tisdag 5 januari 2016

Saudiarabien har fått ordförandeskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Hur fungerar världen

För några dagar sedan avrättade Saudiarabien 47 människor. Enligt uppgift har det avrättats 158 människor i Saudiarabien 2015, de flesta genom halshuggning.
shia sjia-sunni-kart

I islams grundtexter är halshuggning ett straff som påbjuds i sharialagarna.
Det tillämpas av både IS och i Saudiarabien, dessutom stympar och stenar dessa också.
På 1960-talet avskaffade Saudiarabien slaveriet, men gästarbetare från fattiga länder lever under slavliknande förhållanden och utsätts för både rasism och religiöst förtryck.

Inför en avrättning/halshuggning högläser man ett stycke ur Koranen.
Själva avrättningen är en religiös handling. De döda begravs sedan i namnlösa gravar. Det är enligt den salafitiska tolkningen av islam förbjudet att markera gravar eftersom det kan leda till ”gravdyrkan”. Varken i livet eller döden får man vara en individ med egen identitet, bara en muslim.

En talesmannen för landets inrikesminister sa att omvärlden inte skulle lägga sig i det. Men det är just vad vi ska.

En av de avrättade var den shiamuslimske religiösa ledaren och regimkritikern Nimr al-Nimr. Han grepps redan 2012 eftersom han försvarade den shiamuslimska minoritetens rättigheter.
I Saudiarabien påbjuds salafismen, en form av sunniislam som är mycket sträng, sekteristisk och intolerant. Den strävar efter att följa Koranen och profeten Muhammeds exempel till punkt och pricka. Mimr al-Nimr ansågs inte vara rättrogen av sunnimuslimerna i Saudiarabien

En stor del av de avrättade ska ha varit anhängare till al-Qaida. Lite märkligt med tanke på att Saudiarabien stödjer al-Qaidas arbete på att få bort Assad, och då Saudiarabiens ideologi är ungefär densamma som al-Qaidas och IS’.



Saudierna finansierar terrorgrupper
Den islamiska staten i Saudiarabiens terror drabbar inte bara landets invånare utan regimen finansierar och beväpnar även terrorgrupper.
Jaysh al-Islam, ”Islams armé”, som strider för att upprätta en liknande islamisk stat i Syrien.
Ledaren för gruppen, Zahran Alloush, dödades i en flygattack i december 2015. Han lovade att utplåna alla shiamuslimer och alawiter.
Han kallade alawiterna ”värre än judar och kristna”.
Syriens president Bashar al-Assad kommer från en alawitisk familj. Alawiterna är en ”kättersk” minoritetsgrupp ansåg Jaysh al-Islam. Gruppen tillämpar samma lagar i de områden det kontrollerar i Syrien som den saudiska regimen tillämpar i Saudiarabien och IS i sina territorier.

Väst har ett ideologiskt problem
NATO/EU/USA borde vara tydligare och skarpare i sitt fördömande av barbariet i den Islamiska staten i Saudiarabien.
Bara försiktiga protester hörs och de uttrycker sin oro över den groteska slakt som de saudiska domstolarna sysslar med. Under flera år har de tolererat avrättningar, brutal repression och stöd till jihadism.
Men nu är de
väldigt rädda och nervösa för, att den sista avrättnings vågen kan destabilisera hela regionen.
Problemet är att Saudiarabien ingår i USA:s koalition mot IS och nu sitter de verkligen i en rävsax.
Det liknar mest ett dåligt skämt.

Med ena handen slår man lite slappt mot IS och med den andra beväpnar man Jaysha al-Islam.
Dessutom: utan den saudiska, salafitiska missionen över hela världen skulle både IS och Al-Qaida haft mycket sämre förutsättningar att rekrytera jihadister.

Det är där man börjar, i den salafitiska ideologin, och sedan tar man steget till väpnad kamp.

Kriget i Syrien är från Saudiarabiens sida både ett krig om kontrollen över exportvägar för olja och gas och ett krig mot shiiterna i Syrien. Krigen är i huvudsak ett imperialistiskt krig för råvaror och kontroll, men det har också inslag av att vara ett religiöst krig.
Genom att
döda en ledande Shia präst har Saudiarabien hält ännu mer bensin på den sekteristiska elden, och det finns ingen anledning att tro att konflikten kommer att sluta där.
Vissa hävdar att konflikten i Syrien är ett proxykrig* mellan just Iran och Saudiarabien, alltså mellan de två olika grenarna – sunnimuslimer med Saudiarabien i spetsen och shiamuslimer med Iran som dominerande kraft.

Proxykrig*
Proxykrig borde klassas som internationell terrorism. Stormakterna anser att det är självklart och en rättighet att sponsra rebellgrupper i världen eller stödja och finansiera olika sidor i ett inbördeskrig.

Vad säger FN? Inget som vanligt!

Finns det några internationella regler för när det är OK att förse en gruppering i ett annat land med vapen, och när det är oacceptabelt?

Ger man någon vapen är det meningen att vederbörande ska använda dem.
Begreppet "moderata rebeller" är förvirrande. Vad är moderata?
I bästa fall betyder väl moderat att falangen i fråga är inställd på att införa demokrati, när de har vunnit.
I andra fall betyder det "västvänlig", och i allra värsta fall "potentiell marionettregering".
Proxykrig kan som bekant handla om att stödja sina fienders fiende så till den milda grad att ett icke ringa antal ur civilbefolkningen stryker med.


Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi anser:
Att det är föga förvånande att Saudiarabien verkställde avrättningen av shialedaren. Man baserar sin legitimitet på anspråket att representera den sanna uttolkningen av islamisk rätt. Om man då underkänner det som sagts av vad som ses som en kompetent wahhabistisk domstol förlorar man ju legitimitet. Saudiarabien brukar markera att man inte tar hänsyn till utländska önskemål. Man är så att säga fånge i sin egen propaganda”.

Konflikten mellan sunni- och shiamuslimer
Denna konflikt går tillbaka till den dagen profeten Muhammed dog.
Kortfattat och i enkelhet handlar konflikten om vem som skulle ta över som ledare efter Muhammed samt hur Koranen ska tolkas.
De båda grenarna kunde inte hålla sams då Muhammed dog ,lika lite som de kan hålla sams idag.

Denna konflikt inom islam som har pågått i 1400 år kan nu alltså blåsa upp i ett fullskaligt krig som är betydligt större och blodigare än det krig som redan utspelar sig i Mellanöstern med Syrien i centrum som ett resultat av avrättningen i Saudiarabien. Många hävdar att konflikten i Syrien är ett proxykrig mellan just Iran och Saudiarabien, alltså mellan de två olika grenarna – sunnimuslimer med Saudiarabien i spetsen och shiamuslimer med Iran som dominerande kraft.

Reaktioner i Mellanöstern
Reaktionerna har varit stark
a. I Teheran blev Saudiarabiens ambassad attackerad och stormad av upprörda iranier som stack  ambassaden i brand.
Iran har
lovat “gudomlig hämnd” mot Saudiarabien, vilket i sin tur föranledde ledde till att Saudiarabien brutit all kontakt med Iran.
De svarade med att beordra sina diplomater i Iran att omedelbart lämna landet och återvända hem. Vidare har Saudiarabien givit Irans diplomater i Saudiarabien 48 timmar att lämna Saudiarabien.

Iran säger med ganska tydliga ord
att avrättningar kommer att leda till den saudiska rikets undergång.
Att Islams två inriktningar allt närmare kommer ett inbördes storkrig är inte omöjligt.

Islamofobi
Media i Sverige är snabba med att stämpla alla som islamofober, så snart någon riktar kritik mot Islam. Media borde istället vara genuint oroliga över hatet mellan muslimer och istället rikta sina blickar mot de islamiska länderna.

Det är där man hittar de värsta uttrycken för ”islamofobi”. Det finns inget land i västvärlden som har lagar som diskriminerar muslimer, eller någon annan religions bekännare heller för den delen.
Men i Saudiarabien och i flera andra sunnitiska länder diskriminerar man
öppet shiamuslimer. Muslimer är helt enkelt bra på att hata andra muslimer.
Shiiterna är visserligen i minoritet i de flesta muslimska länder, men de är en betydande minoritet.


Problem
Att Saudiarabien har stora interna problem är ställt utom allt tvivel.. Ekonomin i det rika landet är inte vad det var.
De sekteristiska spänningarna blossar, och landets aggressiva krigspolitik i Jemen och Syrien intensifierar problemen ytterligare. K
ung Salman har sedan han tillträdde tronen visat att han kommer att försöka lösa problemen med mer av samma mynt.
Det är inte svårt att se hur det kan leda till ännu mer krig och elände.





Att Saudiarabien just nu sitter som ledare för FN:s råd för mänskliga rättigheter visar på omvärldens hyckleri.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar