torsdag 6 juni 2019

Är det dags att begrava höger och vänster i svensk politik?

Begrepp som "höger" och "vänster " i svensk politik, hör egentligen till gårdagen. Dessa begrepp existerar egentligen inte längre, utan har smält ihop i mångkulturfrågan. Skiljelinjen är synen på migration, mångkultur och den synliggöres tydligt i och med regeringsbildningen JÖKEN. Blockpolitiken är istället som tidigare en vänster-höger fråga, nu en fråga om för eller mot mångkultur och globalism. Globalism(i dess olika former) vs nationalism(i dess olika former). Både globalismen och nationalismen kan ha sina traditionella höger/vänster influenser, men globalismen eller nationalismen är idag de högsta värdena för de olika grupperna.

"Vänstern idag” var tidigare kommunistvänstern eller arbetarvänstern, de bryr sig inte idag, om klasskrig eller arbetarbroderlig jämlikhet, utan det högsta värdet för dem, är att alla etniska grupper skall upphöra att existera. Delar av socialdemokratin tvingas nu välja mellan att vara liberala globalister, bli mer socialister eller gå en konservativ väg. Detta delar de med alla andra globalister och problemet är EU.

"Högern idag" består av alltmer konservativa Moderater och KD, med stöd av SD. Det står mellan att konservativt bevara samhället eller progressivt liberalt förändra samhället på vinst eller förlust. De nykonservativa strömningarna är väldigt starka. Problemet för högern är att SD inte helhjärtat stödjer globalismen med EU, FN och NATO.
 
Globalism är oförenligt med demokrati, då makten förflyttas till centrum där man bestämmer över periferin. Lobbyister och globalistslipsar tar icke-transparenta tvingande beslut i smala korridorer och mörka styrelserum. Nationerna och dess folk är blott utbytbara brickor i ett finanspolitiskt spel. Globaliseringen innebär normalt att makt flyttas från nationalstaternas politiker och i förlängningen deras befolkningar, till de multinationella storföretagen. En avdemokratisering av världen med andra ord. Goldman Sachs bestämmer, inte din regering. Demokratin existerar inte. "Proletärens diktatur" har blivit "finanselitens diktatur" i den marxistliberala syntesen.
 
Det är bara en strategi för att undvika att borgarna samarbetar med SD som skulle förpassa sossarna bort från inflytande, makt och inkomster för generationer framåt. All brunstämpling, allt dillande om "anständighet", Auschwitz och NMR. Allt detta är bara politikens motsvarighet till "grisspel/fotboll". Man gör och säger precis vad som helst för att klamra sig kvar vid makten. Det som förvånar många, är att det finns folk som tror på regler i politiken som om de vore en naturlag.

Politik är ett "grisspel/fotboll" med regler. Men ingen behöver följa reglerna. Reglerna ändras dessutom under spelets gång, när det behövs. Reglerna följs bara av de välartade och de blir rundningsmärken. De som vill vinna, använder alla till buds stående medel. De spelar amerikansk fotboll när resten av det svenska politikergänget ägnar sig åt damfotboll. De är inte ens på samma arena.

Politik är ett maktspel inget annat och deltager man inte i detta, så tar någon mer välmotiverad förr eller senare makten över din tillvaro. Man måste bevaka sina intressen. Inte vara naiv utan se till att man inte blir en bricka i någon annans spel och det har Sverige totalt misslyckats med.
Sveriges politiker har varit naiva och utnyttjats av allt och alla. Svenska politiker har gått andras intressen, före det svenska folkets intresse. Det finns ingen svensk fördel med mångkultur i Sverige. Ändå är den införd.

Det spelar ingen roll om det är höger eller vänster, liberaler eller konservativa. Allihop har haft garden nere och totalt missat vilket maktspel som pågår. Allihop har varit delaktiga i detta spel M, S, V, MP, C och L. Allihop har varit lika jävligt dåliga och blivit politiskt utnyttjade. De har gått på dessa tunna argument alldeles för lätt.
Egentligen har vi bara haft en period från ca 1940 och fram till Palme, där våra politiker faktiskt arbetade för Sverige och svenskars bästa i första hand. Sedan har de landat i internationella symbolhandlingar och så har det också gått utför i internationell statistik.
Det är inte en ”höger” ” vänster” fråga längre, utan en fråga om turordning. Vems intressen skall svenska politiker sätta först? Man kan se partiledardebatten i SVT som en temperaturmätare. Den senaste har visat, att ”höger och vänster” i den svenska politiken har upplösts.

Invandringen till Sverige förefaller vara den fråga som är svårast att sortera i höger – vänster skalan. Högern i Sverige, främst under åren med Reinfeldt, arbetade hårt för att öka invandringen, särskilt flyktinginvandring. Skälen är gåtfulla, men det torde ändå, ha att göra med att man hoppades på billig arbetskraft. Samtidigt måste man hålla öppet, för att skälen kanske helt saknar rationalitet, man kanske bara vill vara så mycket sin egen motsats som möjligt.

Vänstern är för samma sak, stor invandring, också här är skälen delvis gåtfulla, de borde ju ha insett att det kommer att leda till lägre löner. Men vänstern hade redan övergett arbetarklassen och börjat intressera sig mer för etnicitet och sexuella minoriteter. Så man kan säga att mångkultur blev vänsterns skäl att satsa på stor flyktinginvandring.

När det gäller invandring och mångkultur har alltså skillnaderna mellan vänster och höger helt kollapsat. Vänstern i Sverige är för en utveckling som leder till ett stort trasproletariat och tryck nedåt på lönerna. Rätt oväntat. Och högern är för samma sak i en situation där efterfrågan på lågutbildad arbetskraft är minimal. Också det rätt oväntat.

Det är svårt att föreställa sig något annat än att båda sidorna är missnöjda med sin gemensamma skapelse. Om inget ändras i invandringspolitiken kommer Sverige inför valet 2022, att ha tagit emot mer än 1,5 miljon invandrare, i huvudsak lågutbildade invandrare från kulturer väsensskilda från den svenska, vilket undergräver välfärdssystemen. Varken vänster eller höger kan rimligen glädjas åt det.

Partiledardebatten inför valet 2018, var den sämsta någonsin. Alla låtsades som att solen fortfarande skiner, att det inte är något fel på den grundläggande hållningen, att Sverige ska ha stor invandring och mångkultur. I stället käbblade man om enkla skattefinansierade låtsasjobb. Ingen partiledare pläderade för totalstopp i flyktinginvandringen, det enda som möjligen kan rädda situationen. Programledarna ställde ingen fråga om volymer, det enda som hade kunnat göra debatten intressant. Detta trots att det på senare tid från olika håll dykt upp personer som vill problematisera volymfråga.  Istället är klimatfrågan som är den viktigaste, där Sverige utsläpp i princip inte påverkar någonting, ändå skall Sverige gå före och omställa till en ekonomisk katastrof för svenska folket!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar