Ger MUCF bidrag till föreningar på felaktiga grunder?

Alla tar för givet att svenska myndigheter inte skall dela ut skattebetalarnas surt förvärvade pengar till odemokratiska organisationer. Finns det minsta risk för att bidrag till föreningar riskerar att hamna i händerna på exempelvis hatpredikanter, skall inte några bidrag beviljas.

Trots detta har det visat sig att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
- MUCF - tidigare ungdomsstyrelsen, betalat ut bidrag till bland annat Sveriges förenade muslimer.

Föreningen har fått över en halv miljon kronor trots att man anlitat föreläsare och predikanter som jämfört homosexualitet med kannibalism och uttryckt stöd till både IS och al Qaida. Man kan verkligen ifråga sätta dessa bidrag. Men tittar på vilka som sitter i styrelsen som beviljar bidragen är det knappast förvånande.

Än mer anmärkningsvärt är att myndigheten anlitat en handläggare som dömts för skattebrott sedan Skolinspektionen tvingade den religiösa friskola han grundat att stänga.
Kritiken mot skolan var mycket allvarlig. Eleverna hade bland annat stora kunskapsluckor och kände sig tvingade att delta i fredagsbönen. Med de meriterna i bagaget kan rimligen ingen svensk myndighet anse att personen i fråga är lämplig att handlägga bidragsansökningar. Men tydligen inget problem för MUCF.

Det är helt uppenbart att MUCF måste granskas grundligt!
Vad går de allmänna medlen till? Det handlar om stora pengar. Enligt myndighetens årsredovisning kostade själva driften av myndigheten drygt 72 miljoner kronor under verksamhetsåret 2015.
Under samma år betalade MUCF ut knappt 463 miljoner kronor i bidrag. Hur många av dessa kronor har kommit i händerna på personer med en odemokratisk agenda?

MUCF har tydligen tagit som uppgift att förmedla bidrag, till organisationer som tydligen bäst kan fylla sina bidragsansökningar nyckelord som slutar på -ism eller -fobi.

Att MUCF med sitt system, att redan från början ha en avslappnad och väl generös inställning till sådana sökanden, är mer än förvånande.
Att staten finansierat organisationer med en tveksam syn på mänskliga rättigheter är därför inte förvånande.

Regeringen och Allianspartierna är överens om att offentliga medel inte skall gå till våldsbejakande budskap. Ett ganska självklart ställningstagande, men tydligen inte nödvändigt för MUCF att hålla.

De allra flesta bidragsansökningar är nog helt oproblematiska, men så fort det finns anledning att misstänka att en organisation inte har rent mjöl i påsen måste handläggarna dra i bromsen. Det förutsätter dock att handläggaren i sin tur har rent mjöl i påsen.

I MUCF insynsråd sitter Rosanna Dinamarca, Vänsterpartiet. Tidigare i år kritiserades Dinamarca hårt av veteraner inom sitt eget parti för att medvetet mörka islamistiskt förtryck i förorterna, eftersom ett erkännande av islamisternas framfart skulle kunna leda till rasism och islamofobi.


Dinamarca är internt ökänd för att vara rabiat och JO-anmälan av MUCF p.g.a. bidragen till Sveriges förenade muslimer måste ha varit prestigeladdad för henne, särskilt när fallet fick medial uppmärksamhet. Det skulle inte förvåna mig om Dinamarca personligen engagerade sig i fallet och att MUCFs utredning mest var ett beställningsjobb med förutbestämt resultat.

En JO-anmälan berör förstås hela ledningen, inklusive insynsrådet och i MUCFs råd finns utöver Dinamarca även norm kritikern Inti Chavez Perez och Vesna Prekopic, som tillhör den vänsterfalang där klassanalysen är den enda förklaringen till samtliga integrationsproblem, liksom förbundsrektorn för Sensus som finansierat/samordnat otaliga event med islamister och extremister

Den vänsterfalang som förespråkar identitetspolitik har målat in sig i ett hörn och i stället för att medge att de gjorde en felbedömning, nu när konsekvenserna av fantasipolitiken börjar bli kännbara, så blir de alltmer rabiata och verklighetsfrånvända.
I Dinamarcas värld är personer som ifrågasätter muslimska extremister per automatik suspekta och det i sig är viktigare att påpeka än att verkligen granska extremisterna.

Jag tror inte att pk-politrukerna hatar det svenska samhället, de skulle inte ens existera om det inte vore för den välfärd och frihet som har lett fram till fantasipolitikens utveckling.

Det är ingen slump att islamisterna skickar fram välformulerade aktivister med europeiskt utseende som Amanj Aziz och Salih Tufekcioglu och inte farbröder med yvigt skägg som Ahmad Qadan och Anas Khalifa, när det ska fiskas bidrag, trots att de alla har samma extremistiska inriktning.
Aziz och Tufekcioglu säger det bidragsutdelarna vill höra och sådana som Dinamarca kan fortsätta låtsas att det är sant och att vi visst är på väg mot den där härliga framtidsvisionen.
Det är mycket enklare för MUCF att övertyga sig om att SFM egentligen har fina intentioner, än att erkänna att myndigheten finansierar en verksamhet som bidrar till islamistiskt förtryck och jihadism.

Hur övertygar man sig om att en islamistisk organisation som upprepade gånger förekommer i extremistsammanhang har goda intentioner?

Det viktigaste för sådana som Dinamarca är att stå emot de som ifrågasätter de muslimska organisationerna.
Det handlar för övrigt inte om att behöva granska dem, det räcker att ta vad de gör för givet. Ingen kan vara så ”korkad” att tro dessa extremister vill ha ett regnbågsparadis.

Dinamarca är socialist, det är ingen högoddsare att hon inte gillar den borgerliga demokratin. Inte heller den liberala demokratin.
Den mer vänstra vänstern har historiskt sett fram till våra dagar stött diverse diktaturer världen runt. Det kan inte självklart antas att de uppfattar extremisternas totalitära anspråk som helt igenom negativt. De kan mycket väl drömma om revolutionen som skall störta dagens samhälle och etablera den nya ordningen,
i mångt och mycket en parallell till islamisternas strävan efter en gudsstat.

Dinamarca har också utländsk bakgrund och kommer aldrig att känna samma självklara nationella tillhörighet som infödda svenskar. Läs reportaget om henne i DN. 

Utanförskapet inifrån. Ytterligare ett argument som gör det mindre sannolikt att hon skulle ”känna särskilt mycket för det vi har.”

Möjligen är hatet mindre starkt eller snarare mindre fokuserat och medvetet hos den falang av infödda PK som mest mår illa över de privilegier som de uppfattar sig orättvist blivit tilldelade genom att ha råkat födas i Sverige. Det Sverige som blivit rikt på andras olycka.

En sak man kan fråga sig är om samhället skall lägga så mycket pengar på bidrag till olika föreningar med diffus bakgrund och om alla dessa bidrag verkligen stärker demokratin. Någon som tror på detta?

Är SVT:s program för oseriösa?

Det är inte första eller sista gången som ett program i SVT:s kanaler fälls för ett oseriöst och vinklat inslag. Man kan utan vidare påstå att SVT:s program ”vadar” i att vara så vinklade och oseriösa i sina inslag att det är skrämmande. Detta gäller speciellt Rapport och Aktuellt.

Man kan fråga sig vilken agenda som driver ledningen för SVT att vara så oseriösa. Tittar man på vilka som sitter i ledningen är det inte svårt att förstå – kommunister och vänstersympatisörer.

Granskningsnämnden för radio och tv fällde nyligen ett inslag i SVT:s Husdrömmar.
Programserien följde olika människor som byggde sina drömhus. Granskningsnämnden fäller alltså inslaget med motiveringen att det borde ha framgått att uppgiften om energiförbrukningen för en normalvilla avsåg genomsnittet i Sverige och inte nyproduktion.

Programmet som fälldes handlade om så kallade passivhus som ska vara mycket energisnåla, men de gjordes en helt felaktig jämförelse med vanliga småhus.

Man fick uppfattningen att ett passivhus gör av med en tiondel så mycket som en normalvilla. Men i själva verket är skillnaderna små.

Konceptet ”passivhus” innebär att man bygger efter en standard som bland annat syftar till extremt låg energiåtgång.

I inslaget förmedlades uppgiften att ett passivhus gör av med 2 000 kWh per år medan en normalvilla gör av med 25 000 kWh per år.

Experter som tittat på programmet anser att jämförelsen är totalt missvisande. Som brukligt är har SVT vinklat, så att bara  uppvärmningen redovisades i siffran för passivhus, medan
SVT glömde redovisa att i en vanlig villa ingick också hushållsel
i siffran.
Medelvärdet för att värma upp en nybyggd normalvilla är drygt 3 000 KWh per år jämfört med ett passivhus 2000 kWh.

Boverket kräver en maxförbrukning på ett hus om 170 kvadratmeter på 9 350 kWh per år. Snittet i branschen för en normalvilla är dock betydligt lägre, närmare 6 500 kWh per år, varav ungefär hälften går till uppvärmning av tappvatten och hälften till uppvärmning av huset.

Ett passivhus kanske sparar el för drygt 1 000 kronor per år jämfört med en ny normalvilla, men kostar betydligt mer att bygga.

Enligt SP handlar det om flera hundratusen kronor i ökad kostnad för en villa. Man kan verkligen ifrågasätta den resursanvändningen.

Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges Byggindustrier konstaterade i  rapporten ”Klimatpåverkan från byggprocessen” att runt hälften av en byggnads klimatpåverkan sker under byggnationen. Rapporten är kritisk till att reglerna för byggande trots detta fortfarande är fokuserade på uppvärmning och användning av byggnader.

I rapporten konstateras: ”Genom energieffektivisering har energifördelningen förflyttats till en ökad andel i produktionsfasen, men framför allt har fördelningen av en byggnads klimatpåverkan förskjutits uppströms. Den är nu minst lika stor i produktionsfasen, som vid användningen av en byggnad under 50 år. Det är anmärkningsvärt med tanke på hur dagens byggregler är utformade. Plan- och bygglagen och Boverkets byggregler reglerar i princip bara vad som sker under en byggnads driftsfas, nedströms.”

IVA konstaterar att många av de processer som är förenade med byggnationer drivs med fossila bränslen, medan uppvärmning av byggnader med svensk el och fjärrvärme har låg klimatpåverkan.

När Sverige nu ska införa EU:s ”Nära noll-direktiv” så är det viktigt att det inte bygger på missuppfattningar. Att exempelvis införa hårdare krav på isolering av hus kommer ha liten eller ingen effekt på utsläpp av klimatgaser.

Oseriösa inslag från SVT och SR
Det vore också bra ifall inslag som handlade om vindkraft och solpaneler också kunde granskas och fällas för osaklighet.
SVT och SR har sänt flera inslag om och överdrivit nyttan av att dessa intermittenta och i många fall undermåliga energislag.
Mycket märkligt är även alla inslag som rör klimatförändringarna och dess konsekvenser är att de så oseriösa, att de borde fällas oftare.

Skrämsel propaganda är ett ”signum” för SVT och SR och många gånger är inslagen så osakliga. Inslagen om till exempel oväder, havsnivåhöjningar och glaciärs avsmältning får kritiskt sändas utan att något av inslagen fälls.

Enligt det sändningstillstånd som SVT och SR har, skall programmen vara objektiva och inte spegla reporterns politiska åsikt.

Utan att ta till överord har både SVT och SR ”mil” att ta igen innan de blir objektiva – idag har vi mest propaganda som inte så lite påminner om det gamla DDR.

IS sympatisörer i Sverige

Ingen idag kan med säkerhet säga hur många IS-krigare/slaktare som smög med i den stora asylinvandringen under 2015. Med all säkerhet ganska många.
Sedan tidigare finns i Sverige ett stort antal IS-sympatisörer och de som åkt ner för att aktivt strida för IS och slaka människor. Under de senaste åren har flera IS ”nästen” i Sverige avslöjats.
Att man dessutom samlar in pengar i Sverige till både IS och al-Shabaab bland sympatisörerna till "nödhjälp" är välkänt.

Undersökning i Göteborg
Det blev en chock för alla när resultatet från en enkätundersökningen, gjord av föreningen Varken Hora eller Kuvad redovisades.
Undersökningen gjordes av 1200 skolungdomar mellan 12 och 18 år i några av Göteborgs nordöstra förorter, bland annat Angered och Bergsjön.

Över elva procent, mer än 130 ungdomar, svarade: "ja, jag har sympati".
Guluzar Tarhan Selvi, tillförordnad projektledare på Varken Hora eller Kuvad säger:
”Jag blev helt chockad när jag såg resultatet. Jag hade kanske tippat på någon procent. Det finns inga ord.”

Tittar man lite närmare på undersökningen ser man att av de 1200 intervjuade ungdomarna var 58% muslimer - 696 stycken. Det är rimligt att anta att merparten av de 130 som sympatiserade med jihadism tillhörde den muslimska gruppen.
Givet detta antagande sympatiserar alltså drygt 20% av de muslimska ungdomarna med religiös extremism.

Svaren i undersökningen är allvarliga och ger en häpnadsväckande inblick i hur unga förortsungdomar ser på IS. Det överraskar kanske de flesta men de som följer detta noga, är inte alls överraskade. Det är klart en enkätundersökning är en undersökning och det är inte för givet att dessa ungdomar nödvändigtvis själva kommer bli jihadister. Men klart är att de uppenbarligen hyser sympati för en terrororganisation som IS.

I brittiska studier finns belagt att barn till invandrare blir mer religiösa än sina föräldrar.
En intressant fråga man kan ställa sig varför?

Studier har visat att första generationens flyktingar ofta är tacksamma för att få skydd i ett nytt land. De accepterar att de på grund av brister i språk och utbildning inte får arbete i paritet med ”Svensson.”

Andra generationen känner inte alls samma tacksamhet och förutsätter med rätta, att de ska ges samma möjligheter till studier och arbete som infödda.

Fakta är att de går i usla nedslitna skolar parat med usel integration som leder till en återvändsgränd. De växer upp i segregerade förorter som är åtskilda från det svenska majoritetssamhället. Här frodas ökad religiositet och även extremism i god ro utan inblandning från samhället. Politikernas naiva inställning till religiös extremism och oförmåga att se uppenbara värderingskonflikter i samhället närmast underblåst denna utveckling.

Borås
I våras uppgav polisen i Borås en kartläggning att upp till 100 personer sympatiserar med IS och kan vara på väg att radikaliseras.

Polisområdeschef Tonas Jansson i Borås:
”Den siffran kan tyckas hög, men det ser nog likadant ut i hela landet. Skrapar man på ytan så hittar man kanske mer än vad man trodde från början och vi har jobbat aktivt för att hitta de här personerna.”

Sedan hösten 2015 arbetar två poliser i Borås på heltid med att motverka våldsbejakande extremism och med att stoppa rekryteringen till IS. Mellan 80 och 100 individer som sympatiserar med IS, har polisen lyckats kartlägga. De allra flesta är bosatta i Borås, några enstaka i de övriga Sjuhärads kommunerna.

PerGudmundson skriver:
”AFP (Metro, Al-Kompis) uppger att två svensklibanesiska bröder har stupat i Homs i Syrien. Den ene brodern, 18-årige Moatasem Dib, ska ha dött i en självmordsattack med en bilbomb mot en vägspärr i Abu Zeid i närheten av medeltidsslottet Krak des Chevaliers, och den andre, 21-årige Hassan Dib, i efterföljande strider.
Bröderna ska ha varit bosatta flera år i Sverige, fram till förra året då de reste åter till till hemstaden Tripoli i Libanon. De tog värvning i Syrien för åtta respektive sex månader sedan.”
I inlägget finns en hel del uppgifter om denna stridande släkt och enligt Facebook hyllar släkt och vänner i Sverige och publicerar privata bilder och kommentarer. De kommer förmodligen från Borås.

Det är inte svårt att föreställa sig vilka motsättningar - såväl mellan muslimer och icke-muslimer som mellan "rättroende" muslimer och övriga - som byggs upp just nu.

Hur det där vackra och toleranta sekulära samhället ska kunna skapas när sådana här värderingar får fäste bland den uppväxande generationen unga i svenska förorter är en gåta. Inga genusutbildningar i världen kommer att hjälpa.

Många förespråkar en lösning med nolltolerans mot all form av misskötsel i skola och offentliga rum. De vill också införa nolltolerans mot allt religiöst influerat beteende som inte är kompatibelt med svensk lag och sed.

Nu sitter vi där vi sitter och det finns absolut noll chans att dessa problem kan "lösas" inom ramen för något som ens avlägset påminner om vårt befintliga system. Det är helt omöjligt. Antingen ändrar vi radikalt våra metoder eller accepterar problemet.

Är tillväxten i Sverige sedan 10 år tillbaka vid vägs ände?

De nationalekonomer som följer Sveriges tillväxt anser, att vi sedan länge är framme vid att vägs ände, den är helt enkelt borta och är inte längre farbar.

Nationalekonomer mäter tillväxt i ett lands välstånd med BNP per capita.
”BNP per capita är ett mått på ekonomisk levnadsstandard som bättre visar hur ökad produktion fördelas per genomsnittlig invånare. Trots en viss återhämtning efter finanskrisen var BNP per capita inte högre 2014 än 2007.”

BNP växter över tiden och är ingen garanti för att landets befolkning får en högre levnadsstandard. BNP visar produktionen delat med antalet innevånare och den behöver revideras om det sker en befolkningstillväxt. Den svaga BNP tillväxten sedan 2007 beror på den svaga produktiviteten och att befolkningstillökningen varit mycket stark.

Det finns ingen sjuårsperiod 2007-2014 med så svag produktivitetsökning i svensk efterkrigshistoria. Liksom BNP per capita har produktiviteten utvecklats sämre i Sverige än OECD-snittet.

Förklaringen till att BNP per capita utvecklats ännu sämre än produktivitet per arbetat timme är, att de senaste årens befolkningsökning inte har lett till en proportionerlig ökning av arbetade timmar.

Den ”hyllade” Anders Borg tog till knepet att helt enkelt inte redovisa standardmåttet BNP per capita i sin budget. Alliansen gick till val på bra siffror om BNP tillväxten. Dessa siffror finns inte heller att hitta i regeringens redogörelse för perioden 2006-2014.

Man förstår att Anders Borg skämdes för att berätta sanningen, att tillväxten i BNP per capita mellan 2006-2014 låg på urusla 0.3% och svenska folket köpte denna mörkläggning rakt av. Med andra ord mätt från 2007 var tillväxten negativ.

Magdalena Anderssons budget är däremot inte så oseriös som Anders Borgs och redovisar återigen BNP per capita.

En av förklaringarna till varför Magdalena Andersson inte ville dölja och redovisade BNP per capita var att visa Reinfeldts och Borgs fiasko.

Fortfarande är det många som envist håller fast vid föreställningen att det går bra för Sverige. Vem som helst med lite kompetens kan klicka på de länkar till SCB eller OECD. Där ser man att det inte stämmer att Sverige skulle ha bäst tillväxt och starkast ekonomi. Ändå upprepades denna myt som ett mantra i den dagliga debatten i media , SVT och vanligt folk.

Det står utom allt tvivel att Sverige har kört fast och envisas med att hålla till och trampa luft i de tre sektorer som aldrig kan vara eller någonsin bli huvudmotor i en hållbar och över tiden välmående ekonomisk tillväxt. Dessa tre sektorer är å ena sidan den offentliga och privata. Sedan i början på nittiotalet har det tillkommit en sektor - utanförskapet.
Denna nya sektor har snabbt växt sig fram vid sidan av den privata och offentliga. Redan 2005 hade det blivit en ansamling med drygt en miljon personer.

Att Alliansen inte insåg att detta var en ohållbar situation förundrar och varför de inte satte in åtgärder, när de såg att denna väg helt hade tagit slut, kan kanske tillskrivas Reinfeldts uppgörelse med MP och hans hat mot SD.

Det skulle inte förvåna om situationen är ännu värre än vad statistiken visar. I mångas intresse ligger det att leverera siffror som ter sig betydligt angenämare ut för mottagarna. Man kan få fram den statistiken, ”som passar ens intressen”!
Välfärden finansieras med inkomster och skatter och inte med fler i AMS-åtgärder.

En av anledningarna till att Sveriges statsfinanser klarade 90-tals krisen bättre än många kontinentala länder var den sanering man gjorde av statsfinanserna.

De flesta journalister och makthavare tycks uppriktigt tro att de senaste åren har präglats av snabb tillväxt i BNP per capita och produktivitet och därför blandar de samman statsskulden med hur ekonomin utvecklas i stort.

En annan förklaring kan vara att många journalister och ledande politiker är höginkomsttagare och har sett sina egna inkomster växa.

Att dessa vanföreställningar om Sveriges goda ekonomi överlevt i debatten visar samtidigt att många makthavare själva är mycket dåligt  informerade och inte vet vad de gör.

När man läser utländsk press ser man att de tycker att Sverige har slagit in på en radikal, aldrig av någon välfärdsstat testat invandringsexperiment och de tycker dessutom att Sverige har gjort detta i blindo, utan tanke på kostnaderna.

Redan på gymnasienivå fick man lära sig att nationers välstånd inte avgörs av hur stor deras befolkning är utan av dess genomsnittliga produktivitet.

Ett måste är ” att vi blir fler som jobbar” eller att Sverige får “fler skattebetalare” och genom befolkningsökning ökar inte välståndet.

Inga nya ordentliga arbeten
Det stora problemet är alla typer av sysselsättningskonstruktioner som finns i det svenska samhället. De skadar mer än gör nytta och de gör sken av att tillhöra den jobb-skapande sidan. Exempel på detta är några på riksplanet som exempelvis; ALMI, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen, Winnet, Exportrådet, Länsstyrelsen, et cetera. Utöver på riksplanet så har varje svensk kommun en egen flora av så kallade jobb-skapande projekt, som bara cementerar närvaron på vägen som redan tagit slut.

Vad Sverige behöver för att överleva är att skapa nya reella JOBB i den privata sektorn. Men nu är Sverige framme där sista vägen abrupt har försvunnit och ingen sidoväg finns att ta till.

Fria fantasier av moderat riksdagsman
I en artikel 2014:december skrev den moderata riksdagsledamoten Fredrik Schulte:
”Sverige har sedan 2006 haft den starkaste ekonomiska utvecklingen bland jämförbara länder. Vi har undantaget råvarudrivna ekonomier som Norge och Australien haft bland den starkaste tillväxtökningen och den högsta produktivitetsökningen. På samma sätt har vi bland den högsta sysselsättningsökningen och den högsta sysselsättningsgraden i EU, haft en omfattande minskning av utanförskapet, ökat resurserna till välfärden och har som ett av få länder minskat vår statsskuld. Sverige har inte bara gått bättre än jämförbara länder utan är också ett rikare och ekonomiskt starkare land än vi var för åtta år sedan – även i förhållande till att befolkningen ökat. Huruvida detta är oberoende av, tack vare eller trots invandringen är föremål för diskussion, men det är otvivelaktigt så att Sverige som ett av världens mest mottagande länder också är världens mest framgångsrika.”

Den verklighetsbild som Shulte använder i artikeln för att försvara De nya Moderaternas migrationspolitik liknar mest fria fantasier.
Shulte skriver om “högsta produktivitetsökningen” bland jämförbara länder trots att produktivitetsökningen låg på patetiska 0,2% och var under OECD-snittet.
Artikeln visar med all tydlighet den inkompetens som finns bland politiker när man inte inser verkligheten.

Sverige har de senaste åren fått en stor befolkningsökning, ett fenomen som många u-länder är väl bekanta med. I stället för att fokusera på att öka produktiviteten satsade Alliansen istället på att öka befolkningen, vilket de med diverse grumliga och otydliga resonemang låtsades var synonymt med “tillväxt.”

Att ha Egypten och Nigeria som förebilder i den ekonomiska politiken gjorde dock inte Sverige till ett rikare land.

De senaste åren har varit de sämsta Sverige upplevt efter krigstiden i termer av tillväxt i välstånd och produktivitet.
Som grädde på moset: Reinfeldts epokens hopdiktade bild att Sverige under hans era upplevde en gyllene tillväxtepok.

Journalisterna svalde denna skönmålning med ”hull och hår” ända in i valrörelsen 2014 och skrev spaltmeter om detta. Istället för att kritiskt fråga varför statsbudgeten inte längre redovisade standardmåttet BNP per capita. Hade journalisterna ställt denna fråga hade de insett att Sveriges ekonomi var byggt på fria fantasier från Reinfeldt och Borg.

Reinfeldt insåg också detta och avgick på valnatten. Det tog inte lång tid innan Magdalena Andersson kunde meddela de numera klassiska orden:
”Sveriges lador är tomma!”
Vilket herrarna Reinfeldt och Borg säkert hade full kännedom om.

Betyget som Sverige får för tillväxten under åren 2007-2014 är:
Orkeslös, Obefintlig, Otillräcklig, Osund, Overksam och Ohållbar.

Turkiet ställer krav som ger USA huvudvärk!

Turkiets president Recep Erdogan, höll nyligen ett tal där han fördömde USA, för att de nekade Turkiet att ansluta sig i kampen mot IS i Mosul.

I Mosul är USA allierad med den kurdiska milisen som Turkiet ser som ett hot mot deras egen stats säkerhet.
Erdogan svarade på ett uttalande av Hillary Clinton den 14 oktober, där hon stödde den kurdiska milisen i Irak:
”Skäms på dig! Är det Turkiet som är medlem i Nato eller är det kurdiska PYD / YPG - militanta? Om det är Turkiet, måste du komma till förhandlingsbordet med oss och ta stegen med oss.”

Erdogan svarade Hillary Clinton några dagar senare:
Hillary säger: "Turkiet får inte komma in i Mosul!"
Varför får inte Turkiet komma in? Jag har en 350 km lång gräns mot Irak och vi hotas över denna gräns. ...
Turkiet kommer att delta i attacken mot Mosul och vill sitta vid förhandlingsbordet. Det är uteslutet för oss att stå utanför. Eftersom vi har historiska bindningar i Mosul.

När Erdoğan nämner Turkiets historia i Mosul, hänvisar han till det Osmanska riket som upplöstes efter nederlaget i första världskriget. Erdogan har länge haft en neo-ottomansk agenda med ambitioner att ta tillbaka delar i Syrien och Irak. Erdogan har nu också börjat göra anspråk på Balkan.

15 oktober sade han:
Västra Thrakien tillhör Grekland efter Lausanne-fördraget 1923. Det är den smala bit land söder om Grekland som förbinder landet med den europeiska delen av Turkiet.

Västra Thrakien tillhörde Osmanska riket fram till det första Balkankriget 1912. I det andra Balkankriget mellan Bulgarien och Grekland tog Bulgarien kontroll. Men Bulgarien tillhörde förlorarna i första världskriget och sedan 1920 har Thrakien tillhört Grekland. Genom Lausanneavtalet 1923 blev Turkiets gränsar mot Grekland och Bulgarien fastställda som de är idag.

Det grekiska UD reagerade mycket skarpt på Erdogans uttalanden. I Aten uppfattas dessa uttalanden som provocerande och som ett hot mot den regionala stabiliteten.

Den grekiske presidenten Prokopis Pavlopoulos sa i ett tal i Edessa den 18. oktober:

”Turkiets president Erdoğan retorik är i alla perspektiv, även om de är välvilliga, underminerar de tyvärr direkt eller indirekt Lausannefördraget. För att inte tala om de grekisk-turkiska relationerna och förbindelserna mellan EU och Turkiet.”

Bulgariens utrikesminister Daniel Mitov har också svarat på Erdogans uttalanden. Han säger att: "ingen ansvarig politisk ledare bör ifrågasätta de befintliga gränserna i regionen."

Erdogan har också beklagade sig över att Turkiet var tvungna att ge bort de södra Egeiska öarna till Grekland.

Erdogans politik är en ”osäkrad bomb” för NATO:s gemenskap men det började inte med Syrien kriget.

Om vi ska sätta den i en kronologisk ordning, började det med NATO:s krig i Jugoslavien och dess delning. Delningen upphävde en av de viktigaste punkterna i Versailles avtalet efter första världskriget.
Sovjetunionens sammanbrott ledde till USA och Nato såg en möjlighet att revidera avtalen i Versailles och Jalta från det första och andra världskriget. Kriget i Ukraina är också en del av detta fantastiska spel.

Nu när man har släppt ut ”anden ur flaskan”, så är det kanske inte så lätt att ta en steg tillbaka igen.

Erdogans neo-ottomanska politik är därför en logisk följd av detta.

Om Erdogan lyckats rensa ut NATO befälhavare i sin egen armé, så risken är liten att NATO försöker med en ny kupp mot Erdogan. Eftersom Erdogan nu framträder med starkt nytt självförtroende,  eftersom han har armen i sin hand.

USA:s, Turkiets och oljediktaturernas "strävan att riva sönder” den syriska staten, är en fortsättning på denna kamp för omfördelning av världen.
Turkiet deltar i denna kamp, både i Syrien och Irak - och föreslår nu också att varken gränserna på Balkan eller Egeiska havet är bortom diskussion.

Detta har aldrig hänt om Saddam och Gaddafi fått sitta kvar. Det är bara naiva människor som tror på förevändningar från USA, Turkiet och oljediktaturerna.
Det handlar om en imperialistisk re-uppdelning av världen och hittills har vi inte sett slutet på detta.

 

Tillägg:

Efter första världskriget möttes stormakterna i Versailles för att fastställa den nya maktbalansen och den nya länderna. Förlorarna i kriget Tyskland, Ryssland, Österrike-Ungern och det Osmanska riket, var decimerade och de delades till antingen små maktlösa länder eller införlivades av segrarna.
Balkan, som hade kontrollerats av Österrike-Ungern och det Osmanska riket, delades upp på detta sätt.
Jugoslavien konstruerades genom avtalet i Versailles. Osmanska riket förlorat all sin kontroll över Mellanöstern och Nordafrika och England och Frankrike delade upp detta mellan sig.
Än idag lever vi fortfarande med en konflikt som hoppade rätt ut från det 1:a världskriget och Versailles, nämligen den palestinska konflikten.

Segrarna i andra världskriget träffades i Jalta på Krim där Roosevelt, Churchill och Stalin delade upp det nya Europa.
Versaillesfördraget och Jalta avtalet bestod under det kalla kriget, även efter upproret i Ungern. Sovjetunionens och dess allierades invasionen av Tjeckoslovakien ledde inte heller till någon förändring.
Erdogan:
"Turkiet kan inte svika sina bröder i västra Thrakien, Cypern på Krim eller någon annanstans."