Mötet i Paris - det blev inget avtal - det blev en överenskommelse!

COP 21 mötet i Paris

Det blev inget avtal – det blev en överenskommelse!

Om du frågar en svensk politiker:
Koldioxid, vad är det egentligen?

Han ställer en motfråga:
Va menar du, vill du ha den kemiska beteckningen, eller?

Frågan är:
Nej, ja vill bara veta vad det är jag skall vara rädd för?

Politikern:
Ja, exakt vad det är vet jag inte, men det är inte bra.

Jag undrar vidare:
Varför är det inte bra?

Politikern:
Det är alldeles för mycket

Jag undrar:
Hur mycket är det då?

Politikern:
Ja, exakt hur mycket vet jag inte, men det är alldeles för mycket.
Referat från ett torgmöte i Göteborg med en politiker.
Precis så okunniga är våra politiker. De pratar mycket, men kunskapen är lika med noll.

En människas utandning innehåller i snitt 100 gånger( 4 % ) mer CO2 än vad som finns i atmosfären ( 0,04 % ).
Undrar vilka åtgärder politiker och alarmister kommer ta mot dessa utsläpp?


Mötet
Upplägget för Parismötet var ju helt annorlunda än det för COP15 i Köpenhamn 2009.
De deltagande länderna fick i förväg redovisa sina framtida planer för de kommande 15 åren.

Kina, som redan står för hälften av världens fossilbränsle nyttjande, planerar att bygga fler kolkraftverk. År 2030 kommer de att ha dubblerat sin nuvarande kapacitet.

Indien, världens nu tredje största fossilbrännare planerar att tredubbla sin kolbaserade kraftproduktion. Världsomspännande planeras ca 3300 kolkraftverk, av den enkla anledningen att det är den billigaste energikällan.

Den stora elefanten som ingen låtsas om
Den stora ökningen av kolkraftverk fram till 2030 är ”den stora elefanten” i rummet. Ingen av byråkraterna eller ”statsmännen/kvinnorna” på mötet låtsas om detta.

Hur mycket man nu klappar sig för bröstet, så kommer det globala fossilbränslenyttjandet att obevekligt öka.

Med Sveriges skattebetalda pengamutor vill man samtidigt hindra utvecklingsländerna från att nyttja denna billiga energi – kolkraftverk!

De fattiga länderna behöver billig elproduktion för att lindra fattigdom och för att modernisera samhällsstrukturerna. För den rödgröna regeringen inte ett faktum – helt otänkbart!

Sveriges ”gå före”-strategi till ett ”fossilfritt” samhälle inom några decennier är i sammanhanget komplett overkligt – det kommer i kombination med den politiska paralyseringen av kärnkraft utvecklingen och den komplett vansinniga vindkraftutbyggnaden, att bidra till att också Sverige förvandlas från en framstående industrination till en multikonfliktfylld bananrepublik.

Vad har varit underlaget för denna skenprocess?
I utlandet det så kallade ”tvågradersmålet” – politikerna vill inte ”tillåta Jordens medeltemperatur att stiga mer än två grader” (eller 1.5, eller 2.5 eller 3).
I Sverige har det kombinerats med allmän grön tagelskjorte ideologi av den rödgröna regeringen.


”Inte tillåta” – sug på det. Gör sen sammalunda med begreppet ”bestämma det framtida klimatet”.


Alla alternativ är ju så hjärndöda att man bara kan sucka. Man skulle ju kunna roa sig med att fråga politikerna/byråkraterna – eller IPCC – vilken klimatmodell och vilken klimatkänslighet de nu baserar dessa två grader på? I alla fall de förstnämnda skulle inte ens fatta frågan.
Varför har ingen journalist ställt frågan? De fattar tydligen inte heller. Eller?
För något år sedan kom man i alarmistlägret på att man vann inga anhängare bland allmänheten med att bara vara massiva dysterkvistar.
Då ändrade man taktik till att “om vi bara tar oss i kragen snart, så kan vi stoppa uppvärmningen innan det är försent“.
Vem glömmer Rockströms sommar-program: Där följde han den nya hoppfulla linjen. Rockström har en agronomutbildning.
Frågan som ingen svensk journalist ställer är:
Var finns kompetensen hos denna man?

Efter Paris
Vi befinner oss nu efter Paris-mötet i fasen av påtvingad optimism.
Alla på COP och media måste beskriva mötet som en framgång. Glömt är talet om att vi måste ha bindande skrivningar med mål om satta siffror med mera.
Man vill uppnå dynamiken, att alla nu talar om framgång, så tror alla också på framgång.
På den nationella nivån vill alla Sveriges  Miljöpartister nu kunna hävda att vi måste det ena och det andra, för att världen och klimatet kräver det av oss.




Så småningom kommer euforin att lägga sig och de eftertänksamma börjar fråga sig:
Vad kom vi egentligen överens om som var så omvälvande?
Först då kan de sansade samtalen om hur vi bör agera återupptas.
Men det var säkert ett minne för livet för deltagarna i Paris…. Inte minst alla fester!

Slutomdömet är:
Starka krafter driver agendan om ett starkt FN som skall bestämma över planetens resurser
Politiker har lurats upp på molnfri höjd där de möts och ”tycker”
Media är köpt, alternativt infiltrerad
Framför allt. Mötet handlade inte om vetenskap och fakta

Klimatet. Det sköter sig självt - att inte politikerna inser detta!