En politisk betraktelse som Foliehatten ser det! Del 3.

Vi har precis passerat 2020 och att Sverige befinner sig i kris, är ganska uppenbart för många. Sverige är sedan några decennier utsatt för en strukturomvandlingsprocess och det är mycket märkligt att makten visar en sådan uppseendeväckande oförmåga att möta den.

Man kan likna Sverige med ett nybygge. Husgrunden måste vara ordentligt armerad. Fuskar man med grunden och ersätter rejäla svenska armeringsjärn med utländska bambukäppar, rasar nybygget ganska snabbt och hela nybygget blir en ekonomisk katastrof!  Det är vad som händer i Sverige, mitt framför våra ögon. Vänstern har ersatt svenska armeringsjärn med bambukäppar!

Globaliseringen och digitaliseringen har skapat globala pris- och räntenivåer som det inte går att avvika ifrån, i någon större utsträckning. Något som Riksbanken har fått uppleva, när prognoserna oavbrutet slagit fel. Förändringsprocessen har mycket länge kluvit Sverige och EU i två delar. Storstäderna har gynnats, på landsbygdens bekostnad och vi kan se hur traditionella gruv- och industribygder(Bergslagen) fallit ned i stagnation som övergått i akut kris, när migrationen skapat ytterst svårbemästrade och olösliga problem(Filipstad).

Svensk politik har från 1920-talet fram till 1960-talets slut, präglats i allt från demokratins framväxt med fortlöpande minskande samhällsklyftor och 1950-talets resoluta och över alla partigränser, utom inhemska kommunister, enade beslut att göra Sverige till en svårintaglig fästning, för utländska kommunister. Det ger rysningar längs ryggraden, när man inser vad politikerna har ställt till med sedan början av 1990-talet. Flera kloka och nödvändig beslut som Luciabeslutet 1989, förde Sverige till sin absoluta höjdpunkt, innan utförsbacken började 1991 med Bengt Westerberg och hans slätkammade ja-sägare Carl Bildt och som ingen folkvald därefter, kunnat dra i handbromsen för.

För några dagar sedan hade Anne-Marie Pålsson, tidigare riksdagsledamot under Reinfeldt, en artikel i Sydsvenskan som helt och hållet andas förståelse och sympati för högerpopulismen. Pålsson lämnade riksdagen och gick tillbaka till sin tjänst på LU. Hon skrev en intressant bok(rek) ”Tryckknappskompaniet” där hon ifrågasatte om Sverige var en demokrati eller om ledamöterna reducerats till röstboskap åt partiledningen.

Inför varje val lovar alla partier ”guld och gröna skogar”, bara du röstar på dem. Men så fort valet är över, glömmer de allt. En intressant fråga är om riksdagsmajoritetens mandat, har rätten att göra vad som helst och strunta i alla löften eller har de ett grundläggande ansvar gentemot folket som helhet? Kärnan i varje modern icke-auktoritära stat, måste uppfattas som om staten finns där för medborgarna, inte tvärtom. Socialisterna menar likväl, att 51% av mandaten, ger dem rätten att ignorera landets egna medborgare, eftersom det då är folkviljan.

Problemet är såklart vänsterns syn på demokrati. Har de erhållit majoriteten i ett val, kan man likna den som en diktatur och de anser, att de har noll ansvar mot befolkningen som helhet, så länge de har majoriteten bakom sig. Svenska folket har i flera op-undersökningar klart sagt ifrån, att de vill ha mindre och inte större invandring. De senaste 20 åren har regeringar som suttit vid makten, i princip gett bort en del av landet. Vänsterns svar är att ansvaret mot icke-medborgarna väger tyngre, än den svenska majoritetens röst. På så sätt underminerar man den moderna statens existensberättigande i "demokratins" namn. Det ska poängteras att sossarna inte helt följer socialistdoktrinen i praktiken, men med ökande indoktrinering går spiralen allt djupare. Detta sker helt öppet och större delar av svenska folket reagerar inte eller förstår vad som händer.

I flera op-undersökningar leder KD, M och SD stort över regeringen och stödhjulen. Bara V håller ställningarna eftersom de formellt inte är en del av JÖKen. Intressant är att notera, att 40% av väljarna nu har stort förtroende för Jimmie Åkesson, men bara 20% har förtroende för partiledarna i MP och L. MP är fastnitade vid sossarna, men Sabuni, vad tänker hon på? Tydligen inser hon inte att exit riksdagen, närmar sig med stormsteg! Bengt Westerberg har satt en djup prägel på L liksom Fredrik Reindfeldt på M, så kommer det att förbli. För ingen av partierna klarar av att förpassa arvet efter dem ner i källaren.

Nyamko Sabuni har inte än kunnat bestämma sig om på vilken fot hon skall ska stå. Att hoppa på klimattåget(plastpåseskatten), var direkt vansinnigt. Sabuni har tidigare varit lite inne på ta upp migrationens problem. Frågan är om hon kan frigöra sig från Bengt Westerbergs skugga innan tiden runnit ut. Hon är kanske rädd för det gatulopp i regimmedia som då väntar henne?

Westerbergs ”sjuka ande” svävar ännu i L och Reinfedlts i M. Ingen folkpartist/liberal efter Westerberg kunde eller kan idag visa mod och klokskap, för att bryta spiralen nedåt och ingen efter Reinfeldt har hos M vågat eller kunnat gå emot Reinfeldts kaospolitik. Alla byfånar kunde räkna ut i vad det skulle mynna ut i, efter högst 10 år.
Batra Kindberg eller Kristersson orkade inte plocka ned Reinfeldts porträtt lika lite som Leijonborg, Björklund eller Sabuni kunde förpassa Westerbergs till källarförrådet. Betänk att L och M idag bara har en femtedel av folket bakom sig. Westerbergs och Reinfeldts skadliga påverkan på Sverige kan inte underskattas, snart inte överskattas. Dessa lade grunden för sossarnas och Löfvens fortsatta undergång av landet.

Den siste verklige socialdemokraten i ledande ställning var, sett i närtid, är den unike Ingvar Carlsson som var den första och siste inom socialdemokratin att gå emot salig Palme genom sitt Luciabeslut 1989, då stängde man gränserna för all invandring. Westerberg skrämde halvt ihjäl Carl Bildt som rev upp detta 1991.

Det är svensk nationalsjuka sedan Palmes genomslag från 1970 - bortsett då från nämnde Carlsson som sorgligt nog inte fick bota sjukan - att allt skall ta så förskräckligt lång tid att avbryta i en galen politik och förändra i motsatt riktning när alla sett, utom V och MP, var det bär hän sedan 1990-talet.

SD har passerat 25% i mätningarna och samma siffror hade de också före valet 2018. Många väljare vågade inte ta steget 2018, men det gör de säkert i nästa val. Det innebär att SD då kommer få momentum i invandringsfrågan och framförallt kommer deras parti normaliseras. Detta innebär att ett steg åt höger kommer att tas under det här decenniet. Det innebär också att liberala partier kommer antagligen kommer att erodera.

I Danmark reagerade man något saktfärdigt i över något årtionde, men i jämförelse med Sverige snabbt mot faran i en flyktingpolitik som nått sin kritiska massa och som spelat ut sin roll mot vad den var tänkt en gång när konventionerna undertecknades. Danmarks sossar har nu fått en evig, vågar Foliehatten påstå, kontrollerad och ändå human flyktingpolitik på plats.

Någon som tydligen sneglat på hur danskarna har hanterat sin flyktingpolitik är den tidigare sosseministern Aida Hadzialic som i en intervju med Dagens Nyheter vill att S ska ta lärdom av de danska sossarna som har en mer restriktiv migrationspolitik. Aida: ”Våra partivänner i Danmark har hanterat migrationspolitiken på ett sätt som även den svenska socialdemokratin troligtvis behöver. Sedan har de gått något längre än vad jag hade velat, men de har ändå visat att de har ordning och reda i den här frågan. Jag tror att det finns anledning för den svenska socialdemokratin att blicka åt det hållet.”

Givetvis har detta uttalande från Aida möts av stenhård kritik från flera håll. Sosseriksdagsmannen Magnus Manhammar: ”De S-företrädare som blickar över Öresund för inspiration kring migration eller integration borde ta sig en funderare på om de är med i rätt parti.” Dessutom ifrågasätter Manhammar på sin FB-sida, om Aida Hadzialic står upp för mänskliga rättigheter och S i Danmark står för en hårresande och skrämmande politik.
Manhammars häftiga kritik visar på ett brutalt sätt, att vänstern inte tänker längre ” än längden på näsan!” Det visar också, om skall få ordning på sin migrationspolitik skall vänstern i Sverige hållas så långt borta som möjligt från den. S har gett upp allt arbete för det någorlunda jämlika och anständiga samhället och satsar sedan ett antal år tillbaka, nästan allt, uteslutande sina krafter på, att samla in majoriteten av nyanländas röster, när forna kärnväljare sviker. För sossarna härskar endast en sak: att sitta på regeringsmakten. Hur Sveriges problem skall lösas bryr sig ingen i S om, eftersom tanken är för plågsam.

I partiet utan egenskaper - Vänstern ter sig gåtan större för Sjöstedt. De kommer aldrig till någon regeringsmakt eller får inte ens igenom något av sin politik annat än i bagatellfrågor även om de samlat på sig 10 % vid detta lag i opinionssiffror, där ungefär hälften är medborgare från utomeuropeiska länder.
Ännu större är gåtan när man ser undersökningen i Aftonbladet, där det visar sig, att kvinnor har över 40% förtroende för kamrat Sjöstedt! Foliehatten höll på att trilla av stolen när han såg dessa siffror! Han avstår att kommentera kvinnornas val, men några läsare av bloggen får gärna skriva av sig!

Regimmedia har i dagarna satt igång en kampanj från Haparanda i norr till Ystad i söder. Över hela Sverige för MSM en synkroniserad medial offensiv, där man presenterar solskenshistorier om invandringen.
Foliehatten lyfter fram historien i Hylte. Där SDS bjuder på komik: ”Hylte i Halland är en av de kommuner i Sverige där andelen utrikesfödda ökat mest de senaste tio åren.”
Per Borg, kommundirektör i Hylte kommun:”Vår ingång från dag ett var att se det här som en tillväxtfaktor. Men det är klart är det har varit en påfrestning.”
Detta blir för dumt. Kolonisatörernas ankomst har tydligen varit en ”påfrestning”, men Per Borg tycks tro att det räcker att vara optimist, så "simsalabim" - Hyltes migranter blir en vinstaffär! Det gick! Lösningen? Integration, så klart!
Ronny Löfquist:”Det var tufft att många nyanlända kom på en gång. Men ser vi långsiktigt på det, så lyckas vi bara integrera dem i samhället så kommer det här att vara en framgångsfaktor.
Tydligen utsatte politikernas dygdesignalerande inte minst skolan för hårda påfrestningar:

Per Borg:”Före flyktingkrisen hade vi 17 procent elever med utländsk bakgrund i skolan. Nu har vi 41 procent. Det blev en svår uppgift att hantera. Kommunen led av växtvärk, inledningsvis på gränsen till kaos. I början var det tufft i verksamheten, innan vi hade lokaler och personal på plats. Sedan har vi ökat på med studiehandledare i modersmål.”

Hyltes ”integrationssuccé” bekräftas genom intervjuer med ett pensionärspar, en gammal arbetare av jugoslaviskt ursprung, två batikpersoner, samt sist men inte minst en migrant från Syrien.

På samma nyhetssida kan vi i anslutning till Hyltes framgångssaga läsa en flåshurtig artikel om att ”Rent ekonomiskt är invandringen inte bara en kostnad för kommunerna – den gör dem bättre rustade när invånarna blir äldre, enligt Sveriges kommuner och regioner.

Oskarshamn som ligger inte långt från Hylte och där får skattebetalarna ta notan när nyanlända kvinnor i Oskarshamn får gratis körkortsutbildning på arabiska.
Det framgår tydligt att utöver kommunen har även Länsstyrelsen fått skjuta till hela 378 000 kronor för att de tolv kvinnorna ska lära sig att köra bil genom studier och övning på arabiska.
När sossepampen intervjus i SVT passar han på att framföra hur förfärligt det varit med medborgare över hela landet som reagerar genom att skicka ”hatiska mejl” till kommunen.

Det tragiska med Sverige är att media springer regimens ärenden, utan att kritiskt granska om det är rätt eller fel. Det kanske mest tragiska i allt är, att det av svenska folket ägda Public Service sitter i samma tåg och ofta får vi serverade solskenshistorier. Detta sorgliga faktum har öppnat portarna för en slags politiker som sedan 1991 vurmar för invandrare istället för svenskar och de har i princip gjort vad de velat göra och de har dom också gjort.