Foliehatten
och fler med honom har på
senare tid vid kontakter med myndigheter, allt
oftare möts av arrogans, inkompetens,
medvetet
vållade förseningar (maskande) och uppenbara tjänstefel av
tjänstemän som helt enkelt skiter i att ringa tillbaka eller svara
på mail. Tjänstemän som bryter mot sina egna regler.
På
nätet har Foliehatten läst flera inlägg om Skatteverket. Gemensamt
för samtliga inlägg är, att kompetensen är skrämda låg. Någon
skrev om en tjänsteman som hänvisade till en skatteregel som var
slopad för flera år sedan. Först efter överklagan fick person
rätt.
Foliehatten
upprättade en bouppteckning och fick ett avdrag underkänt, trots
att det fanns ett kvitto på det yrkade som var en kostnad för
dödsboet. Efter ett långt samtal med ansvarig jurist, godkändes
avdraget, med motiveringen, att det hade hon aldrig tidigare hört
talas om. I
ett
annat
fall var det en myndighet som annonserat tillgångar som skulle
säljas. Trots en massa telefonförsök gick det inte få kontakt. Bara massa ”ringer dig strax – klick.”
En
förklaring till inkompetensen kan
vara att den
offentliga
sektorn har växt så mycket, att det saknas möjligheter att
personalförsörja den med sådan kompetens som klarar att ta
tjänstemannaansvaret.
Lagen
är så tydlig den kan bli. Tjänstemän som inte följer
demokratiskt fattade politiska beslut begår lagbrott.
Myndighetshandläggare är ålagda att följa politiska beslut och
när den enskilde upplever sig orättvist behandlad är det oftast
inte myndighetens handläggning som brister (även om det
naturligtvis förekommer) utan det är det politiska beslutet som
misshagar.
Idag slösas pengar i mängd bort på felaktig förvaltning utan att någon ställs till svar. Allt ifrån enskilda medborgare till samtliga skattebetalare drabbas av myndighets- och tjänstefel utan att något händer, utan att något som helst ansvar utkrävs. Detta dessutom gång på gång. Främst också då de svagaste som inte har något att sätta emot som drabbas hårdast. Något som gör att de flesta (oavsett ideologisk hemvist) borde kunna ställa upp på krav på mer ansvar. Det är politikerna som borde straffas, för det är de som bestämmer hur förvaltningen ska se ut och hur mycket pengar varje enskild förvaltning ska tilldelas.
Idag slösas pengar i mängd bort på felaktig förvaltning utan att någon ställs till svar. Allt ifrån enskilda medborgare till samtliga skattebetalare drabbas av myndighets- och tjänstefel utan att något händer, utan att något som helst ansvar utkrävs. Detta dessutom gång på gång. Främst också då de svagaste som inte har något att sätta emot som drabbas hårdast. Något som gör att de flesta (oavsett ideologisk hemvist) borde kunna ställa upp på krav på mer ansvar. Det är politikerna som borde straffas, för det är de som bestämmer hur förvaltningen ska se ut och hur mycket pengar varje enskild förvaltning ska tilldelas.
Foliehatten
är helt övertygad om att det absolut största missnöjet ådrar sig
Försäkringskassan. Personer blir helt enkelt förbannade när de
av olika skäl inte längre får ersättning, men ilskan ska riktas
åt rätt håll. Det är trots allt politikerna som beslutar om
regelverket och nu har vi som bekant en vänsterregering som är
religiöst övertygad om, att alla fuskar. FKs behandling av sjuka
personer visar med all tydlighet att lagen är inte helt
tillfredsställande och en översyn bör göras för att se över
ansvaret för tjänstefel i 20 kap. brottsbalken och då särskilt
när det gäller underlåtenhet från myndighet att agera.
Mångkulturprojektet
inleddes med grundlagsändringar som mer eller mindre smögs in 1975.
Samtidigt förändrade
man
tjänstemannaansvaret.
Tjänstemannaansvaret
avskaffades inte helt, lagen reviderades 1974 (började gälla från
och med den 1 januari 1975). Tjänstefelslagstiftningen finns kvar
och maxstraffet för ett grovt tjänstefel är sex års fängelse.
Däremot saknas ett tjänstemannaansvar för folkvalda politiker i
beslutande församlingar. De är inte juridiskt ansvariga för sina
beslut.
Här
finns fakta i en uppsats: ”Tjänstemannens ansvar i sin anställning
– I ett straffrättsligt, civilrättsligt och skadeståndsrättsligt
perspektiv.”
Ämbetsmannaansvar
var det straffrättsliga ansvaret för offentligt anställda som
gällde i Sverige fram till 1 januari 1976. Fel eller försummelser i
tjänsten kunde leda till ansvar för tjänstefel. För tjänstefel
dömdes en offentligt anställd som av försummelse, oförstånd
eller oskicklighet åsidosatte vad som ålåg honom enligt lag,
instruktion, annan författning, särskild föreskrift eller
tjänstens beskaffenhet. Möjliga påföljder var böter och
fängelse, men även de särskilda ämbetsstraffen suspension och
avsättning kunde tillgripas. Det innebär att handläggare på
Försäkringskassan hade nog kunnat åtalas för tjänstefel och
liknande om den lagen funnits kvar.
Tjänstemannaansvaret
avskaffades för att sossarna(Olof Palme)
ville
kunde göra radikala förändringar i Sverige. På den vägen är
det. Om man vill kalla det kupp eller subversiv verksamhet är mest
en fråga om semantik.
Ett
återinförande av tjänstemannaansvaret är ett måste, för att
kunna komma tillrätta med problemen i Sverige. Men det är mer eller
mindre knäpptyst i medierna om detta och själva grundorsakerna till
problemen. Förmodligen beror det på att ”journalisterna” saknar
kunskap och probleminsikt. Istället är de självgoda och högljudda
(vilket ibland blir väldigt blodtryckshöjande).
Det
finns redan en lag som reglerar vilket ansvar en tjänsteman har
(Brottsbalken 20 kap 1 §), men
det behövs en skärpning.
”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.”
”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.”
Brottsbalken 20 kap 1 §, är inte riktigt samma sak som tjänstemanna ansvaret. Foliehatten tror att JO till sin natur är för klen för detta uppdrag. Kanske bör det gå direkt till förvaltningsdomstolarna. Man skall vara medveten om, att ämbetsmännen också har fått begränsad makt och med ökat ansvar bör de också få ökade befogenheter, så att undersåtarna inte inbillar sig, att man bara är tjänstehjon åt populasen. Man är en kungens tjänare tillsatt att göra det rätta. Det finns inga klenare myndigheter än Förvaltningsdomstolarna. De betraktas närmast som ett skämt i juristkretsar.
Vad
kan
den
enskilde då göra, om han upplever sig orättvis behandlad av en
myndighet? Reglerna finns, men efterlevs inte och
som
vanligt är det fråga om det egna rättsskyddet.
Vem ska betala för det? Den enskilde själv ur egen plånbok eller
skattebetalarna? Även det är ett politisk ställningstagande. Det
fackligt anslutne vänder sig naturligtvis till den egna
organisationen. Facken klarar hem de flesta tvisteärenden åt sina
medlemmar med arbetsrättslig anknytning mot Försäkringskassan,
Afa-försäkring
och A-kassan.
Fackens ombudsmän skulle mycket väl kunna driva tvister även på
andra områden, helt kostnadsfritt.
När
det gäller politiska tjänstemän blir lagstiftningen betydligt mer
oklar och som politiskt sakkunnig har man en märkligt flytande roll.
Tjänstemännen har sitt tjänstemannaansvar och de förtroendevalda
har sitt ansvar inför väljarna, men som politiskt sakkunnig, är man
i stort sett bara ansvarig inför sin egen arbetsgivare, samtidigt
som man ändå jobbar med frågor som relaterar till de andra
grupperna. Om de ska ses som politiker med politisk makt, så är det
ett demokratiskt problem att de inte kan kontrolleras demokratiskt
eller avsättas.
Vi står inför ett gigantiskt demokratiskt underskott nu när expertstyret i allt högre utsträckning ersätter de folkvalda. Värsta exemplet får väl anses vara Riksbanken som i stort sett kan fatta vilka beslut som helst utan att riskera påföljder.
Vi står inför ett gigantiskt demokratiskt underskott nu när expertstyret i allt högre utsträckning ersätter de folkvalda. Värsta exemplet får väl anses vara Riksbanken som i stort sett kan fatta vilka beslut som helst utan att riskera påföljder.
Men
själva kärnan i den moderna tolkningen av liberalismen är
ansvarsfrihet från sina handlingar. Oavsett om det är tjänstemän,
politiker, journalister eller finansmarknaden. Hela
regelverket
som definierar hur
samhället ska fungera sätts
ur spel.
Det finns massor av lagar och regler som ska förhindra att det blir
som det nu är. Detta regelverk
förutsätter
att tjänstemännen följer reglerna. När tjänstemännen kringgår
reglerna havererar systemet men ingen
kan ställas till svars (eftersom andra tjänstemän inte
vill
det). Den moderna tolkningen av liberalismen är oförenlig med
nuvarande svenska samhällssystem. Därför håller samhället på
att kollapsa.
Foliehatten menar att det nya moderna synsättet där ens handlingar i stort och smått aldrig får konsekvenser eller alltid förklaras vara någon annans fel är grundproblemet. En politiks ideologi, -ism, alldeles oavsett hur goda skälen är som pekar ut andra som skyldiga, är en stor del av problemet. Ja kanske till och med orsaken till problemet. Det är bara att titta på vilka nuvarande regering pekar på!
Foliehatten menar att det nya moderna synsättet där ens handlingar i stort och smått aldrig får konsekvenser eller alltid förklaras vara någon annans fel är grundproblemet. En politiks ideologi, -ism, alldeles oavsett hur goda skälen är som pekar ut andra som skyldiga, är en stor del av problemet. Ja kanske till och med orsaken till problemet. Det är bara att titta på vilka nuvarande regering pekar på!
Anser att folk bluffar?
SvaraRaderaDet var ju inte länge sedan man ej fick förmoda något sådant!
KD Göran Hägglund?