Foliehaten spekulerar om ....!

Löfvenregimens förmåga att kontrollera opinion och styra händelseutveckling har idag utvecklats till något gårdagens underrättelsetjänster och regimer bara kunde drömma om. Se bara hur allas vår Morgan pratade med de stora plattformsägarna och genast förbjuds flera för regimens obehagliga sajter.
Europas fortsatta vandring och öde har inte heller så värst mycket att göra med hur "mediekriget" på Sveriges spelplan utvecklar sig.

I Skandinavien perifera vasallstaten/ Sverige följer minsta vink från "de utvalda"/kulturspridarna/ Imperiet/Bolshevikerna - den stora förebilden i väster.
Media skulle enkelt kunna trycka eller sända propagandan på originalspråket engelska utan att någon skulle lyfta ett ögonbryn, så illa är det tyvärr.

Personligen ser Foliehatten att man avsiktligt inte längre i större omfattning utbildar unga i främmande språk som tyska, franska och spanska för att begränsa den inkommande mängden information som avviker från den angloamerikanska sk. "multikulturella sanningen". Med endast en källa på endast ett språk så blir media monopolet komplett. Mycket matnyttigt om politik finns att hämta i tryckta publikationer och även på nätet med dessa tre språk.

Hur jävligt dåligt måste det bli innan folket kommer till insikt och motståndet börjar, och var?
Kanske det behövs ett nytt 1930-tal (2030-tal?) med fattigdom massarbetslöshet och svält som utlösande faktorer innan nationalistiska ledare kan ta över spillrorna av de skuldsatta, invaderade och i botten körda länderna i Europa för att påbörja en storstädning och återuppbyggnad?

Många hävdat att samhällsurgröpningen kommer tilltaga, en utveckling som undantagslöst graviterar mot allt bistrare tider.
Judarna har som kollektiv, såväl tyst, passivt som aktivt varit drivande förvandla Europa till något olycksmättat dystopiskt. Detta slag är såklart förlorat men kriget är långt ifrån över. En lösningsorienterad nationalistvänlig ledare med återerövrat självförtroende och hämndlystnad i blicken skrämmer juden, mer än någonting annat.
Det är mot dessa ledare, dessa idé och -tankeströmningar det mediala kriget främst kommer försöka rida spärr emot. Det är samma mångkulturvurmande kollektiv som håller Hitlers ande alltjämt levande, vilket vi nästan dagligen ser i någon kanal. Önskemål om lugna och trygga folkhem tillsammans med svensk folkrätt är renaste nazism! Får vi höra.

Vetenskapen numera har av vänstern ersatts av värdegrund, resten är hatfakta. Alla övriga med avvikande åsikter är demokratihotande fobiska nazister. Det har nu gått så långt att SVT ”hänger” ut personer som är kritiska mot deras klimatdravel.

Titta vad Håkan Boström i en ledare i GP skrev som dessutom är mycket läsvärd: ”Vilka ingår i ”folket”? Vem får bestämma över vems identitet? Hur stora värderingsskillnader kan ett samhälle tolerera och ändå hålla ihop?
Sanningen är att kulturkrigsfrågor historiskt oftare än ekonomiska motsättningar lett till skarpa konflikter, ja rentav till krig. Sverige var dock länge relativt förskonat från dessa konflikter – tack vare en långtgående kulturell, social, religiös och etnisk homogenitet.”

Slutsatsen man kan dra är att en "höger" är desto farligare eftersomsom den låtsas vilja se och diskutera problem, men egentligen är mer idealistiskt naiv än "identitetsvänstern" eller vad anser du? Man är pacifister som ingalunda "för debatten åt höger", utan löpande, backande omdefinierar innehållet i "höger" i takt med att vänstern vinner mark med identitetspolitik som fungerande strategi.

Vänstern är mer höger, eftersom vänstern lever i verkligheten där politiken är en lagsport och den organiska identiteten hos kollektiv vinner över atomiserade individer.

Boström tycks ambivalent börja närma sig insikter om att framtiden är identitärt partisk, även om han dygde signalerar att han inte gillar "tribalism". Han har också tidigare diskuterat demokrati på ett sätt som går i otakt med Popper. Det är inte mycket och inte radikalt, men det känns som rätt riktning.

Vi kan också notera att Boström normaliserar narrativet att svenska folket aldrig ville se invandringen, vilket är avgörande för framtida återupprättad svensk folkrätt. Ett kolonialiserat folk har inget ansvar att få det nya demografiska läget att fungera utan ska söka upprättelse genom att vara part i målet med andra, kolonialiserande parter. Algerier som inte brydde sig om franska rötter som gick tillbaka till 1830-talet, gillade inte läget och slog ut med armarna att man var dum som envisades med att vara pirater och idkade europeisk slavhandel och övriga fick helt enkelt skylla sig själva för att man inte varit motståndskraftiga nog att hindra den demografiska förändringen. Man behöll tjurigt anspråket och sket i ekonomi och teknologi.

En svensk avkolonialiseringsprocess kan i jämförelse ske oändligt mer civiliserat, men det uthålliga anspråket måste finnas där.