När skall regeringen ”lägga” korten på bordet och redovisa Sveriges problem?

Att Sverige har en rad stora problem kan de flesta hålla med om och att Löfvéns samhällsbygge håller på att sänka sig med alla kriser.

Frågan är när skall den rödgröna regeringen ta bladet från munnen och våga sanningsenligt redovisa problemen för svenska folket? Hittills har regeringen ägnat sig åt att försöka dölja eller sopa problemen under mattan. Det man har ägnat sig åt är en systematisk försköning av verkligheten, detta med hjälp av hela den styrande maktapparaten och media har varit ett ”lydigt” instrument i denna försköning av verkligheten.
De senaste månaderna har flera artiklar börjat ta upp problemen Sverige står inför. Framför allt är det den enorma bristen på bostäder som synliggörs.

Idag sitter bara många nöjda tålmodiga svenskar och för det mesta klagar de i goda vänners lag, men sällan eller aldrig drar de ut ur huset och synligt bland offentligheten slår näven i bordet.

Att svenska folket är tålmodig och knorrar i det tysta är välkänt. De betalar utan knot världens högsta skatter och accepterar alla nya skattehöjningar. Som grädde på moset blir de ”pådyvlade”, att vi för detta också får världens bästa välfärd.

Här en lista över katastrofområden
Sjukvården: Det är katastrof situation inom sjukvården enligt personalen själva. Sjuksköterskelönerna är dåliga och arbetstiderna är pressade. Personalen mår så dåligt att de demonstrerar ute på gatorna landet runt för att peka på allvaret i denna kris. Allt fler sjuksköterskor lämnar sina arbeten för att gå till bemanningsföretagen och på så sätt kan de öka sina löner.
Sveriges befolkning har de senaste åren ökat med över 1 miljon människor utan att medel till sjukvården har utökats som motsvarar befolkningsökningen. Sverige har minst sängplatser beräknat på befolkningen i Europa. Allt medan politikerna bara pratar.

Åldringsvården: är under stark press, där det kommer skräckrapporter om missförhållanden som inte är värdigt Sverige. Staten/landstinget har också ”vältrat” över kostnader på kommunerna. Äldre som blivit opererade eller behöver kvalificerad vård skall omgående tas hem av kommunen, annars väntar fördröjningskostnader för kommunerna.

Polisen: fungerar inte alls. Högste polischefen är politiskt utsedd och fungerar därefter. Det brinner bilar och skolor dagligen och det skjuts och mördas på öppen gata nästan varje natt. Utredningar om brott läggs på hög utan att bli utredda, bara 14 % rapporteras bli utredda. Det finns över 55 NO GO Zoner som är egna samhällen med egna lagar. Polisen står utanför och tittar på.

Skolan: är i fritt fall. Pisa resultaten är bland de sämsta i Europa. Lärarbrist och lärare utan behörighet kan kanske vara en av orsakerna till resultatet.

Rättsväsendet: har stora problem att bibehålla medborgarnas förtroende, i en artikel i Dagens Juridik med rubriken; Svenskarnas förtroende för rättsväsendet rasar – bara Spanien och Bulgarien har större tapp.

Bostäder: Att det råder skriande brist på bostäder på de flesta platser i Sverige är ett ”understatement.” Beräkningar har gjorts att det behöver byggas över 600.000 nya lägenheter de närmaste åren och det påverkar även infrastrukturen som också behöver byggs ut. Nya skolor, förskolor, avloppssystem mm
Det kanske största problemet är, att det INTE finns pengar för bygga bort bostadsbristen och infrastrukturen.

Det är politikerna och staten som bär ansvaret för situationen på den svenska bostadsmarknaden, anser de flesta svenskar enligt en mätning som SBAB har gjort.

Bostadsbristen bidrar redan idag till enorma problem för arbetsgivare i storstadsregionerna som får/har svårt att rekrytera personal. En av konsekvenserna för dagens bostadsbrist är att folk inte kan flytta dit de reella JOBBEN finns. Det gör att arbetsgivare får svårt att rekrytera personal, och att folk inte kan tacka ja till jobb de får.

JOBBEN: Många anser fortfarande med bestämdhet att det som regeringen benämner arbete, i själva verket och till mycket stor del är betald sysselsättning av skattemedel. Vi kan nu konstatera att 1 miljon i Sverige med stor sannolikhet lever på någon form av bidrag år 2020, inräknat barn 1,4 miljoner, dvs ca 17% av den vuxna befolkningen mellan 18-64 år.

Stefan Löfvéns tal och prat om EU lägsta arbetslöshet är inget annat än ”tomma floskler.” Det som är förvånande är att han går ut och säger detta, trots att han har siffror på att sänka arbetslösheten är en utopi.
Stefan Löfvéns påstående är som ett ”eko” från gamla Sovjet där man ljög friskt och sympatisörerna applåderade på kommando!

Hur länge är det här hållbart i dagens samhälle där man inte längre konkurrerar lokalt utan globalt?
Vad exakt är det som gör att en svensk arbetare kostar fem gånger mer än en arbetare från exempelvis Polen eller Kina? Är den svenska arbetaren fem gånger så produktiv?

Hur länge kommer företagen orka betala ut dessa skyhöga löner här i Sverige istället för att flytta hela verksamheten till ett land med lägre personalkostnader?
Hur motiverar man att ha någon produktion här alls om man är ett internationellt företag?

Ett bra exempel är Findus i Bjuv. Rekommenderar verkligen att läsa detta inlägg. Det är verkligen stor underhållning och visar socialdemokraternas totala brist på företagsamhet – enligt Uvell - ”ärthjärnor!”

Uvells granskning av Findus visar skrämmande siffror. Från årsredovisningarna ser man att 2006 hade de 1 055 anställda, 2010 hade de 843 och sista årsredovisningen hon hittade var från 2013, då hade de 785 stycken.
Men trots att antalet anställda alltså på tio år sjunkit med 26 %, eller 270 personer har kostnaderna legat still. Personalkostnaderna var 2006 ca 323 miljoner. 2010 låg de på 320 miljoner och senaste bokslutet 321 miljoner.
Med andra ord: snittkostnaden per anställd har ökat från 306 kkr per år till 408 kkr per år. En ökning med 34 %.
Uvells siffror visar med all tydligheten företagens problem med att driva företag i Sverige. Man skulle kunna tro att den rödgröna regeringen på alla sätt försöker lätta bördorna för företagen - istället är det tvärt om!
Uvell:
”Att driva upp lönerna på enkla jobb medvetet som LO och S gjort sedan 70-talet, den så kallade "solidariska lönepolitiken" har fått effekten att just enkla jobb i allt större utsträckning lämnar Sverige.
Då kan man inte sitta i TV med krokodiltårar nu när effekten blir exakt så: industrier lämnar Sverige fabrik för fabrik för att vi har för höga lönekostnader.”

Ericsson
Ericsson är som de flesta av svenska företag som verkar på den globala världsmarknaden, extremt konkurrensutsatt både i sin tillverkningsprocess, försäljning, forskning och utveckling.
En ganska självklarhet är att varje företag måste välja det bästa alternativet som finns för att säkra sin överlevnad. Men man vill också komma så nära som möjligt där marknaden finns.

En viktig orsak till denna kräftgång och utflyttning av företag från Sverige, är att man från ansvarigt politiskt håll i alltför hög grad fokuserar på att enbart hålla Sverige flytande genom sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det är inte en hållbar väg för en stabil ekonomisk tillväxt i den globaliserade värld som vi har idag.

När man hör industriministern Mikael Dambergs kommentarer om Ericssons planer på sin avveckling av 3000 jobb i svenska anläggningar, då undrar man verkligen om vi lever och bor på samma planet.

Det är inte heller en särskilt trovärdig rödgrön regering som med sitt upphaussade schackdrag tillsatte ett antal industrikanslers som skulle sätta fart på svenskt företagande och öka företagandet i Sverige, inte tvärtom. Vad dessa har åstadkommit står fortfarande skrivet i stjärnorna.

Det man förvånas över är debatten om ”enkla jobb” som förs av de politiska partierna i Sverige. Hur har de tänkt och var finns dessa arbeten? Är det återigen sysselsättningen betald med skattemedel de tänker ordna arbeten med?

Stefan Löfvén ta bladet från munnen och redovisa alla Sveriges problem och inte som nu bara ”svammel och floskler” och försköningar av verkligheten!

Stefan Löfvén en fråga till dig:
Vilka åtgärder tänker regeringen vidta och genomföra för att försöka behålla de få industriella företag i Sverige som ännu finns kvar?

 

Sissela Bok:
”När tilliten förstörs faller samhället samman”