fredag 29 april 2016

Varför mörkar den rödgröna regeringen de sanna kostnaderna för vindkraften?

Vad är de faktiska kostnaderna för vindkraften? Vad ingår i de faktiska kostnaderna? Varför måste vindkraften subventioneras så mycket? Frågan om subventioner till vindkraften är enkel besvara – politiskt beslut!

Ensidiga subventioner till den förnybara energin och samtidigt som politiken bortsett från behovet av effekt har kraftfullt bidragit till dagens havererade elmarknad.
Det finns bara ett att säga: Vindkraften är redundant
= obehövlig!

Ett produktionsslag som inte kan leverera när det behövs, är helt obehövlig
t.
Både de funktionella problemen och kostnaderna för vindkraften borde vara tillräckliga argument för att stoppa utbyggnaden.
Men det är ingenting som de styrande politikerna bryr sig!

Vattenkraften och kärnkraften som är den stabila bas som vi förfogar över
idag, räcker för att täcka vårt elbehov.
Hur kan någon sunt tänkande
politiker – finns sådana - vilja införa ett obehövligt produktionsslag som i slutändan bara fungera som ett grus i maskineriet?

Med den förda grönröda politiken som vi har idag, fungerar baskraften som en jojo efter den intermittenta elproduktionens svajande mellan noll och full effekt?

Läste någonstans att det finns politiker som inte ens ser sanden som de sticker ner huvudet i. Hur skall de då förstå vad rationell energiproduktion är?

Politikerna begriper inte den intermittenta vindkraften liksom solkraften. De är i vårt stamnät ett grus i maskineriet.
Det kan inte vara rationellt att anpassa baskraften efter den högst problematiska och kostsamma intermittenta produktionen.

Vattenkraften kan med fördel anpassas och fungera som reglerkraft till kärnkraften. Något annat behövs inte.
När skall våra politiker inse detta? Dessutom har de inga utsläpp.

Vi måste betänka att vindkraften har inte tillkommit på grund av effektbehov, utan på grund av en politisk styrning som har sin grund i klimatfrågan.

Här är det nödvändigt att politikerna börjar fråga sig om det är ett sunt tänkande och handlande, att på grund av otillräckliga bevis i klimatfrågan, rasera en väl fungerande elproduktion?

Kostnader för vindkraften
Vi ska nu se vilka delar som ingår i kostnaderna och hur de rödgröna politikerna försöker mörka kostnaderna.
För att få fram en faktisk kostnad för produktion av el från vindkraften, måste vi se vad kapitalkostnaden består av:

Kapitalkostnader:
De är synliga och är lättast att förstå. Det är kostnaderna för att bygga vindkraftverket, köpa mark och installera dem. Även räntekostnader för kapitalet är en kostnad.

Driftkostnader och övriga kostnader:
Det är fast underhåll, samt oväntade reparationer. Olika studier har visat att driftkostnaderna ligger mellan 10.00030.000/år/verk.

Kapacitetsfaktor.
En hög kapacitetsfaktor sänker kostnaden för producerad el. Globalt ligger kapacitetsfaktorn för vindkraft på ca 24%.

Subventioner.
Politiker vill gärna dölja skatter och subventioner. I Sverige finns elcertifikat vilket ger pengar till de som producerar ”förnyelsebar”
el.
Vindkraften får större delen av denna subvention. Följer vi pengarna så ser vi att
el konsumenterna får betala elcertifikaten med högre elpriser.
Subventioner gör att elpriset stiger och konkurrensen snedvrids. Marknaden sätts ur spel av politikerna.

Skatter.
Fastighetsskatten på vindkraft har sänkts till 0.2% och höjts för vattenkraft till 2.8%. Före 2008 var skatten 0.5% för all kraftslag. Det finns också en koldioxidskatt.


Transmissionskostnader.
Vindkraften är decentraliserad och nätet måste byggas ut för att möta detta. Denna extrakostnad vältras över på elkonsumenterna i form av högre nätavgifter. Studien nedan visar på en kostnad
145230/MWh. Denna kostnad vill den rödgröna regeringen gärna mörka.


Baslast kompensation.
När det inte blåser måste el produceras på annat håll. Finns vattenkraft i reserv kan elproduktionen öka här. Men när vindkraftverk blir fler och vattenkraften inte räcker så måste fossila kraftverk startas.

Denna måste finnas som reservkraft och är en
betydande kostnad.  För Sverige blir läget akut om kärnkraften avvecklas. En studie av Tanton/Tayler anger kostnaden till Kr 225/MWh.

Avvecklingskostnad.
Kärnkraften måste avsätta pengar för hantering av utbränt kärnbränsle samt återställa mark. Vindkraften har en dold kostnad för att riva verken samt återställa marken. Ägaren till vindkraftverket kan ha gått i konkurs och då får skattebetalarna gå in. Moderaterna Finn Bengtsson och Michael Svensson har motionerat om avveckling av vindkraft.
Livslängden på vindkraftverk antas vara 20-25 år. Det finns rapporter som visar på en livslängd på bara 12-15 år.

Sociala kostnader.
Jämfört med kol står sig nog vindkraft bra. Luftföroreningar från kolkraftverk är stora med höga dödstal. Men det finns studier som visar att vindkraften påverkar hälsan negativt nära kraftverken.
Infraljud kan/
är eventuella orsaker till allvarliga hälsoproblem. Om/när kärnkraften avvecklas och vindkraften byggs ut så kommer sociala kostnaderna att öka då fossil kraft behövs som reglerkraft.
Områden närmast ett vindkraftverk får inte beträdas av säkerhetsskäl. Risk för flygande is eller propellerhaveri finns.
Att sätta pris i kronor på sociala- och miljökostnader är naturligtvis svårt. Hur mycket är ett människoliv värt?

Miljökostnader.
Vindkraften dödar ett betydande antal fåglar i Sverige. En studie av Benner et al har angett 895 döda fåglar per år och vindkraftverk i Sverige. En annan miljökostnad är ett fulare landskap.
Sverige producerade 2014 0.68% av världens elektricitet. Detta i stort sett fossilfritt.

Om regeringen Löfven lyckas via skatter avveckla kärnkraften blir det mycket allvarligt för Sverige. Vi får smutsigare luft för de nya fossila kraftverken som måste användas när det inte blåser, koldioxidutsläppen kommer att öka och energipriserna kommer att gå upp kraftigt.
Energifattigdom kommer att sprida sig bland pensionärer och fattiga som i Tyskland. Industrin kommer att flytta utomlands. Vad har det tagit åt sossarna? Vill de sänka Sverige och göra gemene man fattiga? För övrigt kan samma fråga ställas till de
”Nya Moderaterna”!
Att flummiga Miljöpartiet, Vänsterpartiet och i viss mån Centerpartiet har en tokig energipolitik är inget att förvåna sig över. Fullständig verklighetsflykt gäller.
Det behövs oberoende studier om de sanna kostnaderna och sociala- och miljökostnader för vindkraft.

De rödgröna politikerna har inte visat något intresse för detta. Genusfrågor tycks vara betydligt intressantare. Inte så konstigt.

Regeringen Löfvens energipolitik är katastrofal och oberoende forskning skulle kunna bekräfta detta.
Ett av problem som är vår erforderliga effektbalans på cirka 26 GW, Det kommer att fattas någonstans mellan 6 och 10 GW när nätets belastning är som högst om vi stänger kärnkraften.
Ställer nu frågan till de ansvariga i den rödgröna regeringen.
Varifrån skall Sverige få denna el eftersom det inte går att importera så stora mängder el. Är det meningen att folk skall frysa ihjäl?

Spelar då ingen roll hur mycket vatten som finns i magasinen. Turbinkapaciteten blir begränsningen. Därför börjar tala smarta nät och teknik som kan stänga ner vissa förbrukare tillfälligt, typ vitvaror - EU-direktiv?

Det börjar så smått gå upp för vissa kloka i den rödgröna regeringen att det finns problem
.
Därifrån till att överge en idiotisk energipolitik återstår att se hur lång vägen är. Vanligt folk orkar inte sätta sig in i de tekniska frågorna utan tror på det som låter bra. Sol och vind kan väl inte vara dåligt. Eller? För en insatt är både sol och vind rena rama katastrofer!
Inte att förglömma:
När det blåser och vindkraften är utbyggd så blir elpriset NOLL!
När det inte blåser, är elpriset högt.
Det finns en marknadsmekanism som ger oss dessa svängningar-något jag dagligen kollar här:
http://www.svk.se/drift-av-stamnatet/kontrollrummet/


NRK sände för några år sedan detta informativa program som visar att man inte minskar koldioxidutsläppen utan endast drar på sig höga kostnader och förstörd natur. I slutet av programmet intervjuas förre statssekreteraren i Miljödepartementet, Heidi Sörensen (som deltog i utformandet av elcertifikaten).

Hon säger: ”Det finns ingenting som jag ångrar så mycket som att jag varit med och förött norsk natur”. https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/mdup11000912/25-09-2012


Är det så här vi vill ha det i Sverige?
Med den rödgröna regeringens politik är allt möjligt!
https://www.youtube.com/watch?v=lJ_bHVJfHrs

torsdag 28 april 2016

Kaplans islamitiska byk är nu tvättad – med bävan inväntar Socialdemokraterna sin tvätt!

Nu har pendeln svängt rejält. Våra stora medier låtsas att de aldrig befunnit sig någon annanstans än de gör just nu och de skäms inte ett enda dugg! Men nu skingras dimmorna för de stora medierna. Sakta har de fått insikten att allt i Sverige inte är vad det sett ut att vara.

Kaplan-skandalen avslöjade det politiska etablissemangets intima kontakt med islamister
men det är med största sannolikt bara toppen på ett stort isberg.

Många epitet har klistrats på Mehmet Kaplan:
Femtekolonnare, spion, mullvad, men jag vet inte vilket epitet som passar bäst?

Hittills är det bara Miljöpartiet som fått ”tvätta” sin byk offentligt,
men fortfarande är det ingen som vågar gå på
Socialdemokraterna. Nu är dags att de också får sin smutsiga byk granskad, tvättad och att allt kommer upp på bordet.
Socialdemokraterna ligger inte långt efter Miljöpartiet och de är sannolikt ännu mer in(S)yltade med islamisterna.

Det inte alla har klart för sig är att den finns ända in i Socialdemokraternas VU, där islamistvurmaren och Tro och solidaritetsordföranden Ulf Bjereld sitter.


Dessutom umgås Socialdemokraterna internationellt med ytterst obehagliga krafter än i dag. I socialistinternationalen ingår bland andra Fatah, ett parti med ett allt annat än gott demokratiskt rykte.

Allt hänger ihop. Denna bisarra situation har skapats av en acceptans för islamistiska värderingar i flera av riksdagens partier parat med naivitet och felanalyser av varifrån hotet mot vårt samhälle kommer i dag.

Flera partierna har varit och är mycket blåögda när det gäller islamister. Islamisternas mål är medvetet planerat. De skall infiltrera sig inom politiken och därifrån påverka islamiseringen i det svenska samhället.

Kaplan har gång efter gång visat på hur nära kopplad han är till islamister och Turkiet, som inte hör hemma i en demokrati.

Stefan Löfven sade på ”avgångs-press-konferensen” att Kaplan hade gjort ett bra jobb vad gäller bostäder och att det byggs mer nu.
Med tanke på att genomsnittstiden för ett bygge ligger runt 8 år, så är det ökande byggandet startat innan nuvarande regering tillträdde.

Om detta finns det bara två teorier:
1. Stefan Löfven ljög medvetet!
2. Stefan Löfven har så minimala kunskaper om svenskt byggande att han borde ha passat på och avgått tillsammans med Kaplan!

Men låt oss lyfta blicken från byggandet – är det verkligen märkligt att Mehmet Kaplan och turkiska nationalister håller ihop?
Svaret är nej.
Ett bra exempel är hur det gick till i mars 2010, när Sveriges Riksdag tog det historiska beslutet att erkänna Seyfo – folkmordet i det ottomanska riket i slutet av 1910-talet på armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, pontier, yezidier med flera grupper.

När folkmordsfrågan lyfts upp ser man ett verkligt hat från Turkiet och turknationalister och det är en rejäl ”öm” tå för dem.
Alliansregeringen var emot ett erkännande. De ville för allt i världen inte stöta sig med Turkiet, men en handfull borgerliga ledamöter röstade med oppositionen S, V och MP och med röstsiffrorna 131–130 togs beslutet.

I debatten gick Mehmet Kaplan (MP), då riksdagsledamot, upp i talarstolen omedelbart efter Södertäljes Yilmaz Kerimo (S).
Kaplan i talarstolen:
”Han ägnade också en god stund att säga att det inte går att lasta Turkiet och turkar för det som skedde under osmanska riket”.

Det är precis som om man skulle säga att det var Tyskland eller tyskarna som var bödlar. Vi säger alltid att det var nazisterna”.
En jämförelse som haltar betänkligt eftersom Tyskland - till skillnad från Turkiet- verkligen tagit ansvar för de historiska brotten.


Anförandet är långt, men inte särskilt koncist. Efter talet gör Kaplan något som verkligen visar vad han tycker – han kvittar ut sig, vilket betyder att han inte deltar i omröstningen.
Mehmet Kaplan medverkar inte när Sveriges riksdag beslutar om Seyfo.
Däremot, när svenska azerbajdzjaner i februari 2014 höll en minnesdag om massakern i Khojaly, utfört av armeniska styrkor under kriget i Nagorno-Karabach, 1992 - där minst 161 människor dödades - var Kaplan en av talarna.
Framför diverse plakat på engelska som kallar Khojalymassakern för ett folkmord och som kräver ett ”stopp för den armeniska aggressionen” framfördes också av en annan talare att minnesmärken för folkmordet 1915 ”skadar våra turkiska bröder”.

Kaplans kopplingar till pro-turkiska element är många – och anmärkningsvärda. Det är en gåta att Miljöpartiet och regeringen
hade förtroende för honom. Kan det vara så enkelt – alla visste - men Löfvén & Co blundade!

Inte heller att förglömma är att Mehmet Kaplans sympatier för jihad i Syrien kom fram när han vid ett seminarium i Almedalen jämförde frivilliga i finska vinterkriget och svenska Syrien-jihadister.

Kaplan gör vad han och hans vänner alltid gör – förringar och relativiserar jihadistisk terrorism. I samband med detta uttalande från Kaplan, framförde den nuvarande ordförande i Sveriges Unga Muslimer - Rashid Musa - att de som åker till Syrien inte är extremister på något sätt, utan att de bara åker dit för att hjälpa till.

Väldigt uppseendeväckande var även när Kaplan, i rollen som presstalesman för Sveriges Muslimska Råd, 2006 kritiserade Jylland-Postens publicering av karikatyrbilder på Muhammed och ansåg att det var en kränkande och främlingsfientlig provokation och det har inget med yttrandefrihet att göra.

Uppenbarligen ingår inte karikatyrbilder i Kaplans syn på yttrandefrihet.
Tilläggas kan att Sveriges Muslimska Råd kritiserade även Mona Sahlin när hon tidigare i år sa att muslimska samfund i Sverige måste ta större ansvar och aktivt ta avstånd från terrororganisationen Islamiska Staten


Miljöpartiet har flera gånger de senaste månaderna kritiserat den turkiska AKP-regeringens agerande mot aktivister och journalister.
Samtidigt sitter
Miljöpartiet i en regering som pressat på för EU:s flyktinguppgörelse med Turkiet.
Mycket pekar på att den turkiske presidenten Erdoğans samarbetsvilja inte bara köpts med EU-miljarder utan även med politisk tystnad om regeringens övergrepp mot mänskliga rättigheter och krig mot kurderna.

I Tyskland gav nyligen Angela Merkels regering klartecken för myndigheterna att åtala en komiker, stämd av den turkiska regeringen för att ha ”förolämpat” Erdoğan.


Det torde vara uppenbart för den normalbegåvade och inte alltför naive, att Miljöpartiet är ett extremistparti och har väldigt mycket gemensamt med galna anarkistgrupper.
Målsättningen är att riva, förstöra och att destruktivt förändra beprövade fungerande strukturer.
Miljöfokuset är bara en täckmantel för att avskaffa västerländsk demokrati och frihet.
Det allvarliga i sammanhanget är att partiet har legitimerats som en direkt eller indirekt regeringspartner av både Reinfeldt och Lövfén vilket omedelbart fick till resultat att Sverige påbörjade en snabb förruttnelse process.

Från twitter:
Jag har alltid betraktat MP som en olycka i Sverige. En svår olycka. Ett hot mot välståndet, vården, omsorgen”.

tisdag 26 april 2016

Bensinpriset!

I en TV-debatt i valrörelsen försäkrade finansminister Magdalena Andersson inför väljarna att S inte ville höja bensinskatten eftersom det var "jättedyrt att tanka".

Ett halvår senare föreslår regeringen höjd energiskatt på bensin och diesel
under 2016.  Dessutom planeras en indexuppräkning av skatten från 2017, och med ränta-på-ränta-effekter växer skattebeloppet varje år.

Den höjda kostnaden för att köra bil går på tvärs med de besked som Socialdemokraterna gav före valet. Enligt Magdalena Andersson kan det förklaras med att verkligheten förändrats, bland annat att statsfinanserna ser sämre ut än vad man trodde samt ökade kostnader.
Magdalena Andersson:
”Jag tror att svenska folket ser de problem vi har. Att vi måste ha en skola som fungerar, att unga måste få jobb, att vi kan få en järnväg som fungerar.
Hon lyfte dock också fram att det handlar om att "ge och ta" när man regerar med ett annat parti. Vad S fått som kompensation för att ge efter för MP:s krav på höjd energiskatt ville hon dock inte gå in på.

Att inkomsterna från den höjda bensinskatten skall gå till skolan och järnvägen är det ingen som tror på. Läs om järnvägarnas dåliga underhåll.

I själva verket är den höjda bensinskatten en extra bestraffning av landsbygden och barnfamiljen!

Förutom de uppenbara effekterna för landsbygden och barnfamiljerna så är skattehöjningen i realiteten ytterligare en höjd skatt för de som är beroende av bilen för att få vardagen ihop.

Det inte den rödgröna regeringen förstår är:
1: Bilisten ute på landsbygden som inte har något annat val än att ta bilen för att ta sig till och från arbetet. Nu går det åt mer bränsle som måste betalas – en extra kostnad pga behovet av ta bilen till och från sitt arbete.
2: Barnfamiljen vars föräldrar som kan lämna bilen på en pendlarparkering. De måste fortfarande ta bilen för att hämta och lämna barn på skolor/aktiviteter samt handla mat.
3: Åkeriet som har 10 anställda och konkurrerar med utländsk arbetskraft. Marginalerna är mycket små för åkerierna och medan Magdalena Andersson (S) och Åsa Romson (Mp) menar att en höjd behövs för att ge incitament till att byta till mer bränsleeffektiva fordon så missar båda det faktum att all vinst äts upp i skatter.
Ett åkeri med liten marginal som får ökade utgifter kan aldrig få ihop det kapital som krävs för att byta ut sin fordonsflotta till något mer bränsleeffektivt. Istället går de i konkurs och än fler utländska åkare med mycket giftigare lastbilar kör på våra vägar. Istället för att minska utsläppen leder skattehöjningen till att de ökar.
För dessa spelar det ingen roll vilken nivå bensinskatten ligger på. De är tvungna att ta bilen för att klara av sin vardag och sitt arbete. Istället tvingas de skära ner på annan konsumtion som i sin tur leder till lägre momsintäkter för staten medan åkerierna tvingas i konkurs.


Skattebetalarna har kommit fram till följande:

En stor majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. 80 procent av allt resande i Sverige sker med bil.

En höjning av bensinskatten med 44 öre ger inklusive moms ett höjt literpris med 55 öre (för diesel blir höjningen 48 öre respektive 60 öre). För en barnfamilj innebär det höjd skatt med ca 2000 kronor 2016.

I dag är cirka 62 procent av literpriset på bensin ren skatt. Denna andel riskerar att öka till cirka 70 procent om 10 år till följd av den föreslagna årliga uppräkningen av bensinskatten.

Bilister är kraftigt överbeskattade. Enligt riksdagens principbeslut ska varje trafikslag beskattas efter sina samhällsekonomiska kostnader. De samhällskostnader som orsakas av bilister i form av exempelvis vägslitage och utsläpp betalar bilisterna idag dubbelt upp för i skatt.

Bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. Nya bilars bränsleförbrukning har minskat med 32 procent på samma tid.

Bilister betalar idag in ca 60 miljarder kronor i särskilda skatter (drivmedelsskatter, fordonsskatt), men bara drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.

Högre bensinskatt ger mindre frihet. En kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas givetvis mest.

Slår mot företag och jobb. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt har vi världens högsta bensinskatt. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.

Odemokratiskt förslag. Regeringens förslag innebär att bensinskatten ska stiga automatiskt varje år. Det betyder att bensinskatten kommer att höjas med 48 procent på 10 år. Eller tre kronor mer per liter bensin. Plus moms, vilket är en skatt på skatten. Detta utan att något nytt beslut behöver fattas av riksdagen.