Har Jan Björklund mentalt tagit semester?

Är det inte dags för Jan Björklund att avgå, då han varken kan leverera bra siffror eller politik. Björklund verkar mentalt vara på semester större delen av tiden och glöden är helt borta. Foliehatten bedömer att Björklund nu sitter riktigt löst!

Enligt Dagens Industri sent igår, avslöjade de att Liberalerna skakas av stora inre motsättningar och Jan Björklund ifrågasätts nu internt, för sitt agerande efter valet. En majoritet av riksdagsgruppen motsätter sig enligt DI:s källor, partiets närmanden mot S och allt mer pekar nu, på att L kommer att släppa fram en M och KD-regering.

Man har nästan annat, att läget hos Liberalerna inte alls varit så okomplicerat som media försökt hävda. När SIFO mätte inställningen till SD bland liberalernas väljare, var en klar majoritet för samarbete, vilket går helt på tvärs med Björklunds. Enligt Dagens Industri är den inställningen också utbredd inom riksdagsgruppen och Björklunds agerande efter valet, verkar inte ha stöd i partiet och ifrågasätts nu hårt.

Tidigare har det framkommit att MP tänker rösta ner varje regering, de inte får inflytande i och nu verkar alltså grundvalarna skaka även hos Liberalerna, inför en konstellation av mittenpartier.

 

Fast man måste ge Björklund en eloge. Björklund har varit extrem tydlig, i debatt efter debatt under valrörelsen, att L inte skulle göra sig beroende av SD på något sätt. Dessa "revoltörer" har absolut ingenting att klaga på. Frågan är nu, om Björklund ska svika de som röstade på L p.g.a. löftet? Björklund är klockren för en gångs skull och håller vallöftet. Som man röstar får man ligga. Björklund har dessutom, under de senaste 4 åren varit extremt tydlig -"vi kommer aldrig någonsin samarbeta med V!" Detta har dock aldrig hindrat att L gjort upp med regeringen massor med gånger, utan att han frågat "hur kommer Sjöstedt rösta om detta förslag!"

 

Frågan är vad som händer om SD blir ett stödparti till en M+KD regering? Enligt Björklund, har han inte tagit ställning till det ännu.
Om Björklund gillar kommunister bättre än nazister, så är det hans beslut. Det borde heller inte vara en överraskning för de som röstat på L? Varför rösta på L, om man inte gillar L:s politik?

För L återstår att ta ett beslut!
1. Bidra till en regering där V har en nyckelroll, med sin kommunistiska ekonomiska politik och MP med sin extrema politik?
2. Bidra till en regering där SD har en nyckelroll, med sin välkända politik i migrationsfrågor?

Utslagsrösten har inte L, utan den helt oberäkneliga Lööf! Vad hon kommer fram till står skrivet i stjärnorna och säkert beroende på vad hon känner för, när hon vaknar upp morgonen partiet skall besluta i frågan? På 1990-talet samarbetade C med S, vilket ledde till man blev nästan utplånade vid nästa val. Den stora skillnaden denna gång är givetvis Vänsterpartiet. 

Ett samarbete med sossarna kan denna gång spricka på kommunisternas medverkan och det bygger givetvis på, att Sjöstedt, visar rätt inställning till samarbetet och att han inte kräver för mycket.

Ingen högerväljare röstade på Alliansen för att Löfven ska få vara kvar i en regering. Tvärtom. Både Lööf och Björklund begår politiskt självmord bland högerväljarna, om de samarbetar med S, det gäller även Kristersson. De måste vara helt "tondöva" och långt från väljarna.

 

L har varit tydliga med att inte vilja samarbeta med SD under några omständigheter. Om man som L-röstare ser att L håller sina vallöften, kan man inte klaga. Om man vill ha ett parti som samarbetar med SD, får man rösta på ett parti som samarbetar med SD.
Om man röstade på L med förhoppningar om en regering som förhandlar med och tar stöd av SD, måste man nog vara förståndshandikappad. Att en majoritet av L-väljare vill ha samarbete med SD visar antingen att L är ett splittrat parti som inte hör hemma i riksdagen, då ingen falang kan uppbåda över 4% eller att det finns hundratusentals korkade väljare som inte förstått vad de röstat på.

Liberalerna verkar ha oerhört många "falanger" för att vara ett parti som knappt finns. Björklund ansågs väl tidigare av diverse opinionsbildare vara väldigt "höger" och utmanades om partiledarposten av det man trodde var "vänsterliberala" Birgitta Ohlsson.
När såg man över huvud taget senast en liberal(på riksplanet) uttala sig om någonting? Två av de mest profilerade liberalerna, Cecilia Wikström och Cecilia Malmström, sitter båda i Europaparlamentet.
Allan Widman är förutom försvarsministern den mest profilerade politikern inom försvarsfrågor, men är han intresserad av att ha något annat uppdrag inom partiet? Han framstår mest av allt som typ "sakkunnig" inom försvarsfrågor och i övrigt typ opolitisk. Nyamko Sabuni, en person som tidigt varnade för invandringens kostnader har en del förespråkare och det mycket mer fart på henne.

Den mest framgångsrike liberale kommunpolitikern är Torkild Strandberg, kommunstyrelsens ordförande i Landskrona. Hans framgångsrecept handlar, i sammanhanget intressant nog, om att han tidigt förstod SD:s grogrund och problembeskrivning och gjorde frågorna rumsrena på det kommunpolitiska planet. Han är invald i riksdagen, men om han ska fortsätta som kommunalråd i Landskrona, är det väl lite mycket att bli partiledare också. Skall L växa, är Strandberg det självklara valet!

Även inom Centern finns det en stor minoritet som förespråkar SD-samarbete. Det räcker att en riksdagsmedlem inte aktivt röstar emot en högerregering. Att enskilda riksdagsmän lägger ner rösterna inför en borgerlig regering är knappast särskilt kontroversiellt. Centern verkar vara extremt toppstyrt!

 

Det blir alltmer tydligt att polariseringen vi kan se i samhället nu, även sträcker sig in i partierna och Stockholm har blivit den filterbubbla som illustrerar detta tydligast.
Lekskola och vuxenmobbning är vad de håller på med hela gänget.