Plåster på såren för liberalen Birgitta Ohlsson?

I sommar blir liberalen Birgitta Ohlsson chef för National Democratic Institutes program för politiska partier i Washington. De arbetar för demokratisk utveckling och är knutet till det demokratiska partiet i USA. Birgitta Ohlsson arbetar idag som seniorkonsult inom hållbarhet på kommunikationsbyrån Prime.

 

Birgitta Ohlsson i ett pressmeddelande: ”Jag sticker inte under stol med att det här är ett drömjobb där jag får bidra till demokratisk utveckling i hela världen och öka kvinnors delaktighet i politiken. Samtidigt känns det sorgligt att lämna alla mina kollegor och min arbetsplats på Prime i Stockholm.”

Absolut en slump som vi säger i Sverige. Kan det vara en belöning för att hon försökte ta över L, även om det ”sket” sig? Henne minns man mest som giftspridande debattör i TV och som den som hade det "dåliga" omdömet, att utse Mona Sahlin till nationell samordnare mot våldsbejakande ismer. Av alla politiker i Sverige är hon den mest tydliga svenskhataren med en riktigt glasklar agenda. I Sverige: Feminist och liberal. I Israel: Tradition,folk och kultur.

 

Det där med att jobba med "hållbarhet" känns som om det är på väg att bli ett meme. Alice Bah Kuhnke, Nyamko Sabuni och Birgitta Ohlsson. Man börjar se ett mönster.

 

När Foliehatten jobbade kom han i kontakt med detta vid LU. Lite historik om hållbar utveckling.

Begreppet hållbar utveckling syftar till goda sociala livsbetingelser utan att människans existens och förverkligande i samhället utarmar ekosystemens funktioner. I slutet av 80-talet kom FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid”, även kallad Brundtlandrapporten, som befäste att hållbar utveckling är ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Detta har blivit en överordnad princip för FN:s arbete och ett övergripande mål för svensk politik. Begreppet brukar definieras utifrån de tre komponenterna ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet som, då de samspelar och stödjer varandra, förväntas leda till hållbar utveckling.

I Sveriges strategi för att leva upp till de tre hållbarhetskomponenterna finns definierade indikatorer som delas in i sex större områden:
-hälsa
-hållbar konsumtion och produktion
-ekonomisk utveckling
-social sammanhållning
-miljö och klimat
-global utveckling.

 

Det är Karl Marx gamla manifest omskrivet till Brundtlandrapporten och upphöjd till moraliskt styrdokument och regeringen Göran Persson gjorde sin egen tolkning:
”Denna skrivelse är en vidareutveckling av den svenska strategin för hållbar utveckling som presenterades 2004. Strategin omfattar alla dimensioner av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga. Strategin tar sin utgångspunkt i en vision för hållbar utveckling i ett längre tidsperspektiv. Det globala arbetet för hållbar utveckling i bland annat FN behandlas liksom EU:s strategi för hållbar utveckling.”

Tittar vi djupare in i styrdokumentet ser vi:
Fyra strategiska utmaningar.
-Bygga samhället hållbart.
Vidareutveckla goda levnadsvillkor genom fysisk planering, regional utveckling, infrastruktursatsningar samt utveckling av boende- och stadsmiljöer.
– Stimulera en god hälsa på lika villkor
Skapa förutsättningar för en god hälsa för alla oavsett kön, etnisk tillhörighet, social eller kulturell bakgrund, sexuell läggning, ålder eller funktionshinder.
– Möta den demografiska utmaningen.
Vidta åtgärder inom ett flertal politikområden för att klara den demografiska utmaningen i dess ekonomiska och sociala dimensioner.
– Främja en hållbar tillväxt.
Tillväxten skall drivs av dynamiska marknader, en stark välfärdspolitik och en progressiv miljöpolitik.

Vi har här svart på vitt i strategidokumentet, att sossarna skall lösa demografiproblemet och med dynamiska marknader(global) skapa tillväxt.

 

Kikar vi sedan på mål och åtgärder i samma dokument, ser vi intressanta formuleringar: ”att Sverige skall klara av den demografiska utmaningen i dess ekonomiska och sociala dimensioner.”
I paragraf 35 hittar vi ännu en intressant åtgärd: ”En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att se över regelverket om arbetskraftsinvandring (dir. 2004:21).”
Syftet var att utvidga arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES. Förslaget skall utgå från behovet av arbetskraft och ha som utgångspunkt att löner och övriga arbetsvillkor skall vara i nivå med dem som gäller för arbetstagare som redan finns i landet. Ett slutbetänkande kom hösten 2006.

Det man kan fundera över är, om inte regeringen Persson medvetet genomförde någon ”annans mål” som ett medel på ett icke existerande problem. Införandet av mångkultur som lösning på demografiproblemet är väl naivt och borde inte passera utan att avslöjas, om inte syftet just var, att införa mångkultur enligt separat säkerhetsavtal. Mål och medel byter helt enkel plats.

 

Det innebär att den intersektionella alliansen stått på en progressiv dagordning under många år vid det här laget och det är nog så, att den europeiska socialdemokratin har ett ansvar för detta som är svårt att överskatta.

Hur ”fan” kan en "vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES" främja hållbarhet?