onsdag 22 juli 2020

Varför tillåts tillsyningsmyndighet vurma för mångkulturen?

Friskolan Römosseskolan i Göteborg drivs av den före detta moderata riksdagsledamoten Abdirizak Waberi och det var helt otroligt, att han satt i försvarsutskottet i egenskap av riksdagsledamot för M. I en TV-intervju för många år sedan, berättade han hur en muslimsk man ska gå tillväga när han vill tillrättavisa sin/sina hustru/-r med dammsugarrör.

På skolans hemsida står det att eleverna på den muslimska skolan ska få tid till att be, få halalslaktat kött samt att man har islamundervisning i skolan. Verksamheten har kritiserats från politiskt håll, bland annat efter att det uppdagats, att eleverna inte kan välja själva om de vill delta i bönestunderna eller inte. Det har också framkommit att skolan bedrivit könsuppdelad undervisning i flera ämnen i 20 år, samt att flickor med menstruation inte varit välkomna till lektionerna. I höst ska skolan utvidga sin verksamhet efter att ha fått ta över Safirskolans (före detta Vetenskapsskolans) lokaler på Hisingen. En skola som fått kritik för att motverka grundläggande värderingar i skollagen skall överhuvudtaget inte få ett godkännande av Skolinspektionen.

Muslimer kan visa vägen mot en förändring, regler och lagar kan man skita i, myndighetsbeslut och skollagar är bara vägledande. Vilka kvaliteter hos muslimen ser makten hos dessa som så fräckt kommer undan med vad som helst i religionens namn? Kan vi lära oss något? Med såna vänner ute på våra myndigheter behöver vi inte fundera mer, landet kommer gå åt helvete i rasande fart.

Fallet med den muslimska friskolan är ett typexempel på hur en tillsynsmyndighet trixar. Det finns massor av andra exempel med andra tillsynsmyndigheter. Tillsynsmyndigheternas ständiga underlåtenhet och trixande är en absolut förutsättning för att mångkulturen ska kunna implementeras. Tillsynsmyndigheterna är genomruttna med tillsatta liberalvänster chefer med en agenda , där de vurmar för mångkulturen, vilket förmodligen är Sveriges allra största problem sedan länge.

Det visar också att detta är en ABC-bok i varför vi faktiskt ska låta bosättarna gå i skolar som skolinspektionen som rimligen är tjänstefel enligt brottsbalken. Myndigheter får inte hålla på med politiska beslut. Sådana myndigheter begår brott, men det förstår inte den stora allmänheten. Bosättarna får leva ut sin kultur för att kunna prata med likasinnade vid Rinkeby torg och andra sådana viktiga platser för dem.

När GT talar med enhetschefen Fredrika Brickman på Skolinspektionen, säger hon så här: ”Skolinspektionen skrev under 2015-17 ett antal tillståndsbeslut där det inte tillräckligt tydligt framgick att huvudmännen enbart fick öppna skolor under en viss period.”
Hon fortsätter: ”Eftersom det inte framgick av besluten att tillståndet därefter förfaller har vi inte ansett att vi kunnat hindra huvudmän från att starta skolor även efter den villkorade perioden. Det finns ingen laglig möjlighet att dra tillbaka tillstånden för att huvudmannen inte hunnit etablera skolan under den villkorade perioden. Det står dock i villkoren för beslutet, att utbildningen ska ha startat senast i början av läsåret 2017/2018. Det anges att utbildningen ska startas senast vid ett visst datum, men det har man sett som vägledande mer än ett absolut krav.”
Är det inte lite godtyckligt i så fall, vad som kan anses vägledande och vad som är ett bindande villkor?
Fredrika: ”Så kan det vara. Jag vet att vi har gjort en rättslig prövning av alla de här besluten från 2015. Då har myndigheten kommit fram till att man inte kan dra tillbaka tillstånden och säga nej till en nyetablering eftersom vi inte varit tillräckligt tydliga. ”
Och det är ni själva som bedömer att villkoret i beslutet inte är tillräckligt tydligt?
Fredrika: ”Ja, vi har inte trott att vi skulle kunna vinna i domstol om vi sagt att ”nej, nu får ni inte göra det.”

Enligt Fredrika Brickman har Skolinspektionens jurister tittat på beslutet och från och med 2018 anges i samtliga nya beslut ett slutdatum för när tillståndet inte längre gäller. Men är det någon större skillnad på att utfärda ett slutdatum och att skriva att en utbildning ”senast ska börja” vid ett visst datum? Är det en brist i de här besluten som ni får dras med nu?
Fredrika: ”Det är en brist att vi inte har varit tillräckligt tydliga i våra tidigare beslut.”
Fredrika Brickman menar att frågan har diskuterats internt. Hon betonar att det har gjorts en ”rättslig prövning” av beslutet – av Skolinspektionens egna jurister – men att den inte finns i skriftlig form.

Fredrika: ”Vi brukar inte skriva ut sånt. Det är ett väldigt specifikt fall. Anledningen till att beslutet står fast är att vi inte tror att vi i dagsläget skulle kunna säga att ”nu får ni inte starta skola för att det är villkorat under en viss period”. Vi tror inte att det skulle hålla i domstol. Det är anledningen till att vi gett alla de huvudmän som ansökt och fått tillstånd mellan 2015 och 2017 rätt att starta skola även nu.”

Om vi nu krasst kan konstatera att verkligheten ser ut på detta vis och kommer att göra det fortsättningsvis, hur vänder vi då på steken och börjar utnyttja systemet mot sig självt. Vi kan inte bara stå och se på när man ger bort vårt land. Vi kan inte lösa detta genom att hävda vad som är rätt och fel, det biter inte på våra politiker och myndighetsaktivister.
De migranter som mer agerar som bosättare skulle i alla fall inte integrera sig. Så varför då lägga ned möda och resurser på att de ska gå i vanlig skola och kao
sa där. Foliehatten är övertygad om att vi inom några år kommer vi få en debatt om att det råder en enorm klasskillnad mellan olika migrantgrupper.

Många hävdar att folkrörelseSverige har landet i ett fast grepp. Det finns korporativa drag i det svenska som bara älskar när olika grupper - det må vara invandrare eller kvinnor eller HBTQ-grupper - organiserar sig och inordnas i statsbidragssystemet. Så byggs lojaliteter i det svaga landet Sverige. Här passar särskilda skolor för invandrade barn in. Det är också ett uttryck för mångkultur. Det är klart att tillsynsmyndigheterna inte ger sig på invandrarskolorna. De är i högsta grad politiskt önskvärda. Det hela är oerhört enkelt. Om medierna och medborgarna legitimerar makthavare som begår brott är det kört. Då är samhället bortom räddning. I slutändan är det medborgarnas val. Svårare än så är det inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar