onsdag 2 december 2015

Exit Gustav Fridolin och Miljöpartiet!



Nu får det vara stopp med fler eftergifter från Miljöpartiet!

I Agenda söndagen den 29 november medverkade Gustav Fridolin.
Numera ställer man också i programmet, sedan en tid tillbaka, kritiska frågor även till Miljöpartiet. Hela intervjun utvecklades till en ganska intressant tillställning.

Fridolin gjorde i Agenda ännu en gång klart att Miljöpartiet, är ett aktivistparti.  Miljöpartiet igår i regeringen, men Gustav Fridolin gjorde även klart att det inte hindrar partiet, att agera opposition mot samma regering.
Den politik som man kommit överens med Socialdemokraterna om, underströk därför Fridolin, är usel. Miljöpartiet stannar bara kvar i regeringen och är med om att fatta beslut som man tycker är förfärliga och hemska för att det skulle kunna bli ännu hemskare och förfärligare om inte Miljöpartiet minimerar skadan. Gustav Fridolin berättade också att han mår dåligt av slutresultatet av förhandlingsmatchen med socialdemokratin och verkligheten.
Det dök upp frågor som Fridolin vägrade att svara på, känsliga frågor med tydliga spår av journalistiska insinuationer
Vad socialdemokraterna tycker om detta utspel är lätt att förstå!


Gustav Fridolin betonade med eftertryck, att trots regeringen nu försöker bromsa den fullständigt ohållbara inströmningen av asylsökande, som motsvarar ungefär en halv miljon människor på årsbasis, är det endast tillfälligt lovade extremisten Gustav.
Nu skall Sverige ställas om, förklarade han, så att vi om några år kan fortsätta upprätthålla ett asylmottagande som höstens, även på lång sikt.

Att denna vision inte delas av Socialdemokraterna är ingen långsökt gissning. Tvärtom, vad Gustav Fridolin utan att förstå det själv gav uttryck för, var att den nuvarande regeringskoalitionen är mer än ett dödfött projekt.
Avgrunden som skiljer Socialdemokraterna och Miljöpartiet åt är så djup, att den inte kan överbryggas. Miljöpartiet är, kort sagt, inte ett parti moget att sitta i en regering eller riksdag.

Miljöpartiets utspel är att skapa en regeringskris. Ett sämre rustat parti för att ta ansvar för landet är svårt att hitta ens i historien. Under det år regeringen har suttit är det just Miljöpartiet som hela tiden har utmärkt sig på ett negativt sätt. Det blir lite grann som att välja mellan pest eller kolera med andra ord.


Omdöme i Expressen
Ann-Charlotte Marteus har på ett mycket bra sätt beskrivit Gustavs agerande som "oacceptabelt", hans språk som "det trotsiga barnets" och hela hans uppenbarelse som "en ostädad pojkrumsinstallation". Detta sammanfattar Gustav Fridolin väldigt väl. Den regering MP ingår i har lagt om migrationspolitiken. Men Fridolin säger att han inte kan försvara beslutet.





Enligt Marteus var Gustav Fridolins syn på Sverige och Sveriges roll i världen det mest intressanta.
Att genomföra Moderaternas förslag vore enligt Fridolin att:
 "leka med elden".
Om "inte ens Sverige" lever upp till Fridolins tolkning av de internationella förpliktelserna, skulle detta nämligen leda till en dominoeffekt, förklarade han melodramatiskt. "Då tror jag inte vi har någon asylrätt i världen längre".

Nyckelorden i sammanhanget för Gustav Fridolin är "inte ens Sverige".
Dessa ord rymmer det underförstådda antagandet att Sverige är världens mest civiliserade land, och att det är vår roll att visa våra mindre moraliskt utvecklade kusiner utomlands vägen framåt. Vad mer är, hans resonemang röjer uppfattningen att asylrätten i världen står och faller med Sveriges insats.
Därför är det svenska folkets plikt, att fortsätta på den inslagna vägen,
oavsett hur höga kostnaderna än blir.


Drömmar om framtiden
Miljöpartiet var innan uppgörelsen helt inställda på att det inte fanns någon gräns för hur många flyktingar Sverige kunde ta emot.
Med uppgörelsen har de bara tvingats till en eftergift i den frågan utan också i en rad andra frågor. En sådan är införandet av kontroll av ålder på ensamkommande flyktingbarn som förut var tabubelagt att ens diskutera, nu är det hindret undanröjt eftersom partiet har fått ge med sig.

Miljöpartiet flaggar nu att deras gräns för kompromissvilja nu är nådd.
De förslag de nu har gått med på skulle de aldrig ha gått med på för en månad
sedan. Gustav Fridolin gjorde klart att fler eftergifter blir det inte tal om.
Löfven flaggade samtidigt att fler åtgärder är nödvändiga.
En sådan åtgärd är mer övervakning på nätet, via så kallade trojaner, mer om detta på Europaportalen.

Massövervakning med andra ord, något som drabbar både skyldig men också oskyldig, är alltså statsministerns svar på de misstag han och hans parti tidigare har begått.
Det lite olustiga är nu, men det tycker inte vår statsminister, att övervakning är något problem.
Nu är det dags att straffa alla för den politik och de konsekvenser av den som han själv är ansvarig för. Att övervaka på nätet är kontroversiellt, men att göra det via sociala media och andra kommunikationskanaler där vi umgås är smaklöst.


Han må kalla oss alla naiva för vad han själv har ställt till med,
han kan gärna få föra samma politik som SD som han tidigare kallade rasistisk men som nu duger. Själv har jag för länge sedan insett att den rödgröna regeringen, har mist all politisk kompass och som inte längre är regeringsduglig.

Miljöpartiet har särbehandlats av journalisterna och av allmänheten och ses som ett parti som är lite naivt, men som egentligen, innerst inne, vill väl. Det hörs ju på namnet.

Under Göran Perssons regeringsår fick partiet inflytande över budgeten och kunde lägga såväl skatteväxling, höjda skatter på bland annat utsläpp och friår. Under alliansåren lyckades Miljöpartiet få ett avgörande inflytande över migrationspolitiken, som drevs i ett europeiskt perspektiv ännu mer extrem riktning.

Miljöpartiet är ett parti med hög svansföring. Nu har det till och med gått så långt, att man har pinkat in ett territorium man har fått överge.
Men man vill snarast ta tillbaka detta territorium!

Gustav Fridolin gästade t ex i gruppen Partiets låt ”Pinsamt” där han sjöng ut mot rasismen och murarna. Textraderna i refrängen blev klassiska:

Pinsamt! ”Flyktingpolitik”
Skitsnack! och brun statistik

Pinsamt! och ignorant
Dom bluffar och ljuger
tills lögnen blir sann

Pinsamt! hela eran politik är
skitsnack! och brun retorik

Pinsamt! om vi kapitulerar
när nya fascismen blir
normaliserad.

musikvideo



I ”Pinsamt” finns det ett mycket tydligt politiskt budskap. Pinsamt handlar om
migrationspolitik och om Sverigedemokraternas förslag pch retorik:
Ödets ironi är att det som Gustav Fridolin tyckte var pinsamt då, tycker han nog är ännu lite mer pinsamt idag.
Den rödgröna regeringen skärper migrationspolitiken från naiv till stenhård. Regeringen lägger fram förslag som får Jimmie Åkesson att se ut som efter en tömning när SD-hövdingen skall kommentera omsvängningen och visst känns det pinsamt.

Hittade denna parodi text på Magnus Ugglas ”Jag skiter”:

“Och jag skiter i politiken,
och jag skiter i kritiken.
Och jag skiter i socialdemokratins ruttna tänk.
Och jag skiter i gubbar,
och jag skiter i kärringar.
Som språkrör förblir jag regeringens svaga länk.
Ja, jag skiter i hela den ansvarsfulla världen,
för jag tänker inte låta någon få mig att framstå som ett svin.
Så jag funderar på att dra,
dra iväg från Rosenbad,
dra iväg från det här jävla Rosenbad…”

Den senaste tiden har det gått utför för Miljöpartiet. Nu tvingas partiet att äta upp de där orden, genom att föra den politik han anklagade andra för att bedriva.

”Brun statistik” har blivit synonymt med Löfven men också Fridolin och Romson.
Den senare stod ju dessutom och bölade på presskonferensen och visade därmed, att ansvar för landet fortfarande inte är partiets starkaste gren.
I följande Expressen-artikel, kallas beteendet till och med ”oproffsigt”.

Hela denna soppa visar som vanligt entydigt en sak, regeringen Löfven bör omedelbart avgå eller ombildas helst med miljöpartiet uteslutet från all form av inflytande.
När Löfven ändå håller på bör han kanske behandla Vänsterpartiet på samma sätt. Det här är helt enkelt två partier som inte bör ha med makt att göra, kanske inte ens sitta i riksdagen.


Intervjun med Gustav Fridolin visar ännu en gång att Miljöpartiet är en samling fanatiker med messiaskomplex. Än tydligare framstår det med tydlighet, att de under inga som helst omständigheter har något i en regering att göra.
En annan som är intressant är att det också röjer en annan strömning som är väldigt utbredd i Sverige, även utanför miljöpartistiska kretsar, nämligen nationalismen.

I grund och botten ärt det inget större fel på företeelsen nationalism. Nationalismen är väldigt utbredd i de flesta fredliga och demokratiska länder i världen.  Den uppfattas i normalfallet som någonting helt okontroversiellt. Det stora problemet med den svenska nationalismen är emellertid inte bara att den är närmast starkt överdriven, utan att de allra flesta svenskar är fullständigt omedvetna om den.

Nationalism betraktas i Sverige inte bara som någonting suspekt och unket.   Utan att reflektera närmare över saken vet vi emellertid att vårt land är mer rättvist än andra, att vår välfärdsstat är den bästa i världen och att vår lagstiftning och vår kriminalvård är överlägsna andra länders.

Vi är, kort sagt, övertygade om att vårt land utgör civilisationens spjutspets, att övriga länder inte kommit ikapp oss än men att det är i vår riktning de ofrånkomligen kommer att gå. Vi tillhör, kort sagt, de mest vulgärnationalistiska länderna i världen.




Eftersnack med media
Efter framträdandet i Agenda fick Gustav Fridolin fronta ännu fler journalister, insinuanta och dryga murvlar som frågade Gustav Fridolin om de vikande opinionssiffrorna, om omsvängningen och ryggradslösheten.

Svaret från Fridolin var “Jag skiter i opinionen!”, eller mer korrekt “Det skiter jag egentligen i”. 

Utåt sett tycks Fridolin vara övertygad om att det skulle kunna bli värre eller sämre om han, Romson och Miljöpartiet skulle lämna regeringen.
Min uppfattning är att Miljöpartiet gör allt för sitta vid makten och härligheten.
De löften de förespråkat ”är borta med vinden”!

Bara det är ju direkt pinsamt. Det kan inte bli värre eller sämre än det har varit sedan den dagen då Miljöpartiet släpptes in i regeringen. Men det skiter nog Fridolin i, det också….

Den socialistiska omfördelningspolitik Miljöpartiet förespråkar är fullständigt omöjlig att kombinera med den asylpolitik som partiet i flera år kämpat med näbbar och klor för.
Såväl Moderaterna som Socialdemokraterna vet om detta, men har länge valt att låtsas som att så ej är fallet. Hösten 2015 blev verkligheten emellertid en så stark kraft att räkna med, att man inom dessa två partier inte längre kunde fortsätta leva i förnekelse.
Att först anklaga ett parti för en politik för att sedan själv anamma den är i bästa fall att beteckna som värsta sortens hyckleri.
Det är bara att inse:
Sverige har en riktig bolibompa regering. En samling fårskallar sitter vid rodret och avser att sitta där i tre år till. Det är en regering som endast överträffas av storheter som Svambob fyrkants äventyr på torra land.

Denna regering ser hastighetsskylten först när den passerats. Den rycker i nödbromsen först när tåget spårat ur. Denna regering är direkt farlig för Sverige.

Maken till oansvarigt och arrogant styre har Sverige kanske aldrig haft. Det är en ren förolämpning varje dag regeringen sitter kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar