och det bör avskaffas anser Foliehatten.
Synnerliga skäl kan föreligga om brottsligheten har ett högt straffvärde och är av mycket allvarlig art.
Som exempel på sådan allvarlig brottslighet nämns i förarbetena:
brott mot person, såsom mord och dråp samt brott som medför svåra integritetskränkningar
organiserad brottslighet, där gärningsmannen systematiskt med olika metoder skaffar sig själv en ekonomisk vinning på enskildas eller på samhällets bekostnad och brott som medför stora skadeeffekter, t.ex. grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika.

Vid bedömningen ska beaktas å ena sidan arten och omfattningen av brottsligheten, å andra sidan utlänningens levnads- och familjeförhållanden, längden av den tid han vistats i Sverige liksom den anknytning han har överhuvudtaget. Vid bedömningen kan även vägas in den brottslighet som utlänningen tidigare gjort sig skyldig till. Har brottsligheten ett mycket högt straffvärde ska utvisning yrkas om inte speciella omständigheter med styrka talar mot det.

Två av justitieråden är skiljaktiga, däribland domstolens ordförande som anser, att bland annat att "brottets allvar är ett tungt skäl för utvisning."

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet väger, enligt de skiljaktiga justitieråden, "brottets karaktär och allvar så mycket tyngre än de omständigheter som talar mot utvisning, att det föreligger synnerliga skäl för att utvisa honom."

Foliehattens uppfattning är, att våldtäkt borde räcka för utvisning oavsett tid i Sverige. Domen ger ingen respekt för kvinnor.