Det opportunistiska Centerpartiet!

Opportunist är man när man ständigt vänder kappan efter vinden, bara för att kunna behålla makten.

Vi väljare är inte röstboskap så vi genomskådar Centerpartiets beteende. Mycket snack i liten verkstad.

Det senaste från Centerpartiet är att de står på ambulansens och polisens sida.
Det är ett nytt budskap, nu när partiet vill skärpa synen på attacker mot blåljuspersonal:
polis, räddningstjänst och ambulanspersonal - i landets kriminellt belastade utanförskapsområden.

På Centerpartiets hemsida står följande:
Blåljusuppropet

Poliser, brandmän och ambulanspersonal är våra hjältar. De arbetar ibland i miljöer som kan vara livsfarliga. När de utsätts för hot hindras de från att hjälpa människor i nöd.
Vi vill se hårdare straff för de som attackerar blåljuspersonal. Tillsammans med förebyggande åtgärder kan det skapa ett tryggare samhälle.
Nu behöver vi din hjälp för att göra det möjligt.

Måste säga att jag inte är så imponerad av Centerpartiets ”yrvakna” vurm för blåljuspersonalen.

De senaste åren har de fört en politik som lägger grunden för den situation vi har i dag.
Centerpartiet satt åtta år i regeringen och de gjorde inte ett skvatt!
När stödet för partiet rasar startar partiet ett blåljusuppror.

Men i Sverige är det politiskt korrekt att anse att folket/väljarna inte ska få som de vill, utan fostras till att bli sina nya bättre jag av de folkuppfostrare man valt.

Jag kan inte kalla detta för något annat än ren och skär opportunism!

Sveriges satsning på förnybar el är extremt ineffektiv

Svensk energipolitik har för länge sedan havererat efter införandet av elcertifikaten. Det senaste året har inneburit att svenska elkonsumenter tvingats subventionera fram miljövidrigt storskalig vindkraftsel till ingen nytta.

Det har enbart inneburit en ännu större belastning på dagens elnät och att nätpriserna skjuter i höjden. Nätägarna har tvingats bygga ut nät till alla vindmöllor, vilket har inneburit att nätägarna kommer att höja nätavgifterna i år med upp åt 16%.

Det har också inneburit att allt mer vattenkraft tvingats användas till att reglera vindkraftens intermittenta elproduktion. På grund av ett elöverskott , kombinerat med att handeln med utsläppsrätter också har kollapsat, har det inneburit att elpriserna rasat.

Följden har blivit att nödvändiga långsiktiga investeringar i för landet nyttig baskraft inte blir av eller skjuts upp eftersom ägarna känner stor osäkerhet inför framtiden. Intäkterna sjunker för alla kraftslag, så att ingen idag når tillräcklig lönsamhet i sina befintliga anläggningar.

Våra elpriser är alldeles för låga skriker vindindustrins lobbyister. Krav från branschen har nu kommit, att våra politiker måste öka takten i subventionerna.

Men det leder i värsta fall till att fungerande och CO2 snål elproduktion enbart ersätts med intermittent och värdelös vindkraftsel med kort tekniskt livslängd.
Nej, maken till galen energipolitik får man leta efter!!

Många analyser pekar ju på att kärnkraft är det tekniskt sätt mest överlägsna sätt att producera el på. Med en bränsleåtgång som är endast 1/10000 del av fossilkraftens, med en teknisk livslängd som vida överstiger dagens vindkraft och där förmågan att levererar el är som störst när också behovet är som störst!

Kärnkraften har de lägsta CO2 utsläppen räknat per producerad TWh. Till och med när det gäller beräkningar av antalet dödsfall/TWh producerad el så är kärnkraften överlägsen kol och olja och till och med lägre än för vindkraft och vattenkraft!
Så ni motståndare mot kärnkraft, inse fakta och försök att ta till er den information som finns om hur bra eller dålig olika sätt att producera elektricitet är. Om ni gör det så inser ni att kärnkraften helt enkelt är överlägsen allt annat som finns idag.

I en nyligen avslutad studie av förnybar el var en av slutsatserna,
att EU:s politiker inte förstått sig på de instrument som de använt i klimatpolitiken.
Ett fundamentalt fel är till exempel att man parallellt med utsläppsrättshandeln gett särskilda subventioner till produktion av förnybar el.

Som effekt har mängden förnybar el ökat kraftigt, vilket minskat behovet av fossil el och därmed också behovet av utsläppsrätter. Men eftersom antalet av dessa ligger fast, minskar följaktligen också kostnaden för utsläppsrätterna, och därmed förlorar dessa sin verkan.

Kostnaden för att få ner koldioxidutsläppen är i Sverige på nivån 12 000 kronor per ton. I den europeiska utsläppsrättshandeln kostar ett ton koldioxid mindre än 60 kronor.

I Sveriges fall är effekten extrem, Kostnaden för att bli av med ett ton koldioxid var 2015 omkring 1270 euro/ton koldioxid.

Det förklaras framför allt med att Sveriges elproduktion genom – främst – vattenkraften och kärnkraften redan är närmast utsläppsfri.

Studien visar också att Sverige driver fram mycket dyr förnybar el som ersättning för el som knappast har några utsläpp alls:

”Det är ett enormt slöseri. Det skulle vara mycket effektivare att förlita sig enbart på en koldioxidskatt, alternativt handeln med utsläppsrätter”

I en historisk genomgång av energipolitiken i EU ser man en U-sväng för drygt tio år sedan – då avstannade den avreglering av energimarknaden som pågått sedan åttiotalet.

Anledningen var politik som fick medlemsländerna att med klimatargument i stor skala införa en rad stödåtgärder för förnybar el:
investeringsstöd, skatteundantag, feed in-tariffer och annat, dessutom genom att ge förnybar el en gräddfil i nätet och genom att skydda producenterna av den förnybara elen för de kostnader som obalanserna i deras elproduktion skapade.

Som effekt har den konkurrensutsatta delen av energimarknaden reducerats allt mer och kapacitetsmekanismer börjat införas – ännu ett ingrepp i marknaden.

Slutsatsen är att EU:s utsläppshandelssystem kunde fungera utmärkt, om det inte stördes av annan politik: det skulle driva fram aktiviteter och investeringar på ett självständigt sätt av aktörerna med stöd av ett koordinerande prissättningssystem.

Ännu effektivare kunde en annan metod vara, nämligen koldioxidskatt.

Men de riktade stöden till förnybar energi, där besluten dessutom fattas självsvåldigt av de enskilda staterna, har slagit sönder mekanismen. Det har skapat godtycklighet och drivit upp mängden förnybar el utan att detta varit kopplat till koldioxidutsläppen.

De utsläppsrätter som utgetts finns kvar och kommer att köpas av någon – men till ett så lågt pris att de inte har någon styreffekt.

Men även andra nackdelar skapas av stödsystemen: allmänhetens tilltro till marknaden dödas, intressegrupper fajtas för att stödsystemen ska utformas i favör för dem, stödsystemen bäddar för ett opportunistiska beteende.

Många anser att det bottnar i den förda energipolitiken i ett fundamentalt ”kunskapsproblem”: politiken tror att regulatorerna vet vad de i själva verket inte vet och inte kan veta.

Bara marknaden kan ge ett ärligt svar! Det är en hälsning till alla miljöpolitiker, att de bör ta kunskapsproblemet på allvar. Ett miljömål kan uppnås genom målet självt och genom tilltro till människor och deras entreprenörskap.

Med den förda EU-politiken ser marknaden att den inte kommer att fungera:
”Den visar att frestelsen att föra befälet och kontrollera hos de flesta politiker är mycket starkare än tron på marknaden.”

Kryssningsfartygen riktiga "miljösvin"!

Kryssningsturismen har ökat enormt de senaste tio åren och skeppen blir större och större.

Men kryssningsfartygen orsakar inte bara stora utsläpp från sina avfallsanläggningar. De släpper också ut mer avgaser än fem miljoner bilar som åker samma sträcka.

Ett vanligt kryssningsfartyg som står i hamn orsakar lika mycket utsläpp som om 688 tunga lastbilar skulle stå med motorerna igång på samma plats. De riktigt stora skeppen motsvarar ungefär 2000 lastbilar.

Denna insikt har lett till protester i London inför en planerad hamn för kryssningsfartyg. Dessutom orsakar trafiken till kryssningsfartygen ytterligare utsläpp i centrala städer.

Enligt utsläppsanalytiker i Tyskland och Bryssel släpper ett fartyg för knappt 9000 passagerare ut svaveldioxid motsvarande 376 miljoner bilar, koldioxid som 83 678 bilar och mer kvävedioxid än all trafik som passerar genom en medelstor stad.

Det är dessutom summor som förväntas öka. 2006 åkte 15 miljoner människor med kryssningsskepp. Tio år senare var summan 24 miljoner passagerare.

Kryssningsföretag försöker skapa en bild av en ljus, ren och miljövänlig turistsektor, men det är tvärtemot verkligheten. Ett kryssningsfartyg släpper ut lika mycket föroreningar i luften som fem miljoner bilar som kör samma sträcka eftersom skeppen använder sig av tungt bränsle som på land hade förkastats som farligt avfall.

Dessa utsläpp sägs dessutom orsaka sjukdomar och dålig hälsa i de städer som skeppen ofta besöker. Southampton i Storbritannien har landets näst största containerhamn och Europas mest aktiva kryssningsterminal. Det är också en av nio brittiska städer som WHO listat för att de har för dålig luft, trots att staden inte har så mycket tillverkningsindustri.

Den internationella sjöfartsorganisationen IMO fattade i förra veckan ett beslut om att det snart blir ett förbud för passagerarfartyg att tömma sitt toa avfall i Östersjön.

Enhetschef på Värld, Mattias Rust säget:
”Det är ett otroligt glädjande besked. Vi har haft en näring som tjänar pengar på en vacker miljö, naturfondens vattenavdelningen haft lov att skita i den, bokstavligen talat, och det är helt ohållbart".

Tidigare har det varit lagligt för stora kryssningsfartyg som tar 6000-7000 passagerare att dumpa avfallet rakt ut i havet. Om tre år förbjuds nya fartyg att tömma sitt toa avfall i Östersjön, medan befintliga fartyg får fem år på sig att anpassa sig till det nya förbudet.

För fritidsbåtar blev det förbjudet att tömma toa avfallet i Östersjön på svenskt vatten 2015.

Enligt en uppskattning gjord av Världsnaturfonden WWF släpper kryssningsfartygen ut 850 miljoner liter avloppsvatten årligen i Östersjön, vilket beräknas innehålla 86 ton nitrat och 21 ton fosfor som gynnar algblomningen. 850 miljoner ton kan jämföras med småbåtarna som i en undersökning från 2009 beräknades släppa ut 3,4 miljoner liter toalettavfall.

Det nya förbudet fattades efter långa förhandlingar med Östersjöländerna.
Ryssland och andra länder med mycket kryssningsverksamhet var länge tveksamma till beslutet.

Nu återstår enligt Världsnaturfonden arbetet med att svenska hamnar ska kunna ta emot så mycket avloppsvatten på så kort tid som kryssningsfartygen ligger i hamn.

Kan bli ett stort problem för många småhamnar att bygga ut sin kapacitet.

Vad händer efter etableringsuppdraget?

140 000 personer väntar på att få sin asylansökan prövad. I takt med att fler får uppehållstillstånd kommer antalet personer i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag att öka, men för 95 procent av de inskrivna leder etableringsuppdraget inte till jobb.
I februari deltog drygt 55000 personer.

Man stannar dock bara kvar i etableringsuppdraget under en begränsad period.
Efter två år avslutas etableringsplanen oavsett utfallet av insatsen. För de flesta är utfallet inte jobb. Av de som inte har ett vanligt arbete är den vanligaste sysselsättningen att delta i olika arbetsmarknadspolitiska program.

En femtedel av etableringsdeltagarna övergår till subventionerade anställningar, en mindre andel påbörjar studier och några återstår som arbetslösa.
Många, framförallt lågutbildade kvinnor, hamnar i gruppen ”övriga”. Antingen lämnar de arbetskraften eller så upphör kontakten med Arbetsförmedlingen.

Statsministern kommenterade DN:s senaste propaganda kampanj med fantasier om läkare och ingenjörer:

"Det är klart att det behövs en del enkla jobb för dem som har blivit lite till åren och har en väldigt låg utbildning. Då ska vi se till att ordna det. Men det är inte det stora antalet. Vi har några som har en högskoleutbildning, vi har läkare, vi har ingenjörer, vi har sjuksköterskor. Så har vi några som har en gymnasial utbildning och sedan har vi några som har låg utbildning...Det är ungefär 30000 personer som ingår i etableringsuppdraget tre år framåt som är över 39 år och inte har gymnasial utbildning. Det är inte en halv miljon".

2015 tog Sverige enligt SCB emot totalt 84 invandrare med forskarutbildning från flyktingländerna Syrien, Afghanistan, Eritrea, Somalia och Irak.
Det kan jämföras med 114 forskarutbildade invandrare med från Tyskland, 90 från Kina och 92 från USA.

Det kom fler forskarutbildade från Schweiz och Holland totalt än Syrien. Högkvalificerade invandrare som är överrepresentation i forskning och patent skapar enligt forskningen positiva dynamiska effekter genom innovations spillovers.

På samma sätt innebär låg andel forskarutbildade att flyktinginvandring till Sverige, utöver tiotals miljarder i direkta kostnader skapar negativa dynamiska effekter genom att reducera innovationstakt per invånare.

Skrämmande att politiker ljuger så flagrant, uppenbarligen helt samvetslöst och ännu värre är, att deras valboskap köper allt som deras politiker säger!

Sorgebarnet Malmö är som är ett konkursbo!

Att Malmö sedan länge är ekonomiskt, moraliskt och idémässigt bankrutt är ett faktum. De lever på lånade medel och klockan tickar.

Den svenska arbetarrörelsen har sina historiska rötter i Malmö.
Där bildades landets första socialistiska fackförening år 1882 och här togs de första stegen mot att bilda det socialdemokratiska partiet.
Malmö har också förblivit Sveriges mest vänsterdominerade större stad. De rödgröna har nu styrt utan avbrott i två decennier.

Det spelar ingen roll vilka statistiska mått man använder. Malmös bedrövliga utveckling lyser igenom totalt.
Barnfattigdom ”visar att Malmö liksom tidigare är den kommun där barnfattigdomen är störst.”
Den så kallade skattekraften har sjunkit stadigt i Malmö sedan sjuttiotalet och ligger nu på ungefär 80 procent av medelskattekraften i landet.

Närmare sju procent av Malmös hushåll erhåller försörjningsstöd, det som förr kallades socialbidrag. Andelen med försörjningsstöd är nästan dubbelt så hög i Malmö som riksgenomsnittet på fyra procent.
Enligt Socialstyrelsen betalar Malmö mest socialbidrag per invånare av landets kommuner. Var tionde Malmöbo mottog socialbidrag förra året.
Kan man inte försörja sig, så går man till kommunen.

Ett annat stort ekonomiskt problem är sysselsättningen i Malmö. För få arbetar. Bland de i arbetsför ålder förvärvsarbetar ungefär 80 procent i Sverige.

I Malmö däremot arbetar färre än 70 procent av de i arbetsför ålder, inklusive gränspendlare. Av stadens invandrarbefolkning saknar hälften arbete.

Runt 27 procent av alla anställda i Malmö jobbar för kommunen, vilket är en och en halv gånger riksgenomsnittet. Stadens arbetsmarknadsprogram, sociala satsningar och integrationsprojekt är omfattande till antalet.

I en nyligen presenterad långtidsprognos som revisionsbyrån PWC har gjort, på uppdrag av Malmö stad visar ett "krokodil gap" mellan kommunens framtida kostnader och intäkter.
Gapet motsvarar en radikal skattehöjning på 6,41 fram till 2030 eller årliga nedskärningar på 1,09 procent motsvarande 200 miljoner.

Från ett på Facebook av Katrin Stjernfeldt Jammeh:

”I åtta år prioriterade M-regeringen skattesänkningar framför välfärdssatsningar. I åtta år lät den bli att föra en arbetsmarknadspolitik som kunde lett till fler jobb och lägre arbetslöshet. Arbetslösheten steg. Klyftorna ökade.
Över 40 000 nya jobb skapades i Malmö förra året, vilket inte bara är bra för Malmö utan också för befolkningen i kranskommunerna. Att hävda att företagsklimatet i Malmö är dåligt visar på okunskap.
Sverige och Malmöborna förtjänar bättre än populistiskt tjafs. Massor behöver göras, både nationellt och lokalt. Ingen kan vara nöjd. Men äntligen sjunker arbetslösheten och regeringen Löfven har gjort en historisk satsning på välfärden. 10 miljarder nästa år. Det är en nödvändig början, då välfärden runt om i många av landets kommuner beräknas behöva motsvarande 4-6 kr i skattehöjningar fram till år 2030. Orimligt så klart. 140 miljarder i Moderata skattesänkningar är inte gratis”.

Att som KSJ skylla på externa faktorer är inte helt OK.
KSJ förstår inte att Malmöregionen har en gynnsam situation. Sverige har upplevt en urbanisering som lyft övriga medelstora städer.
Malmö borde utöver detta ha gynnats av Öresundsbron, den öppnade högskolan, samt närheten till tillväxtstäderna Lund och Köpenhamn. Dessa faktorer borde gynnat Malmö och skapat massor av arbeten.

De rödgröna själva menar dessutom att flyktinginvandring tvärtom har gynnat Malmös ekonomi. Mångkulturella Malmö förs snarast fram som en lyckad förebild.
Stefan Löfven deklarerade i ett förstamajtal i Malmö:
”Det är Malmös mångfald, inte er enfald, som gör staden fantastisk!”

Det är därför märkligt att Socialdemokraterna menar att flyktinginvandring från tredje världen är gynnsam för den ekonomiska utvecklingen.

Därför är det omöjligt för Socialdemokraterna att säga, att samma flyktinginvandring förklarar Malmös stora ekonomiska problem.
Siffrorna talar dock sitt tydliga språk och var problemen finns!

Sverige skall som första land bli fossilfritt – naiv inställning som leder till fattigdom!

Vid Stefan Löfvén presentation av nya ministrar kunde det nya språkröret från Miljöpartiet Isabella Lövin med ”enfas” i rösten tala om att Sverige skulle bli världens första fossilfria land!

Flosklernas paradis ligger inte långt borta, när man inte inser vad detta innebär. Sverige kan inte ensamt genomföra detta, medan övriga världen ökar sina utsläpp av fossilier!
80 procent av energitillförseln och 70 procent av elproduktionen i världen kommer från fossila bränslen - kol, olja och naturgas.

De svenska politiker som inte med jämna mellanrum håller ett brandtal om nödvändigheten att bekämpa klimatet har ingen framtid att se fram emot.
Detta helt oavsett om han/hon ens tror på klimathotet eller inte. Så genomfalsk har politiken blivit!
Tyvärr är politiken inte ensam bransch där det är livsnödvändigt att visa upp sig på detta sätt.
En annan sak som förundrar - varför skall miljöministrar alltid rekryteras från den mest extrema politiska partiet?

Vad menas med ”fossilfritt Sverige”?
Är all olja, bensin, diesel och naturgas förbjudna?
Eller tillåts lite grann?
Ska utländska lastbilar och kryssningsfartyg med dieseldrift stoppas vid gränsen?
Ska flygtrafiken upphöra om inget ”fossilfritt” bränsle finns?

Frågorna är många och inga svar ges. De viktiga frågorna är – vad kommer allt detta att kosta? Hur påverkas den enskilda människan? Vilken påverkan på klimatet får det?

Beskattning löser inte problemen – det gör bara el och innehav av bensindrivna bilar dyrare.
Regeringens utredning om ny bilskatt har blivit klar och förslaget är hårresande och skrämmande. Åtminstone om du bor på landsbygden, inte är jätterik och måste ta bilen för att handla varor och ta dig till jobbet. Det handlar om en enorm skattehöjning på vanliga bilar från 3000 kr till 10000 kr per år. Merparten av samtliga svenskar har inte de inkomster, så att de kan köpa in dyra el- eller hybridbilar.

Vid årsskiftet så ökade elpriserna igen. Riksdagen beslöt att andelen elcertifikat ska öka, som elbolagen med tvång tvingas köpa in.

Enkelt uttryck så ökade subventionerna av vindkraftverk som elanvändarna får betala. Har du en årsförbrukning om 20.000 kWh så ökar dina kostnader med ca 480 kronor per år. Vindbranschen anser dessutom att ökningen av subventionerna var alldeles för liten eftersom elpriset är alldeles för lågt.

I Sverige stod inrikes transporter för 33 procent av utsläppen av koldioxid 2014.
Om även utrikes sjöfart och flyg tas med, stod transporterna för 45 procent av de svenska utsläppen.

Mellan 1990 och 2014 har utsläppen av koldioxid från inrikes transporter minskat med nio procent. Om man även räknar in bunkring av bränsle till utrikes sjöfart och flyg har utsläppen i stället ökat med 13 procent under samma period.

Av de inrikes transporterna står vägtrafiken för 94 procent av utsläppen. Sedan 2007 har utsläppen från vägtrafiken minskat. Orsaken är främst att nya energieffektiva personbilar har ersatt äldre men också att andelen förnybara drivmedel som biodiesel och biogas har ökat. Under 2015 har dock trafiken ökat med två procent vilket gör att utsläppsminskningen hade kunnat vara ännu lite större.

Utsläppen från utrikes sjöfart har ökat kraftigt sedan 1990. Dels har frakterna av gods ökat, dels bunkrar allt fler fartyg bränsle i Sverige. Utsläppen från utrikes flyg har ökat med nästan 70 procent sedan 1990.

Förnybar energi
Sveriges elproduktion är i stort sett fossilfri (gasturbiner vid extrema vädersituationer orsakar några enstaka procent fossilgenererad el), men ändå är utbyggnaden av vindkraft och solpaneler rekordartad. Just nu byggs i stort sett ett vindkraftverk per dag i Sverige.

Det som förvånar är att den rödgröna regeringen inte förstår eller vill inse, problemet med de förnybara energikällorna, är den låga energitätheten.
Detta gäller speciellt solenergi och vindkraft som kräver relativt stora landområden. Vindkraften och solpaneler påverkas också genom väderväxlingarna.
Inte minst under mycket kalla perioder när behovet av el är stort, när vindarna ofta är svaga och solen inte lyser. Bidragen från vindkraften och solpanelerna blir då försvinnande små.

Under hösten 2014 hade man exempelvis i Tyskland en period med mycket svaga vindar under mer än 40 dagar vilket skapade stora problem med elförsörjningen.

Synen som våra politiker har på på vindkraften och solpanelerna tycks för dem, vara mycket enkel. Man kopplar in ett vindkraftverk eller solpaneler på kraftnätet och vips kommer det till nytta.
Men kraftförsörjning är en komplicerad process där uppgiften är att förse användarna med el när de behöver den.
Behovet av el kan inte anpassas till vindens växlingar eller solen, utan måste anpassas till användarnas behov. När det råkar blåsa kraftigt eller solen lyser starkt, får man kvickt stänga av en del av vattenkraften, eftersom det inte finns någonstans att göra av överskottsenergin.

Ett delikat problem som man både i Tyskland och Danmark blev varse om. De blev tvingade att sälja vindenergiöverskott till ett negativt pris, det vill säga säljaren får inte fullt betalt för elen och får även stå för kostnaden av försäljningen.
Vice versa, om det blåser för lite eller solen är i moln, måste man vrida på vattenkraften alldeles extra, för att inte lamporna skall slockna eller kyl och frys stängas av.

Detta delikata problem existerar inte för klimatförespråkarna som förespråkar förnybar energi.
Detta skulle kanske fungera i en naturlig marknadsekonomi, men i det svenska systemet där vindkraftleverantören och ägare av solpaneler är garanterade inkomst tack vare elcertifikaten, oavsett om strömmen kan användas eller inte, fungerar inte marknadskrafterna.

Tyskland har efter stängningen av flera av sina kärnkraftverk hamnat i en svår och farlig situation som håller på att skapa problem även för grannländerna. Om inte korrekt spänning och strömstyrka kan garanteras i kraftnätet kan irreparabla skador uppkomma på komplicerad och känslig utrustning som är vanlig i dagens samhälle.
Tyskarna importer dessutom kärnkraftsel från Tjeckien!

Några hycklare
Rossana Dinamarca är riksdagskvinna från Vänsterpartiet.
Att vara Vänsterpartist innebär att man tycker illa om flyg och bilar. Åtminstone sådana bilar vanligt folk har råd med.

Ur partiprogrammet:
”Flygets miljöpåverkan är stor och växande. Att reducera utsläppen innebär i dagsläget att själva flygandet måste minska”, ”kollektivtrafik och järnväg ersätter vägtransporter och flyg när det är möjligt.”

Men Dinamarca är en av de riksdagsmän som flyger mest.
2011 veckopendlade hon mellan Stockholm och Trollhättan för 178222 kronor. Hon åkte taxi för 43.000. Vem betalar? Jo du gör via skatterna.

”Jag har små barn och jag har valt att börja flyga” skyller Dinamarca på.

Jaha, och vanligt folk som har småbarn då? Ska de inte få flyga och hälsa på mormor i Umeå eller åka på en enkel chartersemester till Medelhavet? Den politiska adeln, Nomenklaturan, förnekar sig aldrig. Under kommunisttiden hade de egna filer reserverade för sig på gatorna.

Al Gore är en av de absolut största klimathycklarna. 2010 köpte Gore ett jättehus med spa, fontäner, swimming pool och sex öppna spisar. Huset ligger i Montecito i Kalifornien och huset ligger vid havet. Så lågt att det kommer att hamna under vattnet om Gores profetior om höjda havsnivåer slår in.

När Al Gore flög till Oslo åkte han kommunalt från flygplatsen till Centrum. Detta för att visa pressen hur ”miljömedveten” han var. Al Gore ”glömde” berätta att hans bagage skickades med en Mercedes van från flygplatsen till hotellet.

Det finns andra stora hycklare som jag inte får plats att ta med här. Prins Charles, Margot Wallström och Johan Rockström är tre exempel. Går vi utanför klimat- och energiområdet så finns det många, många hycklare.

Tal tratten Anna Kindberg Batra!

Politik handlar om förtroende och retorik och om konsten att övertyga. Inte minst om att man till varje pris vill undvika, att tala om vad man står för.

Vem kan känna förtroende för Anna Kindberg Batra eller låta sig övertygas av hennes ’söndercoachade’ och medietränade tal tratt och parti megafoni?

De nya moderaterna har gått kräftgång sedan Reinfeldts "öppna era plånböcker" som ledstjärna. Moderaterna vill inte kunna, och kan inte vilja.

Ungefär så ser deras interna process ut. AKB verkar vilja bota baksmällan med mer sprit.
Vill hon och Moderaterna ha en majoritet efter nästa val ? Med tanke på hur dagsläget ser ut och den riktning som utvecklingen verkar att gå, så vem vill ha regeringsansvaret ?

I en utfrågning i Expressen ombeds moderatledaren Anna Kinberg Batra att välja mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Chockbeskedet att AKB föredrar Miljöpartiet framför Sverigedemokraterna har skapat ett raseri i sociala medier och bland borgerliga gräsrötter.

Linjen som AKB gör gällande, där hon föredrar Miljöpartiet framför Sverigedemokraterna, har kommit att bli ett rött skynke för många alliansväljare. Besvikelsen är så total, men de flesta är inte förvånade. Vi måste komma ihåg att AKB är handplockad av Reinfeldt i syfte att föra hans politik vidare, i detta ligger också att förvalta hans egoistiska hat mot Åkesson.

Skälen som Kinberg Batra anger för att hon inte vill regera med SD är följande:

”Skälet till att vi inte vill regera med Sverigedemokraterna är politiskt. Om man säger nej till Nato, om man gör det mer lönsamt att inte jobba och man tar avstånd från integrationspolitik när en miljon snart är utanför. Då tycker inte jag att det är en grund att regera ett land ihop med”.

Anna Kinberg Batra behöver bättre argument än så här om hon vill säkra en majoritet för en framtida alliansregering. Vilket för övrigt framstår som alltmer osannolikt för varje månad som går.

Efter att ha tassat runt och snackat the Robot talk i evigheter tar AKB bladet från munnen och visar att hon minsann kan stoppa in hela foten och har lika lite som Löfven förstått något alls.

Alla vet och ser att det inte finns någon Allians.
Alla vet och ser hur högt i tak det är hos M.
Alla vet och ser hur lite AKB är beredd att göra i verkligheten för att få bort den klantiga samarbetsregeringen som inte är bra för Sverige.
AKB can do the talk - men det är också allt.
Hon är fullt tillfreds med att KU-anmäla och snacka robot i talarstolen.

Anna Kinberg Batra är precis som alla ledande politiker som i intervjuer ofta rabblar inlärda ramsor och luftpastejer. I intervjuer upprepar hon gång på gång svar som inte har med själva sakfrågan att göra. När intervjuaren påpekar att hennes svar inte är svar på den fråga som just ställts, ändrar hon bara ordföljden i det hon just sagt och rabblar det igen. Hur förtroendeingivande är det?

Med en så svag regering, med migrationskris, kris i skolan och en polis i fritt fall hade det varit ett utmärkt tillfälle för en svensk oppositionsledare att kliva fram och ingjuta hopp om en förändring, om en vändning. Ändå misslyckas AKB så kapitalt med detta.

För någon dag sedan stod det klart att Hanif Bali inte längre har förtroende av partiets riksdagsgrupp att sitta i arbetsmarknadsutskottet eller att hantera integrationsfrågor.

Hans ordervägran när han röstade för att kalla ett pågående folkmord i Mellanöstern för ett folkmord, och för det straffas han hårt.
I ärlighetens namn är det ju i dagsläget, så att inget de nyare moderaterna gör spelar någon roll.

Moderaterna fortsätter med sin förnekelsepolitik. Att straffa Bali kommer att straffa Moderaterna hårt. Folk är upprörda över hanteringen av Bali och börjar sig närma sig en folkstorm. Detta kan var spiken i kistan för Moderaterna.

Många gillar Hanif Bali. Han är en politiker som sticker ut. Många håller inte alltid med honom, men det är imponerade att han står upp för sina åsikter och sina värderingar.

Är man en politiker med ryggrad skall man inte krypa eller få ryggraden knäckt på mitten av de som styr och ställer.
De nyare moderaterna visade att det är krypa som den Nymoderata ledamoten förväntas göra. Det är äckligt, väldigt äckligt med tanke på hur de nyare moderaterna spelar sina kort som ”oppositionsparti”…

Jag hoppas verkligen att Bali inte försvinner från den politiska scenen.
Han är, i mitt tycke, en av de absolut vassaste i svensk politik.
Hoppas att han lämnar det vänsterdrivande och förhoppningsvis sjunkande skeppet ”nya Moderaterna”.

Att Moderaternas superängsliga ledning sakta men säkert bereder väg för en vassare partiledning är ju bra, men vem skall nu, till Jimmys stora glädje, få stå och pladdra sönder den vettiga bild av partiet som Bali tillskansat Moderaterna inom integrationspolitiken?

Man stjäl friskt SD:s idéer, drar åt tumskruvarna lite till och förpackar allt under etiketten nya nya moderaterna.

Och så vill man fortsätta samarbetet med MP!!!!!!!!

Man har inget förstått och ingenting lärt. Ordet ”faktaresistent” har väl aldrig passat så bra som här. Att sedan av poletera Bali, oavsett varför och oavsett till vad Bali får istället, signalerar ett avgrundsdjupt avstånd till gräsrötterna, ett förakt och en signal att:
”Vi skiter i vad ni tycker, här är det vi som bestämmer”.

Hanif Bali är en politiker som vill något och står för det, alltså just det som borde definiera en politiker av värde för sitt land.
Klart att han måste bort. Han passar inte in i det könlösa, fega och passiva träsk som vår riksdag numera är.

Folkets demonstration!

Folkets demonstration har kommit att bli ett stående inslag och sedan i höstas har fem demonstrationer hållits i Stockholm och två i Göteborg.

Mycket märkligt är varför makteliten så rädda för Folkets Demonstration? Lika märkligt är varför media inte väljer att rapportera från själva demonstrationen, utan bara från motdemonstranterna?

Anledningen är kanske för att de är kritiska mot regeringens politik. Troligtvis är det uppåt 75 % av befolkningen som delar den åsikten.

Folkets demonstrations syften:
Att ingen i dagens svenska samhälle för folkets talan, därför är deras ambition att demonstrationen ska vara en folkets röst.
Att man därmed vill samla människor som är missnöjda med samhällets utveckling, att dessa får träffa likasinnade, samt lyssna på bra talare med intressanta tal.

De:

vill att regeringen ska avgå och utlysa extraval.
står för demokrati, öppenhet, humanitet, välfärd, rättsstat.
vänder sig till vanliga hederliga medborgare.
tar kraftigt avstånd från alla former av våld och extremism, oavsett om det handlar om höger eller vänsterinspirerat sådant.
tar kraftigt avstånd från extrema grupperingar och identiteter.
anser att den offentliga makten utgår från folket.

Att ”Folkets demonstration” upprört känslorna på vänsterkanten är inte alls förvånande. Mer förvånad blir man när man läser deras inlägg på FB:

”Protestera mot rasistiska Folkets demonstration:
VISA RASISMEN RÖTT KORT
Söndag 22 maj håller det rasistiska nätverket Folkets demonstration en manifestation på Raoul Wallenbergs torg, kl. 13-15. Arrangörerna gör sitt bästa för att verka folkliga med populistiska och till synes oskyldiga paroller – men i själva verket är nätverket en front för rasister och rena fascister, som Nordisk ungdom. Syftet är att skapa en bredare miljö där de kan verka, sprida sitt rasistiska gift och hitta nya rekryter. Vi antirasister får inte låta dem lyckas med det!

Rött forum, som samlar olika vänster- och solidaritetsorganisationer och personer, anordnar därför en protest mot Folkets demonstration och deras rasistiska och nazistiska dagordning. Vi tänker inte låta dem sprida sitt gift oemotsagda, och vi vägrar att låta dem få sina manifestationer att verka oskyldiga och legitima. Den 22 maj samlas vi för att ge rasismen rött kort”!

Det går en del rykten om ”Folkets demonstration” och de klargör följande:

Nej, inget parti står bakom detta.
Nej, vi är inte islamofober, men vi är emot bland annat barnäktenskap.
Nej, vi har ingenting med Pegida att göra.
Nej, vi samarbetar inte med andra organisationer.

EXPO

Enligt uppgifter från den senaste demonstrationen har vänster Expo under en tid registrerat deltagarna på medborgarinitiativet Folkets Demonstration. De befann sig dessutom innanför avspärrningarna, med polisen goda minne, för att fotografera deltagarna är skrämmande.
Syftet är att smutskasta de som demonstrerar och skrämma nya deltagare från att komma till manifestationerna.
Att svenska medier sedan en längre tid använder Expo som källa, till sina artiklar är välkänt. Få inom media vet vilka Expo samarbetar med och vilka extremistiska och militanta rörelser som är knuta till organisationen.

Ett intressant faktum är att Expo är rädda för att själva bli granskade och vägrar att svara på frågor från journalister. När medarbetare på Expo ställs inför frågor tystnar dom, springer därifrån eller påstår att personerna som undersöker organisationen är högerextremister, rasister eller fascister.

Anneli Sjöberg skriver på Facebook:
”Idag, strax innan demonstrationen började, gick jag fram till motdemonstranterna. Jag tänkte inombords att det var väl då tusan om det inte skulle kunna gå att prata med dem om jag själv är lugn och vänlig.
Jag ställde frågan om varför de är så arga. Jag fick inget svar.

Sedan frågade jag vad de menade med att skrika "Alerta, alerta" hela tiden. Då fick jag svaret: - Har du inte gått ut mellanstadiet?

Sedan frågade jag vad de protesterar emot och då fick jag svaret: -Dig!

-Varför då, frågade jag.
-För att du är äcklig, fick jag till svar

Jahopp!?? Jag är alltså äcklig för att jag pratar om mänskliga rättigheter och säger att människoliv inte kan värderas i pengar och att människor bör behandlas med värdighet och respekt?

Det som är lite skrämmande, inte minst för mig själv, är att jag börjar bli van och reagerar knappast inte längre. Jag är tydligen rasist, nazist, fitta, hora, kräk, en obehaglig person som borde våldtas och få stryk etc etc. Detta är exempel på vad jag har fått höra alltsedan den dag jag började kritisera svensk feminism och delta i politiska diskussioner och debatter och hävdade att vi måste stå upp för demokrati och jämlikhet.

Under mina 20 år som verksam lärare har jag inte ens kommit i närheten av att få höra liknande invektiv och förolämpningar. Ingen av mina elever har någonsin sagt något så oförskämt till mig en enda gång under hela mitt yrkesverksamma liv. Jag brukade säga till mina elever vad de skulle göra. Då gjorde de det. Om någon ifrågasatte vad jag sade och frågade varför de skulle göra så förklarade jag varför och då accepterade de min motivering och gjorde som jag sa. Några gjorde det kanske även om de inte helt säkert fattade eller var helt säkra på vad jag menade. Om någon elev ville ha mer hjälp så erbjöd jag det så gott jag kunde. Om en elev inte var nöjd med sitt eget resultat så försökte jag visa hur hur han eller hon kunde göra för att nå ännu längre. När jag sa att det som de lär sig i skolan kommer de att ha nytta av i framtiden även om de inte inte inser det just nu och att de ska lita på sig själva och sin egen förmåga att göra gott för sig själva och andra så litade de på mig och gjorde som jag sa.

Något har gått sönder på riktigt i vårt land. Jag är ledsen och förtvivlad över det. Det räcker inte med bamseplåster denna gång.

Men jag är hoppfull. Förnuftet och kärleken kommer att segra till slut”.

Undrar om de styrande kommer att bry sig om Folket Demonstration?

Sharia i svensk domstol kan bli verklighet!

Efter sju års processer har Högsta domstolen beslutat att pröva om svensk eller iransk lag ska gälla vid så kallad Mahr – ett islamiskt äktenskapskontrakt.

HD vill med detta prövningstillstånd få svar på följande frågor:
Vad innebär andra kulturers influenser för svensk rättstillämpning?
Vilka krav ställer det på advokater och domare?
Var går gränsen för när ett främmande lands lagar kan, får och ska tillämpas i Sverige?

Detta är naturligtvis ett oerhört intressant område för rättskipning och självklart är det inte helt enkelt.
Anmärkningsvärt är en domarens yttrande, om att det inte alls är självklart att svensk lag är att föredra, utan att det enbart är ett moraliskt ställningstagande.

Domarens resonemang är skrämmande eftersom i en förlängning kan man se oerhört allvarliga konsekvenser av detta resonemang.

Om man utgår ifrån perspektivet Sharia, finns då inte risken att detta resonemang på sikt även kommer att tillämpas på arv?! Kvinnan erhåller enligt Sharia, enbart hälften av vad mannen får. För de flesta känns detta som ett hot mot demokratin, men kanske framförallt ett hot mot jämlikheten.

En del hoppas att detta går igenom i HD. Då kan också krav resas på spöstraff och tom ev. stening av otrogna kvinnor skall införas.
Kanske inte i Sverige men genom utlämning till exempelvis Iran och Saudiarabien.

Bara att skicka uppmaning till länder som tillämpar sharia att ta bort dubbel straffbarhet. Även om Sverige kanske inte skulle lämna ut brottslingar till sådana länder, så kommer kvinnorna aldrig mer kunna sätta sina fötter i något av de länder som har utlämningsavtal.

En av anledningarna till prövningstillståndet kan vara, att många fall av islamiskt äktenskapskontrakt har kommit upp i svenska domstolar.

Fall 1
Ett persiskt par boende i Sverige skulle skilja sig. Mannen åkte till Iran för att hälsa på släkten och då begärde frun ut sin brudpeng i Iran. Mannen fick utreseförbud från Iran i avvaktan på att han skulle betala. Eftersom frun och hennes familj vägrade att ta emot pengarna, så tog det nästan ett och ett halvt år innan han lyckades deponera pengar och få tillbaka sitt pass.
Under tiden fick hon ensam vårdnad om barnen.

Fall 2
En man från Iran och vid hembesök sattes han i ett slags arrest för att han inte betalat sin ersättning till ex-fru vid skilsmässa. Hans bror pantsatte sin fastighet och han kunde åka hem.

Väl tillbaka i Sverige hjälptes mannen att vinna en not fordran som var större i svensk tingsrätt och därefter har denna lagakraftvunna dom gått till Iran för att brodern skall få tillbaka sin fastighet.

Svenska domstolar, i synnerhet Stockholms tingsrätt, avgör ofta civilrättsliga tvister med tillämpning av utländsk rätt.

Detta är inget konstigt utan förekommer i alla europeiska länder.
I vissa fall bygger det på att parterna har gjort ett lagval som pekar ut viss utländsk rätt och i andra fall på att konventioner eller andra folkrättsliga bestämmelser som Sverige tillträtt förpliktar svensk domstol att tillämpa utländsk rätt.

Många är kritiska till att HD beviljat prövningstillstånd för detta. Man undrar var går gränsen, när ett främmande lands lagar kan, får och ska tillämpas i Sverige?
Vilka gränser! Det är svensk lag som gäller i Sverige och Iransk lag gäller i Iran. Visste inte att Iran är med i EU.

I Sverige anser de flesta att alla människor, oavsett kön eller sexuell tillhörighet, har lika värde ... Nej, nej ... inte nu längre ... nu ska vi ha in Sharia i Sverige!

Vad blir nästa steg? Godkänna kvinnlig könsstympning som ett led i att stryka islam och Koranen medhårs?

De flesta anser att i Sverige skall domstolarna endast följa Sverige lagar, EU konventioner och FN konventioner.

Många undrar - vad vill Alliansen?

Detta är en fråga som numera med jämna mellanrum borgerliga väljare ställer sig.
Alliansen agerande är väldigt passivt och mest intetsägande prat. De kan när som helst fälla regeringen Löfvén, men vill inte göra det! Många undrar om de överhuvud taget har en plan?
De agerar som om DÖ- överenskommelsen fortfarande existerade.
Dagens politiska situation är minst sagt mycket märklig. Vi har en parlamentariskt mycket svag regering. Regeringen har stora svårigheter att samarbeta internt och vi har en opposition, som när som helst skulle kunna ta över makten.

Annie Lööf och Anna Kinberg Batra bedyrar om och om igen, hur gärna de skulle regera. Men i verkligheten framgår det att de har tänkt luta sig tillbaka, till valet 2018 för att göra någonting reellt.

Frågorna är därför många och väljarna får inga svar!
Man undrar över:
Har de en plan?
Tror de uppriktigt att de får egen majoritet 2018?
Kommer de att bilda en minoritetsregering, med en ny
DÖ, med stöd av socialdemokraterna eller hoppas de på passivt stöd av SD?
Kommer de att bilda en minoritetsregering med hoppande majoriteter eller i värsta fall stöd av MP och Socialdemokrater.

Eftersom den ständigt aktualiseras finns det anledning att fortsätta att fundera kring Alliansens avsikter. För några dagar sedan satt Annie Lööf i TV4:s Nyhetsmorgon och något senare talade även den lika mekaniska Anna Kinberg Batra om saken, utan att lämna några som helst besked om framtiden.

Dessa politiska broilers har en skolad känsla för taktik och spel, så vi kan anta att det bakom alla intetsägande intervjuer och förljugna utspel finns någon sorts plan.
Hur deras plan i så fall ser ut är mycket svårt att säga, men det kan förstås vara så enkelt, att de inte har någon plan. Tror de verkligen att de kan få en egen majoritet, eller tänker de sondera terrängen först efter valet? Detta är nog mindre sannolikt.

I intervjun försökte Annie Lööf till och med tona ned Alliansens stöd i opinionen, ett närmast unikt beteende, för att poängtera att "De rödgröna" var större vid det senaste valet.

På den direkta frågan om det ändå inte är så att den rödgröna regeringen kan känna sig lugna fram till valet, gav Annie Lööf ännu en märklig kommentar:
"Vi har möjlighet att rikta misstroendevotum mot statsministern om han inte sköter sig. Det är vi beredda att använda om det skulle vara fallet."

Med sitt agerande tycker alltså Alliansen, att regeringen och statsministern, nu sköter sig alldeles utmärkt?
Vad måste i så fall till, för att underkänna en regering eller statsminister?

Även om Alliansen inte tycker att vi har haft en lysande statsminister och en ytterst kompetent regering, är det Alliansens plikt att vilja ta över.

Vi har en parlamentarisk verkligheten där indelningen i "Alliansen" och "De rödgröna" är fullständigt förlegad, som innebär att man blundar för hur det ser ut parlamentariskt.

Troligen kommer Sverigedemokraterna att förbli vågmästare, även efter nästa val. Därför spelar det egentligen ingen roll, om den ena konstellationen får ett par procentenheter mer, än den andra, då alla scenarier innebär ett glapp som utgörs av SD.

Dagens inställning med en passiv DÖ är framför allt mycket odemokratiskt.
Två block har kommit överens om att endast de själva har betydelse och hjälper varandra till makten beroende på, vilken sida som får flest röster. För att denna mentalitet skulle fungera i praktiken, slöt man den ökända decemberöverenskommelsen, där de båda blocken intygade att de skulle hjälpa varandra att regera, för att kunna ignorera det där glappet, det vill säga SD.

Att det som kallas opposition inte tar makten, när de har ett glasklart läge är bisarrt, men kommer vi att få ett seriöst besked, om vad som ska hända 2018.

Alliansens företrädare upprepar som ett mantra att de går till val som Alliansen, söker stöd för sin politik och så vidare, men att inte ta hänsyn till verkligheten är oseriöst.
I teorin skulle de kunna lyckas kampanja så framgångsrikt att de fyra partierna får majoritet 2018, men det är inte särskilt sannolikt. Frågan är om KD klarar 4% spärren. Hamnar KD under spärren, blir det parlamentariska läget, ännu svårare att spå.

Alliansen borde ge väljarna ett riktigt besked före valet. Stefan Löfven vägrade också, att berätta med vilka han hade tänkt samarbeta efter valet 2014.

Sättet är inte bara ett förakt för väljarna, utan kan också ledde till besvärliga förhandlingar när regeringsmakten väl blir ett faktum.
Antagligen har Alliansen ett antal hemliga planer och scenarier de spelar med, men vi medborgare lämnas ovetande och kan endast spekulera.

De säger att allt samarbete med SD är uteslutet, men kommer det att gälla också efter valet?
Är ett sådant scenario den hemliga planen, som man inte vill avslöja nu för att slippa frågor och kritik inom partiet, från journalister och från politiska motståndare?
Om de menar allvar med den nuvarande hållningen, blir det enda alternativet, att sträcka sig över blockgränsen, men hur skulle det se ut i praktiken?

Allianspartierna får sannolikt inte heller egen majoritet, att de skall få med sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet lär nog vara uteslutet.
Då återstår Socialdemokraterna, och många trodde redan 2014 att vi möjligen skulle få en koalition mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
Om denna konstellation dessutom ska ta in de tre borgerliga småpartierna får vi en tämligen svårmanövrerad regering, där det ännu en gång framgår att allt i svensk politik handlar om att isolera SD.

Med tanke på hur regeringen sköter sig, skulle jag tro att Allianspartierna tillsammans får mer än de rödgröna vid nästa val.

För Sverige skulle naturligtvis det bästa vara om man då tog sitt förnuft till fånga, släppte prestigen, och inledde ett formellt samarbete med SD. Många befarar dock att vi 2018 kommer att få, någon sorts upprepning av decemberöverenskommelsen.

Om den här misären fortsätter fram till 2018, så kommer den enda egentliga skillnaden vara, att en än större del av befolkningen inser vilket skådespel svensk politik är.

Än mindre kommer väljarna att rösta på S och M och alla andra kommer få mindre andel röster. SD kommer antagligen att ligga där de ligger nu, en betydande ökning sedan 2014.

Problemet för Alliansen är att många av de tidigare trogna borgerliga väljarna inte litar på dem längre.

Moderaterna har ju svängt 180 grader i invandringsfrågan, i ett mer eller mindre uttalat försök att locka tillbaka väljare från SD.

Folk litar inte ett dugg på M - har de svängt så här mycket på ett år är kan de lika gärna svänga tillbaka igen när (om) de får makten.

Parollen är "Sverige ska fungera". Inte så radikalt för att komma från ett oppositionsparti, kan tyckas. Just därför säger den en hel del om var Moderaterna står i dag.

Eller snarare: trippar på tå. Moderaterna vågar nämligen inte sätta ned foten. De vågar inte utmana. Det blir nästan lite tragikomiskt när partisekreteraren Tomas Tobé utan ironi i rösten hävdar att Moderaterna har visat att de är "garanten för ordning och reda"!

Moderaterna har omprövat sin politik på en rad områden sedan valförlusten. Men i regeringsställning under Reinfeldts, när
policies och beslut verkligen fick verkan i praktiken, visade de att de snarare var en garant för oordning och oreda.

Anna Kinberg Batras motiv för att inte samarbeta med SD blir allt ihåligare. Tidigare försökte hon skrämmas med att SD var rasister som hade en inhuman flyktingpolitik. Nu när M har samma flyktingpolitik som SD försöker Kinberg Batra skrämmas med att SD är socialister som vill höja bidragen.
Men det där är ju ingen tvistefråga överhuvudtaget - SD ligger betydligt närmare Alliansen än de Rödgröna i ekonomiska frågor.

Man får hoppas ändå, att Kinberg Batra efter ett val, där Alliansen blir större än de Rödgröna, tar sitt förnuft till fånga, och vågar bilda en Alliansregering med aktivt stöd från SD!

En sådan regering, där hon kan lägga fast en stark stabil ekonomisk politik för fyra år framåt, självfallet då också med en åtstramad invandringspolitik som hon rimligen inte kommer att ha några som helst problem med att förankra hos SD, eftersom de numera ligger nära varandra i dessa frågor.

Problemet blir väl snarare för Kindberg Batra, att få med de andra i Alliansen, på en skärpt invandringspolitik. Detta är anledningen till att ingen borgerlig väljare vågar lita på vad Kinberg Batra säger.