måndag 12 september 2016

DN gillar inte att Jan Björklund vill bjuda in SD!

Kristina Lindquist kritiserar Jan Björklund för att bjuda in SD till blocköverskridande samtal och menar att det är att leka med elden eftersom SD representerar fascism.

Kristina Lindquist verkar fortfarande inte inse att det är ju just den kontraproduktiva politiska utfrysningen som fått SD att växa och som kväst den nödvändiga debatten om migration och integration. Det är denna dogmatism som polariserat samhället och som lett både till en misslyckad migrationspolitik och ökad främlingsfientlighet.

Kristina Lindquist:
”Har Jan Björklund sett ”Cabaret”? Det är annars ett hett kulturtips till den liberale partiledare som uppenbarligen tror att han kan kontrollera livsfarliga krafter. Om någon har missat: Björklund uppmanar statsministern att bjuda Sverigedemokraterna till blocköverskridande samtal, för att inte ge dem en ”onödig martyrställning”.

och hon fortsätter:
”Jan Björklund tycks mena att det egentligen inte politiskt spelar någon roll om Sverigedemokraterna bjuds in eller inte (”några uppgörelser kommer de ju knappast att vara med på”). Så vad är egentligen poängen? Att visa att han vågar leka med stormen, kan fånga in den? Akta dig, Jan.
”Tomorrow belongs to me” sjunger pojken som längtar efter vind i ”Cabaret”.
Det kan mycket väl bli så, tro inget annat och då kommer någon ha hjälpt till.

Kristina Lindquist begriper inte att argument bör alltid mötas respektfullt med argument, oavsett vem budbäraren är.
Även människor med annan politisk åskådning kan ha rätt i sakfrågor. Om man anser att de har fel, så ska man naturligtvis ta debatten och visa dem och övriga väljare var argumentationen brister.
Att vägra prata med motståndaren och frysa ut den är alltså en väldigt ofruktsam strategi, oavsett om motståndarens argument är riktiga eller inte. Väljarstödet visar klart att den taktik som använts är totalt felaktigt och Jan Björklunds förslag har en hel del poänger!
Undrar när Kristina Lindquist får den insikten?


Alla invånare - både svenskfödda och nyanlända - får nu betala ett högt pris för det humanistiska hyckleriet och moralisternas åsiktsmonopol. Hela samhället har polariserats. Den mindre lyckade integrationen fungerar som utmärkt grogrund åt kriminalitet och utanförskap. Dessa problem har i sin tur gett upphov till fascism och främlingsfientlighet.

De höga kostnaderna för den inhemska invandringen har gjort att biståndet till flyktingar i konfliktområden blivit lidande. De främsta offren för denna dogmatiska politik är just invandrarna som man sa sig vilja skydda och hjälpa, både de som tog sig till Sverige, de som dog i Medelhavet och alla de flyktingar i flyktinglägren som aldrig fick hjälp. Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser; om man verkligen vill göra gott så måste man använda både hjärta och hjärna.

Kristina Lindquists påhopp på Jan Björklund ser ut att vara en kamp mellan politiker och journalister om verkligheten och därmed om befolkningens förtroende.
Stefan Löfven säger fortfarande att han ”aldrig” kommer att samarbeta med ett parti med rötter i vit makt-rörelsen. Om Löfven fortsätter att använda samma retorik är partiet snart under 20 %! Klarar Löfven sådana siffror?
Men vem vet? Nu flyttas gränser varje vecka och Löfven kanske flyttar ytterligare en gräns som han gjort det senaste året!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar