Tiggeriets vara eller icke vara!

Ordningslagen och i allmänna lokala ordningsföreskrifter för varje kommun framgår det att det krävs tillstånd för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan polismyndighetens tillstånd användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för, eller som inte är allmänt vedertaget. Om man skall följa svensk lag och ordningsföreskrifter är tiggeriet förbjudet.

 

Per Gudmundson frågar i en artikel: Var är polisen?
Det kan man verkligen fråga sig – varför struntar polisen struntar i dessa brott?
Är det verkligen fritt fram för polisen att storskaligt låta bli att beivra olagligheter? Gäller då denna rätt för alla brott?
Eller är det politiker och journalister som bestämmer vilka lagar som som ska följas?

Anledningen är att ett obegränsat användande påtagligt kan störa trafiken, den allmänna ordningen eller säkerheten.
Det finns inga offentliga platser som har tiggeri som ändamål. Tiggeriet är inte heller ”allmänt vedertaget!" Problemet som man har blundat för alldeles länge är att Sverige har låtit tiggeriet gå för långt och det kommer krävas en rejäl plan för att på sikt kunna jobba bort det och faktiskt få resultat. Om det skulle efterlevs (som nu i Danmark där en jourdomstol petade in en tiggare i finkan i två veckor) skulle vi bli av med tiggarna, på några månader. Det blir alltför kostsamt för ligorna att skeppa hit folk som kan hamn i kurran, istället för på gatan och genererar kosing.

Åtgärden betalar sig själv genom minskad brottslighet och sanering där tiggarna dragit fram.
99.9% av medborgarna skulle uppskatta ett riktigt förbud och 0.1% (de mest aktiva ”gaphalsarna”) skulle ondgöra sig i media i några månader. Efter några månader blir det då ovanligt att se hitresta tiggare. Inte ens gaphalsarna skulle då sakna deras närvaro.
I princip alla ogillar tiggeriet. Det finns massor av politiska röster att vinna. Varför polisen inte gör något åt saken är för att politikerna inte vågar utmana vänstermedia, som skulle gallskrika och publicera drösvis med individbaserade snyftreportage om våra kära ”hej-hej” kamrater. Det som är bedrövligt är att Malmö stödjer dessa tiggare på olika sätt.

 

Att Sverige har sådana enorma problem med tiggande romer har med grundlagsändringarna 2010 att göra. EU:s medlemskap innebär att man har "förstärkt medborgarskap", men Sveriges agerade är tvärtom. De styrande i Sverige anser att alla inom landets gränser, ska betraktas på samma sätt.

 

En dom i Södertälje tingsrätt för några år sedan, mål B 266-14 är märklig. Domen är tveksam, tingsrätten jämförde de åtalade tiggarna och deras koppar med hur gatumusiker samlar in pengar och domen har inte prövats högre instans. Man kan undra varför?

Att en åklagare vid Södertörn misslyckats med att få fällande dom – i lägsta instans – är knappast ett självklart prejudikat.

Foliehatten glömmer inte i första taget den behandling som en romska kvinna fick i Venedig för något år sedan. Efter ett par minuter när hon började tigga på Markusplatsen kom civilklädd polis fram och lyfte upp henne i skjortkragen och bar bort henne. Brutalt men det var enda gången Foliehatten såg en tiggare i Italien.
Kommer vi att se detta i Sverige snart?