Få inser att det
finns genvägar inom det demokratiska systemet. Myndighetschefer kan
bytas ut och personal kan sluta ta order från ett håll och i
stället ta order från ett annat håll. Se på Frankrike där
polisen gör gemensam sak med "populister" och går i
demonstrationer mot tvångsvaccinering tillsammans med dem.
Det
skulle aldrig hända i Sverige. Istället får vi höra av Stefan
Gustafsson som
är
biträdande lokalpolisområdeschef i Borås, att
de har
fortsatt förtroende för polismannen Nadim Ghazale efter den senaste
tidens uppmärksamhet kring honom. Det säger allt!
Tänk
dig en situation där det degenererade stolpskottet och byfånen
”knulla
i Bangkok” Dan
Eliasson inte hade utsetts till rikspolischef, utan i stället en
hårding som Gunnery Sergeant Hartmann i Full
Metal Jacket.
Första dagen på jobbet beordrar Hartmann in sin specialpiket i Husby och
släpar ut 52 svarta och menaiter gripna för vapenbrott. Tyvärr fick
man skicka ytterligare 12 till bårhuset på grund av våld mot
tjänsteman. Han blir uppkallad till regeringen som förskräckt vill
veta vad som pågår. Han meddelar då siffrorna på gripna och
dödade och att man i morgon ska göra samma sak i Vårby. Därefter
meddelar han att man ska köra på ett par månader tills alla
ghetton i Sverige är rensade på vapen och avskum. "Frågor på
det?" Nehej och så vända han på klacken och gick
därifrån.
Svensson
behöver inte rösta på Reinfeldt eller Löfven eller någon av
deras kloner decennium efter decennium för att förändring ska vara
möjlig. Man behöver bara ha lite tur på vägen och inga kärringar
i beslutande poster. Hur man ska bli av med kärringarna får
Foliehatten
fundera ett par varv till på.
Nu
närmar vi
oss
anledningen till att S till varje pris vill ha regeringsmakten.
Riksdagsmajoritet har de inte haft på många år, men genom makten
att utse generaldirektörer, universitetsrektorer, domare i högsta
domstolen, starta projekt av alla de slag, styr man samhället ändå.
Det är ingen slump att det är just Dan Eliasson som
vandrat
mellan posterna som
generaldirektör. Han är f.d. politisk tjänsteman för S och en
pålitlig partiarbetare och det är den merit som behövs vid högre
anställning, än
kunskaper och utbildning!
Jämför med USA, där Trump inte fick sin politik
verkställd pga myndigheter och delstatspolitik som obstruerade. Tror
inte att han skulle ha lyckats bättre i Sverige.
Svenska
riksdagspolitiker är
ett kapitel för sig och det går inte att jämföra dem med
brittiska och franska politiker. Det är få av de svenska
politikerna som kommer från en urban övre medelklass från
Danderyd, Lidingö, Vellinge
eller Saltsjöbaden som sedan läst en prestigeutbildning i
Lund,
KTH eller Handels.
Det var väldigt länge sedan svensk politik hade högpresterande
personer, adelsmän och människor med fina titlar. De flesta
politiker kommer ur en lägre medelklass. Det vanligaste yrket i
riksdagen är lärare. En politikerkarriär ser ungefär ut så här:
När de var 14-15 år i gick de med i något ungdomsförbund och
sedan har de klättrat till ungdomsförbundets ledning.
Sedan
har de läst på högskolan samtidigt som de varit fritidspolitiker
och suttit i nämnder. CSN har varit en form av ett sätt att tjäna
pengar och kunna engagera sig mer i politiken. Desto
mer engagerad du är i politiken desto
större är chansen att du får ett jobb. När de är 23-24 år
landar
de ett jobb som politisk sekreterare, partitjänsteman eller i
associerad organisation. I sena tjugoårsåldern tar de sig in i
riksdagen. Där sitter i 3-4 mandatperioder innan de får ett jobb i
staten eller i näringslivet. De
politiker som kommit högt
upp i partihierkin får
finare jobb. I partier som C och SAP så sitter det många personer
vars föräldrar var riksdagspolitiker eller höga politiker på
kommunal och regionalnivå. Om du vill botanisera i de olika
ledamöterna kan du titta
här!
Det är knappast en imponerande samling människor. Om du skärskådar kommunal och landstingsnivå flödar det med
udda människor. Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Lund och ett
par större städer sitter det kompetent folk i politikerklassen, men
i småkommuner är det glest med
kompetensen.
Intressant
är att se, att många misslyckade kommunchefter och andra chefer
roterar mellan kommunerna, trots att de visat sin inkompetens. Många
är pensionärer eller engagerade original. Om de har någon
högskoleutbildning är det oftast sådant som socialarbetare och
lärare.
Kanske någon ingenjör som har snöat in sig på
någon specifik fråga. Det kan vara småföretagare. Det är
förövrigt sådana som blir fritidspolitiker eftersom ersättningen
är låg och arbetsinsatsen återspeglar också detta. Avhoppen är
många. Det är rätt lätt att bli vald till kommunen eftersom få
är intresserade och det är en deltidssysselsättning. Få av dessa
fritidspolitiker varken förstår eller är intresserade. Det är
tjänstemännen på stadsledningskontoret som försöker "sy
ihop" påsen åt dem. Tittar du på nämndemännen och ledamöter
kommunnämnder är det samma sak. I varje kommun finns det en
politisk ledning. Det är de som de facto styr kommunen. Detta är
heltidspolitiker och många har en nära anknytning till kommunen. I
mindre
kommun där
det bor
mellan
7000-12000
personer
har
ledningen vänskaps. och familjeband till kommuninnevånarna.
Desto
större kommun desto
mer professionella politiker finner du med utbildning, kunskap och
förmåga till strategiskt och taktiskt tänkande. Både politiskt
men också byråkratiskt.
Sådana som Annie Lööf och
Fredrik Federley (tills han åkte) tillhör det absoluta toppskiktet.
De vet vad de håller på med. De har också europeiska kontakter
någon landstings eller kommunpolitiker sällan har. I synnerhet de
sistnämnda om de inte bor i någon av de största städerna. Annie
Lööf kan nog förvänta sig att bli mångmiljonär när hon lämnar
politiken. Fredrik Federley sumpade sin karriär - mycket på grund
av att han rörde sig i
"gränslösa"
homosexkretsar och att han själv inte är diskret. Det behöver du
inte vara om du har media och en maktapparat som håller dig om
ryggen. Om du är fritidspolitiker och även en del riksdagspolitiker
utan portfölj åker du direkt för minsta felsteg medan en sådan
som Fredrik kan göra lite vad han vill. Det var också det som satte
honom i trubbel.
Överlag är engagemang i politiken rätt
meningslöst. Allt av relevans beslutas i toppen och det är i toppen
de värsta svinen finns och de som har mest lik i garderoben. Svensk
media
är också enorm och
total genomrutten.
En del av dem självmedicinerar antagligen med droger, alkohol,
prostituerade, illegal porr, slår sin fru, skriver skit på nätet i
anonymiteten, är elak mot sina barn, slösar bort sina pengar, blir
kära i fel personer eller vad fan det vara. En del förskingrar
pengar, tar emot semi-legala mutor missbrukar makt. Många är
mobbare och baktalare. Så här ser verklighetens politik ut.
Det
är ett enda stort "House of Cards". Alla partier i
riksdagen fungerar på det här sättet. Är du snäll och normal så
klarar du dig inte längre i den här svängen om du försöker ta
dig upp bortom den trista kommunpolitiken. Sedan är det också att
människor på toppen känner varandra. Höga akademiker,
kvällstidningsjournalister, näringslivsprofiler, A-listade kändisar
(som du aldrig hör skit om), mediehusägare, höga politiker,
fackföreningsordförande, profilerade atleter, stjärnadvokater,
höga domare, höga byråkrater osv. Det är en enda stor
karriäristisk incestfest. Man sparkar nedåt och slickar uppåt och
många är också fruktansvärt intellektuellt mediokra individer.
Det finns liksom skäl till varför Kina sparkar
västvärlden hårt i röven liksom. Varför Ryssland hela tiden
slingrar sig ur amerikansk aggression och Singapore är ett så pass
välfungerande samhälle trots att det är en liten ö nedanför
Malaysias fastland. De har samma problem men de har en kultur av
benhård meritokrati och lojalitet till samhället. Sådant finns
inte i Sverige längre. Det har politiker (påhejade av den mediokra
genomsnittliga svensken) pissat i väg.
https://www.friatider.se/polis-om-daltandet-om-jag-skulle-stoppa-en-svensk-samma-brott-far-han-boter
SvaraRaderaPolisen beskriver en våldsspiral som politikerna inte kan stoppa, där invandrare under lång alla år med bidrag har lyckats bygga upp parallellsamhällen med ett gigantiskt våldskapital.
– Man göder de kriminella med bidrag, låter dem bygga sina parallellsamhällen. Sedan ger man dem inga straff, konstaterar polisen i intervjun.
Enligt polismannen är myndigheten redan i underläge och de gängkriminella har carte blanche att begå brott.