Den hundraårige sossen som klev ut genom fönstret och försvann!

De senaste valen i EU och Sverige visar, att socialdemokraterna är slut i politisk historia som ett parti av vikt. I höstens val gjorde S sitt sämsta valresultat någonsin. Sossarna är idag ett marginaliserat parti som inte har arbetarnas förtroende. Men vad gick egentligen fel/snett för partiet? När inträffade den historiska vändpunkten för sossarna? Var det, när blev man ett parti för bidragstagare, istället för att vara en folkrörelse eller kan intåget av gapig extremfeminism och förlamande politisk korrekthet eller att S spelade ut sin roll, när industrisamhälle blev tjänstesamhälle som var orsaken?

Efter valet tillsatte S en valanalysgrupp under ledning av förre folkhälsoministern Gabriel Wikström som skulle hitta förklaringar till varför partiet gjorde sitt sämsta val någonsin. Igår presenterade gruppen sin rapport! Luciano Astudillo, stabschef för S i Malmö: "Att regeringen inte lyckades hålla en stram, rak linje i migrationspolitiken gjorde att partiet tappade förtroende!"

 

I rapporten pekas på flera problem. Ett är att partiets stöd bland unga har rasat. I höstas röstade bara 18,3% av väljarna i gruppen 18-29 år på partiet.

"Socialdemokraternas svaga stöd bland yngre väljare är långsiktigt ohållbart!"

S förlorade matchen om sjukvården stort till KD. Partiet lyckades inte få fram en entydig bild av vad man vill göra, för att korta vårdköer och öka tillgänglighet.

Foliehatten undrar om det verkligen behövdes en valanalysgrupp, för att komma fram till en sådan självklar ståndpunkt, att migrationspolitiken hade störst inverkan på valutgången?
Vem som helst som har minsta insyn i, vad opinionen i Sverige tycker efter flera undersökningar, där en klar majoritet av svenska folket deklarerat, att de vill se en rejält minskad invandring.

Analysgruppen pekar på ett samband: när antalet asylsökande till Sverige var som störst hösten 2015 noterade S sina sämsta opinionssiffror på runt 24 procent, medan SD steg som en raket. Efter att den åtstramade flyktingpolitiken trätt i kraft 2016 återhämtade sig S, medan SD tappade. Efter gymnasielagen, tappade S återigen väljare! Hösten 2017 blossade debatten upp om gymnasielagen som ger tusentals unga, mestadels afghanska, asylsökande ny chans att få uppehållstillstånd. Då tappade S åter väljare.

Foliehatten undrar nu vad som kommer att hända efter JÖKEN? Där har S tillsammans med MP, C, V och L öppnat Sveriges gränser på vid gavel, där t.o.m. svårt sjuka skall kunna få PUT. Ovanpå detta kan läggas MV:s beslut häromdagen som givetvis fått ”OK” från regeringen, att uigurer och andra muslimer i Kina skall få PUT. MV tror att det kan röra sig om 50 personer, enligt ett uttalande i SR från MV! Foliehatten undrar vilket geni på MV som kommit fram till denna slutsats!

Nedgången skedde i flera omgångar. Första stöten kom när Olof Palme tog över. Från rekordvalet 1968 gick S till oavgjort 1973 och förlust i valen 1976 och 1979. Under Palmes tid fick LO även igenom, att ackordslöner ändrades till månadslöner och lärlingssystemet avskaffades. Detta gjorde att skickliga arbetare inte fick lön, för sitt arbete och ungdomar inte skolades in i arbetaryrkena som förut. Företagen började flytta utomlands – varvskrisen, teko m.m.
Palme satte ursprungligen dolken i sosseriets hjärta genom att gå från en demokratisk socialfascism för arbetarklassen, med objektivitet och realism som ledstjärnor, till en känslostyrd vänsterrörelse med patologisk världssamveteshybris och alltmer utpräglad bas i medelklassen. Detta gjorde Palme, för att blidka vänstervågen på 60- och 70-talet som han trodde skulle bli framtidens melodi. Det är från Palmes tid som de hysteriska batikhäxorna med enfaldiga resonemang, fredsduveplakat och puritanskt fördömande blick blir alltmer vanliga inom rörelsen, till den punkt att hederliga arbetare vänder sig om och undrar vad de där har i vårt demonstrationståg att göra.

1981-82 inträffade en ekonomisk kris, p.g.a. höga bränslepriser under Iran-Irakkriget som visserligen gav tillbaka makten till S, men som gjorde det uppenbart att något måste göras för att rädda jobben.
Ledande socialdemokrater Göran Persson, Ingvar Carlsson, m. fl., började då fantisera om att utbildningar till arbetaryrken avskaffades och ersattes med högskoleförberedande gymnasieutbildningar, så skulle välfärden kunna räddas. På sikt skulle så många som möjligt gå på högskola. Man förstod inte att dödandet av den klassiska arbetarklassen, även skulle innebära ett självmord för S.

Nedgången blev tydlig under Göran Perssons ledning. Han var extremt maktfullkomlig och manipulativ. Spelade ut folk mot varandra. Valde medvetet idioter till ministrar, för att han skulle kunna linda dem runt sitt finger. Möblerade ständigt om regeringen, för att ingen skulle hinna bli inkörd på sin portfölj. Han lämnade en sophög efter sig. Arbetsmarknaden blev inte bättre under Göran Perssons tid vid makten. Man blev tvungen att dölja arbetslösheten i förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningar. Även folk som var sjuka på riktigt hade problem, det var inte ovanligt att en byggarbetare som skadat sig och funderade på att istället stå i butik kom på bättre tankar, när han insåg att sjukbidraget, var högre än butikslönen. Göran Persson största bedrift var, att plundra pensionssystemet på flera hundra miljarder, med löfte om återbetalning!

Valförlusten 2006 beror på oro för jobben och inte som vissa säger, att folk var trötta på GP:s buffliga stil. GP lät inte någon smartare än han själv komma nära makten och under hans tid växte klyftan mellan ”arbetarsossar” och” bidragssossar.” När han så avgick uppstod ett maktvakum som ingen av de tre efterföljande partiledarna kunnat fylla och istället fick S falangstrider som pågår än idag. Under den korta Sahlin och Juholt-epokten, blev det nya maktstrider som båda gjorde sig av med kompetenta, men för dem obekväma personer. Dessutom skedde en allmän brain drain i takt med att personer som Pagrotsky, Rosengren och Östros lämnade politiken.

Under Carlsson och Persson fördes så en slags barriärgardesstrid, alltmedan begåvningarna i partiet tunnas ut och resterande engagemang ersätts av konsultvälde och reklambyråer. Till slut krackelerar dock fasaden och tomheten inuti blir uppenbar för alla.

Partiet består nu uteslutande av hjärndöda, inom rörelsen födda och broilerfostrade floskelmaskiner. Genom att hela livet ha befunnit sig i en privilegierad räkmackebubbla har de också förlorat den enda fördel partiet ännu troddes besitta, nämligen statsmannaskapet och det vana handlaget vid regeringsmaskineriet.
Sahlin, Juholt och Löfven är alla betecknande för den mindervärdiga kretinism som numera präglar den en gång så stolta socialdemokratin. Betänk att dessa var de bästa de kunde föra fram.

Sossarna är idag upptagna med helt andra saker. Att brunsmeta över

1,1 miljoner svenskar som röstade på ett nyfascistiskt parti hösten 2018. Eller att prata om hur vardagsrasistiska alla svenskar är överhuvudtaget. Eller prata om hur töntigt det är med midsommarafton, till skillnad då från kulturtraditioner från andra länder. Folk tar illa upp av sånt, kanske inte den övre medelklassen, men vanliga arbetare. Folk blir ledsna och förbannade när ”pampsossarna” sparkar neråt.

Folk känner sig uteslutna. Folk känner att dom inte får vara med. Många har inte ens ett fast jobb längre, men röstar ändå, på bidragspartiet nummer ett. Detta är en utveckling som har eskalerat dom senaste åren. Man har brytt sig mindre och mindre om svenskarna och mer och mer om alla invandrare. Det finns källor som säger, att runt 60% av sossarnas väljare, är utomeuropeiska invandrare och/eller muslimer.

 

Per Gudmundson i SVD tog upp S problemmed utgångspunkt från valresultatet i Frankrike: ” Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Men att hans Parti socialiste, med kandidaten Benoît Hamon, inte kunde skramla ihop mer än 6,3 procent – det är något oerhört. Ett av de två huvudalternativen i modern fransk politik, ett i långa perioder statsbärande parti, blev närmast utplånat. Det sker inte bara i Frankrike. I mitten av mars höll Nederländerna parlamentsval. Skräckrubrikerna inför handlade om den islamfientlige Geert Wilders. Efteråt jublade man över liberalen Mark Ruttes seger. Bakom rubrikerna fanns det riktiga jordskredet. Partij van de Arbeid, tappade mer än tre fjärdedelar av sina mandat och landade på 5,7 procent.
I ett hundra år därefter har socialdemokratin definierat den huvudsakliga konfliktlinjen i europeisk politik Men nu, efter hundra år, överger väljarna socialdemokraterna.”

Efter höstens val har  socialdemokratin just övergett sin egen ideologi, till förmån för något man kan kalla för "lagom nyliberalism. Framtiden kommer inte handla om klassisk vänster-höger-politik (i meningen ekonomisk socialism vs liberalism), utan snarare ett "trefrontskrig" mellan "progressivism", "den nya socialismen" och "Nationalismen."

 

Hur skall land och folk styras? Uppifrån med stora globala samarbeten som FN, EU, världsbanken, multinationella företag eller underifrån med mindre enheter som samarbetar. Fram till nu har linjen varit, att stora frågor kräver stora svar för stora organisationer. Socialdemokrater och liberala har båda bejakat centralismen. Först ur ett svensk perspektiv sedan i EU och FN.
Nu går trenden till att man istället samarbetar i mindre enheter. Brexit är ett bra exempel. Trumps budskap var samma sak och det vann han på. Mot etablissemanget. Mot centralismen. Detta kan man inte enkelt stoppa in i ett höger vänster perspektiv.

Nu är S bara ett tomt skal med en PR-avdelning som skriver fusklappar till floskler och trycker upp affischer.