En lektor vid Uppsala universitet anmäldes för trakasserier, för att ha uttalat n-ordet, trots att hon varnat!

Inga-Lill Aronsson, lektor i Musei-och Kulturvetenskap vid Uppsala universitet anmäldes för trakasserier. Under ett panelsamtal svarade hon på en fråga om hur man kan söka på ordet "ras" i gamla arkiv och i sitt svar använde hon sig av n-ordet (=neger), efter att ha varnat för att hon skulle säga det. Hon menar att det enda sättet att handskas med ett mörkt kulturarv är att titta på vad som finns i gamla arkiv.

Aronsson: ”Vi måste lägga fram ord, handlingar och forskning på bordet och diskutera det. Då måste man uttala vissa ord.”

 

Lätt-kränkthetslobbyn har nått helt nya nivåer. Ska anställda vid ett universitetet inte få kunna föra öppna samtal i sin undervisning, utan att bli tystade och anmälda?

Ni som läser detta ”måste” bara lyssna på hela länken och ni kommer att få lyssna till något häpnadsväckande. Universitetets "likavillkorsspecialist" uttalar sig om händelsen.

Journalisten på Sveriges radio som gör reportaget heter Negar Josephi! Denna Negar har skrivit en artikel i Expressen som bör läsas. Där hon inte är direkt sanningsenlig!

Ingen rätt att använda ordet! Efter föreläsningen mejlade fyra studenter till institutionen. De ansåg att ordet saknade relevans i sammanhanget och att Inga-Lill Aronsson inte hade rätt att använda det eftersom hon varken är svart eller rasifierad.

”Vi hajade till. Det är ett extremt laddat ord som det, enligt min uppfattning, finns en konsensus kring att det inte är okej att använda. Det satt också tydligt rasifierade människor i salen. Vi reagerade mest på att ingen av lärarna reagerade. I och med att Inga-Lill varken är svart eller rasifierad har hon faktiskt ingen som helst rättighet att använda ordet."

Universitetsläraren: ”Det var fyra studenter som reagerade på ordvalet och anmälde Aronsson, detta efter att hon använt det för att belysa hur information om ras kan sökas i arkiv. Händelsen ledde till ett möte mellan Aronsson och prefekter, universitetets likavillkorsspecialist, och ett fackligt ombud, där hon fick veta att det var ”olämpligt” att använda ordet och fick lova att inte göra om det.

I Uppsala nya tidningen uttalar sig Inga-Lill Aronsson:
”Ja, det var som ett husförhör, säger Aronsson när vi hörs på telefon. Hon upplevde sig dömd på förhand, trots att hon inte hade uttalat ordet i syfte att kränka. Och på hennes institution har det varit "knäpptyst" om det inträffade, berättar hon. Kollegorna säger inget trots att fallet har uppmärksammats i flera medier och i flera debattinlägg här i UNT.”

Flera debattinlägg finns att läsa i UNT: ” Mot bakgrund av det aktuella fallet vill vi uppmana Uppsala universitet att lämna en villkorslös ursäkt till Aronsson för den behandling hon utsattes för. Men det som hände har relevans för större frågor som handlar om hur vi ska kunna verka tillsammans för ett öppet universitet. Rosenberg varnar med all rätt för ”konsultföretagen i kränkningsutredningsbranschen”, och vi kan se hur utvecklingen i USA, Storbritannien men också även i Sverige gjort det alltför lätt för meningsmotståndare att misstänkliggöra och smutskasta varandra med ”normer”. Här vilar ett stort ansvar på individer och chefer att göra självständiga och ansvarsfulla bedömningar för, som Rosenberg påpekar, så ”räcker [det] ju oftast med att en utredning dras igång för att skadan ska vara skedd – eller straffet utmätt om man så vill.”

 

Likavillkorsspecialist verkar inte leva upp till lika villkor och är tydligt ett politiskt vänsterelement inom akademin. Vänstern har lyckats med sin föresats att förstöra hjärtat i den framgångsrika västerländska civilisationen - universiteten. De har förstatligats och gjorts om till "safe spaces" där viss kunskap börjat bli tabu och censureras.

Likavillkorspecialisten som har jobbat med lika villkor på Uppsala universitet i många år låter som en genomblåst idiot som är anställd för att fylla upp "woke"-kvoten. Hela debaclet är patetiskt. Många unga vuxna är i dag kränkta och väldigt känsliga och det här hjälper knappast. Vi ska inte införa amerikanska "triggervarningar" och "förbjudna ord" samt "safe spaces" för de kränkta vänster vuxenbarnen. Dagens studenter, kvinnorna allra mest, är genompolitiserade och oerhört lättkränkta. Den vänsterliberala vågen kommer på sikt ta död på all seriös forskning och vetenskap. Istället går man efter värdegrund och känslor. Är vi på väg mot en kommunist-stat, där vi har politiska åsiktspoliser inom akademin som skall kontrollera så inga fel åsikter eller till och med ord yttras! Det var länge sen den akademiska världen stod för nytänkande. Nuförtiden påminner den mer om inkvisitionen. Detta är en skandal av värsta kalibern och samtliga inblandade borde straffas, hängas ut och stängas av/kastas ut.

 

Att prefekter deltager i de här rasistiska trakasserierna av den anställda personalen är allvarligt. Hela fallet borde leda till en reprimand av ansvarig minister för högre utbildning. Aktiva rasister av alla slag skall hållas borta från inflytande. Får den drabbade personen nu något skadestånd från UU?

 

Uppsala universitet borde få en rejäl smäll på fingrarna. Vart är vi på väg när vuxna människor som läser högre utbildning börjar skrika som barn på grund av ett ord som i sammanhanget var helt harmlöst? Man hade väl förstått litegrann om hon riktade ordet mot en person, ”din jävla neger, åk hem till djungeln” eller ”negern är lat och indolent och spenderar sina pengar på frivolteter”, men att säga ”söker du på ordet neger så kommer arkiven visa xxx”, vad är problemet?

 

Det är inte första gången som n-ordet och andra ord svåra ord som är uppe till debatt. Göran Rosenberg tog upp saken i Godmorgon världen. ”Lättheten att bli kränkt!”

Maria Ludvigsson reagerade på Rosenbergs inlägg och tog upp det i en Svd-ledare 15/1: ”Att aldrig uttala ordet igen."
"Betänk detta nästa gång någon undrar över hur klyftan mellan så kallad elit och vanligt folk har kunnat uppstå. De som i såväl USA som Sverige röstar för den som kritiserar en diffus men ogillad överhet och emot den som tillhör den överhet där vissa ord inte får uttalas och, följaktligen, vissa åsikter inte får hysas. Och minns de rättarting som numera styr institutioner där tanken ska vara fri och studenten frimodig att tänka utanför ramarna.
När Donald Trump 2016 segrade över Hillary Clinton var svenska medier så gott som renons på begripliga inslag om varför Trump var så populär och Clinton så djupt ogillad. I stället för analys möttes mediekonsumenter vid valvinsten av ett kollektivt haksläpp och den enkla förklaringen att jänkarna helt enkelt är galna, från vettet.
Den elit som Hillary Clinton ansågs representera har gjort sig skyldig till ett översitteri som till och med skulle få svenska väljare att gå man ur huse för att protestera. De som vill styra ordval och tankar för en god tankehygien på universiteten utgör en typisk bild av den överhet som för många uppfattas som arrogant och fullständigt verklighetsfrånvänd. ”

Lars Melin skrev en debattext i DN (12/1): "När man inte får säga vissa ord blir språket oklart." Artikeln låst, liksom den efterföljande webbdebatten.

 

Istället för att klassificera ett flertal olika folkslag (och möjligen skapa en sofistikerad hierarki) begränsar man sig till två kategorier: vit och rasifierad. Man gör ingen som helst skillnad mellan olika icke-vita. Istället för att titta på unika egenskaper hos varje folkslag så klumpas de ihop till en brun sörja vars enda viktiga egenskap är att den inte är vit. Mycket otrevligt och provocerande. Om du läser brittisk litteratur från slutet av 1800-talet så ser du att det finns oerhört detaljerade beskrivningar av även de mest obskyra stammarna runtom i imperiet. Men det finns förstås en agenda bakom den grova uppdelningen i vit och rasifierad. Kulturmarxisterna vill använda icke-vita som fotsoldater i sitt krig. Därför låtsas de, att dessa sinsemellan helt olika folkslag har något gemensamt. De konstruerar en fiktiv fiende, vita, som de försöker gadda ihop de olika icke-vita personerna mot.
Resultatet från USA är dock lite sisådär: svarta, hispanics och asiater tycker bättre om vita än om de andra minoriteterna.