söndag 2 oktober 2016

Är Malmö bankrutt?

Att Malmö under ett stort antal år haft stora problem med sin ekonomi är välkänt!
Malmö har på fyrtio år gått från välmående arbetarstad till en av landets fattigaste kommuner. Skyhög arbetslöshet. Stor invandring. Växande klyftor. Social oro.

Professor Tapio Salonen säger:
”Staden är en tryckkokare.”


På många sätt är Malmös kris hela Sveriges – fast värre. Arbetslösheten i Malmö är dubbelt så hög som i landet i stort; sysselsättningsgraden har sjunkit till 65 procent, långt under rikssnittet på 78 procent.
Eleverna i Malmös skolor presterar sämre – hela 22 procent av barnen lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet mot 14 procent i hela landet.
Var tionde familj i Malmö tar emot socialbidrag som kostar skattebetalarna en miljard kronor om året. Allt fler behöver försörjningsstöd under lång tid. Utgifterna för de hemlösa gräver djupa hål i kommunens budget.
Det faktum att stadens invånare blivit allt fattigare har också gjort Malmö till en fattig kommun. Av budgeten på 20 miljarder utgörs en fjärdedel av skatteutjämning och andra bidrag från staten.


Det har gått så långt att kommunstyrelsens moderate ordförande i Täby Leif Gripestam säger:
” Malmö får in nästan 4,9 miljarder kronor medan miljarder flödar ut från Stockholmskommuner på grund av det kommunala utjämningssystemet. Fullständigt orimligt.” Han kallar Malmö för ett ”svart hål!”

Det kommunala utjämningssystemet ska säkerställa att alla kommuner och landsting har likvärdiga ekonomiska förutsättningar, det vill säga att rika kommuner ska hjälpa fattiga kommuner. Så länge vi har ett skatteutjämningssystem kommer en del kommuner vara nettobetalare och en del får nettobidrag.
Systemet fungerar inte enligt Olle Reichenberg , kommunstyrelsens moderate ordförande i Danderyd.
Jag förstår att vi måste ha någon form av utjämningssystem men det nuvarande systemet är fullkomligt befängt. Vi bidrar med nästan en halv miljard kronor vilket motsvarar en fjärdedel av våra kommunala intäkter.”
Han anser att pengarna inte går till fattiga kommuner utan pekar på att till exempel Göteborg och Malmö får mest.
Olle Reichenberg säger:
De kommunerna skulle kanske må bra av att se över sina kostnader och effektivisera. Det här blir en konstgjord andning där de får pengar utan krav på motprestation.”
De kommuner som bidrar mest:
  1. Stockholm -3 675 829 298
  2. Solna -620 295 838
  3. Danderyd -495 800 552
  4. Täby -401 315 013
  5. Lidingö -339 996 840
  6. Nacka -183 577 621
  7. Sollentuna -71 066 527
  8. Vellinge -53 165 659
  9. Ekerö -49 860 182
I veckan publicerade SCB preliminära siffror för 2017 för det kommunala utjämningssystemet. Siffrorna visar att Malmö stad återigen är kommunen som får mest bidrag. För 2017 beräknas Malmö få nästan 4,9 miljarder kronor, en ökning med drygt 276 miljoner kronor jämfört med 2016. Den näst största bidragstagaren är Göteborgs stad som får 2,4 miljarder kronor.

De kommuner som får mest:
  1. Malmö 4 870 532 633
  2. Göteborg 2 441 539 190
  3. Norrköping 1 470 850 793
  4. Eskilstuna 1 464 430 974
  5. Södertälje 1 367 616 057
  6. Botkyrka 1 276 640 725
  7. Helsingborg 1 249 999 315
  8. Örebro 1 159 697 072
  9. Borås 969 871 500
  10. Kristianstad 923 320 002
Sveriges tre mest mångkulturella kommuner är Malmö, Botkyrka och Södertälje. De fick år 2005 ca 3.5 miljarder i kommunal utjämningsbidrag. 2017 har summan ökat till 7,7 miljarder, nästan lika mycket som hela Norrland.

För en generation sedan var Malmö, Botkyrka och Södertälje genomsnittliga i term av skattekraft och snittinkomst, idag är de beroende av
bidraget från övriga landet.

Malmö får
också en del av pengar som kompensering via det svensk-danska skatteutjämningsavtalet. Dvs Sverige får pengar från Danmark för att många svenskar jobbar i Danmark, en del av dessa går tillbaka till Malmö. Malmö förlorar dock väldigt mycket på hur avtalet är utformat, något som stockholmarna aldrig brytt sig om.
Dels får Malmö en del pengar från kranskommunerna då dessa anses ta del av Malmös infrastruktur i större grad än det omvända, då många reser in till Malmö för att
arbeta.

Ma
lmö har också höjt sina långfristiga lån till 16 miljarder år 2020! Malmös statliga bidrag kommer att vara 6 miljarder per år år 2020, mer än hela Sundsvalls kommuns budget för 2015.
I förordet till Malmö stads budget talar ledningen om den "fantastiska utvecklingen" för kommunen - vari består det fantastiska?

Malmös problem beror i första hand på Malmöpolitikernas tämligen väldokumenterade inkompetens. Malmö, Botkyrka och Södertälje styrs allihop av politiker som borde vara med i lyxfällan.

Malmö har fått mycket kritik att de har mage att bygga ett konserthus för 1,3 miljarder som egentligen skulle kostat "bara" 600 miljoner kronor.

Undrar om det beror på styret?

I en artikel  rapporterde Sydsvenskan att Malmö stad gett ett ränte- och amorteringsfritt lån på 135 miljoner kronor så att fotbollsklubben Malmö FF kunde bygga en ny arena.
I utbyte har toppolitiker i Malmö haft gratis tillgång till en lyxloge på den nya arenan som egentligen kostar 35.000 kronor per match.

Spel för galleriet?
Lyssnar man på årets första maj av Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh är det ett typiskt socialdemokratiskt tal som andas framtidstro! Det var sol över Folkets park den 1:a maj, de japanska körsbärsträden stod i blom och det var hyggligt med folk framför scenen och det kanske inspirerade till skönmålningen.

Man undrar varför hon inte inser allvaret i Malmö situation? Hela hennes tal är inget annat än socialdemokratiska ”floskler!” Skulle hon ”säga” sanningen får hon se sig efter ett nytt arbete dagen därpå. Catrin är inte ensam om att ”tigga” ihjäl sanningen utan hon är i gott sällskap med övriga toppolitiker.

Katrin Stjernfeldt Jammeh:
”Tillsammans utvecklar vi den svenska modellen. Jag har förmånen att vara ordförande för kommunstyrelsen i en av Sveriges mest intressanta och spännande städer. En stad i ständig rörelse. Allt medan de röda banderollerna fladdrade.
Hon sticker inte under stol med att Malmö prövats hårt av höstens flyktingkris. Malmös skolor har ”tuffa villkor”. Allt för många invånare saknar jobb. Men nu håller allt på att vända uppåt igen.

Hon fortsätter:
”Vi har gått igenom perioder med stora utmaningar tidigare. Och varje gång har Malmö blivit en bättre stad än tidigare.”
Hon avslutar sitt tal med ett citat av Nelson Mandela: ”Allt verkar omöjligt tills det är gjort.”
Makalöst att Malmös högsta politiker har sådan optimism?

Socialdemokraterna försöker in i det längsta hålla fanan högt. Precis som Titanics orkester som spelande in i det sista mot undergången, kommer det rödgröna styret också att följa med i Malmös undergång. För någon ändring i politiken är inte i sikte!
De kan tacka vissa stadsdelars (uppåt 90%) röster, för att de fortfarande sitter vid maktens ”grytor”.
I retur får föreningar och a
ndra generösa bidrag – är det köpta röster?
Sett över lite längre tid är det ingen tvekan om att mycket har gått åt fel håll. Malmö år 2016 är en fattig stad med fattiga invånare.


Malmö kommuns usla ekonomi kan förklaras i första hand av den migrations-, arbetsmarknads- och bidragspolitik som förs på nationell nivå. Det finns mycket att kritisera Malmös rödgröna styre för, men när det kommer till kritan är deras händer bakbundna.

Lejonparten av Malmö kommuns utgifter avgörs över huvud taget inte i Malmö, de bestäms i Stockholm.
Intressant är att många som arbetar i Malmö bor i rikare kranskommuner och betalar skatt där. Det finns röster som höjs för att en framtida nödåtgärd blir, att tvångsutvidgning av Malmö kommun för utöka skattekraften.

Många tror att de rika i kranskommunerna löser Malmös problem. Malmö förblir en fattig kommun, även om man räknar in kranskommuner.
Genomsnittlig kommunalskatt är 48000 kr i Malmö. Även om vi skulle räkna in rika kranskommuner som Vellinge, Lund och Lomma för hela Stor-Malmö blir skatten bara 53000 kr, också en
låg summa.



Gripestams och Reichenbergs begriper inte att kommunerna Danderyd och Täbys goda ekonomier i första hand beror på en kombination av segregation och det faktum att personer med välbetalda arbeten i Stockholm behöver någonstans att bo. Dessa kommuners välstånd beror inte i första hand på deras styren, utan på en kombination av sociala och geopolitiska faktorer.

Det finns två anledningar till att det finns så många välbetalda arbeten i Stockholmsområdet. Stockholm som huvudstad lockar givetvis många tunga företag att etablera sig där och staten har sett till att ett oproportionerligt stort antal statliga arbetstillfällen fortfarande finns i regionen. Många arbeten är dessutom synnerligen välbetalda.

De rika kommunerna i området begriper inte, att alla dessa statliga arbeten i Stockholmsområdet, finansieras av skattebetalare över hela landet.
 
Detta är en starkt bidragande orsak till att Malmö är fattigt och att samma centralistiska styre, sett till att kommunerna Danderyd och Täby är rika.
Täby och Danderyd beklagar sig över centraliseringen och man bortser helt från det faktum, att centraliseringen på det stora hela varit till stor nytta för de egna kommunerna. Av denna anledning framstår Gripestams utspel som ganska magstarkt.

En av de mer väsentliga frågornasom ingen vill prata om:
när inträffar brytpunkten och välfärdssystemet kollapsar?

De svenska kommunernas enorma upplåning för att klara välfärden är något som det är i det närmaste knäpptyst om i den politiska debatten. Det är dock en allt högre tickande bomb. Inom ett år kommer kommunernas sammanlagda låneskuld att passera 500-miljarderstrecket. Det motsvarar som en jämförelse 40 procent av Sveriges statsskuld och är lika mycket pengar som bankerna i det krisande Spanien behövt i nödlån för att landets finansiella system inte helt ska bryta samman.

Kom
m
uninvests upplåning, företrädesvis på den internationella lånemarknaden, är idag uppe i svindlande 500 miljarder kronor. Bara under åren 2009–2012 ökade skuldberget med över 100 miljarder kronor, från 360 till 470 miljarder kronor, och ökningen fortsätter i oförminskad takt. Detta är pengar som kommunerna lånar för att ha råd att driva den kommunala kärnverksamheten: skola, omsorg, bostäder, energi osv och för att kunna betala ut försörjningsstöd.

1 kommentar:

  1. Jag är Helena Julio från Ecuador, jag vill prata gott om Mr Pedro i detta ämne.
    Mr Pedro och hans låneföretag ger mig ekonomiskt stöd när alla banker i min stad avslog min begäran om att bevilja mig ett lån på 500 000,00 USD, jag försökte allt jag kunde för att få ett lån från mina banker här i Ecuador men alla avslog mig eftersom min kredit var låg men med gud nåd fick jag veta om Mr Pedro på en låneplattform så jag bestämde mig för att prova att ansöka om lånet. Med Guds vilja gav de mig ett lån på 500 000,00 USD. Låneförfrågan som mina banker här i Ecuador har tackat nej till, det var verkligen fantastiskt att göra affärer med dem och min verksamhet går bra nu. Maila/kontakta om du vill ansöka om lån hos dem.
    pedroloanss@gmail.com

    SvaraRadera