Är svensk media likriktad och politiserad?

Det är tjugo år för sent för svenska MSM att erkänna att de hamnat snett. Detta sedan många vanliga människor under lång tid insett problemet, men MSM sover fortfarande sin ”Törnrosasömn” och inser inte att allmänheten tappat förtroende för dem. Frågan är när, hur och varför kunde det bli så fel?

Hur är lättare att förstå än varför. "Hur" är spårbart - det finns många rapporter om självcensur, åsiktsförföljelse och vänsterextremism inom svenska MSM.

Propagandan har genomsyrat samhället, från dagis till till ÖB. Men varför etablissemanget i just Sverige har varit så vansinnigt är svårt att svara på.

Kan det vara:
1. Etablissemanget vågade köra över folkviljan - ilojalitet mot det egna folket ses i flera etablissemang, men i Sverige har media inte fruktat folkviljan.
2. Övertro på progressivism och social ingenjörskonst i de statsbärande partierna.
3. Frånvaro av konservatism i politiken. Enorm övervikt av antidemokratiska kommunister och globalister inom etablissemanget.
4. Rikspolitiker med obefintlig formell högre utbildning och/eller relevant arbetslivserfarenhet.
5. Förfalskning, utarmning och politisering av högre utbildning i form av tilltagande utrymme för antivetenskapliga åsiktsstyrda verksamheter inom akademin - som kritisk teori.

Media kör på i gamla hjulspår, bundna av sin etablerade organisation och sin inkörda logistik = TV och rikstidningar.

När man försöker ”ställa om” detta till nätet visar redan detta på det låsta tänket. Nätet är en ny media, en verklighet med sin egen, inre logik. Att till exempel intäkterna inte är lika stora här, är ett stort problem för MSM, men inte för ny  media, som har internetlogiken medfödd.

Den avgörande faktorn är väl ändå likriktning och politisering av media? Det är svårt att komma på någon demokrati som liknar Sverige på det området. Likriktningen har det mycket riktigt också påpekats flertalet gånger i dansk debatt, där man ser Sverige som ett skräckexempel.
Så sent som för ett par veckor sedan slaktade en DR-representant - och ja, SR anses vara mycket PK - svensk journalistik fullständigt i en debatt, om media och konsekvensanalys:

- Det svenskerne laver, det er ikke journalistik. Det er politisk aktivisme.

En annan skillnad i Danmark är att det hela tiden har funnits röster som inte har "sjungit med i kören. Avvikande åsikter har hela tiden kunnat framföras utan att man blivit naziststämplad, hotad med avsked och fått en yxa i dörren av AFA.

Fortfarande är andra världskriget ett mycket känsligt ämne i Danmark. Man gör hellre tv-serier om den tiden, än diskuterar orsaken till det faktum att den tyska ockupationsmakten i Danmark var förhållandevis mild i sin framfart, jämfört med i det närliggande Norge.

Självklart ser debatten helt annorlunda ut, när det gäller invandring i Danmark än i Sverige. Men den debatten ser också faktiskt helt annorlunda ut i alla länder, jämfört med vår svenska debatt.

Danskarnas öppenhet visavi oss i Sverige, är inget bevis för att debattklimatet som sådant är öppnare i Danmark.

Vidare är invandringsfrågan i många länder inte ens en fråga alls.
Skillnaden mellan Sverige och andra länder är inte öppenheten vad gäller debatt som sådan, utan vilka ämnen man relativt fritt och riskfritt öppet kan debattera. Angående invandringsfrågan är för övrigt Tyskland det enda land som i det avseendet påminner om Sverige.

Danmark har aldrig varit nersmutsat av nazister, medan den rörelsen i Sverige så sent som på tidigt 90-tal präglades av stelopererade högerarmar och Dr Martens. Det räcker med att läsa på nätet, så hittar du snabbt rena högerextremister som yrar om ZOG och judiska världskonspirationer.

I Danmark brukar två teorier tas upp för att förklara varför högerextremisten, är så stor i Sverige. Den ena är att det är en reaktion på det extrema debattklimatet, och den andra är att svenskarna aldrig gjorde upp med nazismen efter andra världskriget.

Majoriteten av svenska journalister tycker faktiskt på riktigt, det de skriver. Det är på det sättet inte propaganda från deras sida. Men skulle deras kommentarer hamna på en blogg och andra ställen, är det propaganda.
Vissa journalister är dessutom helt öppna med att man driver en agenda i vissa frågor. I andra frågor inte alls.
Likriktningen har nog inte så mycket med den svenska journalistiken som sådan att göra, utan beror mer på att Sverige är ett litet land

Givetvis är det så att det inom den allmänna debatten i ett land bara är vissa frågor som är tabu. Svenskar kan diskutera ränteavdrag precis hur öppet som helst. Men när det gäller invandring och feminism är det Nordkoreanska förhållanden.

Apropå tabu så har vi ju den olycksaliga kyrkan med ärkebiskop Antje i spetsen som för sitt liv inte kan stå upp för sin kristna tro i förhållande till islam. Det är tro på samma gud, fredens religion, mer som förenar än som skiljer osv.

Här har vi i alla fall en katolsk kardinal som vågar mumla ur skägget och förklara varför islam inte är ekvivalent med kristendomen och varför man inte kan påstå att Islam är grundad på något kärleksbud.
Kanske kommer fler våga säga det uppenbara, att det är enorma skillnader mellan islam och kristendom.

Dessutom har Svenska kyrkan med sina islamistvänliga utspel lyckats reta gallfeber även på ateister. Om kriget om mångkulturen utvecklas till att bli ett religionskrig är det bra att ha koll på innehåll och argument. Bara för att vi själva inte är så värst religiösa av oss betyder det ju inte att andra element i mångkulturen inte är det.

Glöm inte heller att omvärlden förändras i snabb takt;
Brexit igår,
Trump imorgon,
svag Angela Merkel på tisdag,
Le Pen som president på torsdag.

Nu kommer brakförlusterna en efter en. Det blir då i princip omöjligt för det svenska vänsterliberala etablissemanget att upprätthålla hegemoni. En halv-diktatur i utkanten av Europa kommer dra ögonen åt sig om man uttrycker det så. I viss mån
ser vi redan denna utveckling, förtroendet för Sverige rasar i vår omedelbara omvärld. Etablissemanget håller nu på att tappa förtroende både hemma och utomlands. Förtroende är i längden allt, även för en demokratur som Sverige.

Skall MSM bli trodda är det viktigt för dem att använda rätt språk = inga halvmesyrer och ironier, nej de måste säga sanningen, klart och utan förbehåll och kalla saker vid deras rätta namn. De har max 5 år på sig att ändra sig!
Lästips: https://anthropocene.live/2016/09/09/debatten-om-nord-stream-2-bevisar-den-svenska-journalismens-totala-forfall/