Investeringsstödet saknar förankring i byggbranschen

Det har snart gått ett år sedan regeringen meddelade att man föreslår investeringsstöd för att stimulera nybyggnationen av hyresrätter.

I juli 2015 utkom en promemoria - DS 2015:35, där det föreslås att investeringsstöd bör införas till fastighetsägare för anordnande av nya hyresbostäder och bostäder för studerande.

Promemorian innehåller även förslag om att införa så kallade övergångskontrakt för bostäder som anordnas i syfte att underlätta ett inträde på den ordinarie bostadsmarknaden för personer som befinner sig i social utsatthet.

Satsningen som uppgår till 3,2 miljarder kronor beräknas räcka till cirka 15 000 nya hyresrätter per år.
 
Stödbeloppet föreslås vara olika stort, dels beroende på lägenhetsstorlek, dels beroende på var i landet bostäderna tillkommer. För att säkerställa låga hyror och undvika att stödet blir kostnadsdrivande anges riktvärden för hyror. 
Dessutom ställs krav på bostadens energiprestanda. På så sätt ska investeringsstödet bidra till långsiktigt hållbara bostäder med låga hyror.

Trots att förslaget innebär subventioner för dem som bygger bostäder har det mött stor kritik från bygg- och fastighetsbolag i remissvar.

Fastighetsägarna Sverige menar att investeringsstödet på sikt riskerar att hämma bostadsmarknadens funktion och öka kostnaderna för nybyggnation. De framhåller att subventioner medför att bostadsproduktionen anpassas efter stödens utformning och inte efter faktisk efterfrågan.

Även den föreslagna modellen för hyressättning och hyresnivåer har kritiserats i remissvaren. Kritiken bygger bland annat på att förslaget om så kallad ”riktvärdeshyra” riskerar att missgynna nyproduktion av mindre lägenheter, vilket hämmar byggande av exempelvis studentbostäder.

I en intervju i Ekot meddelade bostadsministern Mehmet Kaplan, att regeringen kan ha lagt hyrorna för lågt i det förslag som ut remitterades och att de därför kan komma att behöva justera riktvärdena för hyror.

Kaplan framhåller att det, trots kritiken, finns en efterfrågan bland byggbolag. Efterfrågan innebär dock inte nödvändigtvis att det föreligger stort medhåll för förslaget. Många aktörer kan känna sig tvungna att söka investeringsstöd eftersom de annars konkurrerar med bostäder som byggts med stödet och därför har lägre hyror.

Enligt promemorian kan stöd sökas för projekt som påbörjas den 25 mars 2015 eller senare, men först efter att förordningen trätt i kraft.
Arbetet med att utforma den slutliga förordningen har dragit ut på tiden och det påverkar möjligheten för byggbolagen att nyttja stödet.

Många av de projekt som påbörjats efter den 25 mars 2015 är nu i slutskedet men det är fortfarande oklart om, och under vilka förutsättningar, projekten kan bli aktuella för stödet. Ovissheten innebär vidare att hyrorna inte kan anpassas efter investeringsstödet.

Arbetet med utformningen av investeringsstödet är nu i sluttampen och en slutlig förordning väntas utkomma inom kort.
Hur investeringsstödet utformas återstår att se men en grundläggande förutsättning för att bygga bort bostadsbristen på lång sikt är att hitta lösningar som får förankring i byggbranschen. 

Är Centerpartiet det nya extremistpartiet?

Centerpartiet höll sina kommundagar i Karlstad i början av februari, där runt 700 centerpartister samlats för att diskutera bland annat integration.

I ett 21-punktsprogram listar Centern förslag på en "egen konstgjord integrationspolitik".

Med programmet står det helt klart att partiet lever i sin alldeles egna verklighet.
Tankarna går till hur Miljöpartiets stämmor ser ut – en overklighet som tycks existera.

Ett av förslagen är att Centerpartiet nu vill skära i kvaliteten hos socialsekreterare, genom att slopa kravet på att utredare ska ha en socionomutbildning.

Partiet vill helt slopa kravet på högskoleutbildning i barn- och ungdomsvården.
Vice partiledaren Anders W Jonsson tror inte alls att det kommer sänka kvaliteten. Tvärtom – det blir bättre!

Verkligheten som inte Centerpartiet vill se, kan inte beskrivas bättre av Jenny Sonesson i Dagens samhälle:

”Den nedåtgående spiralen i socialtjänsten har pågått under många långa år men det är uppenbart att flyktingmottagandet förvärrat krisen. Inget land i västvärlden har tagit emot så många flyktingar per capita som Sverige.
Svensk socialtjänst behöver inte outbildad personal utan ett flyktingstopp".

Genast infinner sig frågan varför Centerpartiet, när socialtjänsten i årtal befunnit sig i kris på många håll i landet, inte har lagt dessa kvalitetshöjande åtgärder tidigare.
Att inget parti insett detta tidigare, att man kan höja kvaliteten med lägre eller ingen utbildning är en genial idé. Borde ge pris som årets förslag!

Centern vill alltså att outbildade människor ska arbeta med samhällets mest utsatta och skyddsvärda.
Detta anmärkningsvärda förslag och kan egentligen inte kallas annat än rena panikåtgärder för att möta trycket med rekordmånga ensamkommande.

Redan i dag har socialtjänsten stora problem med att nyutexaminerade med begränsad erfarenhet som ansvarar för svåra utredningar och ärenden, inte minst barnutredningar. Denna situation vill alltså C förvärra ytterligare.

Jag frågar mig om Centerpartiet månne har samma lösningar på personalbristen inom sjukvården.

Centerpartiet vill att Sverige även i fortsättningen ska ta emot överlägset flest asylsökande per capita i EU. Konsekvenserna i kommun-Sverige, om Centern får bestämma, är oöverblickbara.

Partiet vill även slopa kravet på lärarlegitimation, vilket fick Jan Björklund att gå i taket.

Låglönearbeten
Låglönearbeten nämns allt oftare som ett sätt att göra något åt det faktum att Sveriges integrationsresultat utmärker sig som i-ländernas sämsta.

Denna debatt kommer inte att tystna, alldeles oavsett hur upprörda svenska socialister blir av det faktum att den över huvud taget förs.

Att släppa låglönejobben fria är dock inte ett tillräckligt villkor för att få bukt på integrationen.
Centerpartiet sätter till exempel stort hopp till att några urvattnade reformer på området skall göra det möjligt att permanenta ett asylmottagande på höstens nivå.

I själva verket är de halvhjärtade centerpartistiska förslagen bara utökningar av reformer som redan genomförts, och som visat sig fungera mycket dåligt.

Låglönejobb kommer inte att lösa integrationen, dvs minska brottslighet, förbättra skolresultaten, ökad skatteintäkterna/capita osv, men de kommer att införas efter nästa finanskris eftersom det inte finns något alternativ.

Integration är mer än att få människor i arbete, segregationen kommer snarare att öka med låglönejobben. Hur ska man kunna leva på 8000-10 000 kr i månaden? Hur tror ni de unga männen i machokulturerna tänker när de erbjuds låglönejobb som ligger under deras värdighet?

Om inte så kommer den minskande skattebasen framöver urholkas och leda till urholkad eller kollapsad välfärd som ersätts av privata försäkringslösningar.

Vilka låglönejobb? Låg lön = okvalificerat inträdesjobb. Vårt samhälle är så specialiserat och mekaniserat att vi knappt har sådana jobb till våra ungdomar.
Vi har inte folk som handsoppar gator längre. Man måste ha körkort till sopmaskinen, i vissa fall c-kort.
Utan gymnasieutbildning eller KY är man nästan körd på arbetsmarknaden.

Den offentliga sektorn kan kanske skapa en massa okvalificerade praktikplatser, så att man får sina första meriter och en fot in på arbetsmarknaden, men den privata sektorn har inte de jobben.

Vi behöver en massiv vuxenutbildningsinsats av sällan skådad slag och ett valideringssystem, så att de kan söka de jobb som finns.
Inte de som fanns .

Centern har ännu inte sänkt sig till Miljöpartiet nivå:
Sänkt moms på reparationer av t.ex cyklar, skor och kläder ..
Miljöpartiet går från klarhet till klarhet de anser att man kan lösa problemet med de nyanländas höga arbetslöshetssiffror med dessa åtgärder.
Undrar om de befinner sig i rätt värld – befinner de sig inte i ett fattig Sverige istället?

Centern är helt klart på väg att vandra tillbaka in i irrelevansens grotta.
Allt arbete Maud la ner på att rensa bort tokigheterna från Johansson och Daléus verkar helt ogjort.
Men tar man partiledare direkt från ”kindergarten” så kan man väl inte vänta sig något annat. Om inte annat ser vi hur det har gått för MP där ett förväntat flytetyg blev rena sänket, nästa offer är väl Centerpartiet.

Ett av Mauds verk var att hon stoppade Mauricio Rojas.

Beskedet var tydligt från Maud:
Rojas kommer inte i fråga för någonting som har med integrationsfrågor att göra.

Vad hade Maud Olofsson för skäl?
Mauricio:
”Jag har aldrig fått dem förklarade för mig på ett ordentligt sätt. Enligt vad jag fick veta betraktade hon mig som en man som sagt olämpliga saker och därmed gjort sig omöjlig för den nya regeringen. Det var ett slags yrkesförbud som gjorde ont”.

Nej, han mer eller mindre fördrevs från landet tack vare Mauds ingripande. Sedan har tanten framgångsrikt duckat för ansvar och vägrat att samarbeta i försöken att reda ut turerna i Nuon-affären. Ni vet, den där finfina affären Vattenfall gick vilse i.

Friskt inslag i svensk politik
Men ingen kan neka till att Centern varit ett friskt inslag i svensk politik.
Minns C-Hjärntrustens idéprogram och förslag om att avkriminalisera tidelag, legalisera månggifte, avskaffa skolplikten, fri invandring etc…
Annie Lööf som tindrar med ögonen närmast uppspärrade hypnotiserar omgivningen i Centerns ledarskikt. Detsamma gör Johanna Jönsson, gråterskan, som lägger ut filmer på FB där hon i sin yppiga fullkomlighet läser upp beundrarpost från folket - inte sällan medelålders herrar som önskar de var yngre att döma av det hon läser innantill!!

Geniet Maud
Saxat från tokmoderaten:

"Intervjun börjar såhär:
När Maud Olofsson var tretton år kunde hon ligga i sin säng på kvällarna hemma på gården Högbyn utanför Örnsköldsvik och oroa sig. Sällan över djuren i ladugården eller över saker som hon önskade men familjen inte hade råd med. Nej, hon oroade sig över ozonskiktet.
”Jag kunde vara otroligt orolig. Jag tyckte att vi levde bra och skyddat, men så insåg jag att det fanns något därute som hotade och förstörde”.

Detta är otroligt intressant. Olofsson är nämligen född 1955. Hon var 13 år 1968.

Den första vetenskapliga rapporten om att klor-fluor-kol-föreningar (CFCs) som fanns i exempelvis hårspray hade en inverkan på ozonlagret kom 1974.
De första nationella besluten för att stoppa det kom 1976.
Ozonhålet - som verkligen startade debatten - upptäcktes 1985. Att människan över huvud taget hade en påverkan på ozonhålet diskuterades först i amerikanska vetenskapskretsar på 70-talet.

Förutom i den lilla gården Högbyn, där den trettonåriga Maud Olofsson låg vaken om nätterna. Och inte undra på det - hon var ett halvt decennium före amerikanska elitforskare med att ha uppdagat problemen med människans inverkan på ozonlagret.

För att då återgå till Maud och hennes profetior sex år innan de lärda såg vad som var på gång. Det kan inte vara lätt att vara Maud.

Jag väljer att tro på att Maud som 13-åring faktiskt såg miljöförstöringen som en kommande katastrof och där även ozonskiktets tjocklek var föremål för grubblerierna.

Fd moderat sa...

”Det finns en häpnadsväckande okunnighet hos ledande politiker och tyckare om hur saker fungerar. Anledningen till det är att de flesta av dem aldrig har haft vanliga jobb. De träffar i stort sett aldrig vanliga människor utan bara varandra”.

Är den svenska modellen egentligen redan död? Traskar den odöd vidare på lån privata och offentliga och nostalgi.

Med sina förslag glider Centerpartiet alltmer bort från de övriga tre allianspartierna. Frågan är hur dessa fyra partier ska kunna regera ihop i framtiden.

EU står inför sin största kris någonsin!

Orden "EU" och "kris" har de senaste månaderna ständigt varit förbundna med varandra.
Migrationen till Europa och Storbritanniens omröstning har satt fingrarna på flera väldigt ömma punkter för sammanhållningen i EU.

Nu ser vi med all tydlighet att solidariteten mellan medlemsländerna inte finns där, när den sätts på prov i skarpt läge.
Jag tror att den växande skepsis mot EU som vi ser i och med att EU-kritiska partier får vind i seglen i bland annat Ungern, Polen, Storbritannien och Frankrike till stor del beror på att EU:s strävan efter det som kallas "ever closer union" inte alls gått i takt med vad folken själva vill.
EU har expanderat sin makt på medlemsländernas och därmed demokratins bekostnad, alldeles för snabbt.

Brexit ger oss alla nu en möjlighet att stanna upp och kritiskt granska dagens EU. Likaså tvingar det oss att fundera över vad som händer framöver.
Kommer också andra länder nu att ta chansen att förhandla om särskilda villkor för att stanna kvar i EU?
Är det möjligt att ha en union som inte bygger på lika villkor för alla?
Om britterna röstar för att lämna, hur många av de övriga medlemsstaterna kommer att följa efter?
Vad ska följsamma Sverige göra?
Får vi också chansen att rösta om att lämna EU?
Vad händer med Storbritannien om de lämnar EU?

Hanteringen av tidigare folkomröstningar som gett "fel" resultat vid fördragsändringar är ett tydligt exempel på den arrogans som länge präglat EU-projektet.

Brexit

I januari 2013 gjorde Storbritanniens konservativa premiärminister Dave Cameron ett utspel som förvånade många.
I ett långt tal, som i utskriven form var på 12 sidor, angrep han EU och krävde omförhandling av Storbritanniens villkor för medlemskap.
Britterna skulle i en folkomröstning senast 2017 få ta ställning till medlemskapet.
I allt väsentligt handlade det om det politiska partiet UKIK:s framgångar i opinionen och slitningarna inom Torypartiet.

Efter några års sonderingar och diskussioner skickade Storbritannien i november 2015 en lista på sina krav till Europeiska rådet.
Efter förhandlingar mellan David Camerons och Donald Tusk – Europeiska rådets ordförande – presenterades det så kallade reformpaketet.

Detta var ett försök från Camerons sida att blidka euroskeptikerna. Emellertid möttes paketet av en stark kritik.

De engelska tabloiderna lyste med rubriker som t ex ”The great delusion” =Den stora illusionen och ”EU is joking”.

Strax efter att reformpaketet presenterats gav Yougovs opinionsundersökning +3 % till Brexitlinjen.

Många kommenterade också skillnaden i Cameron krav i januari 2013 och i november 2015 med vad som återstod i reformpaketet.

Till slut kom beskedet från EU, lördagen den 20 februari - efter nästan 3 dagars sega förhandlingar.
EU-statscheferna lyckades ena sig kring Storbritanniens så kallade undantag, för att försöka hindra landets utträde ur EU – Brexit.


En viktig knäckfråga hade man löst tidigare. Att öppna en process med revidering av Lissabonfördraget från 2007 vore ett vågspel, med bäring på katastrof, för EU-kommissionen och de federativa krafterna inom EU.
Svårigheten att baxa Lissabonfördraget i hamn var betydande. Stora länder som Frankrike och Holland röstade nej till en tidigare version av fördraget.
Länderna fick därför bakläxa, och måste rösta en gång till, efter närmast kosmetiska ändringar av det ursprungliga fördraget.
Att därför öppna en process med ändring av Lissabonfördraget som David Cameron talade om var uteslutet för federalisterna, dvs de som vill ha mer EU. Frågan ”löstes” så att eventuella brittiska undantag läggs som ett protokoll till fördraget.

Fyra frågor har dominerat:
1. Rörligheten för kapital, varor och tjänster måste öka för att stimulera ekonomin.

2. Garantier för att icke-euroländer inte drabbas av beslut inom eurozonen, och att EU erkänner mer än en valuta. En rad lagligt bindande principer för att säkra landets ekonomiska självständighet.

3. Löfte om att begränsa och/eller få stå utanför EU:s maningar om ”allt fastare sammanslutning”. Storbritannien vill skriva ned
principen om en ”allt närmare union”, som anses lagligt bindande och oåterkalleligt. England skall få ”betydande vetorätt” mot Bryssels lagstiftningar. Subsidiaritetsprincipen måste förstärkas.

4. Ett begränsat välfärdssystem för andra EU-medborgare, som arbetar i Storbritannien.
”EU-migranter som kommit till Storbritannien för att jobba ska få vänta fyra år för att kunna begära det skattestöd som brittiska arbetare får. Här hoppades Cameron på att den här tillfälliga lösningen av flyktingkrisen skulle gälla i 13 års tid. Även barnbidraget behövde anpassas så att de matchar de ofta lägre levnadskostnaderna som migranterna får i hemlandet” (SvD 21/2).

Den slutliga överenskommelse har, som reformpaketet, kritiserats hårt för att vara för luddig och urvattnad.
Egentligen är det bara punkt 1 där Cameron fått igenom sina krav. Det är knappast förvånande då det är en av EU-kommissionens käpphästar.
Vad gäller vetot så finns nu en skrivning att 15 av de 28 medlemsländerna kan hindra förslag. Det ter sig oklart om det får någon praktisk betydelse.
Även välfärdsfrågan ter sig liten, och har väl mest en slag signaleffekt, som Cameron och Ja-sidan hoppas kunna vifta med. När gäller barnbidragen var beslutet närmast patetiskt, med en slag indexering efter köpkraft i respektive hemland.

Folkomröstningen den 23 juni

Kampanjen har redan startat. Brexit leder idag med 3-5 % enligt olika mätningar, men hela 20 % har inte bestämt sig.
Utgången är därför väldigt oviss.
Olika Toryministrar har nu börjat välja sida. Det paradoxala är att Cameron backas upp av Labour och den relativt radikala tidningen The Guardian, medan konservativa drakar som The Times, The Daily Mail, The Telegraph och tabloider som The Sun stödjer Brexit.

I förlängningen kan det vi nu bevittnar vara början på slutet för EU om Storbritannien röstar nej. Det behöver ändå inte betyda kaos och elände.
Det öppnar nämligen upp för ett alternativ till den överstatliga superstat som EU-ledarna velat bygga, ett projekt som nu närmast kan dödförklaras.

I bästa fall kan vi komma att få ett handelssamarbete mellan Europas suveräna stater.
En ny typ av EES-avtal för länder som står utanför EU, i första hand Storbritannien, Sverige, Norge och Island.

Men också:
utan en "president"
utan ett gemensamt försvar
utan en gemensam valuta

Visst, resan dit kan komma att bli lite skakig. Det är å andra sidan inget som Europa är ovant vid.

Straffen för narkotikabrott höjs!

Regeringen vill se hårdare straff för att sälja eller smuggla stora mängder narkotika. Lösningen är två nya brottstyper - synnerligen grovt narkotika, brott och synnerligen grov narkotikasmuggling.

Syftet med förslaget är enligt regeringen att ge domstolarna förutsättningar att fullt ut beakta alla omständigheter som är relevanta – till exempel om en gärning avsett en synnerligen stor mängd narkotika – så att straffet blir så högt som gärningen är värd.

Delade straffskalor
Regeringen föreslår även att straffskalorna för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling delas upp. Straffet för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling ska vara fängelse i lägst två och högst sju år. 
Straffet för synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling ska vara fängelse i lägst sex och högst tio år.

Synnerligen grovt
Vid bedömningen om ett brott är synnerligen grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i organiserad form i syfte att i stor omfattning bedriva handel med narkotika.
Brottet kan också ha avsett en synnerligen stor mängd narkotika eller på annat sätt varit av synnerligen farlig eller hänsynslös art.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.

Kommentarer:
Att denna rödgröna regering inför den här idiotiskt populistiska åtgärderna är helt galet!
All erfarenhet och forskning utomlands visar på att avkriminalisering är vägen att gå, inte hårdare straff!
Hårdare straff = USA - där missbruket bara ökar och ökar! Avkriminalisering = Portugal - där missbruket minskar sedan avkriminaliseringen infördes och dödligheten i narkotikarelaterade sjukdomar har minskat rejält.

Sverige borde istället avkriminalisera innehav för eget bruk så polisen kan lägga resurser på "riktiga brott" istället för att jaga missbrukare! Samtidigt som man bygger ut Läkemedelsassisterad behandling över hela landet!

Givetvis bör en avkriminalisering av all narkotika införas i Sverige omedelbart.
Jag förstår frustrationen kring att inte kunna straffa de som säljer/langar/smugglar narkotikan "tillräckligt".

Sedan är det givetvis så att straffskärpning inte kommer minska antalet försäljningar/smugglingar av narkotika.
Nej, detta är enkom populism och en skrämmande utveckling av juridiken.

Vi går hela tiden mot hårdare straff, som om det skulle lösa en problematik, vilket område det än må handla om.

De som sysslar med smuggling osv av narkotika kommer inte sluta med det för att en ny rubricering införs.
Däremot kommer många bli mer tillfredsställda när deras lagar sätter dit folk. Åklagare kommer känna att regeringen "gör något" för att hjälpa dem göra sitt jobb och så vidare.


Lösningen på narkotikaproblematik är såklart inte enkel, men jag tror att en legalisering och därav statlig försäljning av exempelvis drogen cannabis skulle vara en del av en lösning. En del av en lösning, inte hela lösningen.


Läs även: http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.se/2015/08/allt-fler-dor-av-narkotika-i-sverige.html

Moderaternas politik som en vindflöjel – de nya ”Sverigemoderaterna”!

Politiken i dagens Sverige är synnerligen märklig. Bara för ett år sedan ansågs SD-förslag som rasistiska och vi hörde prat om brunskjortor och fascister.
Men det var budbäraren som var problemet, inte förslagen i sig
Både Socialdemokrater och Moderaterna snor nu SD:s politik på ett ganska ogenerat sätt och kallar det sedan för egna lösningar.

Men övriga partier ligger inte långt efter. KD går i samma spår som S och M.
Centern anammar det som är en extremt liberal och har en naiv syn på migration.
Miljöpartiet sitter kvar med tvång och tycker samtidigt att det är skit att regera.  Så fort regeringen har fattat en beslut går Miljöpartiet och tycker något annat. Det hela liknar politisk dynga.

Om vi går tillbaka ett par decennier i tiden visste vi vad de politiska partierna stod för. Ingen behövde tvivla!

För 10 år sedan kom Fredrik Reinfeldt och ”De nya moderaterna” och förvirrade socialdemokratin så till den milda grad att de förlorade två val i rad.
Det tog tid för sossarna att begripa att ”Nya Moderaterna” faktiskt hade blivit sossar på riktigt. Reinfeldts triangulering hade fungerat.

Tittar vi på dagens politik är den om möjligt ännu mer förvirrat. Nu behöver partierna inte ens byta partiledare eller förlora val för att allt ska vändas upp och ned.

Att den rödgröna regeringen nu vänder om i 180 grader är så frekvent, att väljarna börjar bli yra i bollen för att hänga med i svängarna.

Så sent som i oktober fanns över huvud taget inga tak eller gränser för många asylsökande Sverige skulle ta emot.
Stefan Löfven - vars Europa nu bygger murar, har beslutat att Sverige ska ligga på EU:s miniminivå i asylpolitiken. Hans justitieminister sätter siffror på hur många asylsökande Sverige kan hantera.

Svängdörrar hos Moderaterna!

Jag undrar över alla de moderater som omfamnade Reinfeldts svängdörrspolitik och fortfarande är kvar i partiet hur de känner sig i dag. Det kan inte vara lätt att hänga med i alla omkastningar, beroende på att Moderaterna inte ville att SD fick bestämma villkoren.

Innan omsvängningen var de flesta moderater väldigt nöjda. I grunden var det få moderater som verkligen ville ha något att göra med mångkultur. Men det blev under en tid en riktigt bra affär.
Metoden var ganska enkel: stöd invandringen på riksplanet men ha noll asylmottagning i M kommunerna. Detta hade precis samma effekt som om man hade börjat hälla ut kemiskt avfall i andra kommuner.
Med den taktiken med noll asylmottagning skapades det extrema prisuppgångar i de rena M kommunerna. Inte bara blev man rik utan att arbeta, man kunde samtidigt hånfullt peka finger och förklara de som blev kvar i den giftiga sörjan för förlorare och glatt konstatera att lantisarna var korkade.

Det inte Moderaterna har insett är att det handlar om att reagera istället för att regera.
Först nu har Moderaterna insett att det handlar om att ompröva och anpassa sig efter hur väljarna rör sig och efter vilka problem väljarna ser.

Hade det funnit någon ideologisk ryggrad hos ”de ständigt nyare moderaterna”, så hade de inte behövt ompröva sin politik från igår till idag och för imorgon.

Då hade M haft rätt från början, och inte behövt lämna hela högerflanken fri i svensk politik.
Men problemet stavas Fredrik Reinfeldt - hans dominans i partiet var total!
De som öppet vågade kritisera "ledaren" försvann fortare än kvickt!

Sverigedemokraterna och de ständigt nyare moderaternas anpassning till SD:s vägvinnande politik är inget annat än Fredrik Reinfeldts politiska testamente.

När man i framtiden kommer att skriva om svensk politik under tidigt 2000-tal så kommer det handla om en verklighetsflykt som plötsligt briserade som verklighet.

Omsvängningen är givetvis en medveten strategi för att locka kvar och tillbaks väljare. Det är också en strategi för att göra SD ointressanta för väljarna och troligt är att Moderaterna vid en eventuell valseger 2018 återgår till den politik Sverige led av under Fredrik Reinfeldt, samma politik som Kinberg-Batras parti och Alliansen förespråkade i åtta år.

Inte bara det. Moderaterna har kritiserat, motarbetat och röstat emot SD:s motioner ända sedan 2010. Nu tar man efter SD:s förslag på punkt efter punkt och gör dessa till sina egna. Om detta är trovärdigt får var och en avgöra, men i mina ögon har Moderaterna blivit ett mycket falskt parti och att Kinberg-Batra dansar efter någons pipa står allt mer klart.

Med moderaternas nya politik som bara för sex månader sedan var ren rasism, kom verkligheten ikapp och nu är den verklig och inte så overklig som först låtsades, då måste man ompröva. Omprövningen har varit total!
Men den är äcklig - den är ryggradslöst.

I Moderaterna rör det också på sig, och i rasande fart. Moderaterna är idag i hög grad ett helt annat parti nu, än under Reinfeldt.
Det senaste utspelet från moderatledningen är att nyanlända ska tvingas gå en samhällskurs och dessutom skriva ett prov efteråt för att få sin etableringsersättning. En kurs i samhällsorientering är något av en käpphäst för Sverigedemokraterna men har inte varit något som Moderaterna intresserat sig nämnvärt för tidigare.

Att utbilda nyanlända i det svenska samhället är förstås viktigt. Däremot har jag svårt att se vad ett "examensprov" skulle göra för konkret nytta. Att känna till något är dessutom inte detsamma som att tycka något.
Kursen blir därmed en relevanta informationsinsats, men den kommer inte nödvändigtvis få föräldrar att sluta slå sina barn eller hedersnormer att upphöra.
För detta krävs helt andra insatser.

Moderaterna har sedan tidigare begärt att alla asylsökande som kommer till Sverige via annat EU-land ska avvisas vid gränsen. Tillsammans med de förslag som presenterats i omgångar under den senaste tiden fortsätter Moderaterna, skulle nog vissa hävda, att anamma Sverigedemokraternas migrations- och integrationspolitik.

En annan sak som kan uppmärksammas är att moderatledningen har upphört med att klistra rasiststämpel på SD-förslag, helt enkelt eftersom just dessa förslag inom en snar framtid kan göras till partiets egna.

Den omprövning Moderaterna nu gör är en välgärning även för det politiska samtalet. När SD hade ensamrätt på alla förslag som syftade till att på något sätt begränsa asylinvandringen eller ställa högre krav på nyanlända, blev dessa förslag brunstämplade och omöjliga att ens diskutera.

Den nya moderata politiken kommer förhoppningsvis minska antalet brunstämplingar och fascistanklagelser i debatten. Då kanske vi kommer framåt sakpolitiskt också.

Eller är den bistra sanningen så enkel att Anna Kinberg-Batra vet att hon inte är kapabel till statsministerposten. Det är därför hon är livrädd för ett nyval som skulle bevisa det.