Är det inte dags för
Jan Björklund att avgå, då han varken kan
leverera bra siffror
eller politik.
Björklund verkar
mentalt vara på semester större delen av tiden och
glöden är helt borta. Foliehatten
bedömer att Björklund nu sitter riktigt löst!
Enligt
Dagens Industri sent igår, avslöjade de att Liberalerna skakas av stora
inre motsättningar och Jan Björklund ifrågasätts nu internt, för sitt
agerande efter valet. En majoritet av riksdagsgruppen motsätter sig
enligt DI:s källor, partiets närmanden mot S och allt mer pekar nu,
på att L kommer att släppa fram en M och
KD-regering.
Man
har nästan
annat, att läget hos
Liberalerna inte alls
varit så okomplicerat som media försökt hävda. När SIFO
mätte inställningen till SD bland liberalernas väljare, var en
klar majoritet för samarbete, vilket går helt på tvärs med
Björklunds.
Enligt Dagens Industri är den inställningen också utbredd inom
riksdagsgruppen och Björklunds agerande efter valet, verkar inte ha
stöd i partiet och ifrågasätts nu hårt.
Tidigare har det framkommit att MP tänker rösta ner varje regering, de inte får inflytande i och nu verkar alltså grundvalarna skaka även hos Liberalerna, inför en konstellation av mittenpartier.
Tidigare har det framkommit att MP tänker rösta ner varje regering, de inte får inflytande i och nu verkar alltså grundvalarna skaka även hos Liberalerna, inför en konstellation av mittenpartier.
Fast
man måste ge Björklund en eloge. Björklund har varit extrem tydlig, i
debatt efter debatt under valrörelsen, att L inte skulle göra sig
beroende av SD på något sätt. Dessa
"revoltörer" har absolut ingenting att klaga på. Frågan
är nu, om Björklund ska
svika de som röstade
på L p.g.a. löftet? Björklund är klockren för en gångs skull och
håller vallöftet. Som man röstar får man ligga. Björklund har
dessutom, under de senaste 4 åren varit extremt tydlig -"vi
kommer aldrig någonsin samarbeta med V!" Detta har dock
aldrig hindrat att L gjort upp med regeringen massor med gånger,
utan att han frågat "hur kommer Sjöstedt
rösta om detta förslag!"
Frågan
är vad som händer om SD blir ett stödparti till en M+KD regering?
Enligt Björklund, har han inte tagit ställning till det ännu.
Om Björklund gillar kommunister bättre än nazister, så är det hans beslut. Det borde heller inte vara en överraskning för de som röstat på L? Varför rösta på L, om man inte gillar L:s politik?
Om Björklund gillar kommunister bättre än nazister, så är det hans beslut. Det borde heller inte vara en överraskning för de som röstat på L? Varför rösta på L, om man inte gillar L:s politik?
För
L återstår att ta ett beslut!
1. Bidra till en regering där V har en nyckelroll, med sin kommunistiska ekonomiska politik och MP med sin extrema politik?
2. Bidra till en regering där SD har en nyckelroll, med sin välkända politik i migrationsfrågor?
1. Bidra till en regering där V har en nyckelroll, med sin kommunistiska ekonomiska politik och MP med sin extrema politik?
2. Bidra till en regering där SD har en nyckelroll, med sin välkända politik i migrationsfrågor?
Utslagsrösten har inte L, utan den helt oberäkneliga Lööf! Vad hon kommer fram till står skrivet i stjärnorna och säkert beroende på vad hon känner för, när hon vaknar upp morgonen partiet skall besluta i frågan? På 1990-talet samarbetade C med S, vilket ledde till man blev nästan utplånade vid nästa val. Den stora skillnaden denna gång är givetvis Vänsterpartiet.
Ett samarbete med sossarna kan
denna gång spricka på kommunisternas medverkan och det bygger givetvis på, att Sjöstedt,
visar rätt inställning
till samarbetet och att han inte kräver för mycket.
Ingen
högerväljare röstade på Alliansen
för att Löfven ska få vara kvar i en regering. Tvärtom. Både
Lööf och Björklund begår politiskt självmord bland högerväljarna,
om de samarbetar med S, det gäller även Kristersson. De måste
vara helt "tondöva" och långt från väljarna.
L
har varit tydliga med att inte vilja samarbeta med SD under några
omständigheter. Om man som L-röstare ser att L håller sina
vallöften, kan man inte klaga. Om man vill ha ett parti som
samarbetar med SD, får man rösta på ett parti som samarbetar med
SD.
Om man röstade på L med förhoppningar om en regering som förhandlar med och tar stöd av SD, måste man nog vara förståndshandikappad. Att en majoritet av L-väljare vill ha samarbete med SD visar antingen att L är ett splittrat parti som inte hör hemma i riksdagen, då ingen falang kan uppbåda över 4% eller att det finns hundratusentals korkade väljare som inte förstått vad de röstat på.
Om man röstade på L med förhoppningar om en regering som förhandlar med och tar stöd av SD, måste man nog vara förståndshandikappad. Att en majoritet av L-väljare vill ha samarbete med SD visar antingen att L är ett splittrat parti som inte hör hemma i riksdagen, då ingen falang kan uppbåda över 4% eller att det finns hundratusentals korkade väljare som inte förstått vad de röstat på.
Liberalerna
verkar ha oerhört många "falanger" för att vara ett
parti som knappt finns. Björklund ansågs väl tidigare av diverse
opinionsbildare vara väldigt "höger" och utmanades om
partiledarposten av det man trodde var "vänsterliberala"
Birgitta Ohlsson.
När såg man över huvud taget senast en liberal(på riksplanet) uttala sig om någonting? Två av de mest profilerade liberalerna, Cecilia Wikström och Cecilia Malmström, sitter båda i Europaparlamentet.
Allan Widman är förutom försvarsministern den mest profilerade politikern inom försvarsfrågor, men är han intresserad av att ha något annat uppdrag inom partiet? Han framstår mest av allt som typ "sakkunnig" inom försvarsfrågor och i övrigt typ opolitisk. Nyamko Sabuni, en person som tidigt varnade för invandringens kostnader har en del förespråkare och det mycket mer fart på henne.
När såg man över huvud taget senast en liberal(på riksplanet) uttala sig om någonting? Två av de mest profilerade liberalerna, Cecilia Wikström och Cecilia Malmström, sitter båda i Europaparlamentet.
Allan Widman är förutom försvarsministern den mest profilerade politikern inom försvarsfrågor, men är han intresserad av att ha något annat uppdrag inom partiet? Han framstår mest av allt som typ "sakkunnig" inom försvarsfrågor och i övrigt typ opolitisk. Nyamko Sabuni, en person som tidigt varnade för invandringens kostnader har en del förespråkare och det mycket mer fart på henne.
Den mest framgångsrike liberale kommunpolitikern är Torkild Strandberg, kommunstyrelsens ordförande i Landskrona. Hans framgångsrecept handlar, i sammanhanget intressant nog, om att han tidigt förstod SD:s grogrund och problembeskrivning och gjorde frågorna rumsrena på det kommunpolitiska planet. Han är invald i riksdagen, men om han ska fortsätta som kommunalråd i Landskrona, är det väl lite mycket att bli partiledare också. Skall L växa, är Strandberg det självklara valet!
Även
inom Centern finns det en stor minoritet som förespråkar
SD-samarbete. Det räcker att en riksdagsmedlem inte aktivt röstar
emot en högerregering. Att enskilda riksdagsmän lägger ner
rösterna inför en borgerlig regering är knappast särskilt
kontroversiellt. Centern verkar vara extremt toppstyrt!
Det
blir alltmer tydligt att polariseringen vi kan se i samhället nu,
även sträcker sig in i partierna och Stockholm har blivit den
filterbubbla som illustrerar detta tydligast.
Lekskola och vuxenmobbning är vad de håller på med hela gänget.
Lekskola och vuxenmobbning är vad de håller på med hela gänget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar