All
svensk media och
politiker har
gått ”all in” i konflikten med Kina om
Gui
Minhai. Foliehatten
påstår, utan att skämmas, att PK som vanligt vinklar å det grövsta
och vill man få en uppfattning om vad som hände, är det nätet som gäller.
Det
finns många frågetecken som behöver rättas ut och Foliehatten
undrar faktiskt på vems order, det svenska etablissemanget går
”all in?”
Det
skulle vara mycket intressant att få fram de verkliga skälen till
Kinas intresse för honom och de verkliga domskälen. Gui
flydde till Sverige för att söka asyl, blir
svensk
medborgare och åker sedan
tillbaka för att driva sin kamp i Hong Kong. Förklara gärna för
Foliehatten,
varför Gui
gör så? Gui(enligt
uppgift inte nykter) var med i en smitningsolycka där han var förare
och där en kvinna förolyckades.
Frågan är väl snarare om han ska ses som författare eller politisk aktivist. Svenska töntjournalister älskar såna här berättelser om hjältar som kämpar för det fria ordet. Ger dem känslan av att syssla med något meningsfullt och för ett ögonblick förtränga, att journalister idag har sämre anseende än de som säljer begagnade bilar.
Frågan är väl snarare om han ska ses som författare eller politisk aktivist. Svenska töntjournalister älskar såna här berättelser om hjältar som kämpar för det fria ordet. Ger dem känslan av att syssla med något meningsfullt och för ett ögonblick förtränga, att journalister idag har sämre anseende än de som säljer begagnade bilar.
Expressens
Anna
Dahlberg
bekänner
äntligen
färg och kommer ut som patologisk USA-kramare:
”För svensk del är den nya machovärlden den sämsta tänkbara. Vi är ett litet land som tror på internationell rätt, multilateralism, frihandel och mänskliga rättigheter, och som saknar försvarsgarantier. Domen i veckan mot Gui Minhai är en påminnelse om att Sverige är utsatt för en exempellös kinesisk påverkanskampanj. Oavsett i vilket väderstreck vi tittar ser världen inte längre ut som Sverige skulle önska.
Det inbegriper även EU efter Brexit. Den franske presidenten Macron försöker axla ledarrollen i Europa, men hans prioriteringar och yviga gester återspeglar inte Sveriges intressen.
Så hur ska vi tänka inför en andra mandatperiod med Trump? Till att börja med behöver Sverige föra en mer realistisk utrikes- och säkerhetspolitik. I Ann Linde har Löfven skaffat sig en mer passande utrikesminister för den uppgiften. Hon saknar sin företrädares beröringsskräck inför försvarspolitik, talar positivt om USA och har släppt frågan om ett kärnvapenförbud.
Sverige måste också sprida sina ägg i fler korgar. Att Sverige har gått med i den brittiskledda Joint Expeditionary Force är utmärkt liksom att vi har blivit mer positivt inställda till EU:s försvarssamarbete.
Men den nära relationen och försvarssamarbetet med USA förblir livsviktigt för Sverige - även med fyra år till med Trump som president. Det är det enda realistiska alternativ som står till buds.”'
”För svensk del är den nya machovärlden den sämsta tänkbara. Vi är ett litet land som tror på internationell rätt, multilateralism, frihandel och mänskliga rättigheter, och som saknar försvarsgarantier. Domen i veckan mot Gui Minhai är en påminnelse om att Sverige är utsatt för en exempellös kinesisk påverkanskampanj. Oavsett i vilket väderstreck vi tittar ser världen inte längre ut som Sverige skulle önska.
Det inbegriper även EU efter Brexit. Den franske presidenten Macron försöker axla ledarrollen i Europa, men hans prioriteringar och yviga gester återspeglar inte Sveriges intressen.
Så hur ska vi tänka inför en andra mandatperiod med Trump? Till att börja med behöver Sverige föra en mer realistisk utrikes- och säkerhetspolitik. I Ann Linde har Löfven skaffat sig en mer passande utrikesminister för den uppgiften. Hon saknar sin företrädares beröringsskräck inför försvarspolitik, talar positivt om USA och har släppt frågan om ett kärnvapenförbud.
Sverige måste också sprida sina ägg i fler korgar. Att Sverige har gått med i den brittiskledda Joint Expeditionary Force är utmärkt liksom att vi har blivit mer positivt inställda till EU:s försvarssamarbete.
Men den nära relationen och försvarssamarbetet med USA förblir livsviktigt för Sverige - även med fyra år till med Trump som president. Det är det enda realistiska alternativ som står till buds.”'
Dahlbergs
kolumn
och
analys
är skrattretande på många sätt. Vi är ett uppkäftigt litet land
som saknar försvar. Men som vanligt är internationella delen
viktigare för "Sverigebilden" än någonting annat. Det är
Trump som håller kommunistdikaturen i Kina under armarna. Samma
Expressen var vansinniga på Trump fram till för några månader
sedan, för att han inte lyder på kommando från samma
kommunistdiktatur (Expressen kallar det "frihandel"). Hon
påstår vidare att Sverige är en "allierad" till USA. Hon
anser när allting kommer omkring, att det nog ändå är bäst att
fortsätta ett "nära samarbete" med USA.
Anna
Dahlberg erkänner också som alltfler
ekonomiska bedömare har, att
Kina om något år, kommer gå om den amerikanska ekonomin. Den mer
pressande frågan är: Varför i helvete skall Sverige stå bakom USA
som i slutet av det här århundradet kommer se ut som Brasilien?
Varför skall USA stå bakom Taiwan?
Kinas bedömning är att Taiwan
är en provins i Kina, där befolkningen till 97% består av
han-kineser. De flesta bodde tidigare i Kina och flydde till ön från
fastlandet tillsammans med Chiang Kai-shek 1949. Kina vill
inkorporera
Taiwan i Kina.
Taiwanfrågan är komplicerad. Mer fakta här!
1996
satte
kineserna
igång
en konflikt och redan då hade de kapaciteten
att sänka de amerikanska hangarfartyg som passerade Taiwansundet.
Kina drog sig ur konflikten eftersom USA var så mycket starkare vid den
tidpunkten. Kina hade också viktiga handelsavtal med USA. Idag står
USA för en allt mindre del av kinesisk ekonomi och snart
kan
kineserna dumpa dollarn. Första
steget var att olja kan betalas med kinesiska Renminbi. Utan
dollarn har USA inte så mycket att komma med förutom vapenskrammel.
Pentagon
erkänner redan att det inte ha en chans att skydda Taiwan och inom
ett par år så kan de inte heller försvara Japan.. Kina har ett
missilparaply av konventionella missiler med en räckvidd på 5000
km. De kan spränga bort Guam om de vill. Kineserna har till och med
en sektion i amerikanska försvarsmakten vid namn PLARF vars enda
uppgift är att skjuta drivor av raketer.
Det
kan
dröja
ett tiotal
år innan Kina kan driva ut USA från östra Asien och kanske 20-30
år innan Kina totalt
kan
dominera USA på en global nivå. När nu
USA
lämnar Afghanistan kommer Kina och Ryssland att gå in och bygga upp
infrastruktur nödvändig, för deras "Silk road project. (selänk)"
Vidare
kommer kineserna också stå för säkerheten och där Kina styr är
det lugnt och stabilt och fritt från så kallad "liberal
demokrati" och kaotisk kapitalism för särintressen.
Egentligen är det fantastiskt att Kina kan förena kommunism och kapitalism.
Filippinerna och andra östasiatiska länderna börjar få kalla fötter. Kina erbjuder allt bättre militära och ekonomiska avtal i relation till USA. Så varför inte ta chansen? Allt fler länder i Asien tänker på detta. Även Indien, en kommande stormakt verkar gå i samma tankar. På sikt kommer bara Japan och Sydkorea som är marionetter åt USA, att vara kvar. Givet hur deras ekonomier ser ut är det nog bara en tidsfråga innan de kastar in handduken.
Filippinerna och andra östasiatiska länderna börjar få kalla fötter. Kina erbjuder allt bättre militära och ekonomiska avtal i relation till USA. Så varför inte ta chansen? Allt fler länder i Asien tänker på detta. Även Indien, en kommande stormakt verkar gå i samma tankar. På sikt kommer bara Japan och Sydkorea som är marionetter åt USA, att vara kvar. Givet hur deras ekonomier ser ut är det nog bara en tidsfråga innan de kastar in handduken.
Anna
Dahlberg i Expressen har snappat upp vad som händer i Asien och
som vanligt är det Trumps fel och det är mest lösplugg och
positionering :
”Enligt Allison är det oundvikligt att Kina och Ryssland flyttar fram sina positioner och kräver allt större inflytande i sina närområden. Vi kommer att få ”nya intressesfärer” när USA:s hegemoni vittrar. Utvecklingen i Syrien ger en föraning om vad som komma skall: USA drar sig tillbaka och andra makter flyttar in.Till viss del är detta ett skifte som ingen amerikansk president kan rå på. Befolkningen och ekonomin växer i nya delar av världen, vilket leder till maktförskjutningar. Med tiden riskerar Europa att framstå som världens museum. Problemet med Trumps presidentskap är att det skyndar på denna utveckling. I stället för att stärka banden till Europa och Stilla havsregionen genom handel och samarbete, försvagar han den fria världen.”
”Enligt Allison är det oundvikligt att Kina och Ryssland flyttar fram sina positioner och kräver allt större inflytande i sina närområden. Vi kommer att få ”nya intressesfärer” när USA:s hegemoni vittrar. Utvecklingen i Syrien ger en föraning om vad som komma skall: USA drar sig tillbaka och andra makter flyttar in.Till viss del är detta ett skifte som ingen amerikansk president kan rå på. Befolkningen och ekonomin växer i nya delar av världen, vilket leder till maktförskjutningar. Med tiden riskerar Europa att framstå som världens museum. Problemet med Trumps presidentskap är att det skyndar på denna utveckling. I stället för att stärka banden till Europa och Stilla havsregionen genom handel och samarbete, försvagar han den fria världen.”
Stackars
Anna Dahlberg, valet i USA sker den 3 november och då får hon och
de andra i Bonniermedia ytterligare 4 år på sig, att spy galla över
Donald Trump. En Donald Trump som många amerikaner anser vara
en stor president!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar