Har Fredrik Reinfeldt helt tappat omdömet?

Fredrik Reinfeldt(FR) är kanske den politiker som har skadat den svenska nationen mest, i skarp konkurrens med Stefan Löfven. FRs hat mot SD resulterade i det numera ökända avtalet med MP och det var starten för Sveriges nedgång. När FR popularitet stod i zenit, betraktades han som en "GUD" av M-väljare. Enligt många är FR en landsförrädare och han sålde sig till ”deep state!” 

Nu verkar det som om han börjar stötas ut ur etablissemanget eftersom hans klara ställningstaganden för globalism och mångkultur helt enkelt inte är koscher längre. Men det är inte den politik som han drev tidigare som nu blir orsaken. Nej det är hans klara kopplingar till det "Liberala Imperiets" huvudkonkurrent som gör att silkessnöret dras åt.

 

FR har haft svårt att hitta något vettigt att göra efter politiken. Han har inte fått några bra erbjudanden trots att han under många år frotterat sig med den internationella eliten. Kanske beror det på hans distanserade, kyliga personlighet. Han kan nog upplevas som lite udda. Han är nu vad Foliehatten förstår invald i Djurgårdens IF:s styrelse och han är djurgårdare sedan länge. Men det gnys högljutt på olika fotbollssajter som är kopplade till Djurgården. Många gillar inte honom, men många är också för honom. Han har bra kontakter framhålls det. Men Foliehatten är rädd att FR för med sig dålig karma till klubben. Hela karln utstrålar dålig karma.

FR verkar knappast ha valt sina affärspartners med omsorg, det var en man vid namn Niclas Adler som anlitade honom för det kinesiska äventyret. Samme Adler var med på det famösa mötet på hotell Sheraton i Stockholm, där affärsmän med hot försökte tysta Angela Gui, dotter till fängslade "svensken" Gui Minhai.

Sheraton-skandalen är ett exempel på Kinas allt mer aggressiva påtryckningar. En del av den kinesiska strategin kallas för ”elite capture”, det vill säga att inflytelserika personer inom politik, diplomati och näringsliv uppvaktas på olika sätt, exempelvis erbjuds välavlönade styrelseuppdrag. Relationen kan sedan användas för att utverka politiska tjänster och gentjänster. Det kan inte jämställas med ett vanligt affärsupplägg med kinesiska företag.

 

I en osignerad ledartext skriver Expressen ”Reinfeldts Kina-affärer tyder på uselt omdöme.”

”Reinfeldt verkar knappast ha valt sina affärspartners med omsorg, det var en man vid namn Niclas Adler som anlitade honom för det kinesiska äventyret. Samme Adler var med på det famösa mötet på hotell Sheraton i Stockholm där affärsmän med hot försökte tysta Angela Gui, dotter till fängslade svensken Gui Minhai.
Sheraton-skandalen är ett exempel på Kinas allt mer aggressiva påtryckningar. En del av den kinesiska strategin kallas för ”elite capture”, det vill säga att inflytelserika personer inom politik, diplomati och näringsliv uppvaktas på olika sätt, exempelvis erbjuds välavlönade styrelseuppdrag. Relationen kan sedan användas för att utverka politiska tjänster, och gentjänster. Det kan inte jämställas med ett vanligt affärsupplägg med kinesiska företag.
Det är inte svårt att förstå att regimen i Kina vill knyta till sig en tidigare statsminister i ett EU-land. Frågan är bara varför Fredrik Reinfeldt låter hyra ut sitt renommé till en kommunistdiktatur? Det visar på ett förvånansvärt uselt omdöme.”

 

Det är märkligt att det bara kanske för ett år sedan var helt OK, att jobba med kineser, men 2020 så är det helt annat ljud i skällan.

Chomsky hade rätt när han skrev Manufacturing Consent.
Festligt att 1,5 miljoner kronor från kineserna är förkastligt. Men 10 miljoner kronor från Bank of America är helt klanderfritt. När det handlar om ”Judaspengarna” från Bank of America har man inte sett någon som helst kritik. En ren retroaktiv muta. Ett "no-show"-jobb som är uppenbart korrupt. Självklart att FR kritiseras, när han står på någon annans lönelista, än det imperie som Bonniers tillhör. Detta med Kina kan komma att ändras snabbt igen, nu när man börjar bygga ett narrativ om "sinofobi" i samband med viruset.

FR har inte hunnit med, att ompositionera sig. Frontlinjen mot Kina är lite rörig för att svensk utrikespolitik försöker hitta en linje som gör båda sidor i liberala imperiet nöjda. Det kan gå fort i hockey.

Trump har kört hårt mot Kina och dess samarbete med global liberala handelspolitik. Där står liberala globalister och Kina på samma sida mot Trump. Samtidigt bekänner sig de globala liberalisterna till mänskliga rättigheter och då använder Sverige den frågan för att hamna på samma sida som presidenten i USA som ser ut att regera nästan 5 år till. De globala liberalisterna har då svårt, att kritisera att Sverige landar i samma politik som USA:s nuvarande utrikespolitik, med argument anförda av dem själva. Intressant är att här hamnade FR offside i matchen. Red line offside kan man kalla det. Han bejakar fortfarande den förra USA regeringens linje, inte den nuvarande Trumpregeringens linje.

Samtidigt kan man notera att mänskliga rättigheter inte var eller är en stor fråga för Sverige i fallet Assange. Mänskliga rättigheter är bara ett medel för att uppnå stormaktens gunst. Signalpolitik.

Det Sverige gör sedan 1945 är att "smidigt" anpassa sig till USAs regering, för att vara det mest USA vänliga landet i Europa. Carl Bildt är en ökänd beundrare av detta.  Det beroende på vår export, men också vår säkerhetspolitik. Det ligger i vårt lands intresse att ha mycket goda kontakter med regeringarna i USA. Ingen tvekan om det. Men hyckleri är heller inget som imponerar på stormakter.

Men det måste också sättas stop för deras stödskrivningar i bilaterala avtal om att Sverige skall vara en mångkulturell stat a la USA. Och det måste bli ett stopp för svenska politiker att tolka detta som att vi måste vara den mest mångkulturella staten i Europa. Att vara bäst i klassen i den europeiska tävlingen om USA:s gunst, har blivit väldigt likt en nationell beroendeproblematik som skadar mer än det hjälper Sverige,
ingen respekterar en godhetsknarkare.