Frankrike inför nästa års presidentval!

Frankrike står inför ett presidentval nästa år. Presidentvalet valet hålls den 23 april, men får ingen av kandidaterna över 50% av rösterna, går valet till en andra omgång den 7 maj.
Innan de två huvudkandidaterna slutligen ställs mot varandra genomförs ett antal primärval i respektive partier, för att få fram dessa kandidater.

Presidentvalet i Frankrike antas stå mellan Francois Fillon och Marine Le Pen. Vänstern är uträknad.  Ja, det lär finnas en kandidat längre ut på vänsterkanten som även han är Rysslands vän.

Klarare än någonstans visar situationen i Frankrike, att gamla vänster/höger indikatorer inte längre håller. Den visar även på att vänstern behöver genomgripande politisk omorientering om den skall finnas kvar som politisk kraft i Frankrike.

Om vänstern börjar intressera sig för att det var monopolkapitalister som i ett tidigt skede bemäktigade sig kontrollen över det som kallas kommunism och socialism, kanske det finns en chans att vänsterinriktade kan starta om hela ”sitt” projekt och skapa nånting nytt, med fräscha förutsättningar och med ifrågasättande av det gamla tankegodset som varit en hämsko för nationell sammanhållning i bästa bemärkelse.

Det man kan fundera över efter Brexit och Trumps segrar är hur socialistpartier i Europa nu regerar och vilken politik de skall föra för att komma tillbaka, så väcks onekligen frågan: Vad vill egentligen socialister?

Det blir en prövning för den franska vänstern, vare sig det är socialister, kommunister eller trotskister.
Om le Pen tar fram ett arbetarvänligt och socialt inriktat program gentemot Fillons så kallade thatcherism, skall de ändå i andra omgången rösta på en politik som skadar dem själva? Om man skall rösta efter vad som är minst dåliga alternativet, kan det i det här fallet vara Le Pen.

Vinner Le Pen blir frågan om hennes parti kan komma med ett fungerande alternativ till nyliberalismen, som hon är den starkaste motståndaren till. Vänstern kan få sin chans, men inte så länge den fortsätter att vara mest nyliberal av alla.

Den konservativa högern
Förra veckan höll högern primärval. Förre premiärministern Francois Fillon vann en storseger i andra omgången över likaledes förre premiärministern Alain Juppé. Han fick 2/3 av rösterna och Juppé erkände sig besegrad redan efter en timme. Politiska bedömare tippar att Fillon troligen blir Frankrikes nästa president.
Men med facit i hand, när det gäller valen i USA och England skall man inte ta något för givet.
Bedömare anser också att om Fillon väljs kan detta bli en avspänning i Europa, minskad hets mot Syrien, men sämre förhållanden för statsanställda och arbetare.

Det senare i sin tur kan medföra stora protester, en öppen klasskamp som mot ”Loi Travail” tidigare i år.
Fillon vill genomföra en ekonomisk chockterapi i Frankrike. Han har lovat att skära bort 500.000 offentligt anställda, ta bort förmögenhetsskatten, förlänga arbetsveckan och höja pensionsåldern.
Han sa nyligen att "islamisk sekterism" skapar "problem i Frankrike". Han sa också att om inte en palestinsk stat skapas mycket snabbt, kommer Israel att utgöra "det största hotet mot världsfreden".

Detta innebär att de konservativa och Fillon sitter med ett tämligen extremt konservativt program eller Thatcherism. Politiska bedömare tror; att det kan ta  röster från Marine Le Pen.

När nu Fillon säger nej till att gå i Washingtons ledband, så har han säkert en majoritet av den franska befolkningen bakom sej. Fillon är passionerad anhängare av ett starkt EU.
I södra Frankrike har Fillon sin plattform, där väljarna ligger nära Fillons politik.
I industriområden i norra Frankrike har Le Pen sin stora plattform. I de senaste kommunvalen vann de stort på att ta arbetarröster från socialistpartiet och kommunistpartiet . Dessa arbetare har inget att vinna och allt att förlora på Fillons politik.

 

Socialisterna
Socialisterna kommer att genomföra sina två primärval den 22 och 29 januari. Här är frågan om president Hollande eller premiärminister Manuel Valls kommer att ställa upp.
Socialistpartiet är nere på knä. Deras kandidat skulle traditionellt har varit den sittande presidenten, François Hollande, men han är den mest impopulära presidenten i fransk historia. Med stor sannolikhet kommer han av allt att döma bli utslagen i första omgången.
Den enda i socialistpartiet som kan ha någon chans är Emmanuel Macron. I den senaste mätningen av FFU i november 2016 visar att Macron kommer att förlora första omgången. Vänster Frontal kandidat Jean-Luc Mélenchon. Han är ca 13-14% i stöd, så det är osannolikt att han klarar första omgången.
I fransk TV spekuleras och förväntar man sig att Manuel Valls ställer upp för socialistpartiet, men även han är utan chans.

Front National

Den givna kandidaten är Marine Le Pen. Alla förväntar sig att hon blir en av de två kandidaterna i slutronden.

Marine är mycket skickligare än sin far Jean-Marie. Hon har många ställningstaganden som vänstern mycket väl kan acceptera.
Marine har sagt om hon vinner presidentvalet skall hon inom sex månader: se till att Frankrike lämna EURO som valuta och återgå till de franska franc och att franska folket skall folkomrösta om EU – Fraxit!

Marine har benämnt EU som en totalitär struktur av överstatlighet på väg mot undergång. Med anledning av Ukrainakrisen har Marine Le Pen anklagat EU för att vara ”amerikanska lakejer” som medverkar i USA:s försök att starta ett krig i Europa. Marine anser att en palestinsk stat bör bildas.

Stämningen i Frankrike är kaotisk och det kommer inte bli lätt att styra Frankrike de kommande åren.

Frankrike är ett land i djup politisk och ekonomisk kris. Arbetslösheten är skyhög. Franska industrin har förlorat mycket på sanktionerna mot Ryssland.
Euron har tjänat Tyskland på bekostnad av Frankrike.

Vänstern har problem med identitetspolitik!

För de flesta är identitetspolitik rätt självklar. Det är att först identifiera en biologisk, religiös eller kulturell särart hos en person och endast därefter, i andra hand, avgöra hur denne person ska bemötas.

Identitetspolitiken vägrar att behandla oss bara som “människor” som alla tillskrivs lika rättigheter och skyldigheter. Enligt identitetspolitiken ska mänskligheten först delas upp i grupper, sedan avgörs vad dessa får och inte får göra.

En “förebild” för demokrati i enlighet med identitetspolitik måste Libanon vara. De betraktar sig som demokrati och håller val, men det är obligatoriskt att premiärministern alltid ska vara sunnimuslim, presidenten alltid är kristen och talmannen alltid en shiamuslim.

Svaret på frågan om kvinnors villkor, är med andra ord: om kvinnors villkor behandlas separat och gäller enbart kvinnor, är det identitetspolitik. Att tala om medborgare och deras lika rättigheter och skyldigheter, är däremot motsatsen till identitetspolitik och bottnar istället i upplysningen framvuxen ur den kristna civilisationen.

Om vi inte ifrågasätter identitetspolitiken, som är vänsterns nya form av kollektivism, kommer snart krav på att också svensk lag ska stiftas så att vissa rättigheter endast gäller en viss identitetsgrupp. Det vore slutet för upplysningen, demokratin och västvärldens fria samhällen.

Identitetspolitik har varit en del av vänstern sedan 90 talet. I varje fall är majoriteten åt det socialistiska hållet och för dem är det bra.

Men om vi skådar närmare på den politiken, har den något med socialism att göra ? Den handlar om att vissa har privilegier och inte efter klass utan efter hudfärg, kön och så vidare. Sedan är det långt ifrån att alla kvinnor är socialister eller vänster. Många svarta människor tycker säkert att kapitalism är toppen. Sedan är det inte socialistiskt att bunta i hop alla vita och säga att de är mera priviligerade än andra. Det förutsätter att du vet något om den personens uppväxt. Vissa har rika föräldrar, andra kan växa upp i misär.

Socialism handlar om att alla ska med, oavsett kön ,etnicitet , sexuell läggning, och att det inte ska hetsas mot varandra, det är inte socialistiskt och skrämmer bara bort folk från vänstern. 

Det här är vänsterns största problem. Bristen på klassanalys och alla försök att göra alla minoriteter till lags i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Om vänstern vill överleva och växa bör de kanske sluta upp med identitetspolitiken. Sådant leder till att vi har etniska särrättigheter och att samhället är byggt på att vissa har tillåtelse grundat på kultur, ras eller kön som leder till nuvarande samhälle.

Att vänstern håller på med identitetspolitik har med att marxismen höll också på med liknande, fast då var det snarare proletärkultur som vänstern sysslade med för att skapa en grupp av väljare.

Man glömmer bort att socialism handlar inte om "Alla ska med". Socialism handlar om att man tar bort den privata sektorn och utökar den offentliga. Hur det ska styras får folket själv bestämma. Vanligast är enpartistyre.

Identitetspolitiken är bara en strategi för vänstern att skapa väljare. Man försöker måla upp en bild om att alla muslimer röstar vänster och vita svenskar är OK så länge de inte står på fel sida. Man får inte säga bög eller neger. Det är snarare att vänstern själva har valt ord och sedan definierat om dessa ord så dem passar deras spelplan.

Slutsats är att identitetspolitik ställer till med kulturkrockar. Om en neger skulle kalla sig neger så skulle vänstern inte bry sig. Men skulle en vit säga neger rakt ut i luften så blir det hembesök av Robert Aschberg och EXPO. Det har ju faktiskt hänt - båda delarna.

Man ska passa sig för klassanalys. Det är en farlig metod där man delar in folk i klasser grundat på åsikt. Vilket kan resultera att Jonas Sjöstedt anses som arbetarklass bara för att hans är vänster och miljonären Aschberg anses som OK, bara för att han är emot SD och har maoistiskt förflutet.

Identitetspolitikens grundläggande dynamik är att urskilja olika grupper och att de sedan ställs mot varandra.

Vänstern har i en generation menat att vi ska bli mer medvetna om och ”hylla” våra olikheter. Vilket är en utmärkt pedagogisk princip, men katastrofal som grund för politiken i en demokrati. Vänstern har sjunkit ner i en sorts moralisk panik om ras, kön och sexuell identitet vilken har förstört vänsterns budskap och förhindrat vänstern från att bli en enande kraft i samhället kapabel att regera.

Faktum är att vänsterns politik är falsk och den jobbar inte för folkets intresse. Är det inte globalism och identitetspolitik vänstern håller på med så är det sovjetisk diktatur.

Vänstern kommer aldrig släppa identitetspolitiken för det gynnar dem både ekonomiskt och de får många fina nya röster när de använder identitetspolitiken för att säga åt invandrare, att som invandrare i Sverige, så är det en invandraridentitet att rösta rött. Alla dom som röstar blått är rasister med mera. Studerar man statistiken i valen i de invandrartäta områden, får man en ganska bra bild på vilka som får deras röster.

Så det finns inte så mycket för dig att göra. Planera inte att försöka kräva debatt emot andra socialister om identitetspolitiken. De kommer genast att utesluta dig . För ordet "identitetspolitik" är något som de "onda högerextrema rasisterna" använder dagligen.

Socialdemokraterna förlorade mot Reinfeldt när S använde
"Alla ska med" för 10 år sedan.
Fungerat bra, enligt media = ja. Fungerat bra enligt folket = nej.
"Alla ska med" är grundat på identitetspolitiken.

Det blir problem i elnätet med ”förnybar el” anser Riksrevisionsverket!

En viktig sak glömde eller snarare var det djup okunskap hos den rödgröna regeringen, när de bestämde att vi skulle få mer av förnybar el. De glömde helt enkelt bort elnätet och dess kapacitet. RR skriver i en rapport att vi kan komma att få kortare eller längre stopp i elförsörjning och mycket höga nätavgifter.

Våra barnbarn kommer bara se stora vindkraftverk, solcellsparker och på byggnader och mobila enheter solceller. När de går ut i naturen får de se enorma kraftledningsgator som skär i naturen som stora långa avenyer!

Anledningen är att man måste i stort sett bygga om hela elnätet. Dagens elnät är inte dimensionerat för de stora svängningarna i elproduktionen som de stora vindparkerna levererar när det blåser som mest.

Inte heller är elnätet utbyggt till avsides platser i norra Sverige där många nya vindparker är/kommer att placeras.

Inte heller är elnätet utbyggt från norra Sverige söderut, där flertalet konsumenterna finns som använder el.

Den stora frågan är: VEM betalar kalaset?

En bra och trolig gissning är, att det är elkonsumenterna som ser detta på sin elräkning.

Tyvärr har några små partier lyckats med utpressning, och fått igenom en ”målsättning”, att svensk elproduktion ska vara ”100% förnybar till 2040”.

Det man inte berättat för svenska folket är eller så förstår de inte, att uppfyllandet av den målsättningen kommer att kosta minst 200 miljarder, och att det också innebär ökade negativa konsekvenser för miljön.

Enligt en rapport från Riksrevisionen:
”Sverige kommer att använda mer förnybar, väderberoende energi, och det ställer nya krav på elsystemet. Därför bör regeringen utveckla Svenska kraftnäts uppdrag och finansiering.”

Regeringen bör utveckla finansieringsmodellen för Svenska kraftnät och styra elproduktionen mot efterfrågan. Framöver finns det risk för längre och fler elavbrott då förnyelsebar och väderberoende el är svår att planera."

Undrar om de menar att man skall arbeta om dimensioneringen av elledningar? Dimensionering och leveranssäkerhet går hand i hand. Om man skall ha ner kostnader så är det ju detta som får stryka på foten.

Enligt rapporten är indelningen av den svenska elmarknaden i fyra elområden ger inte tillräckligt starka incitament för att lokalisera ny elproduktion, just dit efterfrågan från kunderna är som störst.

Riksrevisionen vill också se ett mål för leveranssäkerhet för att fastställa samhällets toleransnivå för elavbrott. Det skulle underlätta planeringen av nya investeringar.

I nuläget finns inget underlag som visar om de investeringar som görs i stamnätet är samhällsekonomiskt motiverade, därför bör regeringen fastställa en vägledning för analyser inför nätinvesteringar. Debattörerna vill att samhällets vinster och kostnader ska göras med hjälp av en tredje aktör, innan investeringsbeslut fattas.

Sammantaget anser Riksrevisionen att stamnätet riskerar att byggas ut för lite, för mycket eller på fel plats, med följden att elnätskunderna får betala för mycket för stamnätet och ökad risk för fler och längre elavbrott.

Den avgående generaldirektören för Svenska kraftnät, Mikael Odenberg, tycker att rapporten bjuder på vissa insiktsfulla förslag, men anser att Riksrevisionen använder sig av för enkla förklaringsmodeller. Många av de frågor som Riksrevisionen tycker sig ha svar på har länge funnits på expertmyndigheternas dagordning.
Odenberg:

”Svenska kraftnäts investeringar görs inte på måfå utan föregås av noggranna samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar där alla större nyttovärden och kostnader beaktas.”

Man kan kort konstatera att inkompetensen hos den rödgröna regeringen är total. Man har drabbats av ”grön hybris”. När man nu inför förnybar el inser man inte vilka konsekvenser eller kostnader det medför som nu med en till/ombyggnad av det svenska elnätet på minst 200 miljarder.

I Australien slängde man ut ”de gröna” och all förnybart. Den nya regeringen ansåg att förnybart = är lika med ekonomiska katastrof.
Tyskarna har också insett det samma efter att ha fått den fantastisk "gigantisk" nota efter det förnybara. För att rädda situationen satsar tyskarna  nu stort på kolkraftverk. Bra och nyttigt för miljön!

Undrar när den rödgröna regeringen skall vakna ur sin ”Törnrosasömn?” I alla fall till valet 2018 och det skulle förvåna om MP klarar 4% spärren!

Har Anna Kinberg Batra gett hyckleriet ett ansikte?

I en debattartikel i Aftonbladet rannsakar sig Anna Kinberg Batra(AKB) om invandringen, men samtidigt kör hon i diket när inte vill prata om invandringens kostnader och påstådda lönsamhet.

Syftet med denna debattartikel var att försäkra väljarna om att det inte finns någon väg tillbaka. Att de "tillfälliga" nya lagarna ska bli permanenta om M får bestämma.

AKB:
”De som varnade för en ohållbar utveckling har blivit motarbetade och i vissa fall utfrysta.” Och hon förstår om de idag känner sig besvikna och arga.

Men vilka är det hon syftar på som varnade och borde ha blivit lyssnade på? Vad var det som gjorde att M så länge höll fast vid en politik som hon nu menar är ohållbar?

AKBs agerande bör ses utifrån de senaste opinionsundersökningar som visar att SD rusar och att M tappar. Helt klart är att paniken sprider sig och efter Trump är de riktigt, riktigt rädda. Frågan är inte om AKB är ”körd”, att göra en kovändning och sedan inte se till att Löfvén får respass med SD:s hjälp är att ”spotta” sina väljare i ansiktet. M och MKB kommer fortsätta tappa förtroende fram till 2018.
De politiska strategerna på 7 klöverns olika högkvarter och MSM är lika analytiska och har sämre fingertoppskänsla än katten ”Bosse.”

Alla hoppas att MKB ska "visa att hon menar allvar" genom att fälla regeringen: Sveriges vallag säger att ett val måste hållas 2018, oavsett om det blir nyval innan dess.
AKB kommer aldrig att sätta sig i regeringsställning om det innebär att behöva gå in i en ny valrörelse bara 1 år och 10 månader senare. Kommer inte på fråga.

När det gäller just invandringen finns heller ingen omedelbar anledning då Sverige redan lagt sig på EU:s miniminivå och just nu har rekordlågt få asylsökare.

Syftet med artikeln är att försäkra sina väljare + en del som lämnat för SD, att det inte blir nån återgång till det gamla. Om det räcker för att locka tillbaka någon är tveksamt. Men det kanske kan hindra ytterligare väljarflykt.

 

En passus i Anna Kinberg Batras inlägg kan man fundera över:

”Jag kommer alltid att vara fast övertygad om att öppenhet mot omvärlden är en överlevnadsfråga. Handel och utbyte över gränser har gjort Sverige till ett rikt land, oavsett om man mäter i pengar eller på annat sätt. Min egen familj hade inte funnits utan rörlighet från en kontinent till en annan.”

På vilket sätt anser Kinberg Batra att hänvisningen till hennes egen familj skulle vara ett argument för invandring?

Det är ju oklart om hon menar att:
hon själv har invandrare bakåt i sin släkt eller om hon syftar på sin make David Batra, som har svensk mor och indisk far.

I det första fallet är det korrekt att den Anna Kinberg Batra som finns nu inte skulle ha funnits om inte den eventuella invandraren hade funnits.

Men hade svenska folket upplevt det som en förlust? Knappast, eftersom vi inte hade vetat att den nu existerande AKB var möjlig och följaktligen inte kunnat sakna henne.

Argumentet liknar Fredrik Reinfeldts triumferande information om att han minsann hade en svart man som farfarsfar. Han nämnde inte sin vita lettiska farfarsmor som har bidragit med exakt lika stor andel gener till Fredrik Reinfeldt. Men väldigt få väljare är intresserade av statsministrars släktbakgrund. De är mer intresserade av vad en statsminister kan uträtta här och nu.

Om nu AKB med facit i hand äntligen fattat vad vilken normal begåvad svensk som helt kunnat kunnat förutse för något år sedan, borde hon ju faktiskt återta kommandot.

Tyvärr verkar hennes oförmåga att dra slutsatser av vad som händer, inga bra vibbar för en eventuell framtida statsminister.

Att flyktingar och deras anhöriga totalt har haft ett extremt lågt arbetsdeltagande, har varit känt i evigheter.

Många svenskar undrar varför M ändå fortsätter att tillåta denna
typ av utanförskap och inte drar i nödbromsen?
Om M nu verkligen har svängt om på allvar, kommer det ta rejält lång tid för dem att bli trovärdiga i frågan.

Mindre känt är att AKB med Per Bill som huvudförfattare för femton år sedan skrev en riksdagsmotion med rubriken ”Fri invandring.” Motionen 2001/02:Sf333 och finns att läsa här.

Det som är det intressanta med den är att motionen är ett rejält tjuvnyp mot socialdemokraterna och LO-facken. För den som sig besväret att läsa motionen hittar man ett par intressanta – och "sanningsriktiga" – påståenden:

”Tyvärr är den svenska välfärdsstaten inte anpassad och designad för global ekonomi och fri rörlighet. Tvärtom – med fri rörlighet och öppna gränser försvinner många av Socialdemokraternas och LO-fackens maktinstrument. Solidarisk lönepolitik, skyhöga skatter och hinder för fritt företagande bygger på en partiell slutenhet mot omvärlden. LO och Socialdemokraterna bestämmer hela tiden hur öppet landet skall vara i olika avseenden.”

Vad har förändrat sig sedan 2001? En hel del saker. M och Reinfeldt ingick en överenskommelse med MP och denna överenskommelse har blivit ”arvet” efter Reinfeldt.

Sverige anno 2001 styrdes av socialdemokraterna med fackförbunden som ständig kravmaskin. Sverige anno 2016 styrs
av socialdemokraterna med fackförbunden och miljöpartiet som kravmaskiner.

Man kan kanske konstatera att Per Bill och AKB fått rätt:
fri invandring går/kan inte kombineras med svensk välfärdspolitik. Ändå öppnade Reinfeldt våra gränser med den svenska välfärdspolitiken som lockbete.

När AKB nu säger att Reinfeldt har fel och samtidigt förnekar logiken i den gamla riksdagsmotionen från 2001, återstår bara en enda rimlig tolkning av hennes uttalande:
Alla som varit kritiska har haft rätt hela tiden. Man har varnat och varnat och varnat oavbrutet för att samhällssystemet brakar sönder av tyngden från invandringen.
Enda svar de fått är: rasistkortet!
Det enda rimliga är att AKB gör avbön och att hon personligen skriver till alla dem som mobbats ut eller uteslutits från hennes parti och ber om ursäkt.

Frågan är vad gör man om ett politiskt parti bedriver en felaktig politik som skadar landet, så måste det rimligtvis få politiska konsekvenser. Men hur ställs Fredrik Reinfeldt till svars för den politik med ”Öppna era hjärtan” han bedrev under sitt regeringsinnehav?

Faktum var att att Reinfeldt kunde bedriva sin politik genom ett hänsynslöst toppstyre. Undrar varför M skyddar och inte lyfter fram det faktum att medskyldig till detta var riksdagsgruppens ordförande som piskade partiets ledamöter att hålla sig inom den avgränsade åsiktskorridoren.

Namnet på ordföranden för den moderata riksdagsgruppen hette:
Anna Kinberg-Batra.

Hon är en del av moderaternas problem med toppstyre. Att dessutom AKB valdes som Reinfeldts efterträdare säger allt om M!

När Reinfeldt tog över M rensade han alla som var i opposition mot honom. Han utraderade en halv generation duktiga M-politiker. Det blev ganska tydligt när Reinfeldt smet ut från scenen på valnatten, då fanns det inte några givna efterträdare. Varför tror du att hela dagens moderata garnityr är underårigt?
Varför tror du att M har en halv-stirrig partisekreterare?
Svaret är att Reinfeldt utplånade all opposition i sin generation.

AKB motsägelsefulla vändning under ”galgen” är inget annat än ”hyckleri!” Den politik som hon nu kritiserar är effekten av Reinfeldts politik som hon själv var rejält insyltad i. Resultat av politiken var en sällan skådad naivitet och ett slags nationell masspsykos.

Att AKB nu vänder kappan är helt riskfritt och nödvändigt för M. Efter Trumps och Brexits vinster är en högerkantring på väg i alla länder. SD:s höga opinionssiffror skrämmer och därför är AKB tvingad att vara kritisk om M inte skall tappa fler väljare till SD. Att M dessutom släppte fram den rödgröna budgeten gör ju inte
saken bättre. Det AKB gör nu är inget annat än motsatsen till politiskt mod.

Det är ren och skär populism. Om det räddar henne och M återstår att se!

Finns det en lösning i sikte när det gäller etablering av invandrare?

Sverige står inför ett gigantisk problem eller på politikerspråk utmaning och större delen av politikereliten inklusive den rödgröna regeringen har inga som helst lösningar på problemet/utmaningen.

Problemet växer för varje dag och den lösning som tycks vara ”rådande” är att man skjuter till mer pengar och hoppas att anden i ”Aladdins lampa” skall visa sig och lösa problemet för våra totalt handlingsförlamade politiker.

Det man saknar hos den nya etableringsministern Ylva Johansson är självkritik. Alla kan vi missbedöma en situation, dra felaktiga slutsatser,föreslå fel åtgärder eller bara låta utvecklingen fortsätta.
Att få politiker att erkänna sina misstag är ytterst svårt, men för vanliga människor är det en dygd.

Problemet är att det här beteendet, som återfinns över nästan hela den politiska skalan, är symptom på något större och allvarligare än lite mänskligt felande i största allmänhet. Att vara naiv är ”lite” fint i Sverige istället för att säga – vi har gjort fel. Den som är naiv politiker menade väl, men förstod inte bättre, eftersom den är så snäll och tillitsfull. Det olycksbådande i sammanhanget är emellertid att det sällan handlar om okunskap rörande de frågor man senare pudlar ifrån.

Tvärtom har det i de flesta fallen funnits gott om fakta från första stund som politikerna blundat för och att den ”tredje” statsmakten har en annan åsikt. De flesta politiker vågar inte idag ”prata klartext” - gör de det blir de uthängda av ”den tredje statsmakten” den vänsterstyrda median.

Detta faktum är visserligen en mycket stor bristvara i alla politiska läger, men när Ylva Johansson hävdar att "vår generation har fått den här stora utmaningen" beskriver hon ett slags deterministisk situation som ingen kunnat påverka. Det bara hände och politikerna ”stod” och tittade på. De svenska politikerna vill inte på något vis kännas vid, att det är de som har skapat detta.

Det är svenska politiker som i Riksdagen stiftat svenska lagar som möjliggjort för Sverige, att bli så attraktivt för så många på jakt efter ett bättre liv, med eller utan skyddsskäl.
Trots att politikerna insåg vad som höll på att hända med ekonomin, har inget alls gjorts åt Europas mest generösa bidragssystem, då det skulle bryta mot devisen som politikerna skapat "alla ska med.”

Anna Kindberg Batra:
”Under flera år valde Sverige en migrationspolitisk väg som avvek från såväl våra nordiska grannar som resten av Europa. Under kort tid har Sverige i förhållande till vår storlek tagit emot fler människor från andra länder än något annat jämförbart land”.

Ylva Johansson traskar nu omkring och pratar om nya lösningar som skall förkorta integrationstiden till arbete från 8 år till 2 år. Det är kanske trösterikt för henne och hennes partikamrater, men verkligheten är en helt annan. Ylvas fagra ord är knappast någon hjälp för alla som i sysslolöshet väntar på asylbesked eller för de kommuner som inte klarar att ta emot fler nyanlända eller de välfärdsinrättningar som inte längre klarar kvaliteten eller trycket av alla som vill ha vård eller hjälp.

Svenska politikers beslut som har försatt så många kommuner i en ytterst besvärlig situation, riskeras att upprepas igen i framtiden om de inte drar i ”nödbromsen”.
En ministers klämkäcka visionära inställning kommer inte att räcka. Vad kommunerna vill se är inte visioner utan handlingskraft och åtgärder från regeringen, för det är trots allt de som ställt till det och sedan skickat över utmaningen till kommunerna att ”fixa” detta!

 

Statistiska fakta:

Antalet anlända
Enligt Migrationsverkets nya prognoser räknar man med att det kan komma upp till en kvarts miljon asylansökningar under de närmsta fyra åren. Till detta kommer upp till ca 378 000 anhöriga under samma period. Det innebär ca 160 000 nyanlända varje år. Samtidigt visar statistik att Sverige redan har nästan 1 miljon människor i 130 utanförskapsområden.

Utbildningsnivån

Enligt Ekonomifakta har flyktingar 2014 i den vuxna befolkningen 25 år och över från Syrien i genomsnitt 6,6 utbildningsår. Somalierna har 3,2 år och irakierna 5,6. Ingen av dem når ens upp till svensk grundskola på nio år.

Män är heller inte välutbildade i snitt, men nästan alla män har någon form av arbetslivserfarenhet från sitt hemland. Bland kvinnor i kategorin anhöriga har hälften aldrig arbetat innan de kom till Sverige. Till saken hör att 59 procent av de i kategorin anhöriga i etableringsuppdraget endast har förgymnasial utbildning kortare än nio år.

Vad är planen för att vuxna kvinnor som aldrig arbetat eller studerat i sitt hemland ska komma in i den allt mer krävande svenska arbetsmarknaden? Att inte låtsas om de stora svaga gruppernas existens och fortsätta prata om snabbare valideringsprocesser som berör ett fåtal akademiker är märkligt.

I arbetsmarknadsintroduktionen läggs stor energi på den minoritet som är välutbildade. Att Sverige tvingat tusentals läkare gå arbetslösa eller har världens bäst utbildade taxiförare är inget annat än populistiska vandrings myter.

Utbildning så lyder mantrat för dagen. Men för att kunna gå en yrkesutbildning, till exempel till undersköterska, så behövs en godkänd kurs D på SFI. Den största gruppen inom SFI är de som har någon form av grundskola hemifrån. Andelen av dem som klarar av kurs D är 16 procent.

Långt över 80% av nyanlända kommer aldrig längre än SFI, där de som det ser ut idag får ”puttra” runt tills pensionsåldern eller annan insats vidtar. Härutöver har vi barnen.
I Västra Götalandsregionen har de gjort en fördjupad studie över vad det är som gör att allt fler inte klarar av grundskolan, så att de får gymnasiebehörighet.
Det som framträder är inget annat än en social katastrof.

Om barn kommer till Sverige efter att de har fyllt åtta, så klarar 64% procent av grundskolan – om deras föräldrar är högutbildade. För de barn som har lågutbildade föräldrar klarar bara 30% grundskolan.

Man beräknar att en miljon människor kommer att vara i utanförskap och bidragsförsörjning inom bara några år. Löfvens svar är 5 000 låtsasjobb i statliga bolag. Det räcker till fem promille av behovet.

Ska vi kunna integrera många tiotusentals flyktingar med mycket låg utbildningsnivå får även LO bjuda till. Och ska vi hitta lösningarna måste myndigheter och media sluta att sprida myter.

Arbetsmarknaden
Stefan Fölster, chef för den liberala tankesmedjan Reforminstitutet i Stockholm, har i rapporten ”Vartannat jobb automatiseras om 20 år” prognostiserat att 53 procent av alla jobb på den svenska arbetsmarknaden kommer att vara borta redan år 2025.

Annie Lööf i AB:

”Sverige behöver fler enkla jobb. Som alla andra jobb kommer dessa i huvudsak att behöva skapas i små och växande företag.”

Med andra ord: hon vet inte vad för typ av jobb det är, men att "små och växande företag" skall skapa dem. Vad är det för branscher?

Att politiker inte förstår att det existerar ingen regering i världen som ger jobb, regeringen skapar inga arbetsplatser.
Det är bara populistiska idéer, för att "tysta" problem: Sverige har fått mer än en miljon människor som kan inte hitta jobb pga låg utbildning. De är ytterst svårt att hitta enkla jobb i ett högt utvecklad land.

Problemet med enkla jobb är att de inte finns i verkligheten.
Det är skrämmande att se politiker tala sig varma om det som precis alla vet inte finns. Enkla jobb ska det vara lösningen på problemet med den rekordhöga invandringen? Som om det på något magiskt sätt helt plötsligt ska uppstå ett stort behov av okvalificerad arbetskraft

Regeringen står inför en rad olösta problem!
Skapa arbetsplatser som man inte behöver? Tillåta lägre lön för dessa människor? Det här är bara en ompaketering av befintliga arbetsmarknadsåtgärder. Nu ska statsbidragen riktas till "enkla jobb", oklart vad det är för något.

Gissningen är likt tidigare ”fas 3” så blir det meningslösa uppgifter som att vika kartonger, kratta rabatter eller liknande.

 

Svensk välfärd bygger på hög skatt och kvalificerade jobb. Om man har folk som betalar rabatterad skatt, så saknas det sedan pengar till deras sociala välfärd och pension. Det är jätteenkelt.
Just nu lånar man av framtiden

Det tar i snitt ca 8 år för migranter att komma in på arbetsmarknaden, enligt viss förskönad statistik. Väldigt många gör det aldrig.

Det förutspås alltså att alla okvalificerade jobb – dvs de jobb som den rödgröna regeringen tror skulle kunna gå till migranter, men som inte ens finns idag – är borta redan innan migranterna ens är redo att komma ut på arbetsmarknaden.

Ann Herblain, Ledarsidorna - Flit och ansvarstagande måste få tillbakasitt värde.

”Ylva Johansson, arbetsmarknads och etableringsminister är bekymrad. I Ekot, SR, den 14/11, uppger hon att hon är förvånad över att så få nyanlända går vidare till utbildning efter att de lämnat den statligt finansierade etableringsfasen på två år. Trots att hälften av de nyanlända saknar gymnasiekompetens – de har alltså inte motsvarande svensk grundskola i bagaget – är det bara 5 % av dem som studerar efter två år i landet.

Detta är naturligtvis förödande för de nyanländas möjligheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Ytterst få arbeten står till förfogande för den som inte ens fullgjort grundskoleutbildning. Johanssons analys är att de nyanlända drar sig för att studera eftersom de inte vill låna pengar. De nyanlända utan gymnasiebehörighet anser, enligt Johansson, det vara en osäker investering att dra på sig skulder för en utbildning som kanske inte ger avkastning i form av ett arbete.”