Varför
har
Löfvenregimen en bristande
lojalitet till det
svenska folket?.Det
kan förklaras med att förutom Löfvenregimens etniska förändring,
är de mycket obildade.
Obildning beror på dels att en allt
större andel av deras
inkomster inte kommer av arbete, grundat i merit, utan grundat i politik. Bildning är något för "bag-of-deplorables",
som är de som har incitament för att lära sig mer för att förstå
bättre.
Dessutom
kan vi notera att det går starka rykten på nätet att fyra av
ministrarna har alkoholproblem. Vad som är sanningen bakom detta
rykte, går inte att bekräfta
Regeringen vill dessutom inte erkänna sin elitstatus eller axla det ansvar som
alla aristokratier måste göra för samhällsstabilitet, även en
meritokratisk aristokrati.
De som bestämmer i väst ser sig
inte som samhällets skyddsvakt, snarare dess avant-garde.
"Avant-gard"-känslan är en överbyggnad, en
efterhandskonstruktion för att självbedra om ett "högre
moraliskt värde" för en politik för att vidmakthålla en
babylonisk mångkulturell splittring, och därmed försvåra
motstånd/konkurrens. En nationell sammanhållning är det största
politiska hotet, på grund av möjligheten att synkronisera mellan
annars olika människor, med olika intressen. Samtidigt som
kapitalinkomster kommer av möjligheter att "skära emellan",
av arbitrage, och det förutsätter stora volymer av transaktioner
bortom landsgränser.
Eliten har växlat fot från prestationens
till politikens område. Det gör egentligen "eliten" mera
volatil och samhället mera våldsamt eftersom politik alltid är
mera våldsam än prestation.
Sverige
är ett
vackert land med guldbyxor på sig enligt
Löfvenregimen.
Landet där solen alltid skiner och folk är snälla och förstående
mot varandra. Olyckan och bekymren finns på andra platser - inte i
Sverige. Man måste förstå och tolka allt till det bästa. Skulle
det finnas lite skit i hörnen någonstans så är det olyckliga
omständigheter som ligger bakom som kan organiseras och
administreras bort.
Brottsligheten är ett övergående
fenomen som beror på fattigdom och brist på fritidsgårdar fick
vi höra av en sossepamp.
Den löses med goda avsikter och inkludering och i värsta fall med
kaffe och bullar. Skjutningar? Nej de är isolerade händelser och
risken att bli skjuten är minimal. Det skriver NSD, Norrländska
Socialdemokraten efter att en 25-årig kvinna blivit ihjälskjuten på
en badplats i Luleå efter att Shottaz åkt upp från Stockholm för
att hålla ordning på sina kontakter där. Tidningen verkar inte
vilja skriva om händelserna. Det man inte ser och inte beskriver,
det finns inte. Sverige är världens modernaste och bästa land.
Att
alla
ska ha samma värde och lika utfall är sedan länge norm i Sverige.
Det är det som kallas jämlikhet och jämställdhet. Fast det är
mest ett skådespel och ett bländverk.
På
arbetsplatserna finns det både maktutövning och hierarkier. Där
finns ingen rädsla för auktoritet. Chefen bestämmer. Däremot har
familjen och skolan plattats till och förvandlats till rätt så
förvirrade ställen där det är oklart vad som gäller och
vem som bestämmer. Det är väl klart att otydligheten här skördar
sina offer. Matbordet hemma i köket förvandlas till en krigszon när
barnen ska bestämma i matsituationen som det heter. Barnet ska ju
vara i centrum. I övrigt finns inga normer numera kring
barnuppfostran. Föräldrarna är osäkra och pedagogerna som en gång
bestämde och angav tonen har numera kapslat in sig på
universiteten.
Foliehatten
undrar om det inte bara handlar om att den vänsterliberala hegemonin
i västvärlden som
ingått
en sorts legering med den ekonomiska makten. Även om det gnisslar i
länderna i västvärlden så anser den ekonomiska makten tills
vidare att den tjänar på sakernas tillstånd. De
ger sitt stöd till rödgröna partier eller motsvarande över hela
linjen. Den auktoritära personligheten betyder nog inte så mycket
därvidlag. Ökar den sociala oron i väst ytterligare kan det gå
fort att återgå till det som varit normaltillstånd tidigare i
historien, det vill säga att auktoritet inte är fel.
Adolf
Hitler och de andra nazistledarna var helt öppna med sina politiska
mål. De brunskjortor som terroriserade socialdemokrater, kommunister
och fackligt aktiva gjorde det i dagsljus.
Att Hitler hatade
judar och Schindlers list filmades på plats i det Tredje Riket fick
vi nog alla lära sig
i skolan. Men vad var det "socialdemokrater, kommunister och
fackligt aktiva" gjorde för att bli "terroriserade? Det
gamla talesättet ingen rök utan riksdagseld
gör
sig påmint.
Med
tanke på vad som hände i Tyskland på 30-talet undrar Foliehatten
därför vilka mål har sossarna som de inte offentliggör. Hittills
har de ”smugit” och inte offentliggjort vad de sysslar med och
mot vilka de är lojala. Vem som helst kan se, att det inte är
svenska folket!
Ännu en bra analys. Allt är satt i system.
SvaraRadera”Avant-gard"-känslan är en överbyggnad, en efterhandskonstruktion för att självbedra om ett "högre moraliskt värde" för en politik för att vidmakthålla en babylonisk mångkulturell splittring, och därmed försvåra motstånd/konkurrens. En nationell sammanhållning är det största politiska hotet,”
De jobbar målmedvetet på att avskaffa oss.
Vem är deras uppdragsgivare ?
Vem betalar betalar Reinfeldt Borg Åsbrink eller Wallström deras fantasilöner efter avslutat värv? Vad levererar de som är så värdefullt?
Nazisterna var National socialister i Sverige har vi också socialister
SvaraRaderasug å den.