Kommunerna står inför sin största utmaning någonsin!

Sveriges kommuner står de närmaste två åren inför en av de största och mest omvälvande utmaningarna i deras historia. Kommunerna har aldrig tidigare stått inför, så stora utmaningar som nu.
Står vi inför ett kommunuppror?

Staten har bokstavligen ”vältrat över ansvaret för att ge bostad till över 100.000 människor. Det är ett lagtvång som Staten satt mot kommunerna genom tvångsplaceringslagen.
Att den rödgröna regeringen inte inser eller vill inte inse, att detta inte kommer att fungera, är anmärkningsvärt.

Den mängd bostäder som behövs är akut, de finns inte att uppbringa och i hela Sverige råder det ”akut” bostadsbrist och kunna erbjuda den mängd bostäder som behövs, är en utopi.
Rika kommuner som har kapital kommer att panikbygga några baracker, men det är kortsiktiga lösning som kanske funkar något år. Den stora ”bomben” kommer sedan, när alla dessa kommunplacerade skall försörjas av kommunerna efter två år.

Det är nämligen den rödgröna regeringens egentliga plan. Att lasta över försörjningsansvaret på kommunerna för att frisera statsfinanserna.
Att man motiverar det med integration osv är rent nonsens. Allt handlar om att försöka distansera sig från sin egen totalhavererade migrationspolitik.

Frågan är akut och den rödgröna regeringen ”tvår” sina händer:
Den mest akuta integrationsfrågan är inte jobben, utan bostäderna. Desperationen växer ute i kommunerna, och regeringens tvångslag är på väg att kapsejsa.

Stefan Löfvén – du måste ge kommunerna ett svar och det omgående:

Var skall alla flyktingarna bo?

Stefan – nu kan du inte gömma dig bakom massa ord –
HELA SVENSKA FOLKET KRÄVER ETT SVAR!


Partiledardebatten i AGENDA söndagen den 9 oktober
De flesta inklusive mig, trodde att bostadsfrågan skulle vara den stora frågan i debatten och man kan undra varför inte denna fråga kom upp?

Insåg SVT att denna fråga var för besvärlig och politikerna inte har något svar?

Det fanns naturligtvis ett visst intresse kring frågan om hur en regering kommer att se ut efter valet 2018.

Vem tar vem?

Kommer Alliansen att få Sverigedemokraternas passiva stöd? Blir det kanske en blocköverskridande regering? Kommer MP och KD att lyckas hålla sig kvar i riksdagen och vad innebär dessa partiers öde för regeringsfrågan?

Men en fråga överskuggade alla andra. Den drivs av Socialdemokraterna och media, då speciellt SVT och SR:
Kommer Alliansen att samarbeta med SD efter valet?
Att SVT numera är totalt politiserade står klart efter debatten.

En hel del tid i debatten ägnades åt behoven av få enkla jobb, för att underlätta för nyanlända att komma i arbete. Den frågan är nog så viktig, men den stora ”elefanten” i rummet är bostäderna.
Eller rättare sagt: den gapande och skriande bristen på tomma lägenheter.

Det vi måste inse är, att nästa år beräknas totalt 100 200 personer med uppehållstillstånd, behöva flytta ut i landets kommuner. Det är nästan lika människor som det bor i Eskilstuna kommun. Alltså lika många människor som bor i hela Eskilstuna kommun.

Kan ni inse hur många människor det är fråga om?

Det är inte bara bostäder som saknas utan hela infrastrukturen som inte har följts upp, med den befolkningsökning, vi har haft de senaste åren.

Var ska alla dessa människor ta vägen i bostadsbristens Sverige? Det är en ekvation som ingen i dag har en lösning på.

Troligen är det därför ingen ledande politiker vill prata om saken och att SVT plockade bort frågan.

Men i det tysta händer desto mera. Kommunerna signalerar nu alltmer kraftfullt att situationen är ohanterlig och att staten måste backa från den tvingande lag som trädde i kraft i mars i år. Vi ser konturerna av ett kommunuppror växa fram.

23 moderata kommunalråd har insett problemet men inte Stefan Löfvén!
I ett brev till den rödgröna regeringen skriver de:
”Som kommunalråd och oppositionsråd arbetar vi varje dag för ett hållbart och fungerande samhälle. Precis som för er upptar frågor om hur vi skapar ett hållbart mottagande och effektiv integration stora delar av vårt arbete. Under de senaste åren har vi tvingats ställa om vår kommunala verksamhet för att på kort tid erbjuda bostäder, ett socialt sammanhang, sysselsättning och utbildning till nyanlända. Vi gör det eftersom vi vill ta vårt ansvar och utifrån våra förutsättningar ta emot de som flyr undan våld och förtryck.”

För att överhuvudtaget få tvångslagen att fungera och inte skapa kaos i kommunerna föreslår de 23 kommunalråden:
1. Bromsa utslussningen från asylboenden till kommunerna. Av landets 290 kommuner uppger 250 kommuner att de har bostadsbrist. I Stockholms län är situationen akut. Inga tvångslagstiftningar eller goda intentioner kan ändra på faktumet att vi inte har några lediga bostäder med två månaders varsel. Genomsnittlig kötid 2015 var 8,2 år och bara i dagsläget står över 550 000 personer i bostadsförmedlingens kö.

2. Ni behöver omedelbart se över vilka lagar och regler som behöver tas bort eller anpassas till snabbare bostadsbyggande och ett långsiktigt hållbart samhälle. Ledtiderna måste radikalt sänkas. Det ska inte ta mer än två år från idé till ett nyckelfärdigt boende.

3. Kommunerna behöver rätt förutsättningar såsom långsiktiga planeringsförutsättningar och möjlighet att påverka beslut som rör vår kommun. Det är inte hållbart att vi med två månaders varsel måste förse ett visst antal, som vi själva inte haft möjlighet att påverka, med bostäder. Vi ber er därför avskaffa tidigare tvångslagstiftning och förpassa de två senaste förslagen till papperskorgen.

Kommunalråden anser de har blivit vana vid att anpassa sig till minskade resurser och förändrade planeringsförutsättningar, men det finns en gräns för hur mycket kommunerna kan anpassa sig till. Den gränsen är nu med ”råge”passerad.

Om ni inte lyssnar till oss och anpassar förd politik kommer vi inte kunna leva upp till vårt lagstadgade ansvar. Vi begär nu därför att ni inte fortsätter på inslagen väg och försöker lagstifta bort bostadsbrist och kostnader i flyktingpolitiken. Samarbeta istället med oss i kommunerna och förse oss med verktyg och möjligheter. Genom minskad byråkrati, bättre planeringsförutsättningar, regellättnader och ett tillfälligt stopp i utslussningen från asylboenden skulle förutsättningar skapas för fler bostäder, en bättre integration och ett kostnadseffektivt mottagande.


Tre månader kvar av 2016 och över 20.000 skall fördelas!
I år skulle kommunerna ha tagit emot 21 700 nyanlända i enlighet med den nya lagen, resten förväntats bosätta sig på egen hand.
När det är mindre än tre månader kvar av detta år, står det klart att det inte kommer att lyckas.

Arbetsförmedlingen lär mer eller mindre ha gett upp försöken att pressa ut fler i väntan på att Migrationsverket ska ta över uppdraget vid årsskiftet.
Arbetsfördelningen är en myndighet som aldrig lyckas med något uppdrag och det är inte förvånande att de redan ”kastat” in handsken!

Tvångslagen är på väg att haverera!
Systemet med tvångsplaceringar är redan idag på väg att krackelera/haverera.
Hur ska det då gå nästa år när antalet kommunplaceringar ska öka med ytterligare 50 procent?
272 av landets 290 kommuner har gjort klart att de har ett underskott på bostäder för nyanlända.

Ett moderat kommunalråd i Stockholm:

"Alla sitter och väntar på att regeringen ska göra något. Vi befinner oss alla i samma sjunkande båt." Att M-kommunerna har gått i bräschen för upproret mot lagen är inte förvånande.

Den rödgröna regeringen hantering och övervältring av kostnaderna för tvångslagen, har fått mer än ett moderat kommunalråd att ”gå” i taket!

Vad kommer kommunerna att göra?
Kommunerna sitter och väntar på regeringens nästa drag. Att något måste göras står helt klart. Kommer regeringen att skjuta till mer pengar eller blir ett alternativ att Ylva Johansson, får uppdraget att läxa upp kommunerna.

Ylva med sin arrogans och ingen verklighetsförankring, kommer givetvis att strunta i kommunernas rop på hjälp och kör på enligt regeringens plan.

I värsta fall kommer det att innebära att flyktingar körs till kommungränsen eller till socialkontoret och släpps av där, utan att det finns ett ordnat mottagande.

Det andra alternativet är att regeringen backar och försöker gå kommunerna till mötes.
Detta innebär att flyktingarna kommer att uppmanas att bo kvar på sina asylboenden i åratal, trots att de har fått uppehållstillstånd. Risken är uppenbar att många kommer att söka sig ut i kommunerna på egen hand genom att köpa falska folkbokföringsadresser eller flytta in hos släktingar och bekanta i redan fulla lägenheter.

Malmös ekonomi ”skenar”
För någon vecka sedan larmade Malmö om skenande kostnader för gruppen hemlösa. Det var en budgetpost som har dragit iväg med ytterligare 386 miljoner kronor.
Detta ger en bra försmak av den verklighet som stundar när alltfler desperata människor kommer att vända sig till socialkontoren för att få tak över huvudet.

Den nakna sanningen är oavsett vilken väg regeringen väljer, är att utsikterna för de nyanlända är väldigt dystra. De kommer att mötas av undermåliga och tillfälliga boendelösningar under överskådlig tid.

Räddningen kommer att bli, att man kommer att hänvisa till vandrarhem, hotell, baracker och asylförläggningar eller till flyttkaruseller i redan trångbodda utanförskapsområden.
En del kommer givetvis att dra vinstlotten och få bo i en hyresrätt eller bostadsrätt som kommunen har ordnat. Men för det stora flertalet väntar improviserade boendelösningar som är på ungefär samma nivå som under asyltiden.

Politikerna med sin strutsmentalitet har skapat en ohanterlig situation. I början av 90-talet fanns det gott om tomma lägenheter.
På bara 25 år har dessa fyllts på med en miljon människor. Vi kommer att få se en enorm trängsel i utanförskapsområdena och hur många dåliga, tillfälliga lösningar som helst.

Allt medan de ledande partierna i vill ta i bostadsfrågan!

Sveriges migrationspolitik utan konsekvensanalys

Sverige har de senaste åren bedrivit en migrationspolitik helt utan någon som helst konsekvensanalys. Man har ”sopat” alla problem under mattan och nu har verkligheten hunnit ifatt politikerna och de står handfallna.

Att ordna platser på asylboenden åt alla över 160.000 som kom förra hösten, var en enorm utmaning i sig.
Men det är inget mot den enorma utmaning som vi nu står inför, när dessa människor ska erbjudas ett eget boende och en början på det nya livet.

Var är regeringens plan för allt detta? Har den en plan?

Hur ska utanförskapsområdena kunna lyftas när tiotusentals nya flyktingar kommer att försöka tränga sig in där?

Hur ska integrationen lyckas när människor lever i ständig kappsäck och stress inför morgondagen?

Hur ska vi möta den besvikelse som många kommer att känna över de löften som de uppfattade att Sverige ställde ut, men aldrig levde upp till?

Det är häpnadsväckande hur lite det har tänkts/skrivits kring den akuta bostadsbristen för resurssvaga grupper.

Det är som om alla - från höger till vänster - har hoppats att problemet försvinner, om vi inte låtsas om det och politikerna är så faktaresistenta, att de nu lider av en inre kris, nu när verkligheten har hunnit ikapp dem.

Sverige är den nya stora ”strutsfarmen.”

Det minsta man hade kunnat begära är att regeringen skulle ha skruvat på alla kranar den kan, såsom att förenkla privatuthyrningen och processen kring tillfälliga bygglov.
I stället har regeringen lagt ett omöjligt uppdrag på kommunerna.

"Varsågod, lös det. Problemet är ert.”

Den rödgröna regeringen måste ha ”chockats” svårt, när svaret kommit från Sveriges kommuner:
"Vi löser det inte".

Med de 23 moderata kommunalrådens brev till den rödgröna regeringen framgår det att ett kommunalt uppror är på gång och att de vägrar helt sonika att finna sig i dessa pålagor från Riksdagen.
Kommunernas inställning är att det är Riksdagen som får ta hand om de problem de skapat.

Ganska snart kommer en konflikt att brisera i offentligheten.
Landshövdingen i Stockholms län, Chris Heister, har redan tagit bladet från munnen och sagt att huvudstaden måste ta emot färre nyanlända nästa år.