Finns det en lösning i sikte när det gäller etablering av invandrare?

Sverige står inför ett gigantisk problem eller på politikerspråk utmaning och större delen av politikereliten inklusive den rödgröna regeringen har inga som helst lösningar på problemet/utmaningen.

Problemet växer för varje dag och den lösning som tycks vara ”rådande” är att man skjuter till mer pengar och hoppas att anden i ”Aladdins lampa” skall visa sig och lösa problemet för våra totalt handlingsförlamade politiker.

Det man saknar hos den nya etableringsministern Ylva Johansson är självkritik. Alla kan vi missbedöma en situation, dra felaktiga slutsatser,föreslå fel åtgärder eller bara låta utvecklingen fortsätta.
Att få politiker att erkänna sina misstag är ytterst svårt, men för vanliga människor är det en dygd.

Problemet är att det här beteendet, som återfinns över nästan hela den politiska skalan, är symptom på något större och allvarligare än lite mänskligt felande i största allmänhet. Att vara naiv är ”lite” fint i Sverige istället för att säga – vi har gjort fel. Den som är naiv politiker menade väl, men förstod inte bättre, eftersom den är så snäll och tillitsfull. Det olycksbådande i sammanhanget är emellertid att det sällan handlar om okunskap rörande de frågor man senare pudlar ifrån.

Tvärtom har det i de flesta fallen funnits gott om fakta från första stund som politikerna blundat för och att den ”tredje” statsmakten har en annan åsikt. De flesta politiker vågar inte idag ”prata klartext” - gör de det blir de uthängda av ”den tredje statsmakten” den vänsterstyrda median.

Detta faktum är visserligen en mycket stor bristvara i alla politiska läger, men när Ylva Johansson hävdar att "vår generation har fått den här stora utmaningen" beskriver hon ett slags deterministisk situation som ingen kunnat påverka. Det bara hände och politikerna ”stod” och tittade på. De svenska politikerna vill inte på något vis kännas vid, att det är de som har skapat detta.

Det är svenska politiker som i Riksdagen stiftat svenska lagar som möjliggjort för Sverige, att bli så attraktivt för så många på jakt efter ett bättre liv, med eller utan skyddsskäl.
Trots att politikerna insåg vad som höll på att hända med ekonomin, har inget alls gjorts åt Europas mest generösa bidragssystem, då det skulle bryta mot devisen som politikerna skapat "alla ska med.”

Anna Kindberg Batra:
”Under flera år valde Sverige en migrationspolitisk väg som avvek från såväl våra nordiska grannar som resten av Europa. Under kort tid har Sverige i förhållande till vår storlek tagit emot fler människor från andra länder än något annat jämförbart land”.

Ylva Johansson traskar nu omkring och pratar om nya lösningar som skall förkorta integrationstiden till arbete från 8 år till 2 år. Det är kanske trösterikt för henne och hennes partikamrater, men verkligheten är en helt annan. Ylvas fagra ord är knappast någon hjälp för alla som i sysslolöshet väntar på asylbesked eller för de kommuner som inte klarar att ta emot fler nyanlända eller de välfärdsinrättningar som inte längre klarar kvaliteten eller trycket av alla som vill ha vård eller hjälp.

Svenska politikers beslut som har försatt så många kommuner i en ytterst besvärlig situation, riskeras att upprepas igen i framtiden om de inte drar i ”nödbromsen”.
En ministers klämkäcka visionära inställning kommer inte att räcka. Vad kommunerna vill se är inte visioner utan handlingskraft och åtgärder från regeringen, för det är trots allt de som ställt till det och sedan skickat över utmaningen till kommunerna att ”fixa” detta!

 

Statistiska fakta:

Antalet anlända
Enligt Migrationsverkets nya prognoser räknar man med att det kan komma upp till en kvarts miljon asylansökningar under de närmsta fyra åren. Till detta kommer upp till ca 378 000 anhöriga under samma period. Det innebär ca 160 000 nyanlända varje år. Samtidigt visar statistik att Sverige redan har nästan 1 miljon människor i 130 utanförskapsområden.

Utbildningsnivån

Enligt Ekonomifakta har flyktingar 2014 i den vuxna befolkningen 25 år och över från Syrien i genomsnitt 6,6 utbildningsår. Somalierna har 3,2 år och irakierna 5,6. Ingen av dem når ens upp till svensk grundskola på nio år.

Män är heller inte välutbildade i snitt, men nästan alla män har någon form av arbetslivserfarenhet från sitt hemland. Bland kvinnor i kategorin anhöriga har hälften aldrig arbetat innan de kom till Sverige. Till saken hör att 59 procent av de i kategorin anhöriga i etableringsuppdraget endast har förgymnasial utbildning kortare än nio år.

Vad är planen för att vuxna kvinnor som aldrig arbetat eller studerat i sitt hemland ska komma in i den allt mer krävande svenska arbetsmarknaden? Att inte låtsas om de stora svaga gruppernas existens och fortsätta prata om snabbare valideringsprocesser som berör ett fåtal akademiker är märkligt.

I arbetsmarknadsintroduktionen läggs stor energi på den minoritet som är välutbildade. Att Sverige tvingat tusentals läkare gå arbetslösa eller har världens bäst utbildade taxiförare är inget annat än populistiska vandrings myter.

Utbildning så lyder mantrat för dagen. Men för att kunna gå en yrkesutbildning, till exempel till undersköterska, så behövs en godkänd kurs D på SFI. Den största gruppen inom SFI är de som har någon form av grundskola hemifrån. Andelen av dem som klarar av kurs D är 16 procent.

Långt över 80% av nyanlända kommer aldrig längre än SFI, där de som det ser ut idag får ”puttra” runt tills pensionsåldern eller annan insats vidtar. Härutöver har vi barnen.
I Västra Götalandsregionen har de gjort en fördjupad studie över vad det är som gör att allt fler inte klarar av grundskolan, så att de får gymnasiebehörighet.
Det som framträder är inget annat än en social katastrof.

Om barn kommer till Sverige efter att de har fyllt åtta, så klarar 64% procent av grundskolan – om deras föräldrar är högutbildade. För de barn som har lågutbildade föräldrar klarar bara 30% grundskolan.

Man beräknar att en miljon människor kommer att vara i utanförskap och bidragsförsörjning inom bara några år. Löfvens svar är 5 000 låtsasjobb i statliga bolag. Det räcker till fem promille av behovet.

Ska vi kunna integrera många tiotusentals flyktingar med mycket låg utbildningsnivå får även LO bjuda till. Och ska vi hitta lösningarna måste myndigheter och media sluta att sprida myter.

Arbetsmarknaden
Stefan Fölster, chef för den liberala tankesmedjan Reforminstitutet i Stockholm, har i rapporten ”Vartannat jobb automatiseras om 20 år” prognostiserat att 53 procent av alla jobb på den svenska arbetsmarknaden kommer att vara borta redan år 2025.

Annie Lööf i AB:

”Sverige behöver fler enkla jobb. Som alla andra jobb kommer dessa i huvudsak att behöva skapas i små och växande företag.”

Med andra ord: hon vet inte vad för typ av jobb det är, men att "små och växande företag" skall skapa dem. Vad är det för branscher?

Att politiker inte förstår att det existerar ingen regering i världen som ger jobb, regeringen skapar inga arbetsplatser.
Det är bara populistiska idéer, för att "tysta" problem: Sverige har fått mer än en miljon människor som kan inte hitta jobb pga låg utbildning. De är ytterst svårt att hitta enkla jobb i ett högt utvecklad land.

Problemet med enkla jobb är att de inte finns i verkligheten.
Det är skrämmande att se politiker tala sig varma om det som precis alla vet inte finns. Enkla jobb ska det vara lösningen på problemet med den rekordhöga invandringen? Som om det på något magiskt sätt helt plötsligt ska uppstå ett stort behov av okvalificerad arbetskraft

Regeringen står inför en rad olösta problem!
Skapa arbetsplatser som man inte behöver? Tillåta lägre lön för dessa människor? Det här är bara en ompaketering av befintliga arbetsmarknadsåtgärder. Nu ska statsbidragen riktas till "enkla jobb", oklart vad det är för något.

Gissningen är likt tidigare ”fas 3” så blir det meningslösa uppgifter som att vika kartonger, kratta rabatter eller liknande.

 

Svensk välfärd bygger på hög skatt och kvalificerade jobb. Om man har folk som betalar rabatterad skatt, så saknas det sedan pengar till deras sociala välfärd och pension. Det är jätteenkelt.
Just nu lånar man av framtiden

Det tar i snitt ca 8 år för migranter att komma in på arbetsmarknaden, enligt viss förskönad statistik. Väldigt många gör det aldrig.

Det förutspås alltså att alla okvalificerade jobb – dvs de jobb som den rödgröna regeringen tror skulle kunna gå till migranter, men som inte ens finns idag – är borta redan innan migranterna ens är redo att komma ut på arbetsmarknaden.

Ann Herblain, Ledarsidorna - Flit och ansvarstagande måste få tillbakasitt värde.

”Ylva Johansson, arbetsmarknads och etableringsminister är bekymrad. I Ekot, SR, den 14/11, uppger hon att hon är förvånad över att så få nyanlända går vidare till utbildning efter att de lämnat den statligt finansierade etableringsfasen på två år. Trots att hälften av de nyanlända saknar gymnasiekompetens – de har alltså inte motsvarande svensk grundskola i bagaget – är det bara 5 % av dem som studerar efter två år i landet.

Detta är naturligtvis förödande för de nyanländas möjligheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Ytterst få arbeten står till förfogande för den som inte ens fullgjort grundskoleutbildning. Johanssons analys är att de nyanlända drar sig för att studera eftersom de inte vill låna pengar. De nyanlända utan gymnasiebehörighet anser, enligt Johansson, det vara en osäker investering att dra på sig skulder för en utbildning som kanske inte ger avkastning i form av ett arbete.”