Efter
supernollans
besked om avgång verkar det som om sossarna börjat ifrågasätta
andra sossars tyckande/påståenden och strålkastarljuset från
riksmedia/SVT har lyst med sin frånvaro, men
inte hos Foliehattens som inser att det börjar ”vridas och
skruvas” i den socialdemokratiska smedjan.
Många undrar varför Foliehatten kallar Stefan Löfven för en supernolla.
Supernollan förde ingen egen politik utan det viktigaste var att sitta med makten. Han sålde den politik som regeringen skulle bedriva till framför allt MP och även C.
Kända fakta är att kärnkraft försvann, vi fick elbrist, vindkraft byggs som ingen vill ha, diesel priserna är skyhöga m.m.
Sossarna såg till att välkomna hela världen till Sverige och merparten går på bidrag. Sveriges kriminalitet har expolerat och det enda sossarna har gjort att de puffat fram Morgon som likt en mask på kroken försöker vrida på sig!
Den förda politiken var inget som gynnade Svenssons utom tvärtom. Han har fått fler skatter plastskatt, höjda nätavgifter m.m, men framför allt ingenting fungerar längre i Sverige.
Ni får gärna fylla på mer i era kommentarer!
Nu över till det som börjar hända på gräsfotsnivå inom socialdemokratin.
Payam Moula som är chefredaktör för Tiden, gick till
attack mot Daniel Suhonen i tidningen Arbetet.
Faktiskt
ett lysande angrepp på en fejkradikal som Daniel Suhonen, som
egentligen har väldigt lite gemensamt med den arbetarklass han säger
sig representera. Och det blir snabbt tydligt att pilen träffade där
den skulle när man läser Suhonens nervösa replik.
Suhonen:
” Berätta inte för mig om klassamhället, Payam Moula. Inom den
av Jan Myrdal ledda svenska maoismen fanns en lite lätt
mystifierande syn på arbetarklassen.
Dessa maoister som själva
startade parti(er) insåg efter ett tag att de själva bara hade stöd
av någon enstaka promille av befolkningen, medan ungefär 85 procent
av arbetarklassen röstade på SAP och dåvarande SKP. Ur detta
föddes en slags totem där arbetarklassen var helig.
Mycket
avlägsen och främmande men helig. Arbetarklassen hade i djupet av
sitt hjärta alltid rätt. Oavsett vad den tyckte, gjorde eller
sa.
På 00-talet när den svenska arbetarklassen, av skäl jag
kommer in på senare, började dras mot Sverigedemokraternas budskap
tog Jan Myrdal intryck och skrev ett antal skriftställningar, som
han över tid fick allt svårare att publicera i de tidningar han
sedan 1950-talet haft fri access till.
Där drev han linjen att
arbetarklassen hade rätt och deras dragning mot SD måste mötas av
att den svenska vänstern och arbetarrörelsen intog samma
främlingsfientliga hållningar.
Myrdals högerkantring i
migrationsfrågan skapade en slags svensk nationalvänster, som i sin
antiimperialism håller på Trump och Putin, instämmer med SD och
vars kolumnister som alltid varit och är socialister idag allt
oftare återfinns i den blåbruna oligarkpressen.
Sedan kan man
diskutera hur många som Sverige kan ta emot, men inför
flyktingkriser måste vi också agera humanitärt. Jag blir
illamående inför en socialdemokrati som låter som, ja jag vet inte
vad, och menar att Sverige är fullt.”
Suhonens
vänster är ”humanitär”. Den har inget med arbetarklassen att
göra och det var det som var huvudpoängen i Payam Moulas
angrepp.
Igår
kom Moulas slutreplik och mina
vänner och den är djävligt intressant.
Moula:
”Jag är socialdemokrat på grund av allt som är dåligt med
Sverige.
Men inte alla samhällsproblem kan lösas enbart med
ekonomi, vilket svenska folket förstår. Vi behöver ett radikalt
paket mot den organiserade brottsligheten; med fokus på att bryta
bostadssegregationen, få ner långtidsarbetslösheten, skärpa de
gängrelaterade straffen och utöka de polisiära verktygen.
Något
i stil med det paket som den danska socialdemokraterna jobbar med.
Det
är möjligt att Magdalena Andersson kommer att luta sig mot en sådan
som Payam Moula och driva sossarna mot en dansk utveckling,
men för att lyckas med detta kan bara ske i opposition. MP har under supernollans tid tagit ett skruvstädsgrepp på sossarna och de sitter fast rejält i detta grep. Med det regeringsunderlag som finns idag och går det inte
att göra saker annorlunda än vad supernollan Löfven gjort i sju år. Det viktigaste under denna tid för sossarna var att få sitta på regeringstaburet och överlämna styret till MP och C! Sverige
måste få en ny regering.
Alla
är inte fullkomliga, inte ens Foliehatten! Det Payam utelämnade i
sin kritik var två saker: volymer och att usel integration beror på
invandrarna själva. Det är för mycket ansvar som ska läggas på
samhället i hans text. Skall man ändra inriktning i sin politik kan
man inte ta ett jättekliv direkt, utan man måste börja med ett
steg i taget för att slutligen hamna på dansk nivå. Även
Stig-Björn Lundgren har tvålat till Suhonen i en debatt med att
Suhonen saknar markkontakt.
Tage
Danielsson: ”Man söver oss med falskt och fagert tal. Avsikten är
med denna tankebråte att få den solidariska lojal som undersåten
med sin översåte.”
”Sedan kan man diskutera hur många som Sverige kan ta emot, men inför flyktingkriser måste vi också agera humanitärt. Jag blir illamående inför en socialdemokrati som låter som, ja jag vet inte vad, och menar att Sverige är fullt.”
SvaraRaderaVackert tänkt.
Men var går gränsen?
När är Sverige är fullt?
När vi blivit ett nytt Libanon?
När våra kvinnor tvingas bära huckle?
Nä svenskarnas största problem är dålig självbevarelsedrift
vilket troligen kommer att leda till här kommer det första kalifatet i
norr att utropas.
Folket förgör sig själva med att gång på gång rösta mot bättre vetande. Likgiltigheten för sitt eget öde är frapperande!
SvaraRadera