Vattenkraften utsatt för politiskt tryck

Vattenkraftens framtid är oviss. Myndigheternas sätt att tillämpa EU:s ramdirektiv för vatten och statens sätt att beskatta och försvåra är anledningarna.

Ett exempel på splittring och politisk oförmåga är att den sedan länge avslutade Vattenverksamhetsutredningen lämnats orörd på Miljö- och energidepartementet:
Åsa Romson ansvar för Miljö- och klimatfrågor medan Ibrahim Baylan ansvarar för energifrågor.
 

Helt klart är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte förmår komma överens. Det är inte ansvarsfullt i ett läge när vi i stället måste fråga oss hur vi inte bara kan säkra dagens produktion från vattenkraft, utan också hur produktionen kan utökas.

Intressant är att tidigare beskattade politikerna vad man vill avveckla eller stoppa på marknaden. Nu gör gör man tvärt om man beskattar konkurrenter för att ge subventioner det man vill få mer av eller försvårar för konkurrenterna genom olika direktiv. Arbetet, företagsamheten och energi är bra exempel.

Enligt den rödgröna regeringen ger högre skatter ger fler jobb och mer förnyelsebar energi.

När dumheten styr kommer Sverige gå in i en el kollaps - förbered er på detta.

EU-direktivet
Detta direktiv ska omsättas till nationella förhållanden. Det vi kan konstatera utifrån de ståndpunkter som finns bland berörda myndigheter.  Vi kommer inte att kunna ta tillvara på vattnet för kraftproduktion på det sätt som vi har gjort tidigare.

Olika myndigheter är involverade på olika sätt och den generella ståndpunkten är att man tycker att man ska släppa igenom mer vatten i dammarna.

Konsekvenserna innebär att vattenkraften inte får samma möjligheter att använda kraften när vi behöver den.
De måste öka graden av spill och det gör att vi får mindre kraft.
De behöver spara vatten i sina dammar för att producera kraften när den behövs.

Jag frågar mig om man från aktörer och beslutsfattare är medveten om detta och vad det kommer att få för följder. Om det här införs blir det inte bra.

Ibland är kraftbolagen tvingade att spilla för att följa angivna villkor för gällande tillstånd.

Förra året med en gynnsam hydrologisk situation var det här är en annan fråga än att konsekvent spilla.

Energibranschen har gjort bedömningen att om produktionsbortfallet blir realitet riskerar vattenkraftens årliga produktion minska med så mycket som 6 TWh – lika mycket som vindkraften producerade i Sverige under 2014.

För kraftbolagen kan det bli väldiga volymer som försvinner. Man kan tappa upp till 10-20 % av årsproduktionen på ett år. Vem står för dessa förluster?

Miljöpåverkan
Det är viktigt att kraftproducenter förstår och har respekt för sin verksamhet och att har den en lokal miljöpåverkan som de måste åtgärda.

Producenterna måste göra insatser för att förbättra miljön lokalt, men det handlar om insatser av engångskaraktär som förbättrar förhållandena i älvsystemet utan att de tappar i kraftproduktion.
Att ha en lösning där de måste spilla vatten år efter år är ingen lösning för deras perspektiv.

Utebliven produktion är dock en del av ett större problem. Om vattenkraften tvingas till produktionsbortfall får det följder för hela energisystemet.

Vattenkraftens roll som reglerare i energisystemet är otvivelaktig. Dess egenskaper där man snabbt kan släppa på mer vatten och direkt få mer kraft är ovärderlig för balansen i systemet.

Med mer påtvingat vattenspill minskar vattenkraftens flexibilitet och därmed blir reglerfunktionen sämre. Det här i kombination med det pågående arbetet med att få in mer vindkraft i systemet kan ge problem.

Med mer vindkraft i systemet ökar svängningarna i produktionen och därmed blir behovet av vattenkraftens reglerkraft större.

Om vi minskar flexibiliteten i vattenkraftens reglerförmåga med mindre vatten i magasinen och samtidigt ökar energin och eleffekten från vindkraft ökar vi gradvis risken för att inte ha balans i energisystemet. Det är en klar fara med den här utvecklingen. Det kan också bli ett hot mot vindkraftens utveckling, som ju måste förses med reglerkraft.

Ekonomisk aspekt
Självklart finns det också en ekonomisk aspekt av frågan – att vattenkraftsproducenter får ett ekonomiskt bortfall.

Men den här utvecklingen är inte given. Risken är att hela elmarknaden rubbas och då kan vändningen bli en annan.
Visst kan det handla om ett ekonomiskt tapp för producenterna.
För om vi minskar andelen vattenkraft i energisystemet så ökar risken för ett ansträngt kraftsystem och med det kraftiga variationer i prisbildningen.

Det är inte säkert att man förlorar på det ekonomiskt, men det blir sämre för slutkunden och det är det ingen som vill.

En mindre stabil elmarknaden vill ingen ha. Fundamentet för en stabil elmarknad är en kärnkraft med hög tillgänglighet och en stark reglerkraft i vattenkraften.
Hotet mot minskad produktion genom vattenkraft är ett hot mot elmarknaden.

Högre fastighetsskatt
Ett annat hot är signalerna från Sveriges regering. Fastighetsskatten för vattenkraft har ökat från 1,7 till 2,8 procent sedan 2009.
2011 betalade Skellefteå Kraft 125 miljoner kronor och det beloppet kommer det här året därpå steg den till ungefär 170 miljoner kronor.

Den energipolitiken som förs i Sverige är präglad av osäkerhet och inkonsekvens.
Både kärnkraft- och vattenkraftproducenterna har fått höjda taxeringsvärden medan vindkraftproducenterna undantagits.

Den här signalen ser jag som att man från regeringshåll inte premierar vattenkraften. Jag ser det som att vi inte har någon linje i klimat- och energipolitiken.

Bara en verksamhet går bra så kastar man på skatter och tar lönsamheten ur den.

Den svenska energipolitiken inte förutsägbar
Med den politik som förs stryper all investeringsvilja. Allt fler bolag tittar på både Norge och Finland som tänkbara länder att investera i.
De för en bättre och mer stabil politik och har klara regler när det gäller energipolitiken. Det här är nödvändigt för att få bästa möjliga långsiktiga värdetillväxt.

Energikommission arbetar
De arbetar med uppdraget att hitta framtida lösningar i energipolitiken. Tyvärr kan man konstatera att arbetet i kommissionen pågått i åtta månader utan att regeringen presenterat ett enda konkret besked för att möta energimarknadens utmaningar.

Det duger inte.

Ska vi ha en trygg elförsörjning i Sverige också i framtiden, vilket är avgörande för företag och jobb, krävs politisk handling och ledarskap. I stället har regeringens energipolitik, tillsammans med utmaningen i låga elpriser, inneburit nedlagda kärnkraftsreaktorer och en minskad investeringsvilja. Till det är regeringen passiva och fast i interna låsningar. Detta då Socialdemokraterna och Miljöpartiet bland annat är djupt oense i synen på vattenkraften.

Priset för el
Naturligtvis är vattenkraften som går som baskraft en konkurrent till vindkraften som pressar ner priset ytterligare. Det är bra för kunden.
Om man styr produktion optimalt gynnar det kunderna och den svenska naturen med människor och djur.

Vindkraften är en fantastisk naturmarodör som stör människor, djur och fauna.
Jag tycker IPPCs rapporter har ingen stabil forskning men gynnar vindkraften med olika skrämmande scenarier som politikerna tror på. Politikerna begriper inte bättre.

Man hoppas på det sunda förnuftet kommer tillbaka med syn på framtiden som den fungerar i dag med säker billig el. Transportnätet kräver EU skall byggas så att hela Europa skall kunna utnyttja all energi med priset som konkurrensmedel.

I höstas när jag besökte EU berättade MP:s Peter Eriksson om fördelarna med denna utbyggd. Då kunde alla få vindkraftsel. Alla industrier i Europa skall få samma konkurrens villkor med höga elpriser.

I Sverige skulle det betyda att elpriset skulle gå upp med ca 200 - 300%.

Detta är ingenting att förvåna sig över. Svensk energipolitik har ända sedan Fälldins dagar varit en härva av svikna löften, krossade illusioner och ett schackrande som kostat det svenska folket flera hundra miljarder kronor.